Varför judendomen bör intressera oss

3, 4. a) Vad består de hebreiska skrifterna av? b) Vilka är några av anledningarna till att vi bör granska den judiska religionen och dess rötter?

³ En anledning är att den judiska religionens rötter går cirka 4.000 år tillbaka i historien och att andra stora religioner mer eller mindre står i tacksamhetsskuld till dess skrifter. (Se sidan 220.) Kristendomen, som grundades av Jesus (hebreiska: Je·shú·a‛), en jude som levde i första århundradet, har sina rötter i de hebreiska skrifterna. Och läser man Koranen, ser man att även islam har mycket att tacka dessa skrifter för. (Koranen, sura 2:49—57; 32:23, 24) När man undersöker den judiska religionen, undersöker man således också rötterna till hundratals andra religioner och sekter.

⁴ En annan mycket viktig anledning är att den judiska religionen är en mycket betydelsefull länk i människans sökande efter den sanne Guden. Enligt de hebreiska skrifterna tillbad Abram, judarnas förfader, den sanne Guden redan för närmare 4.000 år sedan.a En rimlig fråga är då: Hur utvecklades judarna och deras tro? — 1 Moseboken 17:18.

Vad har judarna för ursprung?

5, 6. Nämn helt kort något om judarnas historia och varifrån ordet jude kommer.

⁵ Judarna är i huvudsak avkomlingar av en gammal hebreisktalande gren av den semitiska rasen. (1 Moseboken 10:1, 21—32; 1 Krönikeboken 1:17—28, 34; 2:1, 2) Deras förfader Abram utvandrade för närmare 4.000 år sedan från kaldéernas blomstrande metropol Ur i Sumer till Kanaans land, om vilket Gud hade sagt: ”Åt din säd skall jag ge detta land.”b (1 Moseboken 11:31—12:7) Han omtalas som ”Abram, hebréen”, i 1 Moseboken 14:13, men hans namn ändrades senare till Abraham. (1 Moseboken 17:4—6) Det är från honom som judarna härstammar, med början från hans son Isak och sonson Jakob, vars namn ändrades till Israel. (1 Moseboken 32:27—29) Israel hade 12 söner, som blev grundarna till 12 stammar. En av dessa var Juda, från vars namn ordet ”jude” så småningom uppkom. — 2 Kungaboken 16:6.

⁶ Med tiden kom benämningen ”jude” att tillämpas på alla israeliter, inte bara på Judas avkomlingar. (Ester 3:6; 9:20) Eftersom judarnas släktregister förstördes år 70 v.t., då romarna förstörde Jerusalem, finns det i dag ingen jude som bestämt kan hävda från vilken stam han kommer. Den forntida judiska religionen har likväl utvecklats och förändrats under årtusendenas gång. I dag utövas judendomen av miljoner judar i republiken Israel och i diasporan (judar förskingrade över hela världen). Vad är grunden till den religionen?

Mose, lagen och en nation

7. Vilken ed svor Gud inför Abraham, och varför gjorde han det?

⁷ År 1943 f.v.t.c utvalde Gud Abram till att vara hans särskilde tjänare och svor senare en högtidlig ed inför honom på grund av att han så trosvisst ville offra sin son Isak, även om offrandet aldrig fullbordades. (1 Moseboken 12:1—3; 22:1—14) I den eden sade Gud: ”Jag svär vid mig själv, säger Herren [hebreiska: יהוה, JHVH]: Eftersom du har gjort detta och inte undanhållit mig din ende son, därför skall jag rikligen välsigna dig och göra din säd talrik som stjärnorna på himmelen. ... Och i din säd skall alla folk på jorden välsigna sig, därför att du lyssnade till mina ord.” Denna svurna ed upprepades till Abrahams son och sonson och fortsatte sedan att gälla Juda stam och Davids släktlinje. Denna strikt monoteistiska uppfattning om en personlig Gud som handlar direkt med människor var unik i den forntida världen, och den kom att bilda grunden till den judiska religionen. — 1 Moseboken 22:15—18; 26:3—5; 28:13—15; Psalm 89:4, 5, 29, 30, 36, 37.

