Vad du bör veta om svartsjuka

VAD är svartsjuka? Det är en intensiv känsla som kan få en person att känna sig orolig, arg eller ledsen. Vi kan känna svartsjuka när någon annan lyckas bättre med en uppgift än vi själva gör. Vi kan också bli svartsjuka när en vän får mer beröm än vi får. Men är det alltid fel att vara svartsjuk?

Svartsjuka människor har en tendens att vara misstänksamma mot personer som de uppfattar som rivaler. Kung Saul i det forntida Israel var ett exempel på detta. I början tyckte han mycket om sin vapendragare, David, och befordrade honom till och med till härförare. (1 Samuelsboken 16:21; 18:5) Men så en dag hörde kung Saul hur kvinnorna lovordade David och sade: ”Saul har slagit sina tusenden och David sina tiotusenden.” (1 Samuelsboken 18:7) Saul borde inte ha låtit detta påverka sitt goda förhållande till David, men han tog mycket illa upp. Bibeln förklarar: ”Saul såg ständigt misstänksamt på David alltifrån den dagen.” — 1 Samuelsboken 18:9.

En svartsjuk person kanske inte vill andra människor illa. Han eller hon kanske bara känner sig kränkt över deras framgångar och skulle vilja ha samma egenskaper eller vara i samma omständigheter som de. Det finns emellertid en särskilt destruktiv form av svartsjuka, och det är avund. En avundsjuk person kan i hemlighet försöka undanhålla den som uppväcker hans svartsjuka goda ting eller önska att det skall gå honom illa. Ibland kan en avundsjuk person inte dölja sina känslor, utan försöker kanske öppet skada den som han är avundsjuk på, liksom kung Saul försökte mörda David. Vid mer än ett tillfälle slungade Saul i väg sitt spjut för att försöka ”spetsa David vid väggen”. — 1 Samuelsboken 18:11; 19:10.

”Men jag är inte svartsjuk”, kanske du säger. Och det kanske är sant att svartsjuka inte är någon dominerande kraft i ditt liv. Men i viss utsträckning påverkas vi alla av svartsjuka — vår egen och andras. Även om det kan vara lätt att upptäcka svartsjuka tendenser hos andra, kan det vara betydligt svårare att uppmärksamma sådana drag hos oss själva.

”Benägenhet för avund”

I Bibelns dokumentation av människans syndfulla natur framhålls ofta synder som begåtts på grund av avund. Minns du berättelsen om Kain och Abel? Båda dessa söner till Adam och Eva frambar offer åt Gud. Abel gjorde detta därför att han var en trons man. (Hebréerna 11:4) Han hade tro på Guds förmåga att fullborda sitt storslagna uppsåt beträffande jorden. (1 Moseboken 1:28; 3:15; Hebréerna 11:1) Abel trodde också att Gud skulle belöna trogna människor med liv i ett framtida jordiskt paradis. (Hebréerna 11:6) Gud såg därför med gillande på Abels offer. Om Kain verkligen hade älskat sin bror, skulle han ha varit glad över att Gud välsignade Abel. Men Bibeln visar att han i stället ”upptändes av stor vrede”. — 1 Moseboken 4:5.

Gud uppmanade Kain att göra gott, så att han också kunde få en välsignelse. Sedan varnade Gud honom och sade: ”Om du inte tar dig för att göra gott, är det synd som hukar sig vid ingången, och till dig står dess åtrå; och kommer du för din del att få herraväldet över den?” (1 Moseboken 4:7) Tragiskt nog behärskade Kain inte sin svartsjuka vrede, utan lät den i stället få herraväldet över honom. Den fick honom att mörda sin rättfärdige bror. (1 Johannes 3:12) Sedan dess har våldshandlingar och krig krävt hundratals miljoner liv. ”Några av de viktigaste orsakerna till krig är troligen begär efter större territorium, rikedom, makt eller trygghet”, förklarar The World Book Encyclopedia.

Sanna kristna tar inte del i den här världens krig. (Johannes 17:16) Men sorgligt nog låter sig enskilda kristna ibland invecklas i ordstrider. Om andra medlemmar av församlingen tar parti för endera sidan, kan dessa ordstrider urarta till veritabla krig som är till skada. ”Varifrån stammar krig och varifrån stridigheter bland er?” frågade bibelskribenten Jakob sina medtroende. (Jakob 4:1) Han besvarade själv sin fråga genom att avslöja deras giriga och materialistiska inställning och tillade: ”Ni fortsätter att ... hysa orätta begär”, eller vara ”svartsjuka”. (Jakob 4:2, fotnot i NW, studieutgåvan) Ja, en materialistisk inställning kan göra att en människa får orätta begär och börjar avundas dem som tycks ha det bättre än hon själv. Jakob varnade därför sina bröder för denna mänskliga ”benägenhet för avund”. — Jakob 4:5.

Vad har vi då för nytta av att begrunda orsakerna till svartsjuka? Det kan hjälpa oss att vara ärliga mot oss själva och att uppodla bättre relationer till andra. Det kan också hjälpa oss att bli mer förstående, toleranta och förlåtande. Och det bästa av allt: det framhäver vårt desperata behov av Guds kärleksfulla föranstaltningar för att rädda och befria oss människor från syndiga tendenser. — Romarna 7:24, 25.

En värld utan syndfull svartsjuka

Mänskligt sett kan en värld utan syndfull svartsjuka tyckas vara en omöjlighet. Författaren Rom Landau medger: ”Många generationers samlade vishet och alla de uttalanden som filosofer ... och psykologer har gjort i ämnet är inte till någon hjälp för den människa som plågas av svartsjuka. ... Har en läkare någonsin botat en människa från svartsjuka?”

Guds ord ger oss emellertid skäl för hoppet att vi en dag skall kunna uppnå fullkomligt mänskligt liv i en ny värld, där ingen kommer att plågas av destruktiv svartsjuka eller avundsjuka. Friden i denna nya värld kommer inte heller att störas av människor som lägger i dagen sådana onda egenskaper. — Galaterna 5:19—21; 2 Petrus 3:13.

