Delegater sänds till sammankomster i andra länder

Genom åren har det funnits många möjligheter för Jehovas vittnen i Japan att vidga sig och visa sin kärlek till det internationella brödraskapet. (2 Kor. 6:13) När det blev mer överkomligt att resa utomlands, erbjöd Sällskapet avdelningskontoret i Japan möjlighet att sända delegater till särskilda internationella sammankomster i Europa, i Afrika, i Asien, på de amerikanska kontinenterna, på Hawaii och på Nya Zeeland.

Under årens lopp har det blivit fler och fler som tackar ja till de här möjligheterna, och det är ofta många pionjärer och andra heltidstjänare bland delegaterna. År 1996, när särskilda sammankomster hölls i Tjeckien och Ungern, fanns 1.114 heltidsförkunnare bland de 1.320 delegaterna från Japan.

Det som de japanska delegaterna såg och hörde vid de här sammankomsterna gjorde att deras syn på organisationen vidgades och gav dem ännu mer kraft att tjäna Jehova helhjärtat. Shigeo Ikehata besökte 1978 de internationella sammankomsterna i Sydkorea, i Hongkong, på Filippinerna och på Taiwan, och han säger: ”Det band av kärlek som fanns bland bröder och systrar i främmande länder gjorde ett djupt intryck på mig. Att med egna ögon se hur det rena språket binder samman Jehovas vittnen har särskilt påverkat dels min uppskattning av de tjänsteprivilegier jag har och dels det som jag tar upp i mina böner.”

De delegater som har besökt länder där Jehovas tjänare har uthärdat svår förföljelse och som har fått höra dessa vänner själva berätta om sina erfarenheter har sporrats till att efterlikna deras tro. Misako Oda var med i Sankt Petersburg 1992 vid den första internationella sammankomsten i det tidigare Sovjetunionen. Hon berättar: ”När vi hörde de första tonerna i den inledande sången den första sammankomstdagen, började en rysk syster som satt bredvid mig gråta. När jag tittade upp såg jag många andra ryska systrar som hade tårar i ögonen och inte kunde sjunga sången ända till slutet. Jag tackade Jehova innerligt för den oförtjänta omtanke som han visade genom att låta mig, en som inte har upplevt det slags förföljelse som de hade genomgått, få vara där tillsammans med dem och dela detta historiska ögonblick som var en seger för Jehova och de trogna vännerna.”

En ung pionjärsyster, Seiko Namba (nu Nakajima), minns mycket väl sammankomsten i Buenos Aires 1990. Hon säger: ”Jag lärde mig av bröderna och systrarna i Argentina hur man visar kärlek och uppskattning, men också hur viktigt det är att visa sådana känslor mot andra. En äldre syster höll om mig när vi skulle åka och gav mig en present. Med tårar i ögonen sade hon om och om igen: ’Hasta luego en el Paraíso’ [Vi ses i paradiset]. När jag kom tillbaka till Japan, försökte jag visa samma kärlek och vänlighet mot vännerna i församlingen och människorna på distriktet.” Andra japanska delegater, som i vanliga fall är blyga och mer tystlåtna, fick hjälp att visa sin kärlek på ett mer utåtriktat sätt när de umgicks med de latinamerikanska sammankomstbesökarna.

Under årens lopp har avdelningskontoret i Japan haft privilegiet att sända tusentals delegater till särskilda områdessammankomster i andra länder. Att så många tackar ja när en sådan inbjudan sänds till församlingarna visar hur mycket bröderna tycker om och uppskattar den här möjligheten att få vara tillsammans med sin internationella kristna familj.

Japanska delegater vid sammankomster i andra länder: 1) Kenya, 2) Sydafrika, 3) Ryssland