Lois Dyer, som kom till Japan år 1950, påminner sig det råd som broder Knorr gav: ”Gör ert bästa, och även om ni begår misstag, så gör nånting!” Det gjorde hon, och det gjorde många andra. Under de 42 följande åren fick de missionärer som sändes till Japan bevittna att antalet förkunnare av Guds kungarike där i landet ökade från bara en handfull till mer än 170.000, och tillväxten fortsätter. Vilken rik belöning för att de i förtröstan på Jehovas vägledning var villiga att anstränga sig!

Japan, Kambodja och Vietnam. Men när de första missionärerna med utbildning vid Gileadskolan kom till dessa arbetsfält, var det ännu inget Jehovas vittne som rapporterade någon verksamhet där. Om det var möjligt, grep sig missionärerna an med att systematiskt bearbeta hela landet och koncentrerade sig då först på de större städerna. De nöjde sig inte med att lämna litteratur och så dra vidare, i likhet med kolportörerna i det flydda. De gick tålmodigt tillbaka till de intresserade, ledde bibelstudier med dem och lärde dem att ta del i tjänsten på fältet.