Men all svartsjuka är inte otillbörlig. Det sägs faktiskt i Bibeln att Jehova ”är en svartsjuk Gud”. (2 Moseboken 34:14) Vad betyder det? Vad har Bibeln att säga om tillbörlig svartsjuka? Och hur kan en människa lära sig att behärska otillbörlig svartsjuka? Det kan vi få svar på i de artiklar som följer.

Svartsjuka var nära att ödelägga mitt liv

SVARTSJUKAN började plåga mig på allvar när jag hade gift mig med min andre man, Mark.a Vi hade barn och styvbarn att försörja och dessutom våra före detta makar att ta hänsyn till. Ibland var situationen nästan outhärdlig. När det uppstod konflikter, verkade det som om Mark inte tog mitt parti. Jag började inbilla mig att han fortfarande var kär i sin första fru. I stället för att tygla min svartsjuka lät jag den styra hela mitt liv. Jag kände mig alltid hotad när Marks första fru var i närheten.

Jag höll hela tiden uppsikt över Mark och följde till och med hans ögonrörelser för att se vad han tittade på. Jag läste in sådant i hans blickar som inte fanns där. Ibland anklagade jag honom öppet för att fortfarande älska sin första fru. En gång blev han så upprörd över detta att han lämnade en kristen sammankomst. Jag kände mig mycket skyldig inför Jehova. Jag gjorde livet surt för hela min familj, eftersom barnen också blev lidande i det långa loppet. Jag hatade mig själv för att jag gjorde så, men hur jag än försökte kunde jag helt enkelt inte behärska min svartsjuka.

I stället för att hjälpa mig började Mark ge igen. När jag anklagade honom, brukade han skrika: ”Du är svartsjuk! Du är bara svartsjuk!” Han försökte till och med medvetet göra mig svartsjuk. Han kanske trodde att det skulle bota mig från min svartsjuka, men det gjorde bara saken ännu värre. Han började titta på andra kvinnor och fällde kommentarer om hur vackra de var. Detta fick mig att känna mig ännu mer mindervärdig och oönskad. Det gick så långt att en annan känsla — hat — började sticka upp sitt otäcka huvud. Vid det laget var jag så förvirrad att jag bara ville bli av med honom och hans familj.

Bibeln säger att ”svartsjuka är röta för benen”, och det är precis vad det är. (Ordspråken 14:30) Min hälsa började nu försämras. Jag fick magsår som tog lång tid att läka. Jag fortsatte att göra livet surt för mig själv genom att vara misstänksam mot allt som Mark gjorde. Jag sökte igenom hans fickor, och om jag hittade några telefonnummer, ringde jag för att få veta vem som svarade. Innerst inne skämdes jag så mycket att jag kunde gråta av skam inför Jehova, men ändå kunde jag inte hejda mig. Jag var själv min värsta fiende.

Till sist blev jag så andligt svag att jag inte kunde be längre. Jag älskade Jehova och ville verkligen göra det som är rätt. Jag kände till alla skriftställen som har med äktenskapet att göra, men jag kunde inte tillämpa dem. För första gången i mitt liv kände jag det som om jag inte ville leva längre, trots att jag hade underbara barn.

De äldste i församlingen var till stor uppmuntran och gjorde sitt bästa för att hjälpa mig. Men när de förde ämnet svartsjuka på tal, förnekade jag att jag hade sådana problem, därför att det kändes så genant att tala om det.

Min hälsa blev allt sämre, och till slut måste jag läggas in på sjukhus för att genomgå en operation. Medan jag var där insåg jag att jag inte kunde fortsätta att leva så här. Mark och jag beslöt oss för att bo på var sitt håll i tre månader för att kunna överblicka vår situation utan att vara så känslomässigt engagerade. Under den här tiden hände något som kom att betyda mycket för mig: Tidskriften Vakna! publicerade en artikel med titeln ”Hjälp åt vuxna barn till alkoholister”.b

Du förstår, min mor var alkoholist. Även om jag aldrig blev utsatt för fysisk misshandel, visade mina föräldrar aldrig någon ömhet mot mig eller mot varandra. Jag kan inte minnas att min mor någonsin kramade mig eller sade att hon älskade mig. Jag växte därför upp utan att egentligen veta vad det innebär att älska eller, vilket är precis lika viktigt, att vara älskad.

Min mor berättade ofta för mig om min fars kärleksaffärer och sade att hon inte kunde lita på honom. Så jag förmodar att jag lärde mig att misstro män i största allmänhet. På grund av min uppväxt kände jag mig alltid underlägsen andra, i synnerhet andra kvinnor. Den där artikeln i Vakna! hjälpte mig att inse hur mycket allt detta hade påverkat mig. För första gången förstod jag själva grundorsaken till mitt problem med svartsjuka.

Jag visade artikeln för min man, Mark, och den hjälpte också honom att förstå mig bättre. Snart kunde han och jag följa Bibelns råd till makar som funderar på att skiljas. Vi försonades. (1 Korinthierna 7:10, 11) Nu är vårt äktenskap bättre än det någonsin har varit. Vi gör det mesta tillsammans, i synnerhet sådant som har med vår kristna verksamhet att göra. Mark visar mig också större empati. Nästan dagligen talar han om för mig hur mycket han älskar mig, och nu tror jag honom verkligen.

Varje gång som jag vet att vi kommer att träffa Marks första fru vänder jag mig till Jehova i bön och ber att han skall ge mig kraft och styrka och att han skall hjälpa mig att uppföra mig på ett moget kristet sätt. Och det fungerar. Till och med min bitterhet mot henne börjar försvinna. Jag uppehåller mig inte längre vid negativa tankar och låter inte heller min fantasi skena i väg med mig.

