Babylons fall kungjort i Japan
”FALLET, fallet är det stora Babylon, som fick alla nationerna att dricka av sin otukts förbittrings vin!” Detta väckande änglabudskap hördes första gången genom aposteln Johannes under det första århundradet enligt den vanliga tideräkningen. Men i vår tid, på ”Herrens dag”, har Jehovas kristna vittnen kungjort det så att hela mänskligheten kunnat höra det. — Uppenbarelseboken 1:10; 14:8.
Det stora Babylon är den falska religionens världsomfattande system, av vilket kristenheten utgör den mest klandervärda delen. Under ”ändens tid” har Jehovas vittnen modigt kungjort Jehovas domar över det världen utöver. (Daniel 12:4) Vakttornet för april och maj förra året innehöll kraftfulla artiklar som avslöjade den falska religionens skuld och visade att dess tillintetgörelse kommer allt närmare. Som ett mäktigt tillkännagivande av dödsdomen över det stora Babylon spreds mer än 50 miljoner exemplar över hela världen.
Japan ökar farten
I Japan, det stora Babylons shinto-buddistiska fäste, märktes den entusiasm som Jehovas vittnen kände över dessa specialnummer. I Tjänsten för Guds rike för december 1988 på japanska underrättades församlingarna om en särskild kampanj för tjänsten på fältet i april och maj 1989. Tjänsten för Guds rike och brev till församlingarna och äldstekretsarna manade till att stödja denna särskilda tidskriftskampanj.
Det blev ett enastående gensvar. Under dessa två månader förra året avgavs med Jehovas hjälp ett vittnesbörd i Japan som aldrig förr.
Hjälppionjärtjänst
Meddelandet i december 1988 löd bland annat: ”Vi uppmuntrar dig att ha hjälppionjärtjänsten som mål i april och maj, i synnerhet i april.” Tjänsten för Guds rike för februari 1989 återkom till detta och uppmanade vännerna att anpassa sitt schema så att så många förkunnare som möjligt skulle kunna vara hjälppionjärer i april.
Vittnena tog dessa påminnelser till hjärtat. Vad blev resultatet? Det högsta antalet hjälppionjärer någonsin. Redan i mars 1989 nåddes det dittills högsta antalet på 24.115. Men under april nästan fördubblades antalet till 41.055 hjälppionjärer. Vilken enastående kraftansträngning!
I många församlingar tog alla eller de flesta del i någon form av heltidstjänst under de två månaderna med särskild verksamhet. Det krävde en hel del organisering. En hemmafru, som bor på 900 meters höjd i en bergstrakt där de allmänna kommunikationerna är begränsade, tvivlade på att hon skulle kunna ta del. Trots det ville hon vara hjälppionjär. Därför ordnade de äldste med skjuts, så att hon kunde glädja sig åt en pionjärmånad tillsammans med de övriga förkunnarna.
Exempel på den fina ledning som de äldste gav fick man i Otsukaförsamlingen i Takatsuki i Osakaprefekturen. I denna församling med 77 förkunnare var alla äldste och biträdande tjänare bland de 73 som tog del i någon form av pionjärtjänst. Dessa pionjärer inbegrep också alla de unga döpta förkunnare som ännu gick i skolan. Den pionjäranda som unga vittnen visade märktes också i många andra församlingar. I Heiwadaiförsamlingen i Tokyoprefekturen, till exempel, är 11 av de 23 döpta tonåringarna reguljära pionjärer, och 11 var hjälppionjärer i april. I den församlingen tog sammanlagt 93 förkunnare del i pionjärtjänsten den månaden.
En särskild dag av verksamhet
Tjänsten för Guds rike för mars på japanska uppmuntrade vännerna med orden: ”Inte bara andra och fjärde lördagen har använts till tidskriftsarbetet, utan alla lördagar i månaden. Vännerna visar ett berömvärt nit. Också för april planeras tidskriftsarbete varje lördag, men avsätt i första hand den 8 april som tidskriftsdag, så att alla tar del i tidskriftsarbetet den dagen. Det är nödvändigt att sprida dessa aktuella nummer vida omkring, så att alla som vill lyssna kan höra varningen.” — Jesaja 61:2; Uppenbarelseboken 18:4, 5.
