Från tolerans till fanatism

Motsatsen till tolerans är intolerans, en egenskap som kan ha olika grader av intensitet. Den kan börja med ett trångsynt ogillande av någon annans beteende eller sätt att utföra saker och ting. En trångsynt inställning berövar människor glädjen i livet och tillsluter deras sinnen för nya tankar och idéer.

En perfektionistisk person kan till exempel rygga tillbaka för ett barns sprudlande entusiasm. En ung person kan finna en äldres lugna och eftertänksamma sätt tröttande. Om en försiktig person tvingas samarbeta med någon som är våghalsig, kan båda bli irriterade. Varför dessa reaktioner? Därför att den ene har svårt att tolerera den andres beteende.

Där intoleransen frodas kan trångsyntheten trappas upp till fördomsfullhet, som innebär motvilja mot en viss folkgrupp, ras eller religion. Fördomsfullheten i sin tur kan trappas upp till blind fanatism, som kan ta sig uttryck i våldsamt hat. Följden blir lidande och blodsutgjutelse. Tänk på vad som hände under korstågen! Och i dag är intolerans en viktig faktor i konflikterna i Bosnien, Rwanda och Mellersta Östern.

”Mänskliga varelser har ingen önskan att vara toleranta”, skrev Arthur M. Melzer, docent vid Michigan State University i USA. ”Det som faller sig naturligt för dem är ... fördomsfullhet.” Intolerans är således inte en karaktärsbrist som bara ett fåtal lider av — vi människor har en naturlig benägenhet att vara trångsynta, därför att vi alla är ofullkomliga. — Jämför Romarna 5:12.

Trångsynt konformism

År 1991 hade tidskriften Time en artikel om den växande trångsyntheten i USA. I artikeln kunde man läsa om ”beskäftiga konformister” — människor som försöker pådyvla alla andra sina normer och uppfattningar. De som inte passar in i mönstret har diskriminerats. En kvinna i Boston fick sparken från sitt arbete därför att hon vägrade att sminka sig. En man i Los Angeles blev avskedad därför att han var överviktig. Varför denna överdrivna önskan att stöpa alla i samma form?

Trångsynta människor är oresonliga, själviska, envisa och dogmatiska. Men är inte de flesta människor ibland oresonliga, själviska, envisa eller dogmatiska? Om sådana egenskaper blir en integrerande del av vår personlighet, kommer vi att bli trångsynta.

Hur är det med dig personligen? Ruskar du på huvudet åt somligas smak i fråga om mat? Vill du alltid ha sista ordet? Förväntar du att andra skall göra som du tycker när ni arbetar i grupp? I så fall kanske du skulle må väl av att ha lite socker i kaffet!

Men som nämndes i den förra artikeln kan intoleransen också ta sig uttryck i hätsk fördomsfullhet. En faktor som kan få fördomar att blomma upp är rädsla.

”En djup känsla av otrygghet”

Etnologer har forskat i människans förflutna för att utröna var och när rasfördomar har utvecklats. De har funnit att intolerans av detta slag inte förekommer hela tiden och inte heller är lika framträdande överallt. Den tyska naturvetenskapliga tidskriften GEO hävdar att rasmotsättningar blossar upp i kristider, då ”människor har en djup känsla av otrygghet och känner sin identitet hotad”.

Kan man säga att ”en djup känsla av otrygghet” är utbredd bland människor i våra dagar? Absolut. Mänskligheten skakas av den ena krisen efter den andra i en utsträckning som saknar motstycke i historien. Arbetslöshet, höjda levnadskostnader, överbefolkning, uttunningen av ozonskiktet, brottsligheten i storstäderna, föroreningen av dricksvattnet, risken för en global uppvärmning — allt sådant skapar en växande oro. Kriser ger upphov till oro, och överdriven oro banar väg för intolerans.

Sådan intolerans kan göra sig gällande exempelvis när olika kulturella och etniska grupper blandas med varandra, som skett i vissa delar av Europa på senare år. Enligt en rapport i National Geographic år 1993 hade västeuropeiska länder då tagit emot 22 miljoner flyktingar och invandrare. Många européer ”kände sig djupt oroade över det stora antalet nykomlingar” med avvikande språk, kultur eller religion, sades det i rapporten. Utlänningsfientliga strömningar har blivit ett växande problem i Belgien, Frankrike, Italien, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tyskland och Österrike.

Hur är det då med de styrande i världen? Under 1930- och 1940-talen var intolerans en integrerande del av Adolf Hitlers ideologi, och tyvärr finns det än i dag vissa politiska och religiösa ledare som använder sig av intolerans för att tjäna sina egna syften. Så har skett i flera länder, till exempel Frankrike, Irland, Rwanda, Ryssland, USA och Österrike.