En chefredaktör och ledarskribent vid en tidning i Montreal i Canada skrev under rubriken ”Låt oss le gillande mot Jehovas folk”: ”På mindre än två timmar knackade de i förrgår på 800.000 dörrar i området. En form av andligt inriktad massvärvning av proselyter, som kan vara lite irriterande utan att ändå vara obehaglig. ... När det kommer besökare till ens hem, har man inget emot att göra sig lite omak för att ta emot dem. ... Och det må vara att vi inte delar Jehovas vittnens tro; vi skulle göra väl i att för några dagar göra oss något lite delaktiga i deras fridfullhet, och vi skulle då må bättre av det. Dessa fridsamma människor har valt att komma tillsammans i Montreal; må det komma fler av dem, tiotusentals av dem.”

[Ruta på sidan 30]

Konventet i Montreal — någonting speciellt!

Vad programinnehållet beträffar, så var områdessammankomsten ”Vi bevarar vår ostrafflighet” som hölls i det berömda Olympiastadions anläggning i Montreal i Quebec i Canada lik alla andra i denna serie. Men i vissa avseenden var den speciell. Bland annat så var det den första i en grupp av dessa sammankomster som var speciell i fråga om storlek eller på andra sätt.

Storlek: Sammanlagt 78.804 var församlade från östra Canada och nordöstra Förenta staterna. Det var trosstärkande att vara en del av sådana väldiga skaror av ostraffliga vittnen, som lyssnade, sjöng och bad tillsammans. Detta var något speciellt!

Dop: Det var en speciell glädje att se 1.004 som nyligen överlämnat sig resa sig för att genomgå dop. Här fanns tydliga bevis på den tillväxt som nu äger rum bland oss.

Språk: Det fanns program på 11 språk — arabiska, engelska, franska, grekiska, italienska, kinesiska, koreanska, portugisiska, spanska, ukrainska och ungerska. I stadiongrytan hade man monterat upp den speciella ljudanläggningen så att de som befann sig på de franska sektionerna lyssnade på sitt språk, medan de engelsktalande deltagarna lyssnade på sitt.

Husvagnsstad: Detta var ett annat speciellt inslag. För att kunna inkvartera deltagare som behövde plats för husvagnar, fritidsfordon och tält började man i december 1984 inrikta sina ansträngningar på att få ta i anspråk den närbelägna Maisonneuve Park, som ligger precis tvärs över gatan från stadion sett. När tjänstemännen först fick förfrågan om uthyrning av parken, skrattade de förståeligt nog. När allt kommer omkring, så hade det aldrig förut hänt att någon hyrt en hel stadspark. Till sist beviljade de emellertid tillstånd. Jehovas vittnens goda rykte hade bidragit till detta.

Så småningom iordningställdes 4.300 uppställningsplatser, och nästan 20.000 konventdeltagare kunde beredas lägerplats på frodigt gräs bland ett rikligt antal skuggande träd. Och i vilket skick befann sig parken efter det att så många människor hade använt den i omkring en vecka? Förvånade tjänstemän fann ingen allvarlig skadegörelse någonstans. Av denna anledning återlämnades hela den femsiffriga depositionsavgiften avsedd för eventuella skador!

Medlemmar av den styrande kretsen närvarande: Detta inslag gjorde konventet i Montreal till något speciellt. Även om Jehovas folk undviker tillbedjan av människor, så var det utan tvivel många som delade de känslor som uttrycktes av en broder som uppskattande sade: ”Närvaron av sju medlemmar av den älskade styrande kretsen, av vilka det fanns några som jag aldrig förut hade sett eller hört hålla ett tal, var synnerligen uppmuntrande.” Sådan samvaro ger verkligen upphov till ett andligt ”utbyte av uppmuntran”. — Romarna 1:11, 12.

Ett utmärkt mottagande: Tjänstemän och allmänheten bemötte Jehovas vittnen på ett berömvärt och välsinnat sätt. Detta var någonting speciellt, när man erinrar sig att det inte var så många år sedan som en tidigare premiärminister i Quebec, Maurice Duplessis, öppet förklarade ett ”krig utan barmhärtighet mot Jehovas vittnen”, till dess de inte längre skulle finnas till. Det var därför med goda skäl som en tidningsreporter påpekade: ”Föreställ dig detta att i går [fredag] befann sig exakt 74.846 vittnen inom stadionområdet! Maurice Duplessis, som hade bannlyst rörelsen, måste ha vänt sig i sin grav.”

Detta var inte första gången som Jehova i så överflödande mått har välsignat dem som bevarar sin ostrafflighet. I många avseenden var emellertid konventet i Montreal någonting speciellt.