Mecka, Ka‛ba och Koranen

Islams heliga bok, Koranen, ”betraktas som landets konstitution och tillhandahåller etiska värderingar och vägledning”, förklarar en officiell broschyr. I en annan broschyr sägs det: ”Kungariket utformar sina sociala, politiska och ekonomiska handlingsprogram mot bakgrund av islams läror.” Ett antal handskrivna exemplar av Koranen fanns visserligen till allmän beskådan, men det huvudsakliga temat för denna sektion var pilgrimsstaden Mecka (arabiska: Makka) och dess jättelika moské med Ka‛ba i mitten. Modeller i stor skala av dessa byggnader fanns också med på utställningen.

Ka‛ba, en stor, kubformig byggnad, som är tillverkad av sten och höljd i ett täckelse av tjockt, svart tyg, förklaras i en islamisk publikation vara ”den plats för tillbedjan som Gud befallde Abraham och Ismael att bygga för över fyra tusen år sedan”.b Islam (som grundades av profeten Muhammed på 600-talet v.t.) påstår sig således ha anknytning till patriarken Abraham, judendomens och kristendomens förelöpare, och är följaktligen ett av de tre stora monoteistiska religionssystemen.

Ka‛ba är i själva verket beläget i mitten av den jättelika öppna plats som är en del av den stora moskén i Mecka. Vid den årliga pilgrimsfärden (ḥaddj) vallfärdar över en miljon muslimer till denna plats för att be och för att tåga runt Ka‛ba sju gånger. Varje fysiskt frisk muslimsk man betraktar det som sin plikt att företa denna resa minst en gång i livet. På utställningen fanns också en modell av den väldiga moskén i Medina (arabiska: Madina), där Muhammeds grav finns.

Något som var särskilt intressant att se var de tunga, rikt utsirade dörrarna till Ka‛ba, som visades på denna utställning. I normala fall får endast muslimer möjlighet att se dessa dörrar, eftersom endast muslimer får besöka moskén i Mecka. Det var svårt att tro att det rörde sig om originalexemplar, tills en guide förklarade att dessa dörrar användes från 1942 till 1982, då de byttes ut mot nya. De är tillverkade av guld och silver och är dekorerade med guldplattor, där olika verser ur Koranen finns inristade på arabiska. På en vägg i närheten hängde en kiswa, dvs. ett förhänge av tjockt, svart tyg som används för att täcka Ka‛ba, med citat från Koranen broderade i guld.

Även om detta besök var mycket lärorikt och upplysande, kunde jag inte undgå att lägga märke till att mycket utelämnats på religionens område. Det sades till exempel ingenting om själva Ka‛bastenen, en svart meteorit som vördas av de muslimer som besöker Mecka. Denna sten ”dyrkades som en fetisch” innan islam grundades, förklarar Philip K. Hitti i sin bok History of the Arabs (Arabernas historia). Traditionen berättar att Ismael fick denna svarta sten av ängeln Gabriel när han höll på att återuppbygga Ka‛ba.

En annan sak som förbigicks på denna utställning var splittringen mellan de två stora fraktionerna inom islam, sunniter och shiiter. Denna söndring går så långt tillbaka i tiden som till Muhammeds efterträdare och bottnar i motstridiga uppfattningar beträffande vilka som är hans rättmätiga andliga arvtagare. Frågan är: löper det rättmätiga ledarskapet i profetens släktlinje, som shiamuslimerna hävdar, eller bör det besättas genom val, som de flesta sunniter menar? Saudierna tillhör de stränga wahhabiterna, en sekt av den hanbalitiska skolan, den mest rigorösa av de fyra sunnitiska skolorna.

De arabiska kvinnorna lyste med sin frånvaro på denna utställning. Jag förmodade att detta berodde på saudiernas stränga tolkning av de islamska lagarna beträffande kvinnans roll i det offentliga livet.

När jag lämnade utställningen fick jag en konkret påminnelse om talesättet att allting har två sidor. På gatan utanför stod en grupp araber som delade ut informationsblad om påstådda grymheter och orättvisor i Saudiarabien och protesterade mot bristen på demokratiska processer i landet (det finns ingen icke-religiös konstitution och inget parlament). Det fick mig att inse att sand, olja och religion inte nödvändigtvis gör människor lyckliga. Men jag hade åtminstone fått en bättre inblick i livet i Saudiarabien och islams inflytande över dess folk. — Från en av våra läsare.

[Fotnoter]