Är Bibeln inspirerad av Gud?

1, 2. Varför respekterar många Bibeln, och vad gör dess skribenter anspråk på?

THE New Encyclopædia Britannica kallar Bibeln ”den förmodligen mest inflytelserika boksamlingen i människans historia”. Bibeln står högt i anseende hos många därför att den är så gammal — delar av den skrevs för 3.500 år sedan. Men det är dess praktiska och aktuella råd som är en av orsakerna till att mer än tre miljarder exemplar har spridits och att den helt eller delvis har översatts till nästan två tusen språk, vilket gör den till världens mest spridda bok genom tiderna.

² Förutom dessa faktorer, som alla inger respekt för Bibeln, finns det ytterligare ett drag som har gjort att den haft sådant inflytande och sådan dragningskraft tiderna igenom — dess anspråk på att vara den allsmäktige Gudens inspirerade uppenbarelse. Mose, som sammanställde Torah (Bibelns fem första böcker), ”skrev ner” allt som Gud uppmanade honom till, vilket inbegrep skapelseberättelsen, skildringen om den stora översvämningen på Noas tid och berättelserna om Abraham och om hur Mose umgicks med Gud. (2 Moseboken 24:3, 4) Kung David sade: ”HERRENS ande har talat genom mig, hans budskap är på min tunga.” (2 Samuelsboken 23:2) Andra bibelskribenter gjorde liknande uttalanden om att de hade Guds vägledning. Alla dessa skrifter utgör tillsammans Guds egen förklaring av historien — dess verkliga innebörd, uttolkning och slutresultat. Bibelns många olika skribenter — kungar, lejda arbetare, präster och andra — fungerade alla som sekreterare och skrev ner tankar från Gud, Bibelns författare och den som står som garant för dess löften.

3. Vad visar att tron på Gud och tron på vetenskapen inte är oförenliga?

³ Eftersom Bibeln gör anspråk på att ha Gud som sin författare, är kanske den viktigaste frågan för många om författaren verkligen existerar. Många förnekar öppet Guds existens. Andra har fått intrycket att alla intelligenta människor förnekar tanken på en Gud och tron på Bibeln och frågar: ”Varför tror inte vetenskapsmännen på Gud?” Stämmer verkligen det intrycket? I en artikel i tidskriften New Scientist hette det: ”Enligt den här uppfattningen räknar man allmänt med att vetenskapsmän inte tror på Gud, ... en uppfattning som är fullständigt felaktig.”² Samma artikel uppger att slumpvisa utfrågningar vid universitet, forskningsinstitutioner och industrilaboratorier visar att ”så många som åtta av tio vetenskapsmän följer en religiös tro eller stöder principer som är ’icke-vetenskapliga’”. Man kan alltså inte sanningsenligt säga att tro och vetenskap eller vetenskapsmän inte går att förena. (Se rutan på sidorna 4 och 5.)

Finns det bevis för inspiration?

4. Vilka vetenskapliga sanningar omnämndes för tusentals år sedan i Bibeln?

⁴ När man har kommit fram till slutsatsen att det finns övertygande bevis för att det finns en Skapare, kvarstår frågan om han har inspirerat män till att skriva ner hans tankar och uppsåt i Bibeln. Det finns många skäl till att vi kan vara säkra på att det är så. Ett är Bibelns vetenskapliga exakthet. (Se rutan på sidan 6.) Så till exempel sade Job för mer än 3.000 år sedan att Gud ”hänger jorden över intet”. (Job 26:7, JP) För omkring 2.700 år sedan sade profeten Jesaja att Gud ”sitter ovanför jordens cirkel”. (Jesaja 40:22, JP) Hur kunde Job eller Jesaja ha känt till dessa grundläggande vetenskapliga sanningar att jorden svävar i rymden och är ett klot? I dag känner man visserligen till detta, men dessa uttalanden gjordes vid en tidpunkt då man aldrig hörde talas om sådana uppfattningar. Är inte den mest förnuftiga förklaringen till detta att Gud uppenbarade det för dem?

5, 6. Vilka uppfyllelser av profetior ger bevis för att Bibelns skribenter var inspirerade av Gud?

⁵ Profetiorna, som i själva verket är historia skriven i förväg, är kanske Bibelns mest framträdande särdrag som bestyrker dess anspråk på att vara inspirerad av Gud. Profeten Jesaja, till exempel, förutsade inte bara att Jerusalem skulle förstöras av Babylon och att hela den judiska nationen skulle föras bort i fångenskap, utan också att den persiske härföraren Cyrus i sinom tid skulle erövra Babylon och befria judarna ur fångenskapen. (Jesaja 13:17—19; 44:27—45:1) Kan du förklara hur Jesaja 200 år i förväg kunde förutsäga Cyrus’ födelse, hans namn och exakt vad han skulle göra, annat än genom gudomlig inspiration? (Se rutan på sidan 7.)

⁶ Några av de märkligaste profetiorna har upptecknats av Daniel, en profet som levde på 500-talet f.v.t. Han förutsade inte bara Babylons fall för mederna och perserna, utan förutsade också händelser långt efter hans tid, ända in i den avlägsna framtiden. Daniels profetia förutsäger till exempel Greklands uppkomst som världsvälde under Alexander den store (336—323 f.v.t.), hur Alexanders välde delades upp mellan hans fyra härförare efter hans förtidiga död och romarrikets uppkomst och dess fruktansvärda militärstyrka (första århundradet f.v.t.). (Daniel 7:6; 8:21, 22) Alla dessa händelser är nu oemotsägliga historiska fakta.

7, 8. a) Vad har somliga anklagat Bibelns profetior för? b) Vad bevisar att anklagelsen om bedrägeri inte är välgrundad?

