• Jordbävningar — hur du kan förbereda dig för att överleva!
    Vakna! – 1987 | 22 december

    • ”DET hördes ett mullrande”, berättar Michiko, ”och sedan kom en oerhörd stöt som tycktes slunga vårt trähus upp i luften. Oväsendet från föremål som föll ner med ett kraschande ljud och från porslin och glas som krossades fyllde mig med större skräck än någonting annat. Plötsligt var vårt hem snett och förvridet och stod och balanserade betänkligt på sin grund.

      Min mor greps inte av panik. Hon sade lugnt och behärskat åt oss att byta om till kläder för utomhusbruk och att ta med oss de saker som var viktiga för oss. Hon förklarade att vårt hem kunde bli totalförstört när som helst, och därför skulle vi överge det och bege oss till sjukhuset, där min far arbetade.”

      Michiko var en flicka på bara 12 år, när hon upplevde en av de största katastroferna under det här århundradet — den jordbävning som år 1923 lade två tredjedelar av Tokyo och hela Yokohama i grus och spillror. Tusentals hus rasade samman. Och när dammet hade lagt sig, visade sig antalet döda vara drygt 143.000. Det är emellertid av intresse att lägga märke till att en rapport som myndigheterna senare framlade uppgav: ”De som dog till följd av att deras hus störtade samman utgjorde omkring en tiondel” av det totala antalet dödsoffer. Vad var det då som ledde till de övriga 130.000 dödsfallen?

      Jordbävningen inträffade två minuter i tolv — en tidpunkt då många hemmafruar hade gjort upp eld för att laga middagsmålet. Vad blev följden? Oräkneliga eldsvådor utbröt inom loppet av endast några sekunder! Michiko fortsätter: ”När vi var på väg att lämna vårt hem, var de trånga gatorna packade med hysteriska människor. Alla var desperata och ville bort från eldsvådorna. Vi trängde oss fram genom folkmassorna. Min mor sade åt oss att göra vårt bästa för att hålla ihop, och hon nämnde också var vi skulle träffas, om vi kom ifrån varandra. Jag kommer ihåg den förvåning jag kände över de föremål som människor i hastigheten hade tagit med sig från sina hem — från risskålar till tunga byråar. I sin förvirring hade de tagit med sig sådant som inte var till någon som helst nytta!”

      Den av eldsvådorna intensivt upphettade luften steg till hög höjd, och ny luft sögs in underifrån, vilket gav ännu större fart åt eldsvådorna. Det bildades virvelstormar som slungade omkring bråte åt alla håll. Tiotusentals människor rusade i panik till öppna parker för att rädda sig. Nästa dag påträffades de i lager om fyra, fem personer ovanpå varandra. De som låg överst var brända till döds, och de som låg underst hade kvävts till döds.

      Vattenledningar slets sönder, och kommunikationerna upphörde att fungera. Under de närmast följande dagarna gick det rykten om att utlänningar höll på att förgifta det lilla dricksvatten som fanns. Medborgargarden bildades som mördade utlänningar. Militärpolisen mördade godtyckligt medlemmar av medborgargardena. Obefogad fruktan och panik orsakade sammanbrott av ordningen till och med inom poliskåren.

      Michiko var emellertid skyddad mot allt detta. Inom tre timmar efter jordbävningen hade Michikos mor fört sina barn till deras far enligt de planer som de som familj redan hade gjort upp. Han förde dem sedan till en trygg och säker plats och gav dem skydd mot det påföljande kaoset. ”Jag är oerhört tacksam mot mina föräldrar”, säger Michiko, ”för att de bevarade besinningen och visste vad de skulle göra.”