SIN

1. Ett vildmarksområde som israeliterna kom till ungefär en månad efter uttåget ur Egypten, efter det att de hade brutit upp från Elim och från en lägerplats vid Röda havet. När de hade lämnat denna vildmark låg de lägrade på flera platser, bland annat Dofka, Alus och Refidim, innan de kom till Sinai. (2Mo 16:1; 17:1; 4Mo 33:9–15) Det var i Sins vildmark som israeliterna började knota och klaga över att de inte hade kött att äta. Det var här Jehova såg till att en flock vaktlar ”övertäckte lägret”, och här åt israeliterna manna för första gången. Dessutom var det här sabbatslagen trädde i kraft. (2Mo 16:2–30)

Man vet inte exakt var Sins vildmark låg, men det är tydligt att den låg längs Sinaihalvöns sydvästra kust. De flesta geografer menar att den omfattade det sandområde som nu kallas Dabbat ar-Ramleh och som ligger utmed foten av Sinaiplatån. Denna ökenslätt ligger också nära den plats där man menar att Dofka kan ha legat.

2. Sin var en av de städer i Egypten som skulle drabbas när landet fick känna av den babyloniske kungen Nebukadnessars svärd. (Hes 30:6, 10, 15, 16) Staden kallas ”Egyptens fästning”. Somliga nutida forskare menar att den skall identifieras med Pelusium i enlighet med återgivningen i den latinska Vulgata. Pelusium var en gammal befäst stad som var viktig för försvaret mot invasioner från den asiatiska kontinenten. De flesta är eniga om att denna stad låg där Tall al-Farama nu ligger, 32 km sydöst om Port Said vid Medelhavskusten. Karavaner och härar som kom ner från den filisteiska kusten möttes av denna fästning som vaktade ingången till Egypten. Den assyriske kungen Assurbanipal nämner den i sina annaler. I dag är den omgiven av sand och sumpmark.