8. Vem var Mose, och vilken uppgift hade han i Israel?

⁸ För att kunna uppfylla löftet till Abraham lade Gud grunden till en nation genom att ingå ett särskilt förbund med Abrahams avkomlingar. Detta förbund ingicks genom Mose, den store hebreiske ledaren och medlaren mellan Gud och Israel. Vem var Mose, och varför är han så viktig för judar? Enligt bibelns skildring i 2 Moseboken föddes han i Egypten (1593 f.v.t.) och hade israelitiska föräldrar som levde som slavar och fångar tillsammans med resten av Israel. Han var den som ”Herren hade umgåtts” med och utvalt till att leda sitt folk till frihet i Kanaan, det utlovade landet. (5 Moseboken 6:23; 34:10) Mose fullgjorde sin viktiga uppgift att vara medlare för det lagförbund som Gud hade ingått med Israel, förutom att han var deras profet, domare, ledare och historiker. — 2 Moseboken 2:1—3:22.

9, 10. a) Vad var det för lag som förmedlades genom Mose? b) Vilka sidor av livet omfattade de tio budorden? c) Vilken förpliktelse medförde lagförbundet för Israel?

⁹ Den lag som Israel tog emot bestod av tio ord eller bud och över 600 lagar som tillsammans bildade en stor lagsamling med anvisningar och vägledning för det dagliga uppförandet. (Se sidan 211.) Buden i den gällde både världsliga och heliga angelägenheter — både det fysiska och moraliska livet och dyrkan av Gud.

¹⁰ Detta lagförbund, denna religiösa konstitution, gav patriarkernas tro form och innehåll. Genom detta förbund blev Abrahams avkomlingar en nation av överlämnade tjänare åt Gud. På så sätt började den judiska religionen ta bestämd form, och judarna blev en nation organiserad för att tillbe och tjäna sin Gud. Enligt 2 Moseboken 19:5, 6 lovade Gud dem: ”Om ni nu hör min röst och håller mitt förbund, så skall ni vara ... mig ett rike av präster och ett heligt folk.” Israeliterna skulle således bli ett utvalt folk till att tjäna Guds syften. Men villkoret för att förbundslöftena skulle uppfyllas var: ”Om ni nu hör [dvs. lyder].” Denna överlämnade nation hade nu förpliktelser gentemot sin Gud. Gud kunde därför längre fram (på 700-talet f.v.t.) säga till judarna: ”Ni är mina vittnen, säger Herren [hebreiska: יהוה, JHVH], ni är min tjänare, den som jag har utvalt.” — Jesaja 43:10, 12.

En nation med präster, profeter och kungar

11. Hur utvecklades prästadömet och kungadömet?

¹¹ Medan nationen Israel fortfarande var i öknen och var på väg mot det utlovade landet, infördes ett prästadöme i Mose brors, Arons, släktlinje. Ett stort bärbart tält eller tabernakel blev centrum för israeliternas tillbedjan och frambärande av offer. (2 Moseboken, kapitel 26—28) Med tiden kom nationen Israel till det utlovade landet, Kanaan, och intog det, precis som Gud hade befallt. (Josua 1:2—6) Så småningom upprättades ett jordiskt kungadöme, och år 1077 f.v.t. blev David, av Juda stam, kung. I och med hans regering blev både kungadömet och prästadömet fast etablerat i ett nytt nationellt centrum, Jerusalem. — 1 Samuelsboken 8:7.

12. Vilket löfte hade Gud gett David?

¹² Efter Davids död byggde hans son Salomo ett storslaget tempel i Jerusalem, och det ersatte tabernaklet. Eftersom Gud hade ingått ett förbund med David om att kungadömet skulle förbli i hans släktlinje för evigt, förstod man att en smord kung, Messias, en dag skulle komma från Davids släkt. Profetiorna visade att Israel och alla andra nationer skulle få en fullkomlig regering genom denne messianske kung eller denna ”säd”. (1 Moseboken 22:18) Detta hopp slog rot, och den judiska religionens messianska natur utkristalliserades klart. — 2 Samuelsboken 7:8—16; Psalm 72:1—20; Jesaja 11:1—10; Sakarja 9:9, 10.

13. Vilka använde Gud till att tillrättavisa det avfälliga Israel?

¹³ Men judarna lät sig påverkas av den falska religion som kananéerna och andra folk runt omkring dem utövade. Det ledde till att de bröt sitt förbundsförhållande till Gud. Jehova sände då en lång rad profeter som fick framföra hans budskap till folket i syfte att tillrättavisa det och föra det tillbaka. Därigenom kom profetiorna att bli ett annat unikt drag i judarnas religion och kom att utgöra en stor del av de hebreiska skrifterna. Ja, 18 böcker i de hebreiska skrifterna bär profeters namn. — Jesaja 1:4—17.

