Vissa bibelskribenter var tvungna att göra en hel del efterforskningar för att dokumentera sitt källmaterial. Lukas, till exempel, skrev beträffande sitt evangelium: ”[Jag] har också ... , när jag nu noggrant har efterforskat allting ända från början, beslutat att i logisk följd skriva om dem.” Guds ande välsignade naturligtvis Lukas’ ansträngningar och hjälpte honom utan tvivel att hitta tillförlitliga historiska dokument och intervjua pålitliga ögonvittnen, till exempel de lärjungar som ännu var i livet och kanske också Jesu mor, Maria. Guds ande vägledde sedan Lukas, så att han kunde teckna ner upplysningarna för att allt skulle bli korrekt. — Lukas 1:1–4.

I vissa fall fick bibelskribenterna göra sammanställningar av ögonvittnesskildringar från tidigare epoker, skildringar som inte alltid var inspirerade. Jeremia sammanställde större delen av Första och Andra Kungaboken på det sättet. (2 Kungaboken 1:18) Esra hänvisade till åtminstone 14 icke inspirerade källor när han samlade material till Första och Andra Krönikeboken, däribland ”redogörelsen för kung Davids dagshändelser” och ”Boken om Judas och Israels kungar”. (1 Krönikeboken 27:24; 2 Krönikeboken 16:11) Mose citerade till och med ur ”Boken om Jehovas krig”, som tydligen var en tillförlitlig redogörelse för de krig som Guds folk utkämpat. — 4 Moseboken 21:14, 15.

I alla dessa fall vägledde den heliga anden bibelskribenterna så att de valde ut tillförlitligt källmaterial, som sedan kom att införlivas med den inspirerade bibliska redogörelsen.