Kaos i vädret

DE FLESTA av oss är på olika sätt beroende av bränslen som innehåller kol. Vi kör till exempel bilar och andra fordon som drivs med bensin eller dieselolja. Många av oss använder elektricitet producerad i kraftverk som förbrukar kol, naturgas eller olja. Vi eldar med trä, träkol, naturgas och stenkol för att laga mat eller hålla oss varma. Allt detta gör att koldioxid släpps ut i atmosfären. Den gasen stänger inne den värme som kommer från solen.

Vi släpper också ut andra värmebindande gaser i atmosfären: dikväveoxid, som kommer från kväverika gödningsämnen som används i jordbruket, metan, som kommer från risfält och betesmarker, samt freoner, som är en biprodukt vid skumplasttillverkning och andra industriella processer. Freonerna stänger inte bara inne solvärmen, utan förstör också ozonskiktet i stratosfären.

Med undantag av freonerna, vilkas användning nu är strängt reglerad, släpps dessa värmebindande gaser ut i atmosfären i allt större mängder. Detta beror delvis på att jordens befolkning ständigt växer och därmed också energiförbrukningen, industrin och jordbruksnäringen. Enligt Environmental Protection Agency, ett amerikanskt miljöskyddsorgan som har sitt säte i Washington, släpper människan nu ut sex miljarder ton koldioxid och andra värmebindande gaser i atmosfären varje år. Dessa ”växthusgaser” försvinner inte bara; de kan stanna kvar i atmosfären i tiotals år.

De flesta forskare är överens om två saker: för det första att koncentrationen av koldioxid och andra växthusgaser i atmosfären har ökat de senaste årtiondena och århundradena och för det andra att jordytans medeltemperatur har ökat med mellan 0,3 och 0,6 grader de senaste hundra åren.

Frågan är: Finns det något samband mellan den globala uppvärmningen och den av människor förorsakade ackumuleringen av växthusgaser i atmosfären? Somliga forskare betvivlar det och framhåller att temperaturökningen faller inom ramen för en naturlig variation och kan bero på solen. Många klimatologer instämmer emellertid i en rapport från IPCC, i vilken det sägs att temperaturökningen ”sannolikt inte har uppkommit enbart på naturlig väg” och att ”det samlade bevismaterialet ger vid handen att människan på ett märkbart sätt påverkat jordens klimat”. Det råder emellertid fortfarande delade meningar om huruvida människans agerande verkligen håller på att åstadkomma en global uppvärmning — och i synnerhet om hur snabbt jorden kan komma att värmas upp under nästa sekel och vilka konsekvenser en uppvärmning kan få.

En omdebatterad fråga

När klimatologer förutspår att växthuseffekten skall resultera i en global uppvärmning, bygger de på klimatmodeller som behandlas i världens snabbaste och kraftfullaste datorer. Jordens klimat avgörs emellertid av en oerhört komplicerad växelverkan mellan jordens rotation, atmosfär, oceaner, ismassor, terrängförhållanden och solen. Eftersom så många faktorer påverkar klimatet på en mängd olika sätt, är det omöjligt för en dator att med säkerhet förutsäga vad som skall hända om 50 eller 100 år. I tidskriften Science kunde man nyligen läsa: ”Många klimatexperter menar att man inte alls kan vara säker på att människans verksamhet har börjat åstadkomma en uppvärmning av planeten — eller hur allvarlig växthuseffekten kommer att bli när den visar sig.”

Den rådande osäkerheten gör det lätt att förneka att det över huvud taget är någon fara. Forskare som är skeptiska till tanken på en global uppvärmning, och även mäktiga industrikoncerner som har ekonomiskt intresse av att bibehålla status quo, hävdar att nuläget inte motiverar några kostnadskrävande motåtgärder. När allt kommer omkring kanske framtidsutsikterna inte är så dystra som somliga tror, säger de.

Miljövårdare invänder att vetenskapliga meningsskiljaktigheter inte bör invagga de makthavande i en falsk säkerhet. Även om det är tänkbart att de framtida klimatförhållandena inte blir så svåra som somliga fruktar, är det ju faktiskt också möjligt att de blir ännu värre! Att man inte säkert vet vad som kommer att hända i framtiden betyder inte att man inte bör göra något för att minimera riskerna. Personer som slutar röka kräver inte att först få vetenskapliga bevis för att de med hundraprocentig säkerhet kommer att få lungcancer om 30 eller 40 år ifall de fortsätter. De slutar därför att de är medvetna om riskerna och vill minska eller eliminera dem.

Vad gör man åt saken?

