HUR INSPIRERANDET GÅR TILL

17. Vilket grekiskt ord är översatt med ”inspirerad av Gud”, och hur hjälper dess betydelse oss att förstå hur inspirerandet går till?

¹⁷ Uttrycket ”inspirerad av Gud” är översatt från det grekiska ordet the·ọ·pneu·stos, som betyder ”Gud-andad” eller ”av Gud inblåst”. (Se första fotnoten till 2 Timoteus 3:16 i NW, studieutgåvan.) Med sin ande, sin verksamma kraft, har Gud ”andats” på trogna män, varigenom han har satt dem i stånd att sammanställa och skriva den Heliga skrift. Den proceduren kallas inspiration. Profeterna och andra trogna Jehovas tjänare, som blev föremål för inspiration, lät sina sinnen drivas av denna verksamma kraft. Det betyder att de från Gud fick budskap, däribland bilder av hans uppsåt, vilka blev fast förankrade i deras sinnen. ”Ty aldrig har en profetia framförts av en människas vilja, utan människor talade ord från Gud, under det att de drevs av helig ande.” — 2 Petr. 1:21; Joh. 20:21, 22.

18. Hur djupt inpräntades budskapen hos dem som blev inspirerade?

¹⁸ Medan dessa Guds män var vakna och fullt medvetna, eller medan de hade en dröm i sömnen, inpräntade Guds ande hos dem det budskap som kom från Gud genom hans förbindelselinje. Sedan profeten hade mottagit budskapet, var det hans skyldighet att återge det för andra i form av ord. När Mose och andra trogna profeter kommer tillbaka i uppståndelsen, kommer de utan tvivel att kunna bekräfta att de avskrifter som finns i dag av deras ursprungliga skrifter är exakta, eftersom deras återskapade sinnen säkert kommer att ha de ursprungliga meddelandena i färskt minne. Synen av Jesu förvandling gjorde på liknande sätt ett så djupt intryck på aposteln Petrus att han kunde ge en levande beskrivning av dess storslagna härlighet mer än 30 år senare. — Matt. 17:1—9; 2 Petr. 1:16—21.

FÖRFATTAREN OCH HANS FINGER

19. Vad är Guds ”finger”, och vilka skriftställen visar detta?

¹⁹ Mänskliga författare har använt sina fingrar till att skriva, i forna tider med hjälp av gåspenna eller skrivstift, och i nutiden med hjälp av penna, skrivmaskin eller dator. Det som har frambringats genom dessa fingrar sägs ha författats av deras ägares sinne. Visste du att Gud har ett finger? Det förhåller sig så, för Jesus talade om Guds ande som Guds ”finger”. När Jesus botade en demonbesatt man, så att han återfick talförmågan och synen, hädade religiösa fiender det medel varigenom Jesus hade botat mannen. Enligt Matteus sade Jesus till dem: ”Om det är med hjälp av Guds ande som jag driver ut demonerna, då har ju faktiskt Guds kungarike hunnit upp er.” (Matt. 12:22, 28) Lukas ökar vår förståelse genom att återge vad Jesus sade vid ett liknande tillfälle: ”Om det är med hjälp av Guds finger som jag driver ut demonerna, då har ju faktiskt Guds kungarike hunnit upp er.” (Luk. 11:20) Vid ett tidigare tillfälle blev de magiutövande prästerna i Egypten tvungna att medge att plågorna över Egypten var ett uttryck för Jehovas överlägsna makt, i det de sade: ”Det är Guds finger!” — 2 Mos. 8:18, 19.

20. Hur har Guds ”finger” verkat, och med vilket resultat?

²⁰ I överensstämmelse med denna användning av ordet ”finger” kan vi förstå att ”Guds finger” har stor makt och att den benämningen väl passar in på hans ande, eftersom han använde den vid skrivandet av Bibeln. Således underrättar oss Skriften om att Gud med sitt ”finger” skrev de tio buden på två stentavlor. (2 Mos. 31:18; 5 Mos. 9:10) När Gud använde människor till att skriva Bibelns olika böcker, var hans symboliska finger, hans ande, likaså den vägledande kraften bakom dessa människors penna. Guds heliga ande är osynlig, men den har varit verksam på ett storslaget sätt med det synliga, påtagliga resultatet att människorna har fått den värdefulla gåva som Guds sanningsord, hans bibel, utgör. Det är höjt över allt tvivel att Bibelns Författare är Jehova Gud, som från himlen meddelar sig med sina skapelser.

Fastän dessa jordiska bibelskribenter från Mose till aposteln Johannes kom från många olika samhällsställningar, hade de alla del i att hävda Jehova Guds suveränitet och förkunna hans uppsåt på jorden. De skrev i Jehovas namn och genom hans andes kraft. — Jer. 2:2, 4; Hes. 6:3; 2 Sam. 23:2; Apg. 1:16; Upp. 1:10.

23. Vilka tidigare redogörelser använde några bibelskribenter, och hur blev dessa redogörelser en del av de inspirerade Skrifterna?

²³ Flera av dessa skribenter tog i sina redogörelser med sammanställningar från ögonvittnesskildringar som skrivits långt tidigare av män som inte alla var inspirerade. Mose kan till exempel ha sammanställt delar av Första Moseboken från sådana ögonvittnesskildringar, liksom Samuel kan ha gjort, när han skrev Domarboken. Det gick till i stort sett på samma vis då Jeremia sammanställde Första och Andra Kungaboken och då Esra skrev Första och Andra Krönikeboken. Den heliga anden vägledde dessa sammanställare när det gällde att avgöra vilka delar av de äldre dokumenten som skulle tas med, varigenom sammanställningarnas äkthet bestyrktes. Från och med tillkomsten av dessa sammanställningar blev dessa utdrag ur äldre dokument en del av de inspirerade Skrifterna. — 1 Mos. 2:4; 5:1; 2 Kung. 1:18; 2 Krön. 16:11.