Framgång på Okinawa

Även efter det att avdelningskontoret i Japan övertog ansvaret för verksamheten på Okinawa har man haft framgångar på den här ön, där gamla traditioner fortfarande i hög grad påverkar människors liv. Åldern höll inte 70-åriga Kiku Sunagawa tillbaka från att börja i pionjärtjänsten. Under många år hade hon stått under inflytande av ett spiritistiskt medium, som på japanska kallas yuta. Men när hon lärde sig från Bibeln att den sanne Guden har ett namn och att han kan läsa hjärtan, gjorde det ett starkt intryck på henne. Omedelbart förstörde hon allt hon hade som var förknippat med yuta. Sedan bestämde hon sig för att lära sig läsa, så att hon kunde få djupare kunskap om Guds vilja. Den som studerade med henne gav henne tålmodigt den hjälp hon behövde. Hon blev döpt 1981, och året därpå började hon som pionjär.

Tidigare hade hon varit analfabet, men nu kunde hon lära en äldre man, vars hustru studerade Bibeln, att läsa och skriva så att han och hustrun tillsammans kunde göra framsteg och bli döpta. Det här tacksamma paret gav Akamichiförsamlingen en bit mark där en fin ny Rikets sal kunde byggas. Kikus ansträngningar välsignades ytterligare, när hennes två yngre systrar också bröt sig loss från det spiritistiska mediets inflytande för att tjäna den sanne Guden, Jehova.

Ett äldre par i Hamamatsu åtog sig 1989 uppgiften att vittna på den lilla ön Aguni Jima, som ligger omkring 6 mil från Okinawa. De sålde sina vigselringar för att få ihop pengar så att de kunde resa till den här avlägsna ön. De använde tjugo dagar till att besöka de 600 husen på ön. En dag när de gick längs en stengärdsgård i det brännheta solskenet, träffade de två små flickor som erbjöd dem vatten att dricka från sin kantin. Rörda av flickornas omtanke bestämde de sig för att besöka barnens föräldrar. När de berättade att de var Jehovas vittnen, omfamnade föräldrarna dem. De här människorna hade inte träffat några Jehovas vittnen sedan de flyttade från Okinawa åtta månader tidigare. Man ordnade med ett bibelstudium som hölls per brev, och längre fram överlämnades studiet till en församling på Okinawa. Föräldrarna och deras äldsta dotter döptes 1993. De hjälper nu många människor på den här isolerade ön att lära känna sanningen.

År 1980, när avdelningskontoret i Japan återigen fick tillsynen över verksamheten på Okinawa, fanns det 958 förkunnare i 22 församlingar på Okinawa och öarna runt omkring. Nu finns det mer än 2.600 förkunnare av Guds kungarike som är verksamma i prefekturen Okinawa.

På Okinawa var den regionala byggnadskommittén tvungen att justera ritningarna på grund av de tyfoner som så ofta drabbar öarna.

Dagen innan Kochindaförsamlingen på Okinawa skulle påbörja sitt snabbyggeprojekt dog den broder som hade skänkt tomtmarken. Man planerade att ha begravningen klockan 16.00 efterföljande söndag i den Rikets sal som ännu inte var byggd. Eftersom brodern var välkänd på platsen, informerade man om hans begravning i massmedierna. När människor såg enbart betonggrunden på byggplatsen, frågade de: ”Hinner ni verkligen bli klara med byggnaden i tid till begravningen?” Ja, det hann de, och många människor kom dit för att lyssna till begravningstalet, bland andra några jurister och politiker.