I februari hade Tjänsten för Guds rike på japanska betonat detta livsviktiga arbete med orden: ”Må var och en av de nu 130.000 Jehovas vittnen i Japan ta del i tidskriftsarbetet den 8 april, den andra lördagen i månaden.” För att så många som möjligt skulle kunna ta del uppmuntrades de äldste att planera för olika slag av tidskriftstjänst under hela dagen. Tack vare de äldstes positiva gensvar och förkunnarnas helhjärtade stöd blev dagen mycket lyckad. Den dagen nådde kungörandet av Jehovas domar över det stora Babylon överallt i Japan ett kraftigt crescendo.
De äldste i Ushiodaförsamlingen i Yokohama, till exempel, organiserade tjänst för hela 13 timmar i sträck från klockan 7 på morgonen till klockan 20 på kvällen. I detta ingick två perioder med gatuvittnande, anordningar för att gå tillbaka till sådana som tidigare inte varit hemma och för reguljärt vittnande från hus till hus. Nästan alla förkunnarna kunde ta del i minst en tjänstegren, och några kunde ta del i de flesta av verksamhetsgrenarna.
Jonanförsamlingen i Fukuoka planerade också för fortlöpande tjänst. Där planerade man att vara ute mellan klockan 8 på morgonen och klockan 21 på kvällen med ett kort avbrott mitt på dagen. Tid hade anslagits till vittnande från hus till hus, till att besöka kontor och affärer och till att söka dem som inte varit hemma vid tidigare besök. Några vittnen i församlingen rapporterade åtta timmar i tjänsten den dagen!
Vännernas helhjärtade gensvar märktes i Wakayamaprefekturen, där alla de 55 förkunnarna i Kainanförsamlingen var med den särskilda tjänstedagen. En pionjärsyster där födde ett barn den 7 april. Hindrade det henne från att vittna den 8 april? Nej. Hon erbjöd tidskrifterna på sjukhuset där hon var! En broder i Osakaprefekturen som var tvungen att sköta sitt förvärvsarbete den 8 april visade en liknande anda. Hur kunde han ta del i den särskilda verksamheten? Han gjorde arbetsplatsen till sitt distrikt och tecknade fem prenumerationer.
En syster i Saitamaprefekturen som sett fram emot att få ta del i den särskilda verksamhetsdagen blev tvungen att åka nästan 1.300 kilometer till Asahikawa med sin icke troende man. Men hon gav inte upp. I Asahikawa gick hon med sina två små barn till järnvägsstationen, och där utanför fann hon det hon hoppats, nämligen en skara förkunnare i den lokala församlingen som tog del i tjänsten. Hon kunde ta del med dem i dagens verksamhet.
Gatuvittnande
Tjänsten för Guds rike på japanska uppmuntrade de äldste att i synnerhet organisera gatuvittnande den 8 april, som också blev ett framträdande drag den särskilda dagen. Fastän det regnade kraftigt över hela landet, dämpades inte vännernas entusiasm. De flesta visade samma anda som tre handikappade systrar i Minamataförsamlingen i Kumamotoprefekturen. Trots att de var 65, 80 och 85 år gamla, trotsade de det dåliga vädret och sporrade därigenom resten av församlingen samtidigt som de väckte många förbipasserandes uppmärksamhet.
En syster i Kashiwa Västra församling som arbetade i gatuvittnandet frågade en man: ”Har du någon gång hört talas om det stora Babylon?” När hon erbjöd honom aprilnumren av tidskrifterna, sade mannen: ”Jag är inte intresserad”, och gick vidare. Men när han stannade vid järnvägsövergången, mumlade han för sig själv: ”Vad är det stora Babylon?” En broder som tog del i gatuvittnandet i närheten och råkade höra det promenerade längs vägen med honom och förklarade vad det stora Babylon är. Mannen tackade ja till tidskrifterna.
