Enligt traditionen förutsade Muhammed själv att det skulle uppstå 72 kätterska sekter av islam. Men i våra dagar finns det enligt somliga auktoriteter flera hundra.

De två huvudriktningarna inom islam utgörs av shiiter och sunniter. Inom var och en av dessa riktningar finns emellertid ett stort antal mindre fraktioner. Av 100 muslimer är cirka 83 sunniter och 15 shiiter. De övriga tillhör sekteriska grupper av många olika slag, till exempel druserna, de svarta muslimerna och abanganerna i Indonesien, som blandar islam med buddistiska, hinduistiska och lokala religiösa sedvänjor.

Ett exempel är den s. k. sufismen, en västerländsk beteckning för den islamiska mystiken, som började göra sig gällande under 700- och 800-talen och snabbt kom att utvecklas till en religiös massrörelse. På 1100-talet hade dess anhängare, sufierna, grundat en mängd religiösa ordnar eller brödraskap. Deras kloster började nästan överskugga moskén i fråga om vikt och betydelse. Bland de religiösa bruk som förekommer inom sufismen märks självhypnos med hjälp av koncentrationsövningar eller extatisk dans, reciterande av religiösa formler, mirakeltro och helgondyrkan.

Sufierna omfattade också lokala sedvänjor och trosuppfattningar. Turkarna bibehöll sina shamanistiska sedvänjor, afrikanerna sina medicinmän, indierna sina hinduiska och förhinduiska helgon och gudomligheter och indonesierna sin ”förislamiska världsbild under en fasad av islamiska sedvänjor”, som The New Encyclopædia Britannica uttrycker det.

En sekterisk riktning som vunnit en viss popularitet på senare tid är bahaismen, som härstammar från Persien, där den i mitten av 1800-talet utvecklades ur shiitisk islam. Ett annat exempel är ahmadiya-rörelsen, en sunnitisk sekt som grundades i Indien i slutet av 1800-talet av Mirza Ghulam Ahmad, en självutnämnd profet som påstod sig vara en manifestation av Muhammed, den återvändande Jesus och en inkarnation av Krishna. Han lärde att Jesus, efter att ha undgått att bli dödad vid Golgata, flydde till Indien, där han verkade till sin död vid 120 års ålder.