3. a) Varför kom Amos’ budskap om ve i rätt tid? b) Hur upphöjde han Jehovas suveränitet?

³ Namnet Amos betyder ”som är en börda” eller ”som bär en börda”. Han frambar budskap som var som tunga bördor, budskap om ve för Israel och Juda (och även för ett antal hedniska nationer), men han frambar också ett tröstens budskap om återställelse för Jehovas folk. Det fanns goda skäl till att förkunna ett tungt budskap om ve för Israel. Välstånd, ett liv i lyx och lösaktighet hörde till ordningen för dagen. Folket hade glömt Jehovas lag. Deras skenbara välstånd gjorde dem blinda för det förhållandet att de i likhet med övermogen frukt redan befann sig i ett tillstånd av förruttnelse, som skulle leda till förintelse. Amos profeterade att tiostammarsriket om bara några korta år skulle föras i landsflykt bortom Damaskus. Därvid upphöjde han Jehovas rättfärdighet och suveränitet, och 21 gånger omtalar han Jehova som ”den suveräne Herren”. — Am. 1:8.

Och hur förhåller det sig med Israel? Jehova förintade de skräckinjagande amoréerna för dem och gav dem det goda landet. Han uppreste nasirer och profeter bland dem, men de fick nasirerna att bryta sitt löfte och befallde profeterna: ”Ni skall inte profetera.” (2:12) Därför låter Jehova grunden under dem svaja, som en vagn full med nyskuren säd. Deras väldiga män kommer att fly undan nakna.

9. Vad är det som visar att Jehova har talat, och särskilt mot vilka profeterar Amos?

⁹ Räkenskap hålls med Israel (3:1—6:14). Med hjälp av träffande illustrationer framhäver Amos att hans profeterande i sig självt bevisar att Jehova har talat. ”Ty den suveräne Herren Jehova kommer inte att göra någonting, utan att han har uppenbarat sin förtroliga angelägenhet för sina tjänare profeterna. ... Den suveräne Herren Jehova själv har talat! Vem kommer inte att profetera?” (3:7, 8) Amos profeterar — han profeterar mot de lyxälskande våldsmännen som bor i Samaria. Jehova skall rycka undan dem från deras praktfulla vilobäddar, och deras elfenbenshus skall förstöras.

10. Om vad påminner Jehova Israel, och vilken dag av ve skall snart komma?

¹⁰ Jehova berättar om att han har straffat och tillrättavisat Israel. Fem gånger påminner han dem: ”Ni vände inte tillbaka till mig.” Därför, o Israel, ”gör dig redo att möta din Gud”. (4:6—12) Amos stämmer upp en profetisk klagosång: ”Jungfrun, Israel, har fallit; hon kan inte mer stå upp. Hon har övergetts på sin egen mark; det finns ingen som reser henne upp.” (5:2) Men Jehova, som har gjort underbara ting i himlen och på jorden, fortsätter att uppmana Israel att söka honom och förbli vid liv. Ja, ”sök det goda och inte det onda, för att ni må förbli vid liv”. (5:4, 6, 14) Men vad skall Jehovas dag innebära för dem? Det skall bli en dag av ve. Som en ström skall den skölja bort dem i landsflykt bortom Damaskus, och de elfenbenssmyckade hus, där de håller sina överdådiga fester, skall förvandlas till skärvor och spillror.

12. Vilken hungersnöd förutsägs för Israel, men med vilket strålande löfte slutar profetian?

¹² Förtryck, straff och återställelse (8:1—9:15). Jehova visar Amos en korg med sommarfrukt. Han fördömer Israels förtryck av de fattiga och svär ”vid Jakobs Överhöghet” att de kommer att tvingas sörja på grund av sina onda gärningar. ”’Se! Det kommer dagar’, är den suveräne Herren Jehovas uttalande, ’och jag skall sända en hunger i landet, inte en hunger efter bröd och inte en törst efter vatten, utan efter att höra Jehovas ord.’” (8:7, 11) De skall falla och inte mer stiga upp. Vare sig de tränger ner i Sheol eller klättrar upp till himlarna, skall Jehovas egen hand hämta dem. Syndarna i hans folk skall dö för svärdet.