Det händer emellertid fortfarande att jag grips av omotiverad svartsjuka. Det är först under de fullkomliga förhållandena i Guds nya värld som jag kommer att bli fullständigt befriad från sådana känslor. Men under tiden har jag lärt mig att behärska min svartsjuka i stället för att låta den behärska mig. Ja, svartsjuka var nära att ödelägga mitt liv, men tack vare Jehova och hans organisation är jag nu mycket lyckligare och har även återfått min hälsa. Ännu en gång kan jag glädja mig åt ett nära förhållande till min Gud, Jehova. — Från en av våra läsare.

En avundsjuk människa

DET hebreiska språket har bara ett grundord för ”svartsjuka”. När ordet hänsyftar på syndiga människor, kan det översättas med ”avund” eller ”rivalitet”. (1 Moseboken 26:14; Predikaren 4:4) Det grekiska språket har emellertid flera ord som betecknar svartsjuka. Ordet zẹ·los kan, i likhet med den hebreiska motsvarigheten, åsyfta både tillbörlig och otillbörlig svartsjuka. Ett annat grekiskt ord, fthọ·nos, har en rent negativ innebörd. I Nya Världens översättning översätts det ordet alltid med ”avund”.

Hur användes ordet fthọ·nos i den forntida grekiskan? The Anchor Bible Dictionary förklarar: ”I motsats till en girig människa vill den som lider av fthọ·nos inte nödvändigtvis ha de ting som hon missunnar andra att ha; hon vill bara inte att andra skall ha dem. Hon skiljer sig också från en tävlingslysten person på så sätt att hon, i motsats till den tävlingslystne, inte främst är intresserad av att vinna, utan av att hindra andra från att vinna.”

En avundsjuk människa är ofta inte medveten om att hennes egen inställning är den främsta orsaken till hennes problem. Det sägs vidare i samma uppslagsverk: ”En av egenheterna med egenskapen fthonos är bristen på medvetenhet. En fthoneros person som ombeds att motivera sitt handlingssätt intalar alltid sig själv och andra att de som han attackerar förtjänar det och att det är det orättvisa i situationen som får honom att kritisera. Om man frågar honom hur han kan tala om en vän på det sätt som han gör, säger han att hans kritik är till vännens bästa.”

Evangelieskribenterna Matteus och Markus använder det grekiska ordet fthọ·nos för att beskriva de personers motiv som låg bakom mordet på Jesus. (Matteus 27:18; Markus 15:10) Ja, de drevs av avund. Samma destruktiva känsla har fått avfällingar att illvilligt hata sina tidigare bröder. (1 Timoteus 6:3—5) Det är därför inte så underligt att avundsjuka personer är utestängda från Guds kungarike! Jehova Gud säger uttryckligen att alla som fortsätter att vara ”fulla av avund” är ”förtjänta av döden”. — Romarna 1:29, 32; Galaterna 5:21.

Svartsjuk nitälskan för den sanna tillbedjan av Jehova

”Jehova, vars namn är Svartsjuk, han är en svartsjuk Gud.” — 2 MOSEBOKEN 34:14.

1. Vad är Guds mest framträdande egenskap, och vilket samband har den med hans svartsjuka?

JEHOVA beskriver sig själv som en ”svartsjuk Gud”. Du kanske undrar varför, då ju ordet ”svartsjuka” för tanken till något negativt. Guds mest framträdande egenskap är naturligtvis kärlek. (1 Johannes 4:8) Jehovas känslor av svartsjuka måste därför vara till mänsklighetens bästa. Som vi skall se är Guds svartsjuka faktiskt nödvändig för friden och harmonin i universum.

2. Bland annat hur kan man återge de hebreiska orden för ”svartsjuka”?

² Grundtextens ord för ”svartsjuka” och med det besläktade ord förekommer över 80 gånger i de hebreiska skrifterna. I närmare hälften av dessa förekomster har ordet avseende på Jehova Gud. ”När begreppet svartsjuka gäller Gud”, förklarar G. H. Livingston, ”betecknar det inte en snedvriden känsla, utan i stället ett krav att man uteslutande skall tillbe Jehova.” (The Pentateuch in Its Cultural Environment) Därför återger Nya Världens översättning ibland det hebreiska substantivet med ”krav på odelad hängivenhet”. (Hesekiel 5:13) En annan lämplig återgivning är ”nitälskan”. — Psalm 79:5; Jesaja 9:7.

3. Hur kan svartsjuka ibland tjäna ett gott syfte?

³ Människan skapades med förmåga att känna svartsjuka, men genom att människan föll i synd blev svartsjukan förvrängd. Mänsklig svartsjuka kan dock tjäna ett gott syfte. Den kan få en person att skydda någon han älskar mot ett dåligt inflytande. Människor kan också med rätta visa svartsjuk nitälskan för Jehova och hans tillbedjan. (1 Kungaboken 19:10) För att förmedla den rätta förståelsen av en sådan svartsjuk nitälskan för Jehova kan det hebreiska substantivet översättas med ”det att inte tåla någon rivalitet” gentemot Jehova. — 2 Kungaboken 10:16.

Guldkalven

4. Vilken befallning, som inbegrep rättfärdig svartsjuka, var framträdande i Guds lag till Israel?

⁴ Ett exempel på rättfärdig svartsjuka är det som hände när israeliterna hade fått Lagen vid berget Sinai. De hade gång på gång uppmanats att inte tillbe människogjorda gudar. Jehova hade sagt till dem: ”Jag, Jehova, din Gud, är en Gud som kräver odelad hängivenhet [eller: ”en Gud som är svartsjuk (nitälskande); en Gud som inte tål någon rivalitet”, fotnot i NW, studieutgåvan].” (2 Moseboken 20:5; jämför 2 Moseboken 20:22, 23; 22:20; 23:13, 24, 32, 33.) Jehova hade också ingått ett förbund med israeliterna och lovat att välsigna dem och föra dem in i det utlovade landet. (2 Moseboken 23:22, 31) Och folket hade sagt: ”Allt vad Jehova har talat är vi villiga att göra och vara lydiga.” — 2 Moseboken 24:7.