Eftersom det råder delade meningar om den globala uppvärmningens omfattning — och till och med om problemets existens — är det inte förvånande att det också finns olika uppfattningar om vad som bör göras åt saken. Miljöaktivister har i många år ivrat för ökad användning av miljövänliga energikällor. Elkraft kan utvinnas från solen, vinden, floder och underjordiska reservoarer av ånga och hetvatten.

Miljövårdare har också uppmanat regeringar att stifta lagar för att minska utsläppen av värmebindande gaser, och vissa överenskommelser har gjorts på papperet. Vid FN:s miljökonferens i Rio de Janeiro år 1992 undertecknade representanter för omkring 150 länder en konvention, i vilken de enades om att vidta åtgärder för att minska utsläppen av värmebindande gaser, i synnerhet koldioxid. Målet var att industriländernas utsläpp av sådana gaser skulle ha nedbringats till 1990 års nivå senast år 2000. Även om ett fåtal länder har tagit vissa steg i rätt riktning, har de flesta rika nationer inte tillnärmelsevis lyckats infria sina blygsamma utfästelser. I stället för att minska utsläppen producerar de flesta länder mer växthusgaser än någonsin! I USA, till exempel, beräknas koldioxidutsläppen bli 11 procent större år 2000 än de var år 1990.

På senare tid har röster höjts för att göra internationella överenskommelser mer effektiva. I stället för att ha frivilliga utfästelser om en minskning av utsläppen vill man få till stånd obligatoriska begränsningar.

Ekonomiska hänsyn

Politiska ledare vill gärna bli betraktade som miljövänner, men de måste också snegla på de ekonomiska konsekvenserna. Eftersom 90 procent av jordens befolkning, enligt tidskriften The Economist, är beroende av kolhaltiga bränslen för sin energiförsörjning, skulle en övergång till andra energikällor medföra enorma förändringar, och de ekonomiska konsekvenserna av dessa förändringar är föremål för livlig debatt.

Vad skulle det kosta att fram till år 2010 minska utsläppen av värmebindande gaser till 10 procent under 1990 års nivå? Svaret beror på vem du frågar. I USA, som spyr ut mer växthusgaser i atmosfären än något annat land i världen, säger experter som företräder industrin att en sådan minskning av utsläppen skulle kosta nationen miljarder dollar om året och göra 600.000 människor arbetslösa. Miljöaktivister, däremot, hävdar att man genom att uppnå detta mål skulle spara in miljarder dollar varje år och skapa 773.000 nya arbetstillfällen.

Trots miljövårdsgruppernas krav på omedelbara åtgärder finns det mäktiga industriföretag — biltillverkare, oljebolag, kolproducenter och andra — som använder sitt inflytande och avsevärda penningsummor för att tona ner risken för en global uppvärmning och överdriva de ekonomiska konsekvenserna av en övergång från fossila till miljövänliga bränslen.

Debatten fortsätter. Men om människan förändrar jordens klimat och inte gör något åt situationen annat än att prata, kommer uttrycket ”Alla talar om vädret, men ingen gör något åt det” snart att få en ny och olycksbådande innebörd.

[Ruta på sidan 5]

Kyotoavtalet

I december 1997 samlades mer än 2.200 delegater från 160 länder i Kyoto i Japan för att utarbeta ett fördrag eller avtal om att göra något åt hotet om en global uppvärmning. Efter att ha diskuterat problemet i över en vecka enades delegaterna om att industriländerna fram till år 2012 skulle minska utsläppen av värmebindande gaser till i genomsnitt 5,2 procent under 1990 års nivå. Påföljderna för avtalsbrott skulle fastställas längre fram. Om alla nationer håller fast vid avtalet, hur mycket kommer då en sådan minskning att betyda? Uppenbarligen mycket lite. Tidskriften Time förklarar: ”Det skulle krävas en 60-procentig minskning för att åstadkomma en meningsfull reducering av de växthusgaser som har ackumulerats i atmosfären sedan den industriella revolutionens början.”

[Ruta/Diagram på sidan 7]

(För formaterad text, se publikationen)

Hur växthuseffekten fungerar

Växthuseffekten: Jordens atmosfär stänger inne solvärmen, precis som glaset i ett växthus. Solljuset värmer upp jorden, men värmen som uppstår — till följd av infraröd strålning — passerar inte så lätt atmosfären därför att växthusgaserna hindrar den från att stråla ut. I stället återkastas en del av värmen till jorden, vilket gör att jordytan blir ännu varmare.