⁷ Eftersom Bibelns profetior har varit så exakta, har kritiker brännmärkt dem som bedrägerier, dvs. historia skriven efter det att händelsen ägt rum men under förklädnad av profetia. Men hur kan man med fog påstå att judiska präster skulle våga dikta ihop en profetia? Och varför skulle de hitta på profetior som innehöll den hårdaste tänkbara kritik mot dem själva? (Jesaja 56:10, 11; Jeremia 8:10; Sefanja 3:4) Hur kunde för övrigt en hel läskunnig nation, som var övad och utbildad med Bibeln som sin heliga text, låta sig luras av ett sådant bedrägeri? — 5 Moseboken 6:4—9.

⁸ Hur skulle man ha kunnat bluffa i samband med försvinnandet av hela civilisationer, som Edom och Babylon, när dessa händelser ägde rum många hundra år efter det att de hebreiska skrifterna fullbordats? (Jesaja 13:20—22; Jeremia 49:17, 18) Även om man vidhåller att dessa profetior inte skrevs under den tidsperiod då profeterna levde, skrevs de likväl före 200-talet f.v.t., för då var de redan översatta till grekiska i Septuaginta. Också Dödahavsrullarna (som innehåller delar av alla de profetiska bibelböckerna) dateras till de två århundradena närmast före den vanliga tideräkningens början. Som redan påpekats uppfylldes många profetior först efter denna tidsperiod.

[Ruta på sidan 7]

GUD — DEN SOM ”UPPENBARAR HEMLIGHETER” GENOM PROFETIORNA

NÄR profeten Daniel talade till en forntida kung, sade han: ”Hemligheten som kungen har frågat om kan inga visa män, andebesvärjare, trollkarlar och spåmän berätta för kungen. Men det finns en Gud i himlen som uppenbarar hemligheter.” (Daniel 2:27, 28) Finns det bevis för att Gud verkligen är den som uppenbarar hemligheter genom profetiorna? Här följer några exempel.

Babylons fall: ”Så sade HERREN till Cyrus, Hans smorde — vars högra hand Han har fattat tag i, i det Han trampar ner nationer framför honom, spänner av bältet på kungars höfter, öppnar dörrar framför honom och inte låter någon port förbli stängd.” — Jesaja 45:1, profeterat o. 732 f.v.t. Se också Jeremia 50:35—38; 51:30—32, profeterat f. 625 f.v.t.

Uppfyllelse — 539 f.v.t.: Historikerna Herodotos och Xenofon berättar att persern Cyrus ledde bort Eufrats vatten, som rann mitt igenom Babylon, sände sina styrkor uppför flodbädden och överrumplade de babyloniska vakterna och erövrade staden på en natt. Cyrus hade inte ens med den här strategin kunnat komma in i staden, om inte de portar utmed Eufrats stränder som ledde in till staden vårdslöst hade lämnats öppna. Ingen port förblev stängd, alldeles som profetian hade förutsagt.

Tyros’ öde: ”Så sade Herren GUD: Jag skall ta itu med dig, o Tyros! Jag skall vräka många nationer mot dig, som havet vräker sina vågor. ... Och jag kommer att skrapa av henne myllan och lämna henne som en naken klippa. ... Och de skall kasta dina stenar och ditt timmer och din mylla i vattnet.” — Hesekiel 26:3, 4, 12, profeterat o. 613 f.v.t.

Uppfyllelse — 332 f.v.t.: Alexander den store byggde en vägbank, eller pir, från fastlandet till den del av Tyros som låg på en ö (800 meter ut i vattnet) så att hans soldater kunde marschera över och angripa östaden. The Encyclopedia Americana skriver: ”Med spillrorna från den del av staden som låg på fastlandet, vilken han hade ödelagt, byggde han år 332 en väldig pir för att förbinda ön med fastlandet.” Efter en relativt kort belägring förstördes östaden, och Hesekiels profetia uppfylldes i minsta detalj. Till och med stenarna och trävirket och stoftet från det gamla Tyros (den del av staden som låg på fastlandet) lades mitt i vattnet.

Jerusalems förstöring: ”Sedan sade Jesaja till Hiskia: ’Hör härskarornas HERRES röst: En tid kommer då allting i ditt palats, som dina förfäder har samlat på lager fram till denna dag, skall föras bort till Babylon; ingenting skall lämnas kvar.’” — Jesaja 39:5, 6, profeterat o. 732 f.v.t.; se också Jesaja 24:1—3; 47:6.

Profeten Jeremia tillkännagav: ”Jag skall ... föra dem [babylonierna] mot detta land och dess inbyggare. ... Hela detta land skall bli en övergiven ödemark. Och dessa nationer skall tjäna Babylons kung i sjuttio år.” — Jeremia 25:9, 11, profeterat f. 625 f.v.t.

Uppfyllelse — 607 f.v.t. (586 f.v.t. enligt de flesta profana kronologier): Babylon förstörde Jerusalem efter ett och ett halvt års belägring. Staden och templet raserades, och judarna själva fördes bort till Babylon. (2 Krönikeboken 36:6, 7, 12, 13, 17—21) Hela nationen förblev i landsflykt i 70 år, som Jeremia hade förutsagt. Deras mirakulösa befrielse år 537 f.v.t. genom Cyrus den store, som erövrade Babylon, uppfyllde Jesajas profetia, där han nämndes vid namn. (Jesaja 44:24—28) Profeten Daniel, som var i fångenskap i Babylon, räknade ut den exakta tidpunkten då hans folk skulle befrias och grundade sin slutsats på Jeremias profetia. — Daniel 9:1, 2.