Ge akt på varningen!

DEN 3 juni 1991 kunde ett muller höras från berget Fugen i Japan. Ut ur denna vulkan kom en mycket het blandning av gaser och vulkanisk aska, som svepte nerför sluttningen. Vulkanutbrottet dödade 43 människor. Många av dem som med nöd och näppe överlevde blev svårt brännskadade. ”Vatten, vatten”, hördes somliga ropa. Brandmän och poliser ansträngde sig till det yttersta för att hjälpa dem.

EN LAVADOM hade observerats på toppen av Fugen ungefär två veckor tidigare, och myndigheterna och invånarna var därför på sin vakt. I mer än en vecka före katastrofen hade man gett en uppmaning om att evakuera området. Bara en dag före utbrottet hade polisen bett journalister att avstå från att gå in i det avspärrade området. Likväl befann sig 43 personer i farozonen denna ödesdigra eftermiddag.

Varför tog så många risken att bege sig in i området eller stanna kvar där? Några jordbrukare som hade fått lämna sina hem återvände för att se till sina tillhörigheter och åkrar. Tre vulkanologer försökte komma så nära vulkanen som möjligt för att få svar på några av sina frågor. Ett antal reportrar och fotografer vågade ta sig in på det avspärrade området därför att de ville ha ett scoop om den vulkaniska aktiviteten. I området fanns också tre taxichaufförer som hade anlitats av journalister. På plats fanns dessutom poliser och frivilliga brandmän. Alla hade sitt eget skäl till att ta sig in i farozonen — och följden blev att de förlorade livet.

DET är vulkanologernas uppgift att företa observationer och att göra en bedömning av uppgifterna och sedan varna för kommande vulkanutbrott. (Så snart berget Fugen hade fått ett utbrott, var polisen tvungen att hålla folk utanför riskområdet.)