Som framgår av händelserna i samband med Fugens utbrott, måste vi handla, när vi får höra en varning. Kom ihåg att minst 15 reportrar och kameramän som helt gick in för att göra ett scoop miste livet. En fotograf dog faktiskt med fingret på sin kameras utlösare. En vulkanolog — som hade sagt: ”Om jag måste dö en dag, vill jag att det skall ske på kanten av en vulkankrater” — förlorade livet precis på det sätt som han önskade. De var alla engagerade i sitt arbete och i sina mål. Men de fick plikta med livet — priset för att de struntade i varningen.

Mer än ett tiotal poliser och frivilliga brandmän befann sig vid berget Fugen, när det mycket heta flödet av vulkaniskt material träffade dem. De försökte hjälpa och skydda sådana som var i fara. De var som de välmenande män och kvinnor som ägnar sig åt att försöka förbättra den här världen. De kan ha ädla motiv, men ”det som har gjorts krokigt kan inte göras rakt”. (Predikaren 1:15) Den här krokiga tingens ordning kan inte göras rak. Är det förståndigt att göra sig själv till ”världens vän” genom att försöka rädda en världsordning som Gud har beslutat att ta bort?

Vi får inte glömma jordbrukarna som, efter det att de hade lämnat området, vände tillbaka för att titta till sina åkrar i närheten av berget Fugen. Troligen var de ivriga att få börja leva ett ”normalt” liv igen. Men du inser säkert att det var oförståndigt av dem att återvända. Det kanske inte var deras första försök att ta sig in i riskområdet. De hade kanske gått in i det farliga området en kort stund utan att någonting hände. Nästa gång kanske de stannade kvar lite längre, och fortfarande hände ingenting. Troligen blev de snart så vana vid att ta sig förbi avspärrningen att de till slut vågade stanna kvar i det hotade området.

Tänk också på de tre taxichaufförerna som miste livet, när de väntade på nyhetsreportrarna och kameramännen, då flödet från vulkanen svepte nerför sluttningen. Somliga i våra dagar kanske slår följe med andra som har vågat återvända till världen. Vad skälet än kan vara, är det helt klart inte värt risken att bli lurad till att återvända till riskområdet.

Alla som föll offer för Fugens utbrott hade gått över avspärrningen och befann sig i det farliga området. Även om de visste att vulkanen skulle få ett utbrott, var det ingen som trodde att det skulle ske just den dagen. Många som ser tecknet på avslutningen på denna tingens ordning tror att Jehovas dag skall komma någon gång, men att det sannolikt inte är snart. Somliga har till och med en känsla av att det aldrig kan vara ”i dag”. Det är verkligen riskabelt att ha en sådan inställning.