En del församlingar hade aldrig tidigare utfört gatuvittnande. Men sedan den 8 april har de gjort det till en regelbunden del av sin verksamhet. Det är inte så märkligt, eftersom gatuvittnandet är ett mycket bra sätt att få tag i människor som man annars inte kan nå. En syster i Naha på Okinawa tog del i gatuvittnandet utanför en kontorsbyggnad som Jehovas vittnen inte fick tillträde till för att avge vittnesbörd. Hon lämnade tolv lösnummer på en timme till dem som gick in i och ut ur byggnaden.
En syster i staden Muroran på Hokkaido arbetade i gatuvittnandet utanför varuhusen i stadens centrum. Hon berättade för en man som skaffade tidskrifterna: ”Om du skulle vilja veta mer, kan vi komma hem till dig.” Han lämnade adress, telefonnummer, en karta över vägen till huset och de tider han brukade vara hemma! Hon och en broder besökte honom veckan därpå och fann att han bodde i en lägenhet som Jehovas vittnen inte kunde nå på vanligt sätt. Den unge mannen hade genom att själv läsa bibeln blivit övertygad om att kristenheten inte har Guds ynnest. Han sökte den sanna kristendomen och var lycklig över att få ett regelbundet bibelstudium i sitt hem.
En förkunnare i Kawasaki tog del i gatuvittnandet på eftermiddagen den 8 april. När den tid hon hade anslagit för det närmade sig sitt slut talade hon med en sista person, en ung kvinna som sade att Jehovas vittnen tidigare hade lett ett bibelstudium med henne. Men hon hade fått röna motstånd från sina föräldrar och hade sedan kommit in vid universitetet och flyttat till ett studenthem. Studiet upphörde därför. Men tack vare gatuvittnandet gick hon villigt med på att studera igen, och hon är redan närvarande vid mötena.
Tidskriftsspridning
Att så många understödde den särskilda verksamheten ledde till att det placerades många tidskriftsnummer — framför allt de som innehöll domsbudskapet över det stora Babylon. En församlingsförkunnare i Osakaprefekturen spred 205 lösnummer i april. I Kagoshima Östra församling placerade 14 förkunnare mer än ett hundra lösnummer var, och den isolerade gruppen på 12 förkunnare i Ogawa i Ibarakiprefekturen spred sammanlagt 1.388 lösnummer i april.
I hela Japan spreds 3.293.266 lösnummer i april förra året — 92 procent fler än i april 1988! Hur kraftfullt ljöd inte Jehovas domsbudskap mot det stora Babylon!
Kraft som är över det normala
Precis som i alla delar av världen var Jehovas vittnen i Japan sannerligen positiva och nitiska under våren 1989. Deras erfarenheter utgjorde tydliga bevis för att Jehova välsignade deras nit och understödde deras ansträngningar att kungöra hans domar över falsk religion. Det var inte så lätt att ta del för somliga, men de var ändå beslutna att göra det, och Jehova välsignade deras nit. Många bor på distrikt som ofta blir bearbetade, men de visade samma ihärdiga och entusiastiska anda som sina bröder i andra områden. I alla dessa fall besannades Jesajas ord: ”Han ger den trötte kraft och förökar den maktlöses styrka.” — Jesaja 40:29.
Helt säkert påminde deras erfarenheter dem om aposteln Paulus’ ord: ”Men denna skatt har vi i lerkärl, för att den kraft som är över det normala må vara av Gud och inte från oss själva.” (2 Korintierna 4:7) Ja, när någon låter den kristna tjänsten, ”denna skatt”, komma först i sitt liv, får han del av den av Gud givna ”kraft som är över det normala”. Må Jehova fortsätta att använda sina tjänare i Japan och i alla andra länder till att avge ett grundligt vittnesbörd innan slutet kommer. — Matteus 24:14.
I år kommer numren av Vakttornet för april och maj att på framsidan uppta artikelserierna ”Vem kommer att föra mänskligheten till fred?”, ”Världsfred — vad kommer det egentligen att innebära?”, ”Miljoner som nu är döda kommer att få uppstå” och ”Harmageddon — när?” Varför inte planera för att dela med dig av denna kunskap till dina grannar? Se till att så många som möjligt blir medvetna om de underbara goda nyheter som Gud har bevarat i bibeln för vår tid.