Naaman hade en hemsk hudsjukdom som gjorde att han hela tiden hade ont. Den lilla flickan ville verkligen hjälpa honom, så hon gick till hans fru och sa: ”Jag vet vem som kan göra din man frisk. I Israel bor Jehovas profet Elisa, han kan bota din man.”

Naamans fru berättade för Naaman vad den lilla flickan hade sagt. Han var beredd att göra vad som helst för att bli frisk, så han gav sig av till Elisas hus i Israel. Naaman tänkte att Elisa skulle välkomna honom med pompa och ståt, precis som man brukade göra med viktiga personer. Men Elisa kom inte ens ut, utan skickade en tjänare som sa: ”Åk i väg och tvätta dig sju gånger i Jordanfloden. Då kommer du att bli frisk.”

Naaman blev väldigt besviken och klagade: ”Jag trodde att den här profeten skulle bota mig genom att ropa till sin Gud och göra något med händerna. Men i stället säger han åt mig att bada i en flod i Israel. Vi har ju mycket finare floder hemma i Aram! Varför kan jag inte bada där?” Naaman gick argt därifrån.

Men Naamans tjänare hjälpte honom att tänka efter och sa: ”Du skulle väl göra vad som helst för att bli frisk? Profeten bad dig inte om något svårt. Varför gör du det inte bara?” Naaman lyssnade och åkte till Jordanfloden där han doppade sig sju gånger. När han kom upp efter den sjunde gången var han helt frisk! Han blev jätteglad och åkte tillbaka för att tacka Elisa. Naaman sa: ”Nu vet jag att Jehova är den sanne Guden.”

Arams kung, Ben-Hadad, försökte gång på gång attackera Israel. Men profeten Elisa varnade alltid Israels kung så att de kunde komma undan. Därför bestämde sig Ben-Hadad för att kidnappa Elisa. Han tog reda på att Elisa var i staden Dotan och skickade dit sin armé för att ta honom till fånga.

Araméerna kom fram till Dotan mitt i natten. På morgonen tittade Elisas medhjälpare ut och såg att hela staden var omringad av en stor armé. Han fick panik och skrek: ”Elisa, vad ska vi ta oss till?” Elisa svarade: ”Var inte rädd, det är fler med oss än med dem.” Just i det ögonblicket gjorde Jehova så att Elisas medhjälpare fick se att det var fullt av hästar och stridsvagnar av eld i bergsområdet runt staden.

När armén närmade sig Elisa bad han: ”Snälla Jehova, förblinda dem.” Soldaterna förlorade inte synen, men plötsligt hade de ingen aning om var de var. Elisa sa till dem: ”Ni är i fel stad. Följ efter mig så ska jag leda er till mannen ni letar efter.” Då följde de efter Elisa hela vägen till Samaria, där Israels kung bodde.

Där gick det upp för araméerna vart de hade kommit. Israels kung frågade Elisa: ”Ska jag slå ihjäl dem?” Tänkte Elisa att han nu hade chansen att hämnas på det här folket som hade försökt göra honom illa? Nej. Elisa svarade: ”Döda dem inte. Ge dem mat i stället, och skicka sedan hem dem.” Då ordnade kungen en hejdundrande fest för dem, och sedan lät han dem återvända hem.