• Del 1 – Vittnen till jordens mest avlägsna del
    Jehovas vittnen – förkunnare av Guds kungarike

    • Jorden runt för att främja predikandet av de goda nyheterna

      År 1911/1912 gjordes en speciell ansträngning att hjälpa människor i Orienten. Internationella Bibelstudiesällskapet sände en kommitté på sju medlemmar, som under ledning av C. T. Russell skulle undersöka förhållandena på ort och ställe. Vart de än kom förkunnade de om Guds uppsåt att skänka mänskligheten välsignelser genom det messianska kungariket. Ibland hade de bara några få åhörare, men i Filippinerna och i Indien var det tusentals som lyssnade till dem. De understödde inte den då populära kampanjen i kristenheten att samla in pengar till en omvändelse av hela världen. De lade märke till att kristenhetens missionärer i första hand gick in för att främja världslig utbildning. Men broder Russell var övertygad om att det som människor behövde var ”evangeliet om Guds kärleksfulla anordning af Messias’ kommande rike”. Bibelforskarna förväntade inte att kunna omvända hela världen, utan de insåg genom sitt studium av Bibeln att deras uppgift då bestod i att vittna och att detta skulle tjäna till att samla ”de få utvalda från alla folk, släkter, stammar och tungomål till medlemskap i hans [Kristi] brudeklass, att de må sitta med honom på hans tron under de ett tusen åren och medverka uti att upplyfta [människo]släktet som ett helt”.a — Upp. 5:9, 10; 14:1—5.

      Efter att ha besökt Japan, Kina, Filippinerna och andra länder avverkade kommitténs medlemmar en sträcka på ytterligare 640 mil i Indien. Några indier hade läst Sällskapets litteratur och i brev uttryckt sin uppskattning av den redan år 1887. Alltsedan år 1905 hade en ung man, som hade träffat broder Russell och lärt känna sanningen under sin studietid i Amerika, predikat bland den tamiltalande befolkningen. Den här unge mannen hjälpte till med att bilda ungefär 40 bibelstudiegrupper i södra Indien. Men sedan han hade predikat för andra blev han själv underkänd, eftersom han inte höll fast vid kristna normer. — Jämför 1 Korinthierna 9:26, 27.

      Ungefär samtidigt hade A. J. Joseph i Travancore (Kerala) skrivit och ställt en fråga till en framstående adventist, och denne hade som svar på frågan sänt honom ett band av Studier i Skriften. Här fann han tillfredsställande bibelenliga svar på sina frågor angående treenigheten. Snart gick han och andra medlemmar i familjen ut till risfälten och kokosplantagerna i södra Indien och talade med andra om sin nyvunna tro. Efter broder Russells besök år 1912 började broder Joseph i heltidstjänsten. Han gick till fots eller färdades med tåg, oxkärra och pråm för att sprida biblisk litteratur. När han höll offentliga föredrag, blev han ofta avbruten av präster och deras anhängare. I Kundara fick en ”kristen” präst sina anhängare att avbryta ett sådant möte och kasta dynga på broder Joseph. En inflytelserik hindu som hörde oväsendet kom dit och undrade vad som stod på. Han frågade prästen om han följde det exempel Kristus gav de kristna eller om hans handlingssätt inte snarare liknade fariséernas på Jesu tid. Prästen drog sig tillbaka.

      Innan kommittén hade fullbordat den fyra månader långa resan jorden runt, hade broder Russell utsett R. R. Hollister till att vara Sällskapets representant i Orienten och sörja för att budskapet om Guds kärleksfulla anordning med det messianska kungariket blev förkunnat för folken där. Speciella traktater framställdes på tio språk, och miljontals traktater spreds i Indien, Kina, Japan och Korea av inhemska utdelare. Böcker blev sedan översatta till fyra av dessa språk för att de som visade intresse skulle få ytterligare andlig föda. Här var ett vidsträckt fält, och mycket återstod att göra. Men det som hade uträttats ditintills var verkligen häpnadsväckande.