• Förbli i förväntan på Jehova
    Jesajas profetia – ett ljus för alla människor, band I

    • Dårskap och olycka

      3. Vilken plan avslöjar Jehova?

      3 Ledarna i Juda har under någon tid i hemlighet gjort upp en plan för att undgå att bli underlagda det assyriska oket. Men Jehova har iakttagit dem. Nu avslöjar han deras plan: ”’Ve de motspänstiga sönerna’, lyder Jehovas uttalande, ’de som vill genomföra ett beslut som inte kommer från mig och utgjuta ett dryckesoffer som inte är efter min ande, för att lägga synd till synd; de som ger sig av för att dra ner till Egypten.’” — Jesaja 30:1, 2a.

      4. Hur har Guds upproriska folk satt Egypten i Guds ställe?

      4 Vilken chock för dessa konspirerande ledare att få höra att deras plan avslöjats! Att bege sig till Egypten för att ingå en allians med detta land är mer än en fientlig handling mot Assyrien. Det är uppror mot Jehova Gud. På kung Davids tid betraktade nationen Jehova som sitt fäste och fann tillflykt i hans ”vingars skugga”. (Psalm 27:1; 36:7) Nu söker de ”skydd i faraos fäste” och finner ”tillflykt i Egyptens skugga”. (Jesaja 30:2b) De har satt Egypten i Guds ställe! Vilket förräderi! — Läs Jesaja 30:3–5.

      5, 6. a) Varför är alliansen med Egypten ett ödesdigert misstag? b) Vilken tidigare färd som Guds folk gjorde belyser hur dåraktig den här färden till Egypten är?

      5 Som om Jesaja vill bemöta eventuella påståenden om att besöket i Egypten är en ren tillfällighet ger han fler detaljer. ”Proklamationen mot djuren i söder: Genom landet med trångmål och svåra förhållanden, med lejon och morrande leopard, med huggorm och flygande eldorm bär de sina tillgångar på fullvuxna åsnors ryggar och sina förråd på kamelers pucklar.” (Jesaja 30:6a) Det är tydligt att färden är väl planerad. Sändebud organiserar en karavan av kameler och åsnor, som de lastar med dyrbart gods och för ner till Egypten genom en karg vildmark med lejon och giftormar. Till slut kommer sändebuden fram till sin destinationsort och överlämnar sina skatter till egyptierna. De har köpt skydd — tror de i alla fall. Men Jehova säger: ”För folket skall de inte visa sig vara till någon nytta. Och egyptierna är blott tomhet, och deras hjälp är till ingen nytta. Därför har jag kallat denna: ’Rahab — de vill helst sitta stilla.’” (Jesaja 30:6b, 7) ”Rahab”, ett ”havsvidunder”, är ett symboliskt uttryck för Egypten. (Jesaja 51:9, 10) Egypten lovar allt, men gör inget. Judas allians med den nationen är ett ödesdigert misstag.

      6 När Jesaja beskriver sändebudens färd, kanske hans åhörare kommer att tänka på en liknande färd på Moses tid. Deras förfäder vandrade genom samma vildmark som ”inger fruktan”. (5 Moseboken 8:14–16) Men på Moses tid var israeliterna på väg bort från Egypten och bort från slaveriet. Den här gången är sändebuden på väg till Egypten och i själva verket till slaveri. Vilken dårskap! Må vi aldrig fatta ett så oförståndigt beslut och byta ut vår andliga frihet mot slaveri! — Jämför Galaterna 5:1.

      Motstånd mot profetens budskap

      7. Varför låter Jehova Jesaja skriva ner hans varning till Juda?

      7 Jehova säger till Jesaja att skriva ner det budskap som han just har delgett honom, ”så att det kan stå där för en dag i framtiden, till ett vittnesbörd till oöverskådlig tid”. (Jesaja 30:8) Det måste skrivas ner till nytta för framtida generationer — också för oss i dag — att Jehova ser med ogillande på att man ingår allianser med människor i stället för att förtrösta på honom. (2 Petrus 3:1–4) Men det finns ett mer omedelbart behov av att bevara detta i skrift. ”Det är ett upproriskt folk, osannfärdiga söner, söner som inte har velat höra Jehovas lag.” (Jesaja 30:9) Folket har förkastat Guds vägledning. Det måste därför skrivas ner, så att man inte senare kan förneka att man har fått en tillbörlig varning. — Ordspråken 28:9; Jesaja 8:1, 2.

      8, 9. a) Hur försöker ledarna i Juda påverka Jehovas profeter? b) Hur visar Jesaja att han inte låter sig skrämmas?

      8 Jesaja ger nu ett exempel på folkets upproriska inställning. Man ”har sagt till dem som ser: ’Ni skall inte se’, och till dem som har syner: ’Ni skall inte skåda ärliga syner för oss. Tala hala ord till oss; skåda bedrägliga syner.’” (Jesaja 30:10) Genom att uppmana de trogna profeterna att sluta tala ”ärliga” ord, dvs. sanning, och att i stället tala ”hala” och ”bedrägliga” ord, dvs. lögn, visar ledarna i Juda att de vill höra bara sådant som kittlar öronen. De vill bli lovordade, inte fördömda. De menar att den profet som inte vill profetera i deras smak bör ”vika åt sidan från vägen”, ”vika av från stigen”. (Jesaja 30:11a) Han bör antingen tala sådant som är behagligt att lyssna på eller sluta predika helt och hållet!

