Gud, inte Jesus, är den Högste

23, 24. Hur betraktade Muhammed och muslimerna judendomen och kristendomen?

²³ De tre stora monoteistiska religionerna i världen är judendomen, kristendomen och islam. Men i början av 600-talet v.t., då Muhammed framträdde, hade de två förstnämnda religionerna, så vitt han kunde se, avlägsnat sig från sanningens väg. Enligt vissa islamiska kommentatorer antyder Koranen ett fördömande av judar och kristna med orden: ”Icke den andra leden, dessas du vredgas på, deras som vilse vandrar.” (Sura 1:7, Åke Ohlmarks) Vad är orsaken till detta?

²⁴ I en kommentar till Koranen heter det: ”De som fick Skriften for vilse, judarna genom att bryta sitt förbund och utsprida beskyllningar om Maria och Jesus ... och de kristna genom att upphöja aposteln Jesus till jämlikhet med Gud” genom treenighetsläran. — Sura 4:152—175.

25. Vilka parallella uttalanden finner vi i Koranen och bibeln?

²⁵ Islams viktigaste lära är den så kallade shahāda, trosbekännelsen, som alla muslimer kan utantill: ”La ilāh illa Allāh; Muḥammad rasūl Allāh” (Ingen gud utom Gud [Allah]; Muhammed är Guds budbärare). Denna bekännelse stämmer överens med Koranens eget uttalande: ”Eder Gud är en enda Gud; det finns ingen gud utom honom, den barmhärtige Förbarmaren.” (Sura 2:158) Denna tanke hade uttryckts 2.000 år tidigare i följande uppmaning till det forntida Israel: ”Lyssna, o Israel: Jehova, vår Gud, är en Jehova.” (5 Moseboken 6:4, NW) Jesus upprepade detta det främsta av alla bud, som finns återgivet i Markus 12:29, omkring 600 år före Muhammed, och inte vid något tillfälle gjorde Jesus gällande att han var Gud eller att han var jämlik honom. — Markus 13:32; Johannes 14:28; 1 Korintierna 15:28.

26. a) Vilken inställning har muslimerna till treenighetsläran? b) Är treenighetsläran en biblisk lära?

²⁶ Beträffande Guds unika ställning sägs det i Koranen: ”Tron alltså på Gud och hans apostlar och sägen ej: ’De äro tre’, utan avhållen eder därifrån till fromma för eder själva! Gud är en enda Gud.” (Sura 4:169) Men vi bör lägga märke till att den sanna kristendomen inte har läran om en treenig Gud. Den läran är av hedniskt ursprung och infördes av avfällingar i kristenheten efter Kristi och apostlarnas död. — Se kapitel 11.e

Själen, uppståndelsen, paradiset och helveteselden

27. Vad säger Koranen om själen och om uppståndelsen? (Jämför med 3 Moseboken 24:17, 18, NW; Predikaren 9:5, 10; Johannes 5:28, 29.)

²⁷ Islam lär att människan har en själ som lever vidare i ett liv efter detta. Som det sägs i Koranen: ”Gud tager själarna hädan vid deras död, så ock den [själ], som ej är död, under sömnen. Och han kvarhåller den [själ], för vilken han bestämt döden.” (Sura 39:43) Samtidigt ägnar Koranen hela sura 75 åt ”Qiyāmat”, dvs. ”Uppståndelsen”. Det heter där bland annat: ”Jag svär vid uppståndelsens dag. ... ’Tänker väl människan, att vi aldrig skola hopsamla hennes ben?’ ... Hon spörjer: ’När inträffar uppståndelsens dag?’ ... Har ej denne [Gud eller Allāh] makt att uppväcka de döda till liv?” — Sura 75:1, 3, 6, 40.

28. Vad säger Koranen om helvetet? (Jämför med Job 14:13; Jeremia 19:5; 32:35; Apostlagärningarna 2:25—27; Romarna 6:7, 23.)

²⁸ Enligt Koranen kan själen gå olika öden till mötes, antingen få liv i en paradisisk himmelsk lustgård eller straff i ett brinnande helvete. Som det sägs i Koranen: ”De spörja, när domedagen skall komma. Jo, den dag, då de prövas i elden. ’Smaken eder prövning!’” (Sura 51:12—14) ”Dem [syndarna] väntar straff i det jordiska livet, men straffet i det tillkommande varder sannerligen ännu olidligare, och de få ingen försvarare i Gud.” (Sura 13:34) Man ställer frågan: ”Vet du ock, vad detta är? Jo, brinnande eld.” (Sura 101:7, 8) Detta hemska öde beskrivs i detalj: ”Dem, som förneka våra tecken, skola vi förvisso steka i eld. Så ofta deras hud varder genomstekt, skola vi giva dem en annan i stället, att de må smaka straffet; Gud är förvisso väldig och vis.” (Sura 4:59) I en annan beskrivning sägs det: ”Helvetet är förvisso ett bakhåll, ... där [de] må dväljas i åratal utan att njuta någon svalka eller dryck annat än sjudande vatten och var.” — Sura 78:21, 23—25.

29. Jämför och se kontrasten mellan islams lära och bibelns lära om själen och vad som händer den vid döden.

²⁹ Muslimerna tror att en död människas själ kommer till barzakh, ”skiljevägg”, en plats eller ett tillstånd där människor kommer att vara efter döden och före domen. (Sura 23:102, 103) Själen är där vid medvetet liv och får undergå något som kallas ”Dödens straff” om personen i fråga har varit ond eller åtnjuta lycka om han varit trogen. Men de trogna måste också genomgå vissa kval på grund av de få synder som de begått under livstiden. På domens dag lämnar alla detta övergångsstadium och går sitt eviga öde till mötes.f

30. Vad kan de rättfärdiga se fram emot, enligt Koranen? (Jämför med Jesaja 65:17, 21—25; Lukas 23:43; Uppenbarelseboken 21:1—5.)