5, 6. a) Hur syndade israeliterna grovt, när de var lägrade vid berget Sinai? b) Hur visade Jehova och hans lojala tillbedjare rättfärdig svartsjuka vid Sinai?

⁵ Ändå syndade israeliterna snart mot Gud. De var fortfarande lägrade vid foten av berget Sinai, och Mose hade varit på berget i många dagar och fått ytterligare anvisningar från Gud. Folket utövade då påtryckningar på Moses bror, Aron, att göra dem en gud, och Aron gav efter för dessa påtryckningar och gjorde en kalv av det guld som folket kom med. Man påstod att denna avgudabild representerade Jehova. (Psalm 106:20) Följande dag frambar de offer till den och höll i med att ”böja sig ner för den”, och sedan sägs det att de ”roade” sig. — 2 Moseboken 32:1, 4, 6, 8, 17—19.

⁶ När Mose steg ner från berget, höll israeliterna på med sitt festande, och när han fick se israeliternas skamliga uppförande ropade han: ”Vem är på Jehovas sida?” (2 Moseboken 32:25, 26) Levis söner församlade sig till Mose, och han gav dem anvisningar om att ta sina svärd och avrätta dessa avgudadyrkande rumlare. Leviterna visade sin svartsjuka nitälskan för Guds rena tillbedjan genom att döda omkring 3.000 av dem av deras bröder som hade gjort sig skyldiga till denna avgudadyrkan. Jehova visade att han godkände denna handling genom att sända en plåga över dem som inte hade dödats. (2 Moseboken 32:28, 35) Därefter upprepade Gud befallningen: ”Du skall inte kasta dig ner för en annan gud, eftersom Jehova, vars namn är Svartsjuk, han är en svartsjuk Gud.” — 2 Moseboken 34:14.

Peors Baal

7, 8. a) Hur hemföll många israeliter åt grov avgudadyrkan i samband med Peors Baal? b) Hur upphörde hemsökelsen från Jehova?

⁷ Fyrtio år senare, när Israels nation stod i begrepp att gå in i det utlovade landet, lät många israeliter sig lockas av tilldragande moabitiska och midjanitiska kvinnor att komma och njuta av deras gästfrihet. Dessa män borde ha avvisat förtroligt umgänge med tillbedjare av falska gudar. (2 Moseboken 34:12, 15) Men i stället rusade de åstad som tjurar till att slaktas och begick otukt med kvinnorna och förenade sig med dem i att böja sig ner för Peors Baal. — Ordspråken 7:21, 22; 4 Moseboken 25:1—3.

⁸ Jehova sände en hemsökelse för att döda dem som hade blivit indragna i denna skamliga sexdyrkan. Gud befallde också de israeliter som inte varit inblandade i denna sexdyrkan att döda sina bröder som hade deltagit i den. I fräckt trots förde en hövding vid namn Simri in en midjanitisk prinsessa i sitt tält för att ha sexuellt umgänge med henne. När den gudfruktige prästen Pinehas fick se detta, avrättade han det omoraliska paret. Då upphörde hemsökelsen, och Gud förklarade: ”Pinehas ... har avvänt min vrede från israeliterna; han visade bland dem samma svartsjuka vrede som drev mig, och därför utrotade jag inte israeliterna i min svartsjuka.” (4 Moseboken 25:11, The New English Bible) Även om nationen räddades från tillintetgörelse, dödades åtminstone 23.000 israeliter. (1 Korinthierna 10:8) De kom aldrig in i det utlovade landet, något som de så länge hade hoppats på.

Ett varnande exempel

9. Vad hände med Israels och Judas folk därför att de inte svartsjukt nitälskade för den rena tillbedjan av Jehova?

⁹ Tyvärr glömde israeliterna snart dessa lärdomar. De visade sig inte ha svartsjuk nitälskan för den rena tillbedjan av Jehova. ”Med sina huggna bilder fortsatte de att uppegga honom [Gud] till svartsjuka.” (Psalm 78:58) Därför lät Jehova assyrierna föra bort tio av Israels stammar i fångenskap år 740 f.v.t. Det återstående tvåstammarsriket, Judas rike, drabbades av en liknande bestraffning, då dess huvudstad Jerusalem ödelades år 607 f.v.t. Många blev dödade, och de som överlevde fördes som fångar till Babylon. Verkligen ett varnande exempel för alla kristna i våra dagar! — 1 Korinthierna 10:6, 11.

10. Vad kommer att hända med avgudadyrkare som inte ändrar sinne?

¹⁰ En tredjedel av jordens befolkning — omkring 1.900 miljoner — bekänner sig nu vara kristna. (1994 Britannica Book of the Year) De flesta av dessa tillhör kyrkor som använder ikoner, bilder och kors i sin tillbedjan. Jehova skonade inte sitt eget folk som uppeggade honom till svartsjuka genom sin avgudadyrkan. Och han kommer inte heller att skona dem som bekänner sig vara kristna men som tillber honom med hjälp av materiella föremål. ”Gud är en Ande, och de som tillber honom måste tillbe med ande och sanning”, sade Jesus Kristus. (Johannes 4:24) Bibeln uppmanar också de kristna att vara på sin vakt mot avgudadyrkan. (1 Johannes 5:21) Avgudadyrkare som inte ändrar sinne kommer att vara bland dem som inte får ärva Guds kungarike. — Galaterna 5:20, 21.

