• Irland
    Jehovas vittnens årsbok 1988

    • PIONJÄRTJÄNST I REPUBLIKEN

      I Årsboken för 1946 visades det att det inte skulle komma att bli något uppehåll i spridandet av de goda nyheterna i Irländska republiken vid slutet av andra världskriget. ”Det är svårt”, sades det i Årsboken, ”för många att inse vilken mörk plats södra Irland är vad ljuset och kunskapen från Guds ord beträffar.” Sedan hette det i fortsättningen: ”Här öppnar sig återigen en möjlighet för verkliga pionjärer. Vi gör nu anordningar för att sända några dit.”

      Fred Metcalfe, som nu är en av medlemmarna i kommittén för avdelningskontoret för Irland, var bland de första av pionjärerna med särskilt uppdrag som sändes hit. Hans tilldelade arbetsfält var staden Cork i södra delen av landet. Han och hans pionjärkamrater blev snart föremål för av prästerna inspirerat motstånd. För att uppväcka hat mot Jehovas vittnen stämplade prästerna dem gång på gång som ”kommunistdjävlar”.

      ”För människor på den tiden”, sade broder Metcalfe, ”betydde uttrycket ’kommunist’ att vi var det närmaste djävulen i människogestalt som kunde tänkas framträda på scenen!”

      Antagonismen tilltog. ”Jag har aldrig intensivare än då insett och förstått det som sägs i Uppenbarelseboken 12:17”, sade broder Metcalfe. ”Djävulen blev sannerligen vred på det vittnande som påbörjades i det området.” Lögnerna prästerna kom med och den vitt utbredda fiendskapen kulminerade till sist i ett pöbelangrepp på broder Metcalfe och hans kamrat, broder Chaffin, i staden Cork år 1948.

      PÖBELVÅLD I CORK

      En gång, när broder Chaffin var ute i tjänsten på fältet, omringade en skara kvinnor honom stridslystet, anklagade honom för att vara kommunist och började våldsamt angripa honom. Eftersom det inte fanns någon möjlighet att resonera med denna uppretade pöbel, försökte broder Chaffin komma undan genom att hoppa upp på en buss i närheten. Men busspersonalen gjorde gemensam sak med dem som angrep honom. En del angripare kastade stenar, medan andra ligister skrek: ”Smutsige kommunist!” och: ”Kasta honom i floden!” Till sist lyckades han emellertid undkomma förföljarna genom att vika av in på gården till prästens av höga murar omgivna bostad.

      Under tiden rusade broder Metcalfe i väg för att komma undan på sin cykel, men han blev upphunnen av samma pöbel. De slog och sparkade honom och strödde ut hans litteratur på gatan. Som tur var för broder Metcalfe råkade en polis komma förbi där. Han ingrep och skingrade pöbeln. ”Jag kände att det var Jehovas vägledning”, sade broder Metcalfe, ”att den mannen kom tillstädes just vid den tiden och satte stopp för angreppet.”