14. Hur visade det som hände att profeterna i Israel var sannfärdiga?

¹⁴ Jesaja, Jeremia och Hesekiel var några av dessa framträdande profeter som fick varna nationen för Jehovas annalkande straff mot den för dess avgudadyrkan. Verkställandet av detta straff kom år 607 f.v.t. då Jehova, på grund av Israels avfällighet, tillät Babylon, det då dominerande världsväldet, att förstöra Jerusalem och dess tempel och föra nationen i fångenskap. Profeterna bevisades vara sannfärdiga i vad de hade förutsagt, och Israels 70-åriga fångenskap under större delen av 500-talet f.v.t. är nu nedtecknad historia. — 2 Krönikeboken 36:20, 21; Jeremia 25:11, 12; Daniel 9:2.

15. a) Hur slog en ny form av tillbedjan rot bland judarna? b) Vilken verkan hade synagogorna på tillbedjan i Jerusalem?

¹⁵ År 539 f.v.t. besegrades Babylon av persern Cyrus, och han lät judarna återvända till sitt land och bygga upp templet igen i Jerusalem. En kvarleva gav gynnsamt gensvar, men flertalet judar blev kvar under det babyloniska samhällets inflytande. Dessa judar påverkades senare av den persiska kulturen. Som en följd därav växte det upp judiska kolonier i Mellersta Östern och runt Medelhavet. I varje koloni bildades en ny form av tillbedjan och med den en synagoga, ett centrum där judarna i varje stad kunde samlas. Detta gjorde naturligtvis att det återuppbyggda templet i Jerusalem fick mindre betydelse. Dessa judar som spritts ut så långt var nu verkligen en diaspora. — Esra 2:64, 65.

Judendomen träder fram i grekisk klädnad

16, 17. a) Vilket nytt inflytande svepte fram över Medelhavsområdet på 300-talet f.v.t.? b) Genom vilka spreds den grekiska kulturen, och hur gjordes det? c) Hur kom judendomen på så sätt att träda fram på scenen?

¹⁶ På 300-talet f.v.t. var det judiska samhället statt i omvandling och sögs därför med av den våg av icke-judisk kultur som svepte fram i Medelhavsområdet och i den övriga världen. Denna våg kom från Grekland, och judendomen trädde fram ur den i en hellenistisk klädnad.

¹⁷ År 332 f.v.t. erövrade den grekiske härföraren Alexander den store blixtsnabbt Mellersta Östern och välkomnades av judarna när han kom till Jerusalem.d Alexanders efterträdare fortsatte hans plan att hellenisera världen, att införa det grekiska språket, den grekiska kulturen och den grekiska filosofin i alla delar av imperiet. Det ledde till att den grekiska och den judiska kulturen blandades, vilket kom att få förvånansvärda följder.

18. a) Varför var den grekiska Septuagintaöversättningen så nödvändig? b) Vilken sida av grekisk kultur gjorde särskilt intryck på judarna?

¹⁸ Judarna i diasporan började tala grekiska i stället för hebreiska. I början av 200-talet f.v.t. påbörjades därför den första översättningen av de hebreiska skrifterna, kallad Septuagintaöversättningen, till grekiska, och genom den kom många icke-judar att få respekt för judarnas religion och bli förtrogna med den, och en del omvände sig också till den.e Judarna å andra sidan blev insatta i grekiskt tänkande, och några blev till och med filosofer, något helt nytt för judarna. Ett exempel på en sådan är Filon från Alexandria, som levde under första århundradet v.t. och försökte förklara judendomen i grekiska filosofiska termer, som om judendom och grekisk filosofi ytterst uttryckte samma sanningar.

19. Hur beskriver en judisk författare den period då grekisk och judisk kultur smältes samman?

¹⁹ Den judiske författaren Max Dimont säger som sammanfattning av den här perioden av givande och tagande mellan grekisk och judisk kultur: ”Berikade med platoniskt tänkande, aristotelisk logik och euklidisk vetenskap kunde lärda judar nalkas Torah med nya redskap. ... De började foga grekiskt resonemang till judisk uppenbarelse.” Det som skulle komma att hända under Roms välde, som lade under sig det grekiska väldet och sedan Jerusalem år 63 f.v.t., skulle bana väg för ännu mer betydande förändringar.