11. Hur skulle en kristen, utan att böja sig ner för en avgud, ändå kunna göra sig skyldig till avgudadyrkan, och vad kommer att hjälpa en person att undvika sådan avgudadyrkan? (Efesierna 5:5)

¹¹ En sann kristen kanske aldrig skulle böja sig ner för en avgud, men han måste också undvika allt som Gud betraktar som avgudiskt, orent och syndigt. Bibeln varnar till exempel: ”Låt ... era lemmar, som är på jorden, vara som döda vad beträffar otukt, orenhet, sexuell böjelse, skadligt begär och vinningslystnad, som är avgudadyrkan. På grund av dessa ting kommer Guds vrede.” (Kolosserna 3:5, 6) Lydnad för dessa ord kräver att man avvisar ett omoraliskt uppförande. Detta kräver att man undviker sådan underhållning som är avsedd att väcka ett orent sexuellt begär. I stället för att tillfredsställa ett sådant begär har sanna kristna svartsjuk nitälskan för Guds rena tillbedjan.

Senare exempel på gudaktig svartsjuka

12, 13. Hur var Jesus ett enastående föredöme i fråga om att visa svartsjuk nitälskan för Guds rena tillbedjan?

¹² Jesus Kristus är det mest framträdande exemplet på en man som visade svartsjuk nitälskan för Guds rena tillbedjan. Under det första året av sin tjänst fick Jesus se hur giriga köpmän bedrev sin verksamhet i templets förgårdar. Besökande judar kanske behövde växlarnas tjänster för att växla in sin utländska valuta i pengar som kunde tas emot som tempelskatt. De behövde också köpa djur och fåglar för att kunna frambära de offer som krävdes i Guds lag. Sådana affärstransaktioner borde ha ägt rum utanför templets förgårdar. Vad som gjorde saken ännu värre var att köpmännen tydligen också otillbörligt utnyttjade sina bröders situation genom att ta oskäligt betalt för vad dessa behövde skaffa för sin tillbedjan. Uppfylld av svartsjuk nitälskan för Guds rena tillbedjan drev Jesus ut fåren och nötkreaturen med ett gissel. Han stötte också omkull växlarnas bord och sade: ”Sluta upp med att göra min Faders hus till ett marknadshus!” (Johannes 2:14—16) Därigenom uppfyllde Jesus orden i Psalm 69:9: ”Verklig nitälskan [eller ”svartsjuk nitälskan”, Byington] för ditt hus har förtärt mig.”

¹³ Tre år senare såg Jesus återigen hur giriga köpmän verkade i Jehovas tempel. Skulle han rena templet ännu en gång? Hans svartsjuka nitälskan för Guds rena tillbedjan var precis lika stark nu som den var då han började sin tjänst. Han drev ut både dem som sålde och dem som köpte. Och han angav ett ännu starkare skäl till sitt handlande, när han sade: ”Är det inte skrivet: ’Mitt hus skall kallas ett bönehus för alla nationerna’? Men ni har gjort det till en rövarhåla.” (Markus 11:17) Verkligen ett enastående exempel när det gäller att ståndaktigt visa gudaktig svartsjuka!

14. Hur bör den svartsjuka nitälskan som Jesus visade för sann tillbedjan påverka oss?

¹⁴ Personligheten hos Herren Jesus Kristus, som nu har förhärligats, har inte förändrats. (Hebréerna 13:8) Hans svartsjuka nitälskan för den rena tillbedjan av hans Fader är precis lika stark nu på 1900-talet som den var när han var här på jorden. Detta kan man se i Jesu budskap till de sju församlingarna, vilka finns nedtecknade i Uppenbarelseboken. Dessa är i större bemärkelse tillämpliga nu på ”Herrens dag”. (Uppenbarelseboken 1:10; 2:1—3:22) I en syn fick aposteln Johannes se den förhärligade Jesus Kristus med ”ögon såsom en eldslåga”. (Uppenbarelseboken 1:14) Detta visar att ingenting undgår Kristi uppmärksamhet, när han inspekterar församlingarna för att försäkra sig om att de förblir rena och lämpade för Jehovas tjänst. Nutida kristna måste komma ihåg hur Jesus varnade för att försöka tjäna två herrar — Gud och rikedomen. (Matteus 6:24) Så här sade Jesus till de materialistiska medlemmarna i Laodikeiaförsamlingen: ”Därför att du är ljum och varken varm eller kall, står jag i begrepp att spy ut dig ur min mun. ... Var ... nitisk och ändra sinne.” (Uppenbarelseboken 3:14—19) Förordnade församlingsäldste bör genom ord och exempel hjälpa sina medtroende att undvika materialismens snara. De äldste måste också skydda hjorden mot det moraliska fördärvet i denna sexinriktade värld. Guds folk vågar inte heller tolerera något Isebelinflytande i församlingen. — Hebréerna 12:14, 15; Uppenbarelseboken 2:20.

15. Hur efterliknade aposteln Paulus Jesus i fråga om att svartsjukt nitälska för Jehovas tillbedjan?

¹⁵ Aposteln Paulus efterliknade Kristus. För att skydda nydöpta kristna mot ett andligen ohälsosamt inflytande sade han: ”Jag vakar svartsjukt över er med gudaktig svartsjuka.” (2 Korinthierna 11:2) Dessförinnan hade Paulus’ svartsjuka nitälskan för den rena tillbedjan fått honom att ge just den församlingen anvisningar om att utesluta en otuktsman som inte visade några tecken på sinnesändring och som utgjorde ett fördärvligt inflytande. De inspirerade anvisningar som gavs vid detta tillfälle har varit till stor hjälp för nutida äldste, när de strävar efter att bevara de över 75.500 församlingarna av Jehovas vittnen rena. — 1 Korinthierna 5:1, 9—13.

Guds svartsjuka nitälskan är till nytta för hans folk

16, 17. a) Hur reagerade nationerna, när Gud straffade det forntida Juda? b) Hur visade Jehova sin svartsjuka nitälskan för Jerusalem efter det att Judas rike hade varit 70 år i fångenskap?

¹⁶ När Gud straffade människorna i Juda genom att låta dem föras som fångar till Babylon, utsattes de för gyckel. (Psalm 137:3) I sitt svartsjuka hat hjälpte edoméerna rentav babylonierna med att låta olycka komma över Guds folk, något som Jehova noterade. (Hesekiel 35:11; 36:15) De som blev förda i fångenskap ändrade sinne, och efter 70 år återförde Jehova dem till deras land.