1. Solen

2. Absorberad infraröd strålning

3. Växthusgaser

4. Värmestrålning som lämnar jorden

[Ruta/Bild på sidorna 8, 9]

(För formaterad text, se publikationen)

Krafter som påverkar klimatet

För att förstå den pågående debatten om en global uppvärmning måste vi veta något om de vördnadsbjudande krafter som påverkar vårt klimat. Låt oss se på några av de viktigaste faktorerna.

1. Solen — källan till ljus och värme

Livet på jorden är helt beroende av den ofantliga kärnreaktor som vi kallar solen. Den är mer än en miljon gånger större än jorden och är en outsinlig källa till ljus och värme. Om solens energiutveckling minskade, skulle vår planet svepas in i ett hölje av is; om den ökade, skulle jordytan bli som en fräsande stekpanna. Eftersom jordens omloppsbana ligger 149 miljoner kilometer från solen, är det bara en halv miljarddel av dess energi som når jorden, men det är precis rätt mängd för att skapa ett klimat där liv kan existera.

2. Atmosfären — jordens varma täcke

Solen är inte den enda faktor som påverkar jordens temperatur — atmosfären spelar också en viktig roll. Jorden och månen befinner sig på samma avstånd från solen och uppfångar därför ungefär samma mängd solenergi, relativt sett. Ändå är jordens medeltemperatur cirka 15°C, medan månens är så låg som −18°C. Varför denna stora skillnad? Månen har ingen atmosfär, men det har jorden.

Jordens atmosfär — denna linda av syre, kväve och andra gaser — håller kvar en del av solvärmen och släpper ut resten. Processen har ofta jämförts med det som sker i ett växthus. Ett växthus är, som du förmodligen vet, en byggnad med väggar och tak av glas eller plast. Solstrålarna tränger lätt igenom och värmer upp växthusets inre, men taket och väggarna hindrar den varma luften från att komma ut.

På liknande sätt släpper vår atmosfär igenom solstrålar som värmer upp jordens yta. Jorden i sin tur skickar tillbaka värmeenergi upp i atmosfären i form av infraröd strålning. En stor del av denna strålning försvinner inte raka vägen ut i rymden, och det beror på att vissa gaser i atmosfären absorberar den och återkastar den till jorden, vilket gör att jordytan blir ännu varmare. Det är denna uppvärmningsprocess som kallas växthuseffekten. Om atmosfären inte stängde inne solvärmen på det här sättet, skulle jorden vara lika livlös som månen.

3. Vattenånga — den viktigaste växthusgasen

Nittionio procent av jordens atmosfär utgörs av två gaser: kväve och syre. Även om dessa gaser spelar en mycket viktig roll i de komplicerade kretslopp som möjliggör livet på jorden, spelar de nästan ingen roll alls när det gäller att reglera jordens klimat. Den uppgiften tillkommer de gaser som utgör den återstående procenten — värmebindande gaser, bland dem vattenånga, koldioxid, dikväveoxid, metan, freoner och ozon.

Den viktigaste av dessa växthusgaser — vattenånga — betraktas ofta inte som en gas, eftersom vi är vana att tänka på vatten som en vätska. Varenda molekyl vattenånga i atmosfären är emellertid laddad med värmeenergi. När vattenångan i ett moln avkyls och kondenseras, frigörs således värme, vilket ger upphov till kraftiga konvektionsströmmar. Vattenångans dynamiska rörelser i atmosfären spelar en komplicerad och avgörande roll för såväl vädret som klimatet.

4. Koldioxid — nödvändigt för allt liv

Den gas som oftast figurerar i diskussioner om den globala uppvärmningen är koldioxid. Det är emellertid vilseledande att stämpla koldioxid som blott och bart en luftförorening. Koldioxid är en viktig komponent i fotosyntesen, den process genom vilken gröna växter framställer sin näring. Människor och djur andas in syre och andas ut koldioxid. Växterna tar upp koldioxid och avger syre. Detta är i själva verket en av Skaparens anordningar för att möjliggöra livet på jorden.a För mycket koldioxid i atmosfären kan emellertid liknas vid att ha ett extra täcke på sig när man sover. Det kan göra att det blir varmare.

Ett komplicerat samspel mellan olika krafter

Solen och atmosfären är inte de enda krafter som styr jordens klimat. Oceaner och iskalotter, mineral i jordskorpan och växtlighet, ekologiska system, ett stort antal biologisk-geokemiska processer samt faktorer som har med jordens rotation att göra påverkar också klimatet. Studiet av jordens klimat inbegriper nästan alla naturvetenskaper.

Solen

Atmosfären

Vattenånga (H₂O)

Koldioxid (CO₂)

[Fotnot]