³⁰ I kontrast till detta kan de rättfärdiga se fram emot paradisets himmelska lustgårdar: ”Men dem, som tro och göra goda gärningar, skola vi låta komma in i lustgårdar, genomflutna av bäckar, att där i evighet förbliva.” (Sura 4:60) ”På den dagen skall Paradisets invånare endast tänka på sin egen lycksalighet. Tillsammans med sina hustrur skall de vila i skuggiga lundar på mjuka schäslonger.” (Sura 36:55, 56, N. J. Dawood) ”Vi hava ju efter hugfästelsen [Mose lag] skrivit i Psaltaren: ’Mina rättfärdige tjänare skola ärva landet.’” I kommentarer till denna sura hänvisas ofta till Psalm 25:13 och Psalm 37:11, 29, liksom också till Jesu ord i Matteus 5:5. (Sura 21:105) Omnämnandet av hustrur väcker också en annan fråga:

Monogami eller polygami?

31. Vad säger Koranen om månggifte? (Jämför med 1 Korintierna 7:2; 1 Timoteus 3:2, 12.)

³¹ Är polygami eller månggifte den vanliga samlevnadsformen bland muslimer? Koranen tillåter visserligen polygami, men många muslimer har bara en hustru. På grund av det stora antalet änkor som lämnades kvar efter fältslag med många dödsoffer gav Koranen rum för månggifte: ”Om I frukten att ej kunna iakttaga rättvisa mot de faderlösa, äkten då så många kvinnor det synes eder lämpligt, två eller tre eller fyra, men frukten I ändock, att I ej skolen kunna iakttaga billighetens krav, så tagen blott en enda eller blott de slavinnor, över vilka I råden!” (Sura 4:3) En biografi över Muhammed av Ibn-Hishām nämner att Muhammed gifte sig med en rik änka, Chadidja, som var 15 år äldre än han. Efter hennes död tog han sig många hustrur. När han dog efterlämnade han nio änkor.

32. Vad är mut‛a?

³² En annan form av äktenskap inom islam kallas mut‛a. Det definieras som ”ett speciellt avtal som ingås mellan en man och en kvinna genom anbud om och godkännande av äktenskap för en begränsad tidsperiod och med en tydligt angiven hemgift, på samma sätt som vid avtal om ett permanent äktenskap”. (Muṣṭafā al-Rāfi‛ī: Islamuna) Sunniterna kallar denna form för ”fröjdeäktenskap”, och shiiterna betraktar det som ett temporärt äktenskap. Det heter vidare i detta verk: ”Barnen [som föds i sådana äktenskap] betraktas som legitima och har samma rättigheter som barnen i ett permanent äktenskap.” Denna form av tillfälliga äktenskap var tydligen vanligt förekommande på Muhammeds tid, och han tillät den. Sunniterna hävdar att denna typ av äktenskap senare blev förbjuden, medan imamerna, den största shiitiska gruppen, menar att den fortfarande är tillåten. Ja, många tillämpar detta, i synnerhet när en man är borta från sin hustru under en längre tid.

Islam och det dagliga livet

33. Vad är islams fem grundpelare och dess fem grundläggande trossatser?

³³ Islam inbegriper fem viktiga bud eller förpliktelser och fem grundläggande trossatser. (Se rutorna på sidorna 296 och 303.) En av förpliktelserna är att en rättrogen muslim skall vända sig mot Mecka i bön (ṣalāt) fem gånger om dagen. På den muslimska sabbaten (som infaller på fredagen) samlas männen i stora skaror till bön i moskén, när de hör böneutroparens enträgna maning från minareten. I många moskéer är böneutropningen numera inspelad på band eller skiva.

34. Vad är en moské, och hur används den?

³⁴ Moskén (arabiska: masdjid) är muslimernas gudstjänstlokal. Kung Fahd Ibn Abdul-Aziz av Saudiarabien kallade den ”grundvalen för kontakten med Gud”. Han definierar moskén som ”en plats för bön, studium, rättslig och dömande verksamhet, rådplägning, predikande, vägledning, undervisning och förberedelse. ... Moskén är det muslimska samhällets hjärta.” Sådana gudstjänstlokaler finns nu i hela världen. En av de mest berömda genom tiderna är La Mezquita (moskén) i Córdoba i Spanien, som i många hundra år var världens största moské. I dess mitt ligger nu en katolsk katedral.

[Ruta på sidan 303]

Islams fem grundpelare

1. Uppläsning av trosbekännelsen (shahāda): ”Ingen gud utom Gud [Allah]; Muhammed är Guds budbärare” (sura 33:40)

2. Bön (ṣalāt) mot Mecka fem gånger om dagen (sura 2:144)

3. Allmosegivande (zakāh), förpliktelsen att ge en viss procent av sin inkomst och sitt kapital som allmosa (sura 24:55)

4. Fasta (ṣawm), i synnerhet under det månadslånga firandet av ramaḍān (sura 2:179—181)

5. Vallfärd (ḥaddj). En gång i livet måste varje muslimsk man vallfärda till Mecka. Endast sjukdom och fattigdom är giltiga ursäkter att slippa ifrån denna förpliktelse (sura 3:90, 91)