Astrologi i synagogor?

I tidskriften Biblical Archaeology Review för maj/juni 1984 rapporterades det om hur man vid en arkeologisk utgrävning på ett ställe där det i forntiden legat en synagoga fann ett väl bevarat mosaikarbete. Utgrävningsplatsen är belägen vid en ort känd som Hammath Tiberias vid Galileiska sjön, och dess nivå är vagt daterad till någonstans mellan det andra och det femte århundradet v.t. Som det heter i artikeln: ”Det råder mycket stor förvirring bland forskarna, när det gäller daterandet av forntida synagogor.”

Men vad är det då som gör mosaiken så märklig? ”Den består av den grekiske guden Helios [solguden] omgiven av en zodiak eller djurkrets. ... Tecknen för de 12 månaderna avbildas i en bård runt cirkeln kring Helios.” Efter en diskussion angående om arbetet har utförts av en jude eller en icke-jude heter det i artikeln: ”Men det större problemet är: Vad gör en zodiak och en grekisk gud i en synagoga? ... Problemet förvärras av det förhållandet att zodiaken och Helios utgör ett tema som återkommer i flera forntida synagogor, av vilka Hammath Tiberias bara är den äldsta.”

Men var detta första gången som de forntida judarna hade blandat in hedniska symboler och gudar i sin tillbedjan? Nej, för bibeln visar att under kung Manasses tid (716—661 f.v.t.) hade astrologin redan smugit sig in i den judiska tillbedjan. Så här lyder den bibliska berättelsen: ”Således byggde han åter upp de höjder som hans far Hiskia hade förstört och uppförde altaren åt Baal och gjorde en helig påle, alldeles som Ahab, Israels kung, hade gjort; och han började böja sig ner för himlarnas hela här och tjäna dem.” — 2 Kungaboken 21:3, NW.

Senare rensade den nitiske reformatorn kung Josia ut dessa felaktiga sedvänjor: ”Och vidare befallde kungen översteprästen Hilkia och prästerna av andra rangen och dörrvaktarna att föra ut ur Jehovas tempel alla de redskap som var gjorda åt Baal och åt den heliga pålen och åt himlarnas hela här. Sedan brände han upp dem utanför Jerusalem på Kidrons terrasser, och han förde stoftet av dem till Betel. Och han avsatte prästerna åt de utländska gudarna, dem som Juda kungar hade insatt för att de skulle göra offerrök på höjderna i Juda städer och Jerusalems omgivningar, och likaså dem som gjorde offerrök åt Baal, åt solen och åt månen och åt djurkretsens stjärnbilder och åt himlarnas hela här.” — 2 Kungaboken 23:4, 5, NW.

Vilka lärdomar kan man då hämta av dessa historiska händelser? För det första att det inte finns någon plats för astrologi, horoskop och andra spiritistiska sedvänjor i tillbedjan av den sanne Guden, Jehova. För det andra att det är mycket lätt att halka in i dessa sedvänjor, om man försummar sitt förhållande till Jehova och ägnar uppmärksamhet åt mänsklig filosofi och så kallad vishet. Sedan är det lätt att dyrka ”det skapade” och ägna ”detta helig tjänst i stället för Skaparen”. Skyddet mot sådana sedvänjor är att ”hålla fast vid Gud i exakt kunskap” och att verkligen känna universums suveräne Herre, Jehova, och hans Son, Kristus Jesus. — Romarna 1:20—25, 28; Johannes 17:3.