Judendomen under Roms välde

20. Hurdan var den religiösa situationen bland judarna under första århundradet v.t.?

²⁰ Judendomen intog en unik ställning under första århundradet enligt den vanliga tideräkningen. Max Dimont förklarar att den balanserade mellan ”Greklands sinne och Roms svärd”. Judarna hade höga förväntningar på grund av det politiska förtrycket och tolkningarna av profetiorna om Messias, särskilt de i Daniels bok. Judarna var uppdelade i olika läger. Fariséerna lade större vikt vid en muntlig lag (se sidan 221) än vid tempeloffer. Sadducéerna lade stor vikt vid templet och prästadömet. Sedan fanns det esséer, zeloter och herodianer, som sinsemellan var religiöst och filosofiskt oense. De judiska ledarna, som kallades rabbier (mästare, lärare) på grund av sin kunskap i lagen, växte i prestige och blev ett nytt slag av andliga ledare.

21. Vilka händelser påverkade judarna drastiskt under de två första århundradena v.t.?

²¹ De inre och yttre stridigheterna fortsatte emellertid inom judendomen, i synnerhet i landet Israel. Till sist bröt fullt uppror ut mot Rom, och år 70 v.t. belägrade romerska härar Jerusalem, ödelade staden, brände ner dess tempel till grunden och skingrade dess invånare. Jerusalem blev till slut förbjudet område för judar. Utan tempel, utan land och med folket utspritt över hela det romerska riket behövde judendomen nu en ny uttrycksform för att kunna överleva.

22. a) Hur påverkades judendomen av att judarna förlorade templet i Jerusalem? b) Hur delar judarna upp bibeln? c) Vad är Talmud, och hur kom den till?

²² Sadducéerna försvann med förstöringen av templet, och den muntliga lag som fariséerna var förkämpar för blev kärnan i en ny, rabbinsk judendom. Intensivare studium, bön och fromhetsgärningar ersatte offren i templet och vallfärderna dit. Judendomen kunde därmed utövas var som helst, när som helst och i vilken kulturell omgivning som helst. Rabbinerna skrev ner denna muntliga lag med kommentarer och skrev sedan kommentarer till dessa kommentarer, och hela denna samling blev vad man kallar Talmud. — Se sidorna 220, 221.

23. Vilken förskjutning i det judarna lade huvudvikt vid ägde rum under inflytande av grekiskt tänkande?

²³ Vad ledde allt detta till? Max Dimont säger i sin bok Jews, God and History (Judarna, Gud och historien) att även om fariséerna förde den judiska ideologins och religionens fackla vidare, så ”hade facklan tänts av de grekiska filosoferna”. Även om Talmud innehåller många lagar, återspeglade dess illustrationer och förklaringar att den klart påverkats av grekisk filosofi. Grekiska religiösa uppfattningar, till exempel den om den odödliga själen, fanns med uttryckta i judiska termer. Ja, i denna nya rabbinska era växte judarnas vördnad för Talmud, som då var en blandning av formalism och grekisk filosofi, ända därhän att de under medeltiden kom att vörda den mer än bibeln.

[Ruta/Bild på sidan 211]

De tio budorden om tillbedjan och uppförande

Miljoner människor har hört talas om de tio budorden, men inte så många har läst dem. Vi vill därför återge huvuddelen av deras innehåll här.

▪ ”Du skall inga andra gudar ha vid sidan av mig.

▪ Du skall inte göra dig något beläte eller någon bild, vare sig av det som är uppe i himmelen eller av det som är nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe sådana, ej heller tjäna dem. ... [Detta bud var vid denna tidiga tidpunkt, år 1513 f.v.t., unikt i sitt förkastande av avgudadyrkan.]

▪ Du skall inte missbruka Herrens [hebreiska: יהוה], din Guds, namn. ...

▪ Tänk på sabbatsdagen, så att du helgar den. ... Herren [har] välsignat sabbatsdagen och helgat den.

▪ Hedra din fader och din moder. ...

▪ Du skall inte dräpa.

▪ Du skall inte begå äktenskapsbrott.

▪ Du skall inte stjäla.

▪ Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa.

▪ Du skall inte ha begär till din nästas hus ... hustru ... tjänare ... tjänarinna ... oxe eller ... åsna, ej heller till något annat som tillhör din nästa.” — 2 Moseboken 20:3—17.

Även om det bara var de fyra första buden som direkt gällde religiös tro och tillbedjan, visade de andra buden sambandet mellan ett rätt uppförande och ett rätt förhållande till Skaparen.

[Bild]

Trots denna unika lag från Gud imiterade Israel den kalvdyrkan som deras hedniska grannar ägnade sig åt (guldkalv, Byblos)