Torra och ofruktbara områden, till exempel det som låg på andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, beskrivs med ordet ‛aravạh. (4Mo 22:1) Sådana ökenslätter kunde ha uppstått på grund av skogsskövling, vanvård eller långvarig torka, som förvandlade fruktbara områden till karga ödemarker. (Jes 33:9; Jer 51:43) Med bestämd artikel betecknar ordet ett specifikt område i det utlovade landet. (Se ARABA; ARABAS REGNFLODSDAL.) Ytterligare ett annat ord, tsijjạh, betecknar alla former av ”vattenlöst land” och används parallellt med de ovannämnda orden. (Ps 107:35; Jes 35:1)

De egentliga ökenområden som nämns i Bibeln var sällan sandöknar, som vissa delar av Sahara är med sina böljande sanddyner. De var som regel nästan skoglösa, torra eller halvtorra slätter, klippiga platåer eller ödsliga vattenlösa dalgångar omgivna av karga bergstoppar. (Job 30:3–7; Jer 17:6; Hes 19:13)

Det utlovade landet, som utgjorde en del av den så kallade bördiga halvmånen, låg som en smal remsa väluppodlat land mellan Medelhavet på ena sidan och stora vildmarksområden på två andra sidor – Syriska öknen i öster och Sinaihalvön i söder. (2Mo 23:31) Inom landets gränser fanns mindre vildmarksområden, till exempel ett område vid Dotan, strax söder om Jisreels lågslätt, där Josef kastades i en cistern av sina bröder (1Mo 37:17, 22), Judas vildmark, som innefattade vissa områden runt städerna Sif, Maon och En-Gedi, vildmarksområden som David tog sin tillflykt till när han flydde från Saul (Dom 1:16; 1Sa 23:14, 24; 24:1), och vildmarksområdena öster om Jordan som övergick i Syriska öknen (4Mo 21:13; 5Mo 1:1; 4:43). Stora delar av den gravsänka som Jordan flyter igenom (som i dag kallas al-Ghor) är ökenartade områden.