Grace och Gladys Gregory var bland dem som var med om att öppna missionärshemmet i Nagoya. De upptäckte att distriktet var moget för skörd. I april 1951 träffade Grace 18-årige Isamu Sugiura som arbetade hos en pianohandlare. Gladys drar sig till minnes: ”Isamus mamma hade uppfostrat honom enligt en shintoistisk sekts läror, och han hade fått lära sig att Japan var shinshu (gudarnas land) och att kamikaze (gudomlig vind) skulle skydda Japan och hjälpa landet att vinna kriget. Men han slutade helt att tro på de japanska gudarna när Japan kapitulerade och han fick uppleva de urusla ekonomiska förhållandena och bristen på mat som var en följd av kriget. Hans pappa dog av undernäring året efter krigsslutet. Den unge Isamu reagerade positivt på hoppet om en paradisisk jord och blev döpt vid en kretssammankomst i oktober 1951.”

Gladys Gregory minns när hon besökte en kvinna som till namnet hade varit buddhist men som senare hade vänt sig till kristenhetens kyrkor. Desillusionerad hade hon även lämnat dessa. Hon hade blivit besviken när prästerna inte kunde förklara klart och tydligt vem Gud är och anledningen till att de inte använde Guds eget namn, trots att det förekom närmare 7.000 gånger i hennes bibel (Bungotai, en äldre klassisk version). I stället för att besvara hennes frågor hade prästen sagt till henne ”att bara ha tro”. Hon fick tag i ett exemplar av Vakttornet (som har getts ut på japanska varje månad sedan maj 1951) som Gladys hade lämnat hos hennes granne. Imponerad av det som hon hade läst sökte hon upp Gladys. Gladys sade längre fram om den här händelsen: ”När hon såg Bibelns svar på de frågor hon hade, rörde det hennes hjärta. Hon kom omedelbart till församlingsbokstudiet. Där hörde hon en pålysning om tjänst på fältet nästa dag, och hon sade att hon också ville följa med. Vi försökte hejda henne något och sade att hon behövde studera lite först. Hon sade: ’Ja visst, jag skall studera, men jag vill gå i tjänsten också!’ Och det gjorde hon verkligen. Hon gick över 50 timmar i tjänsten den första månaden! Inom ett år hade hon låtit döpa sig och börjat i pionjärtjänsten, och längre fram tjänade hon som en produktiv pionjär med särskilt uppdrag. Hon är nu 80 år och fortfarande pionjär.”

Grace (överst) och Gladys Gregory från Gileadskolans 11:e klass