Världen följde också med stort intresse det som hände i Mellanöstern i maj 1948. Då, för 62 år sedan, upphörde det brittiska mandatet att ockupera det som då kallades Palestina, och risken för krig var överhängande. Året innan hade Förenta nationerna godkänt att man bildade en självständig judisk stat i en del av det ockuperade området. De omkringliggande arabstaterna hade svurit på att förhindra detta till varje pris. ”Gränslinjen kommer inte att bli något annat än en linje som framkallar eld och blod”, varnade Arabförbundet.

Det var fredagen den 14 maj 1948, och klockan var fyra på eftermiddagen. Om några timmar skulle det brittiska mandatet upphöra. I ett museum i Tel Aviv hade en liten grupp på 350 åhörare samlats. De hade inbjudits i hemlighet för att få lyssna till ett hett efterlängtat tillkännagivande – den formella förklaringen att den nutida staten Israel hade bildats. Säkerhetspådraget var stort, eftersom den nybildade staten hade många fiender.

David Ben-Gurion, som blev Israels förste president, läste upp självständighetsförklaringen. I den sades det bland annat: ”Vi, ledamöter av det nationella rådet, representanterna för det judiska folket i Palestina ..., i kraft av den naturliga och historiska rätten för det judiska folket och av resolutionen från Förenta nationernas generalförsamling, ... [proklamerar härmed] etablerandet av den judiska staten i Palestina, som ska bära namnet Israel.”