Baalsdyrkan — kampen om israeliternas hjärtan
I närmare tusen år utkämpades i Israels nation en kamp om hjärtan. Vidskeplig fruktan och sexuella riter å ena sidan stred mot tro och lojalitet å andra sidan. Denna kamp på liv och död var en kraftmätning mellan Baalsdyrkan och tillbedjan av Jehova.
SKULLE israeliterna troget hålla fast vid den sanne Guden, som hade fört dem ut ur Egypten? (2 Moseboken 20:2, 3) Eller skulle de avfalla från tron och börja tjäna Baal, kanaanéernas favoritgud, som lovade att göra landet fruktbart?
Denna andliga kamp som utkämpades för tusentals år sedan är av betydelse för oss. Varför det? Aposteln Paulus skrev att ”dessa ting ... blev nerskrivna till varning för oss, över vilka sluten på tingens ordningar har kommit”. (1 Korinthierna 10:11) Den varning som denna historiska konflikt förmedlar får ännu större betydelse för oss, om vi förstår vem Baal var och vad Baalsdyrkan inbegrep.
Vem var Baal?
Israeliterna kom i kontakt med Baal, när de drog in i Kanaans land omkring år 1473 f.v.t. De fann att kanaanéerna tillbad en mängd gudar som var ganska lika de egyptiska gudarna, även om de hade andra namn och en del andra karaktärsdrag. Men Bibeln framställer Baal som kanaanéernas förnämste gud, och arkeologiska upptäckter bekräftar att han hade en framträdande ställning. (Domarna 2:11) Även om Baal inte var den högste guden i kanaanéernas gudavärld, var han den gud som betydde mest för dem. De trodde att han hade makt över regnet, vinden och molnen och att han ensam kunde befria människor från ofruktsamhet och till och med från döden. Han ansågs också säkerställa djurens fruktsamhet och markens fruktbarhet. Utan Baals beskydd skulle Mot, en hämndlysten kanaaneisk gud, säkert låta olycka komma över dem.
Baalsdyrkan genomsyrades av sexuella riter. Till och med de religiösa föremål som hörde till Baalskulten, exempelvis de heliga stoderna och de heliga pålarna, hade sexuella bibetydelser. De heliga stoderna, som utgjordes av stenblock eller huggna stenar och hade formen av fallossymboler, representerade uppenbarligen Baal, den manliga parten i det sexuella förhållandet. De heliga pålarna, som bestod av träföremål eller utgjordes av träd, representerade däremot Ashera, Baals gemål, den kvinnliga parten. — 1 Kungaboken 18:19.
Tempelprostitution och barnoffer var andra framträdande sidor i Baalsdyrkan. (1 Kungaboken 14:23, 24; 2 Krönikeboken 28:2, 3) I boken The Bible and Archaeology sägs det: ”I de kanaaneiska templen fanns det manliga och kvinnliga prostituerade (’heliga’ män och kvinnor), och man ägnade sig åt alla slags sexuella orgier. ... [Kanaanéerna] trodde att dessa riter på något sätt fick växtligheten och djurlivet att frodas.” Detta var åtminstone det religiösa motivet till dessa riter, även om sådan omoraliskhet utan tvivel tilltalade Baalsdyrkarna och gav dem tillfälle att tillfredsställa sina köttsliga begär. Hur förledde då Baalskulten israeliternas hjärtan?
Varför så tilltalande?
Många israeliter föredrog kanske att utöva en religion som inte krävde så mycket av dem. Genom att tjäna Baal behövde de inte följa Lagen, exempelvis hålla sabbaten och iaktta de många moralnormerna. (3 Moseboken 18:2–30; 5 Moseboken 5:1–3) Det materiella välståndet bland kanaanéerna kan ha fått somliga att mena att de måste blidka Baal.
De kanaaneiska helgedomarna, de så kallade offerhöjderna, som var belägna i skogsdungar på bergshöjder, utgjorde säkert en tilltalande bakgrund till de fruktbarhetsriter som utfördes där. Det dröjde inte länge förrän israeliterna inte nöjde sig med att söka upp de kanaaneiska heliga platserna, utan byggde sina egna. ”Även de fortsatte att bygga sig offerhöjder och heliga stoder och heliga pålar på varje hög kulle och under varje frodigt träd.” — 1 Kungaboken 14:23; Hosea 4:13.
Men framför allt tilltalade Baalsdyrkan köttet. (Galaterna 5:19–21) Det var inte bara en önskan om ymniga skördar och stora hjordar som låg bakom de liderliga sedvänjorna, utan Baalskulten glorifierade sex. Detta framgår av de många statyetter som man har grävt fram och som har överdrivna sexuella drag, som antyder sexuell upphetsning. Mat, dryck, dans och musik skapade en stämning som uppeggade till ett tygellöst uppförande.
