Prästvälde — Är det lösningen?

VÄRLDEN utöver är människor trötta på orättvisa, förtryck och politisk korruption. De är inte nöjda, vilket tydligt framgår av deras försök att byta ut sina politiska ledare. Men nya ledare gör sällan eller aldrig människor tillfredsställda.

Somliga tror att präststyre skulle vara en bättre lösning. De menar att prästerna skulle ge styrelseskicket en gudaktig prägel. Det var förmodligen med detta i tankarna som prästen Marion (Pat) Robertson, som kandiderade för presidentposten i Förenta staterna år 1988, bad att ”gudaktiga människor” skulle vinna politisk makt. Men skulle detta verkligen fylla mänsklighetens behov av ett bättre styre?

När prästerskapet behärskade Europa

Under medeltiden hade prästerskapet en enorm världslig makt. Påvarna kunde till och med tillsätta och avsätta kungar! År 800 v.t. krönte påven Leo III den frankiske kungen Karl den store till kejsare över Heliga romerska riket. I tusen år stod detta rike som en sinnebild för föreningen mellan kyrka och stat, och under denna tid åtnjöt prästerskapet i varierande grad makt över de världsliga myndigheterna.

Från och med 1000-talet övertog påvedömet rollen som Europas överhuvud. Det historiska uppslagsverket The Columbia History of the World, redigerat av John Garraty och Peter Gay, säger beträffande detta: ”Kyrkan var Europas viktigaste regeringsmakt.” Samma verk säger vidare att kyrkan kunde ”utöva större politisk makt än någon annan västerländsk regering”.

Hurdan var folkets situation under detta prästvälde? Ingen hade frihet att tillbe Gud på det sätt han fann för gott eller ge uttryck åt uppfattningar som var i strid med prästerskapets. Denna intolerans från prästernas sida skapade ett klimat av fruktan överallt i Europa. För att utrota alla som vågade ha en avvikande uppfattning upprättade kyrkan inkvisitionen. De som betraktades som kättare fördes inför inkvisitorerna, som torterade dem för att tvinga fram en bekännelse. De som befanns skyldiga blev ofta brända på bål.

Beträffande prästväldet i Spanien förklarar The Columbia History of the World: ”Krigen och korsfararideologin hade svetsat samman en ortodox och högmodig aristokrati och prästklass som höll alla regeringstyglar i sin hand. Det intellektuella livet hade lamslagits av censuren och inkvisitionen, vilka hade använts som redskap mot alla som protesterade mot den officiella teologin eller statens politik.”

I sin bok The Age of Faith (Trons tidsålder) säger Will Durant: ”Med all reservation som krävs av en historiker och är tillbörlig för en kristen måste vi beteckna inkvisitionen, vid sidan av de krig och den förföljelse som inträffat i vår tid, som en av de största skamfläckarna på mänsklighetens meritlista, vilken vittnar om en grymhet som man inte finner hos något djur.” Medeltidens prästvälde var ett dråpslag mot människors fri- och rättigheter.

Var den protestantiske reformatorn Johan Calvin mer tolerant än de katolska prästerna? För att besvara den frågan kan vi se vad som hände när Miguel Servet flydde från det spanska prästerskapets förföljelse och greps i Genève i Schweiz. Där hade Calvin byggt upp ett samhälle i vilket han och hans prästkolleger härskade med oinskränkt makt. På grund av att Servet förnekade treenigheten, lyckades Calvin verkställa det den spanska inkvisitionen inte hade förmått. Servet dömdes till döden som kättare och brändes på bål. Calvin visade således samma intolerans som de katolska prästerna.

Ledde prästerskapets makt över de världsliga regeringarna till fred för Europas folk? Nej, sannerligen inte. I stället fick de uthärda århundraden av krig på prästernas tillskyndan. Påven Urban II organiserade det första korståget och satte därmed i gång en serie krig som varade i 200 år. Kyrkans krig mot människor som påstods vara kättare ledde också till döden för tusentals män, kvinnor och barn.

Gjorde präststyret slut på korruptionen? Långt därifrån. R. R. Palmer och Joel Colton säger i sin bok Nya tidens världshistoria: ”I kyrkans liv fick korruptionen insteg i ökad utsträckning. Ingen trodde på mutor, men alla visste att många högre kyrkomän (liksom många högre världsliga ämbetsmän på den tiden) kunde vara bestickliga.” Korruptionen bland prästerna var en vanlig orsak till klagomål.

Ledde prästernas maktställning till ökad medkänsla för det enkla folket? Inte alls. Lägg till exempel märke till vad som hände när kardinal Richelieu tillskansade sig makten i Frankrike under Ludvig XIII:s regering. Det historiska verket The History of the Nations, redigerat av Henry Cabot Lodge, förklarar att Richelieus ”politik var ödeläggande för det franska folkets fri- och rättigheter”.

I sextonhundratalets Mexico styrdes indianernas städer ofta av prästerskapet. Lesley Simpson förklarar i sin bok Many Mexicos att prästerna betraktade spöpålen som ”en oumbärlig hjälp för att inskärpa och vidmakthålla kristna dygder, såväl som för att bestraffa världsliga brott”.

Historieböckerna gör det således möjligt för oss att undersöka den meritlista som prästerna skaffat sig som styresmän under århundradenas lopp. Vad visar denna meritlista? Upprörande ringaktning för det enkla folkets lycka, välbefinnande och rättigheter. Ja, prästerskapets styre har kännetecknats av outhärdlig despotism. Som Daniel Defoe skrev i sin bok The True-Born Englishman: ”Av mänsklighetens alla plågoris, är prästförtryck dock värst på alla vis.”

Vi ser alltså tydligt att prästvälde inte är lösningen på mänsklighetens behov av ett bättre styre. Vem kan vi då vända oss till? Den verkliga lösningen finns inom räckhåll för var och en av oss, som vi skall se i nästa artikel.

[Bild på sidan 4]

Protestanten Calvin visade samma intolerans som det katolska prästerskapet

[Bildkälla]

Med benäget tillstånd av British Museum