¹⁷ Till en början var människorna i Juda i en förtvivlad situation. Staden Jerusalem och dess tempel låg i ruiner, och de omkringliggande nationerna motarbetade alla försök att återuppbygga templet. (Esra 4:4, 23, 24) Vad tyckte Jehova om detta? Den inspirerade skildringen förklarar: ”Detta är vad härars Jehova har sagt: ’Jag har svartsjukt nitälskat för Jerusalem och för Sion med stor svartsjuka. Med stor harm harmas jag på de nationer som är sorglösa; ty jag för min del harmades bara i ringa grad, men de för sin del gav hjälp till olyckan.’ Därför, detta är vad Jehova har sagt: ’Jag kommer helt visst att vända tillbaka till Jerusalem med barmhärtighetsgärningar. Mitt eget hus kommer att byggas i henne’, är härars Jehovas uttalande.” (Sakarja 1:14—16) I uppfyllelse av detta löfte kunde man återuppbygga staden Jerusalem och dess tempel.

18. Vad fick de sanna kristna uppleva under första världskriget?

¹⁸ Den sanna kristna församlingen har haft en liknande erfarenhet nu på 1900-talet. Under första världskriget straffade Jehova sitt folk, eftersom dess medlemmar inte hade varit strikt neutrala under den världsliga konflikten. (Johannes 17:16) Gud lät de politiska makterna förtrycka dem, och kristenhetens prästerskap gladde sig över denna olycka. Prästerna var faktiskt de mest pådrivande när det gällde att få politikerna att förbjuda verksamheten för Jehovas vittnen eller bibelforskarna, som de då kallades. — Uppenbarelseboken 11:7, 10.

19. Hur har Jehova visat svartsjuk nitälskan för sin tillbedjan sedan år 1919?

¹⁹ Men Jehova visade svartsjuk nitälskan för sin tillbedjan, och under efterkrigsåret 1919 visade han återigen ynnest mot sitt ångerfulla folk. (Uppenbarelseboken 11:11, 12) Som ett resultat av detta har Jehovas lovprisare ökat från mindre än 4.000 år 1918 till nu omkring 5 miljoner. (Jesaja 60:22) Jehovas svartsjuka nitälskan för sin rena tillbedjan kommer snart att visa sig på ett mer dramatiskt sätt.

Vad Gud i sin svartsjuka nitälskan kommer att göra i framtiden

20. Vad kommer Gud snart att göra för att visa sin svartsjuka nitälskan för ren tillbedjan?

²⁰ Kristenhetens kyrkor har i århundraden följt samma kurs som de avfälliga judarna, vilka uppeggade Jehova till svartsjuka. (Hesekiel 8:3, 17, 18) Jehova kommer snart att handla genom att inge medlemmar av Förenta nationerna en drastisk tanke i hjärtat. Detta kommer att få dessa politiska makter att ödelägga kristenheten och resten av falsk religion. (Uppenbarelseboken 17:16, 17) Sanna tillbedjare kommer att överleva verkställandet av denna hemska dom från Gud. De kommer att handla enligt det som de himmelska skapelserna säger: ”Lovprisa Jah! ... Ty han har verkställt domen över den stora skökan [den falska religionen] som fördärvade jorden med sin otukt [sina falska läror och sitt stöd åt korrumperade politiker], och han har hämnats sina slavars blod och utkrävt det av hennes hand.” — Uppenbarelseboken 19:1, 2.

21. a) Vad kommer Satan och hans ordning att göra, när falsk religion har blivit tillintetgjord? b) Hur kommer Gud att reagera?

²¹ Vad kommer att hända efter tillintetgörandet av världsväldet av falsk religion? Satan kommer då att uppegga de politiska makterna till att organisera ett världsomfattande angrepp mot Jehovas folk. Hur kommer den sanne Guden att reagera på detta Satans försök att utplåna den sanna tillbedjan från jordens yta? Hesekiel 38:19—23 talar om det för oss: ”I min nitälskan [eller svartsjuka], i min förgrymmelses eld, kommer jag [Jehova] att tvingas tala. ... Och jag skall gå till doms med honom [Satan], med pest och med blod; och ett översvämmande störtregn och hagelstenar, eld och svavel kommer jag att låta regna ner över honom och över hans styrkor och över de många folk som kommer att vara med honom. Och jag kommer sannerligen att bevisa mig stor och helga mig och göra mig känd inför många nationers ögon; och de kommer sannerligen att inse att jag är Jehova.” — Se också Sefanja 1:18; 3:8.

22. Hur kan vi visa att vi svartsjukt nitälskar för den rena tillbedjan av Jehova?

²² Det är verkligen tröstande att veta att universums Suverän svartsjukt vakar över sina sanna tillbedjare! Må vi, av djup uppskattning av Jehova Guds oförtjänta omtanke, svartsjukt nitälska för den sanna tillbedjan av honom. Må vi nitiskt fortsätta att predika de goda nyheterna och med förtröstan avvakta den stora dag då Jehova helgar sitt stora namn och bevisar det stort. — Matteus 24:14.

[Ruta på sidan 12]

Kärleken är inte svartsjuk

SÅ HÄR skrev bibelkännaren Albert Barnes på 1800-talet om avundsjuka: ”Den är ett av de vanligaste uttrycken för ondska och visar tydligt människans djupt inneboende ondska.” Han sade vidare: ”Om man kunde spåra alla krig och strider och världsliga planer till deras verkliga ursprung — också alla planer och avsikter hos de till bekännelsen kristna, vilkas planer och avsikter är till sådan vanprydnad för deras religion och som gör dem så världsliga — skulle man bli förvånad över att finna hur mycket som kan tillskrivas avundsjukan. Vi plågas av att andra är mer framgångsrika än vad vi är; vi önskar äga det som andra äger, trots att vi inte har någon rätt till det, och detta leder till alla de klandervärda metoder som används för att minska deras glädje av det de äger eller för att skaffa det för egen del eller för att visa att de inte äger så mycket som man allmänt tror att de gör ... , för därigenom tillfredsställs känslan av avund i vårt hjärta.” — Romarna 1:29; Jakob 4:5.

