Skilsmässa — där Öst möter Väst

Från Vakna!:s korrespondent i Japan

”JAG vill också säga upp mig från mitt arbete.” Dessa ord kom som en överraskning för en man som just skulle dra sig tillbaka från sin chefsbefattning vid ett stort japanskt företag. Hans hustru ville säga upp sig som hans maka och hemmafru. I deras land upplever man nu ett allt större antal skilsmässor, och förvånande nog är det ofta medelålders och äldre som tar detta steg. I åldersgruppen 50—60 år har antalet skilsmässor tredubblats under de 20 senaste åren. Att skiljas tycks ha blivit deras sista chans att få ett lyckligare liv.

I andra änden på åldersskalan finner man yngre par som blivit besvikna på varandra under sin bröllopsresa och bestämmer sig för en Narita rikon (Naritaskilsmässa). Narita är Tokyos internationella flygplats, och uttrycket syftar på nygifta par som tar farväl av varandra och sitt äktenskap när de kommer tillbaka till Narita. Fakta visar att vart fjärde eller femte par i Japan tar ut skilsmässa. De betraktar skilsmässa som dörren till ett lyckligare liv.

I Orienten har onekligen kvinnors synpunkter och önskningar sedan länge blivit illa tillgodosedda. I Japan, till exempel, kunde en man förr skiljas från sin hustru genom ett enkelt dokument på ”tre och en halv rader”. Det enda han behövde göra var att skriva ner ett uttalande på tre och en halv rader som bekräftade skilsmässan och överräcka papperet till sin hustru. Hustrun, däremot, hade inte lika lätt att få skilsmässa. Hennes enda möjlighet var att ta sin tillflykt till ett tempel, som erbjöd en fristad för kvinnor som hade rymt från tyranniska män. Utan möjlighet att försörja sig var hustrurna tvungna att stå ut med kärlekslösa äktenskap och männens utomäktenskapliga förbindelser.