Amos, som är från Juda, är ”boskapsherde” och ritsar ”fikonen på sykomorträd”, och även han förordnas till att tjäna som profet i Ussias dagar. (Amos 7:14) Joel profeterar i Juda, medan Amos sänds norrut till tiostammarsriket Israel. Amos bok har ett enkelt men målande språk, och den fullbordades omkring 804 f.v.t., efter det att profeten återvänt till Juda.

Hur är det då med invånarna i tiostammarsriket Israel? Deras synder består i att de girigt förtrycker de fattiga, bedriver otukt och behandlar Guds profeter respektlöst. Amos varnar för att Jehova skall ”hålla räkenskap med Betels altaren” och ”slå omkull både vinterhus och sommarhus”. (Amos 3:14, 15)

Trots att de avgudadyrkande israeliterna redan har blivit bestraffade på olika sätt fortsätter de att vara upproriska. Amos säger till dem: ”Gör dig redo att möta din Gud.” (Amos 4:12) För israeliterna innebär Jehovas dag att de måste ”gå i landsflykt bortom Damaskus”, dvs. till Assyrien. (Amos 5:27) Amos möter motstånd från en präst i Betel, men han låter sig inte skrämmas. ”Slutet har kommit för mitt folk Israel”, säger Jehova till Amos. ”Jag skall inte längre ha fördrag med det.” (Amos 8:2) Varken Sheol eller höga berg kan skydda israeliterna när Gud verkställer sina domar. (Amos 9:2, 3) Men ändå får de ett löfte om återställelse. Jehova säger: ”Jag skall föra mitt folk Israels fångna tillbaka, och de skall bygga upp de ödelagda städerna och bo i dem och plantera vingårdar och dricka vinet från dem och anlägga trädgårdar och äta frukten från dem.” (Amos 9:14)