När den förföljda och hårt ansatta gruppen kirishitans gjorde uppror mot en av landets feodalherrar, var det droppen som kom bägaren att rinna över. Den dåvarande shogunregimen drev ut portugiserna och förbjöd japanerna att resa utomlands. Detta edikt utfärdades år 1639, och i och med det var Japans isolering ett faktum.

De enda västerlänningar som fick fortsätta att driva handel med Japan var holländarna, som förvisades till Deshima — på den tiden en liten ö i Nagasakis hamn. I 200 år gick Japans sparsamma kontakter med den västerländska kulturen genom det senare återbördade Deshima. Direktören för handelsstationen på ön gav årligen ut en s. k. ”holländsk rapport”, varigenom regeringen informerades om vad som hände i världen utanför. Men shogunregimen såg till att ingen annan fick läsa dessa rapporter. Japanerna var därför helt isolerade till dess kommendör Perry knackade på dörren år 1853.

Isoleringen bryts

När Perrys följe av stora svarta fartyg i ett moln av rök ångade in i Edobukten, skrämde de nästan vettet ur traktens fiskare, som trodde att det var vulkaner som kom farande emot dem. Invånarna i Edo (nu Tokyo) greps av panik, och många flydde ur staden med alla sina tillhörigheter. Det blev en sådan folkvandring att regeringen var tvungen att utfärda en officiell bulletin för att lugna folket.

Det var inte bara kommendör Perrys ångfartyg som slog det isolerade folket med häpnad, utan också de gåvor som han hade med sig. De fick till sin stora förvåning se en demonstration av hur meddelanden överfördes mellan två byggnader på telegrafisk väg. Publikationen Narrative of the Expedition of an American Squadron to the China Seas and Japan (Redogörelse för en amerikansk skvadrons expedition till Kinesiska havet och Japan), som sammanställdes under ledning av kommendör Perry, berättar om japanska myndighetspersoner som inte kunde motstå frestelsen att hoppa på ett lilleputtlokomotiv som ”knappt hade plats för ett sexårs barn”. Till och med en ”förnäm mandarin” klängde sig fast vid dess tak ”med sin vida ämbetsdräkt fladdrande för vinden”.

Dörren till Japan öppnades till sist på vid gavel genom Perrys andra besök påföljande år. Regeringen gav efter för trycket och öppnade landet. Benhårda isolationister som ville bevara Japans avskildhet tog då till terrorism, mördade regeringens främste representant och gick till angrepp mot utlänningar. Vissa isolationistiska furstar öppnade eld mot utländska fartyg. Konflikten ebbade dock så småningom ut, och Tokugawashogunatet fick lämna ifrån sig regeringsmakten till kejsaren.

Vid den tidpunkt då kommendör Perry öppnade dörren till Japan hade nationerna i Väst redan upplevt den industriella revolutionen. På grund av sin isoleringspolitik hade Japan emellertid kommit på efterkälken. De industrialiserade länderna hade tämjt ångkraften. På 1830-talet var ångmaskiner av olika slag i allmänt bruk. Japans isolationistiska politik hade gjort att landet låg långt efter västländerna i fråga om industrialisering. Den första japanska delegationen som besökte Europa blev intensivt medveten om detta. Vid en utställning i London år 1862 var de japanska utställningsföremålen tillverkade av papper och trä och ”tycktes vara hämtade från en antikvitetsaffär”, enligt en förlägen delegat.

Japanska delegationer som besökte Europa och Förenta staterna kände ett starkt behov av att industrialisera sitt land och var ivriga att introducera moderna uppfinningar och idéer. Sextiofyra år efter kommendör Perrys första besök i Japan besökte den siste kvarlevande medlemmen av hans besättning detta land och sade därefter: ”De framsteg Japan gjort på bara dryga sextio år är verkligen häpnadsväckande.”