      9 Jesajas motståndare kräver: ”Låt Israels Helige försvinna från oss.” (Jesaja 30:11b) Jesaja skall sluta upp med att tala i Jehovas, ”Israels Heliges”, namn! Själva benämningen irriterar dem, eftersom Jehovas upphöjda normer avslöjar hur uselt deras tillstånd är. Hur reagerar Jesaja? Han förklarar: ”Detta är vad Israels Helige har sagt.” (Jesaja 30:12a) Utan att tveka talar Jesaja just de ord som hans motståndare avskyr att höra. Han låter sig inte skrämmas. Vilket fint föredöme för oss! De kristna får aldrig kompromissa när det gäller att förkunna Guds budskap. (Apostlagärningarna 5:27–29) Liksom Jesaja fortsätter de att förkunna: Detta är vad Jehova har sagt!

      Följden av upproriskhet

      10, 11. Vad blir följden av Judas upproriskhet?

      10 Juda har förkastat Guds ord, förtröstat på en lögn och förlitat sig på ”det som är krokiga vägar”. (Jesaja 30:12b) Vad blir följden? Jehova kommer inte att lämna skådeplatsen, som folket vill att han skall göra, utan han kommer att se till att nationen upphör att existera! Det kommer att hända plötsligt, och tillintetgörelsen blir fullständig, något som Jesaja understryker genom en illustration. Nationens upproriskhet är som ”en rämnad del som är nära att falla ner, en utbuktning i en hög mur, vars sammanbrott kan komma plötsligt, i ett ögonblick”. (Jesaja 30:13) Precis som en växande utbuktning i en hög mur till slut får hela muren att falla, kommer den tilltagande upproriskheten hos Jesajas samtida att vålla nationens fall.

      11 Med en annan illustration visar Jesaja hur fullständigt det kommande ödeläggandet blir: ”Man skall krossa den som man krossar en stor kruka från krukmakarna, en som blir slagen i bitar utan förskoning, så att man bland bitarna inte kan finna en lerskärva med vilken man kan raka eld från eldstaden eller skopa upp vatten ur ett vattenhål.” (Jesaja 30:14) Ödeläggandet av Juda kommer att bli så fullständigt att inget av värde finns kvar — inte ens en lerskärva som är så stor att man kan raka het aska från en eldstad eller skopa upp vatten ur ett vattenhål med den. Vilket snöpligt slut! De som gör uppror mot den sanna tillbedjan i vår tid kommer att tillintetgöras lika plötsligt och fullständigt. — Hebréerna 6:4–8; 2 Petrus 2:1.

      Jehovas erbjudande avvisas

      12. Hur kan Judas folk undgå ödeläggandet?

      12 Men ödeläggandet är inte oundvikligt för Jesajas åhörare. Det finns en möjlighet att undgå det. Profeten förklarar: ”Detta är vad den suveräne Herren Jehova, Israels Helige, har sagt: ’Genom att vända tillbaka och vila skall ni bli räddade. Er styrka skall bestå i att ni helt enkelt förblir i ro och i förtröstan.’” (Jesaja 30:15a) Jehova är beredd att rädda sitt folk — om de visar tro genom att ”vila”, dvs. genom att inte försöka skaffa sig räddning genom allianser med människor, och genom att ”förbli i ro”, dvs. genom att visa att de förtröstar på Guds skyddande kraft och inte ger efter för fruktan. ”Men”, säger Jesaja till folket, ”ni ville inte.” — Jesaja 30:15b.

      13. Vad sätter ledarna i Juda sin förtröstan till, och är en sådan förtröstan berättigad?

      13 Jesaja fortsätter: ”Och ni sade då: ’Nej, utan på hästar skall vi fly!’ Därför skall ni fly. ’Och på snabba hästar skall vi rida!’ Därför skall de som förföljer er visa sig vara snabba.” (Jesaja 30:16) Judéerna tror att snabba hästar, inte Jehova, skall rädda dem. (5 Moseboken 17:16; Ordspråken 21:31) Men deras förtröstan är en illusion, förklarar profeten, för fienden skall hinna upp dem. Även om de är många, kommer det inte att hjälpa dem. ”Tusen skall skälva på grund av hotet från en; på grund av hotet från fem skall ni fly.” (Jesaja 30:17a) Judas styrkor kommer att gripas av panik och fly vid ropet från endast en handfull fiender.a Till slut kommer bara en kvarleva att vara kvar och stå alldeles ensam, ”som en mast på toppen av ett berg och som en signal på en kulle”. (Jesaja 30:17b) I överensstämmelse med profetian överlever bara en kvarleva, när Jerusalem ödeläggs år 607 f.v.t. — Jeremia 25:8–11.