Från japanska buddisttempel hörs gonggongslag genljuda i luften 108 gånger.

Överdrivet drickande och ätande

Mircea Eliade, en internationellt känd professor i religionshistoria, beskriver ceremonierna i samband med nyårsfirandet som ”ett mellanting mellan karneval, saturnalier, upphävande av den allmänna ordningen och ’orgier’”. I många länder resulterar det därför i rena rama fyllefesterna.

I Japan, till exempel, ägnar sig affärsmän åt ”bonenkai” (en fest i syfte att glömma det gamla året) som en ursäkt för omåttligt drickande. Detta följs av ”shinnenkai” (nyårsfester), där det serveras ännu mer mat och dryck. Till följd av detta brukar ”tigrar” härja på de sena kvällstågen så här års. På japanska avser uttrycket ”tigrar” berusade personer som man vid den här tidpunkten på året har överseende med.

Är girighet inbegripen?

I Orienten följer människor sedvänjan att under nyårshelgen ge särskilda penninggåvor till barn. Kineserna slår in pengarna i röda paket. De tror att den röda färgen kommer att medföra lycka och välgång och att den dessutom driver ut det onda. Japanerna däremot använder små vita omslag med lyckobringande figurer på. Vad uppmuntrar dessa sedvänjor till?

”Jag brukade se fram emot nyårshelgen”, berättar en japansk man, ”och det jag var mest intresserad av var hur mycket ’otoshidama’ (penninggåva i samband med nyårsfirandet) jag skulle få det året.” Kan denna sedvänja påverka barnen? Svaret blir ja. Den japanska dagstidningen Asahi Shimbun innehåller en spalt med rubriken Vox Populi, Vox Dei, i vilken det har sagts: ”Barnen graderar i hemlighet vuxna människor efter den mängd ’otoshidama’ de får från dem.” Den summa pengar som skänks har fortsatt att stiga och nådde i genomsnitt omkring 20.000 yen (cirka 700 kronor) per barn år 1985.

Uppammar inte denna sedvänja girighet? De vuxna strävar efter att skaffa sig ett bättre anseende och barnen att få mera pengar.