Vi ser alltså att Japans isoleringspolitik i hög grad hade begränsat landets utvecklingsmöjligheter. Att vara öppen för nya idéer visade sig däremot vara till nytta för nationen på många sätt. I våra dagars Japan pekar emellertid somliga på ett annat problem — en tendens till ”mental isolering” bland vissa individer. Att bekämpa tendensen att tillsluta sinnet för nya idéer är dock en utmaning som inte bara gäller dagens japaner, utan alla människor. Var står du själv när det gäller frågan om ”mental isolering”? Skulle du fara väl av att öppna ditt sinne för nya idéer, liksom Japan gjorde på 1850-talet?

När västvärlden knackade på Japans dörr i mitten av 1800-talet, betraktades också detta som ”trakasserier” av landets invånare. För många av dem var allt som hade med dessa inkräktare att göra värdelöst eller rentav skadligt. Som det heter i ett österländskt ordspråk: ”Misstänksamheten skapar monster i mörkret.” Dåtida teckningar föreställande kommendör Perry visar tydligt vilken inställning många japaner hade. Av de cirka 50 teckningar som ännu finns kvar är det bara 2 eller 3 som avbildar honom som en vanlig amerikansk sjöofficer. De övriga avbildar honom som ett långnäst troll eller bleksiktigt monster, vilket framgår av bilden här ovan.

I och med att landet öppnades för kontakter med omvärlden kom emellertid vidsynta japaner att inse att utlänningar inte var barbarer. För somliga medlemmar av den första japanska delegationen till Förenta staterna var det som om fjäll föll från deras ögon, när de själva fick se prov på den västerländska kulturen. Högre befattningshavare klagade över hur oartiga amerikanerna var från japansk ståndpunkt sett, men den yngre generationen gjorde en mer balanserad bedömning av den för dem nya kulturen.

En 19-årig tjänare till en hög ämbetsman skrev senare: ”De flesta av de 70 medlemmarna i vår japanska delegation kände förbittring eller hat mot [amerikanerna]. Men efter att ha sett hur det verkligen förhöll sig insåg vissa i vår grupp att de hade misstagit sig och ångrade att de hade hyst sådana känslor. Att betrakta utlänningar som lika lågt stående som hundar eller hästar och uppträda kränkande mot dem kommer endast att göra oss beryktade för att vara obarmhärtiga och orättvisa.” Är du vidsynt nog att betrakta nya tankar och föreställningar med en lika fördomsfri inställning som denne unge man?

Bereanernas exempel

Under första århundradet v.t. hyste många judar en oreflekterad fördomsfullhet mot kristna läror. Den liknade på sätt och vis den fördomsfullhet som isolationistiska japaner kände mot världen utanför.

Ett exempel på en sådan person är Masaji. En gång i tiden var han mycket avogt inställd till kristendomen. Han påminde om isolationisterna som inte ville öppna Japan för omvärlden. När hans hustru, Sachiko, började studera bibeln, satte han sig till våldsamt motvärn. Han funderade till och med på att döda sin familj och sedan begå självmord. På grund av hans våldsamma uppträdande var den övriga familjen tvungen att lämna hemmet och flytta till Sachikos äldre bror i norra Japan.

Till sist beslöt Masaji att öppna sig en smula och undersöka sin hustrus religion. Efter att ha läst en del biblisk litteratur insåg han att han behövde göra vissa förändringar. Allteftersom hans studium av bibeln framskred förändrades hans våldspräglade attityd, och han började återspegla Guds andes frukter. (Galaterna 5:22, 23) Masaji tvekade först att besöka Jehovas vittnens möten, eftersom han fruktade att vittnena skulle hämnas för att han uppträtt så våldsamt mot dem. Men när han till sist besökte en Rikets sal, blev han välkomnad med sådan värme att han brast i gråt.

Ja, att övervinna fördomar och undersöka nya idéer kan vidga vår horisont och vara till nytta för oss på olika sätt. Betyder då det att vi måste vara öppna för alla nya idéer som vi träffar på?

Var selektiv!

När Japans isolering bröts, strömmade nya idéer in i landet. Somliga av dessa var till nytta för japanerna, men andra kunde de lika gärna ha varit utan.