Vi kan föreställa oss en typisk scen tidigt på hösten. Omgivna av en vacker natur dansar Baalsdyrkarna, mätta efter allt festande och uppeggade av vin. Avsikten med deras fruktbarhetsdans är att väcka Baal till liv ur hans overksamhet under sommaren för att han skall välsigna landet med regn. De dansar runt, runt kring sina fallospålar och heliga stoder. Deras rörelser, i synnerhet de tempelprostituerades, är erotiska och sensuella. Musiken och publiken hetsar dem ytterligare, och när dansen når sin höjdpunkt drar de sig troligen in i kamrarna i Baals hus för att bedriva omoraliskhet. — 4 Moseboken 25:1, 2; jämför 2 Moseboken 32:6, 17–19; Amos 2:8.
De vandrade efter vad de såg, inte efter vad de trodde
Många israeliter tilltalades av en sådan sensuell form av tillbedjan, men de drevs också till Baalsdyrkan på grund av fruktan. Allteftersom israeliterna förlorade sin tro på Jehova, började de känna fruktan för döden och framtiden, och de blev fascinerade av det ockulta, vilket ledde till att de började utöva spiritism, som inbegrep ytterst depraverade riter. I The International Standard Bible Encyclopedia beskrivs det hur kanaanéerna ärade de avlidnas andar som en del av förfädersdyrkan: ”Fester ... firades vid familjegravar eller vid gravkullar med rituell dryckenskap och sexuell omoraliskhet (som möjligen inbegrep incest), i vilka de avlidna antogs ta del.” När israeliterna deltog i sådana förnedrande spiritistiska sedvänjor, blev de mer och mer avskilda från sin Gud, Jehova. — 5 Moseboken 18:9–12.
Avgudadyrkan — och de riter som var förbundna med den — tilltalade också de israeliter som hellre ville vandra efter vad de såg än efter vad de trodde. (2 Korinthierna 5:7) Trots att de israeliter som hade lämnat Egypten hade fått bevittna de imponerande underverk som Jehova hade utfört genom sin osynliga hand, kände många av dem behov av att bli påminda om Jehovas närvaro genom sådant som de kunde se. (2 Moseboken 32:1–4) Även somliga av deras avkomlingar önskade tillbe något synligt, exempelvis Baalsbilderna. — 1 Kungaboken 12:25–30.
Vem segrade?
Kampen om israeliternas hjärtan pågick i flera hundra år, från det att de kom till Moabs ökenslätter, strax innan de gick in i det utlovade landet, till dess att de fördes i fångenskap till Babylon. Ibland hade den ena sidan övertaget i kampen, ibland den andra. Flertalet israeliter var tidvis lojala mot Jehova, men ofta vände de sig till Baal. Detta berodde främst på att de umgicks med de hedniska folken runt omkring dem.
Sedan kanaanéerna hade lidit militärt nederlag, blev deras stridsmetoder mer utstuderade. De bodde vid sidan av israeliterna, och de uppmuntrade sina erövrare att göra landets gudar till sina egna. Sådana modiga domare som Gideon och Samuel motstod denna utveckling. Samuel uppmanade folket: ”Skaffa bort de utländska gudarna ... och rikta ert hjärta orubbligt till Jehova och tjäna endast honom.” Under en tid lyssnade israeliterna till Samuels uppmaning, och de ”skaffade ... bort Baalerna och Ashtoretbilderna och började tjäna endast Jehova”. — 1 Samuelsboken 7:3, 4; Domarna 6:25–27.
Salomo, som regerade efter kung Saul och kung David, började på äldre dagar frambära offer åt utländska gudar. (1 Kungaboken 11:4–8) Andra kungar i Israel och Juda gjorde detsamma och överlämnade sig åt Baal. Men trogna profeter och kungar, till exempel Elia, Elisa och Josia, tog ledningen i att bekämpa Baalsdyrkan. (2 Krönikeboken 34:1–5) Under den här perioden i Israels historia fanns det också enskilda individer som förblev trogna mot Jehova. Även under Ahabs och Isebels dagar, när Baalsdyrkan florerade som mest i landet, fanns det sju tusen som inte hade ”böjt sig för Baal”. — 1 Kungaboken 19:18.
Efter det att judarna hade återvänt från landsflykten i Babylon sägs det ingenting mer om Baalsdyrkan. Likt dem som nämns i Esra 6:21 avskilde alla sig ”från landets nationers orenhet ... för att söka Jehova, Israels Gud”.
Baalsdyrkan — en varning för oss
Även om Baalsdyrkan för länge sedan har försvunnit, har denna kanaaneiska religion och våra dagars samhälle en sak gemensamt — glorifieringen av sex. Lockelser till omoraliskhet verkar genomsyra den luft vi andas. (Efesierna 2:2) Paulus varnar: ”Vi kämpar mot den osynliga kraft som behärskar denna mörkrets värld och mot andliga krafter som härrör från själva sätet för ondskan.” — Efesierna 6:12, Phillips.