I kontrast till detta gjorde Barnes följande intressanta uttalande om kärleken som inte ”avundas”. (1 Korinthierna 13:4, 1917) Han skrev: ”Kärleken avundas inte andra den lycka de kan åtnjuta; den gläder sig åt deras välgång, och allteftersom deras lycka ökar ... , kommer de som påverkas av kärlek ... inte att nedvärdera detta; de vill inte göra dem förlägna på grund av vad de äger, de vill inte minska den lyckan, och de vill inte heller knota eller klaga över att de själva inte är lika högt gynnade. ... Om vi älskade andra — om vi gladde oss åt deras lycka, skulle vi inte avundas dem.”

Kärleken övervinner otillbörlig svartsjuka

”Kärleken är inte svartsjuk.” — 1 KORINTHIERNA 13:4.

1, 2. a) Vad sade Jesus till sina lärjungar om kärlek? b) Är det möjligt att vara både kärleksfull och svartsjuk, och varför svarar du så?

KÄRLEKEN är ett kännetecken på sann kristendom. ”Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes”, sade Jesus Kristus. (Johannes 13:35) Aposteln Paulus blev inspirerad att förklara hur kärleken bör påverka kristna relationer. Han skrev bland annat: ”Kärleken är inte svartsjuk.” — 1 Korinthierna 13:4.

² När Paulus skrev dessa ord, åsyftade han otillbörlig svartsjuka, för annars skulle han inte ha kunnat skriva till samma församling: ”Jag vakar svartsjukt över er med gudaktig svartsjuka.” (2 Korinthierna 11:2) Det som hade väckt hans ”gudaktiga svartsjuka” var att vissa män utövade ett fördärvligt inflytande i församlingen. Detta fick Paulus att skriva ytterligare ett inspirerat brev med många kärleksfulla råd till de kristna i Korinth. — 2 Korinthierna 11:3—5.

Svartsjuka bland de kristna

3. Hur uppstod ett problem med svartsjuka bland de kristna i Korinth?

³ I sitt första brev till korinthierna fick Paulus ta upp ett problem som hindrade dessa nya kristna från att komma överens med varandra. De upphöjde vissa män och blev ”uppblåsta, var och en till förmån för den ene emot den andre”. Detta ledde till söndringar i församlingen genom att olika personer sade: ”’Jag hör till Paulus’, ’Men jag till Apollos’, ’Men jag till Kefas’.” (1 Korinthierna 1:12; 4:6) Under den heliga andens vägledning kunde aposteln Paulus gå till botten med problemet. Korinthierna handlade som köttsligt sinnade människor och inte som ”andliga människor”. Därför skrev Paulus: ”Ni är ännu köttsliga. Ty när det nu finns svartsjuka och osämja ibland er, är ni då inte köttsliga, och vandrar ni då inte enligt människors sätt?” — 1 Korinthierna 3:1—3.

4. Vilken illustration använde Paulus för att hjälpa sina bröder att få en rätt syn på varandra, och vilken lärdom kan vi hämta av detta?

⁴ Paulus hjälpte korinthierna att få en rätt syn på de talanger och förmågor som olika personer i församlingen kunde ha. Han frågade: ”Vem gör dig annorlunda än en annan? Vad har du egentligen, som du inte har fått? Om du nu verkligen har fått det, varför berömmer du dig då, som om du inte hade fått det?” (1 Korinthierna 4:7) I Första Korinthierna, kapitel 12, förklarade Paulus att de som var en del av församlingen kunde liknas vid de olika lemmarna i människokroppen, till exempel handen, ögat och örat. Han påpekade att Gud har gjort lemmarna i kroppen på ett sådant sätt att de har omsorg om varandra. Paulus skrev också: ”Om en lem blir ärad, gläder sig alla de andra lemmarna med den.” (1 Korinthierna 12:26) Denna princip bör alla Guds nutida tjänare tillämpa i sina relationer till varandra. Vi bör, i stället för att vara svartsjuka på någon annan på grund av dennes uppgift i Guds tjänst eller på grund av det han har utfört i den, glädja oss med honom.

5. Vad visar Jakob 4:5, och hur betonar Bibeln sanningen i dessa ord?

⁵ Detta är onekligen lättare sagt än gjort. Bibelskribenten Jakob påminner oss om att en ”benägenhet för avund” finns hos alla syndiga människor. (Jakob 4:5) Det första dödsfallet bland människorna inträffade därför att Kain gav efter för sin otillbörliga svartsjuka. Filistéerna förföljde Isak därför att de avundades honom hans växande välstånd. Rakel var svartsjuk på sin syster därför att systern fick så många barn. Jakobs söner var svartsjuka på den ynnest som deras yngre bror Josef blev föremål för. Mirjam var av allt att döma svartsjuk på sin icke-israelitiska svägerska. Kora, Datan och Abiram anstiftade avundsjukt en komplott mot Mose och Aron. Kung Saul blev svartsjuk på David för dennes militära framgångar. Och svartsjuka var utan tvivel en bidragande orsak till att Jesu lärjungar gång på gång diskuterade om vem av dem som var störst. Faktum är att ingen ofullkomlig människa är helt fri från den syndiga ”benägenheten för avund”. — 1 Moseboken 4:4—8; 26:14; 30:1; 37:11; 4 Moseboken 12:1, 2; 16:1—3; Psalm 106:16; 1 Samuelsboken 18:7—9; Matteus 20:21, 24; Markus 9:33, 34; Lukas 22:24.