Denna Satans ”osynliga kraft” främjar sexuell omoraliskhet för att kunna förslava människor i andligt avseende. (Johannes 8:34) I våra dagars frigjorda samhälle ägnar man sig åt sexuella överdrifter, inte som någon fruktbarhetsrit, utan för att förverkliga sig själv eller göra det man känner för. Och propagandan är lika förledande. Genom underhållning, musik och reklam bombarderas människors sinnen med sexuella budskap. Guds tjänare är inte immuna mot sådana angrepp. Flertalet av dem som blir uteslutna ur den kristna församlingen är personer som har hängett sig åt omoraliskhet. Endast genom att ständigt avvisa dessa omoraliska budskap kommer en kristen att förbli kysk. — Romarna 12:9.
Unga vittnen är speciellt utsatta för fara, eftersom mycket av det som tilltalar dem är förpackat i sex. Till råga på allt måste de stå emot inflytandet från andra ungdomar som utövar press på dem. (Jämför Ordspråken 1:10–15.) Många har råkat i svårigheter vid stora tillställningar. Lika berusande som musik, dans och sexuell dragningskraft var för Baalsdyrkarna i forna tider, lika berusande är detta i dag. — 2 Timoteus 2:22.
”Hur skall en ung man rena sin stig?” frågade psalmisten. Han svarade: ”Genom att ständigt vara på sin vakt i enlighet med ... [Jehovas] ord.” (Psalm 119:9) Precis som Guds lag föreskrev att israeliterna inte skulle ha ett nära umgänge med kanaanéerna, så varnar Bibeln oss för farorna med dåligt umgänge. (1 Korinthierna 15:32, 33) En ung kristen visar prov på mogenhet när han säger nej till sådant som kan tilltala de sinnliga begären men som han vet är moraliskt skadligt. I likhet med den trogne Elia kan vi inte låta den allmänna opinionen fatta beslut åt oss. — 1 Kungaboken 18:21; jämför Matteus 7:13, 14.
En annan varning gäller förlust av tro, ”den synd som lätt snärjer in oss”. (Hebréerna 12:1) Många israeliter verkade fortfarande tro på Jehova, men de såg upp till Baal som den gud som skulle skydda deras skördar och sörja för deras dagliga behov. Kanske tyckte de att Jehovas tempel i Jerusalem låg för långt borta och att det var opraktiskt att hålla Guds lagar. Baalsdyrkan ställde inga krav. Den var bekväm — israeliterna kunde till och med göra offerrök åt Baal uppe på sina egna hustak. (Jeremia 32:29) Antagligen drogs de in i Baalsdyrkan genom att ta del i bara några av riterna eller genom att frambära offer åt Baal i Jehovas namn.
Hur skulle vi kunna förlora tron eller sakta dra oss bort från den levande Guden? (Hebréerna 3:12) Vi skulle undan för undan kunna förlora den uppskattning som vi tidigare hade av möten och sammankomster. En sådan inställning röjer bristande tro på den anordning Jehova har gjort för att ge oss andlig ”mat i rätt tid”. (Matteus 24:45–47) Om vi på så sätt blir försvagade, kan vi släppa vårt ”grepp om livets ord” eller till och med utveckla ett delat hjärta och kanske hänge oss åt omoraliskhet eller materialistiska strävanden. — Filipperna 2:16; jämför Psalm 119:113.
Vi håller fast vid vår ostrafflighet
Utan tvivel utkämpas nu en kamp om hjärtan. Kommer vi att vara lojala mot Jehova, eller kommer vi att låta oss villas bort från tron genom den här världens omoraliska levnadssätt? Israeliterna lockades att ägna sig åt avskyvärda kanaaneiska sedvänjor. Tråkigt nog har somliga kristna män och kvinnor i vår tid lockats att begå skamliga handlingar. — Jämför Ordspråken 7:7, 21–23.
Vi kan undvika att lida ett sådant andligt nederlag, om vi likt Mose står fasta som om vi ”såg den Osynlige”. (Hebréerna 11:27) Det är sant att vi måste ”kämpa hårt” för vår tro. (Judas, vers 3) Men om vi är lojala mot Gud och hans principer, kan vi se fram emot den tid då falsk tillbedjan för alltid kommer att vara utrotad. Alldeles som tillbedjan av Jehova segrade över Baalsdyrkan, kan vi vara förvissade om att jorden snart kommer att vara ”full av Jehovas kunskap, liksom vattenmassorna täcker havets botten”. — Jesaja 11:9.
[Bild på sidan 31]
Ruiner i Geser — heliga pålar som användes i Baalsdyrkan
[Bildkälla på sidan 28]
Musée du Louvre, Paris