I församlingen

6. Hur kan de äldste behärska benägenheten för avund?

⁶ Alla kristna måste vara på sin vakt mot avund och otillbörlig svartsjuka. Detta gäller även äldstekretsar tillsatta för att ta hand om Guds folks församlingar. Om en äldste har anspråkslöshet i sinnet, kommer han inte ärelystet att försöka överglänsa de andra. Om å andra sidan en viss äldste är en ovanligt god organisatör eller offentlig talare, kommer de andra att glädja sig över detta och betrakta det som en välsignelse för församlingen. (Romarna 12:15, 16) En broder kanske gör fina framsteg och visar tecken på att frambringa Guds andes frukt i sitt liv. De äldste bör då, när de skall bedöma om han är kvalificerad att rekommenderas som biträdande tjänare eller äldste, akta sig för att förstora upp något mindre felsteg för att därigenom rättfärdiga att de inte rekommenderar honom till en sådan tjänst. Ett sådant handlingssätt skulle förråda brist på kärlek och resonlighet.

7. Vilket problem kan uppstå, när en kristen får något teokratiskt uppdrag?

⁷ Om någon i församlingen får ett teokratiskt uppdrag eller någon andlig välsignelse, måste de andra vara på sin vakt mot att bli avundsjuka. Någon duktig syster kanske får medverka oftare i demonstrationer vid kristna möten än vad en annan syster får göra. Sådant kan ge upphov till avundsjuka hos vissa systrar. Ett liknande problem kan ha funnits mellan Evodia och Syntyke i församlingen i Filippi. Sådana nutida kvinnor kan behöva vänlig uppmuntran av de äldste att vara ödmjuka och att vara ”likasinnade i Herren”. — Filipperna 2:2, 3; 4:2, 3.

8. Vilket syndigt handlingssätt kan svartsjukan leda till?

⁸ En kristen kan känna till något felsteg som någon, som nu har välsignats med privilegier i församlingen, tidigare kan ha begått. (Jakob 3:2) Av avundsjuka kan han frestas att tala med andra om detta och ifrågasätta den personens uppgift i församlingen. Ett sådant handlingssätt skulle vara i strid med kärleken, som ”övertäcker en mängd synder”. (1 Petrus 4:8) Svartsjukt tal kan störa friden i en församling. ”Om ni har bitter svartsjuka och stridslystnad i era hjärtan”, varnade lärjungen Jakob, ”bör ni inte skryta och ljuga mot sanningen. Detta är inte den vishet som kommer ner från ovan, utan den jordiska, djuriska, demoniska.” — Jakob 3:14, 15.

I familjen

9. Hur kan äkta makar tygla känslor av svartsjuka?

⁹ Otillbörlig svartsjuka gör att många äktenskap misslyckas. Det är kärlekslöst att inte visa fullt förtroende för sin äktenskapspartner. (1 Korinthierna 13:7) Det kan å andra sidan vara så att den ena partnern är okänslig för den andras känslor av svartsjuka. En hustru kan till exempel vara svartsjuk på grund av den uppmärksamhet hennes man visar någon annan av det motsatta könet. Eller en äkta man kan bli svartsjuk på grund av att hans hustru använder så mycket tid till att sköta om en hjälpbehövande släkting. Eftersom äkta makar kan känna sig generade över sådana känslor, kanske de tiger och i stället visar sin frustrering på ett sätt som gör problemet ännu mera komplicerat. En svartsjuk äktenskapspartner bör i stället kommunicera och vara ärlig i fråga om sina känslor. Den andra partnern måste å sin sida visa förståelse och på nytt försäkra sin partner om sin kärlek. (Efesierna 5:28, 29) De kanske båda behöver lugna ner känslor av svartsjuka genom att undvika situationer som kan ge upphov åt sådana känslor. En kristen tillsyningsman kanske ibland behöver hjälpa sin hustru att inse att det är för att fullgöra sin uppgift som herde för Guds hjord som han måste ägna en begränsad och tillbörlig uppmärksamhet åt medlemmar av det motsatta könet. (Jesaja 32:2) En äldste bör naturligtvis vara noga med att aldrig ge välgrundad anledning till svartsjuka. Detta kräver balans och att han ser till att använda tid till att stärka sitt eget äktenskap. — 1 Timoteus 3:5; 5:1, 2.

10. Hur kan föräldrar hjälpa sina barn att bekämpa känslor av avundsjuka?

¹⁰ Föräldrar måste också hjälpa sina barn att fatta innebörden i ett sådant begrepp som otillbörlig svartsjuka. Barn blir ofta invecklade i kiv som övergår i slagsmål. Grundorsaken är ofta avundsjuka. Eftersom varje barn är unikt och har sina speciella behov, kan barn inte behandlas precis lika. Barn behöver också få lära sig förstå att vart och ett av dem har olika starka och svaga sidor. Om ett barn alltid uppmanas att vara lika duktigt som ett annat barn, kan detta uppodla avund hos det ena barnet och stolthet hos det andra. Föräldrar bör därför lära sina barn att inte mäta sina framsteg genom att tävla med varandra, utan genom att begrunda exemplen i Guds ord. Bibeln säger: ”Låt oss inte bli självupptagna, så att vi eggar upp varandra till inbördes tävlan och avundas varandra.” ”Må var och en” i stället ”pröva sin egen gärning, och sedan skall han ha anledning till triumferande glädje med avseende på sig själv enbart och inte i jämförelse med den andre.” (Galaterna 5:26; 6:4) Och viktigast av allt: kristna föräldrar måste hjälpa sina barn genom att regelbundet studera Bibeln med dem och då betona de goda och dåliga exempel som finns i Guds ord. — 2 Timoteus 3:15.

Exempel på sådana som bemästrat svartsjukan

11. Hur var Mose ett fint föredöme i fråga om att hantera svartsjuka?

¹¹ Mose var, till skillnad från makthungriga ledare i den här världen, ”den ojämförligt saktmodigaste av alla de människor som var på markens yta”. (4 Moseboken 12:3) När det blev alltför betungande för Mose att ensam leda israeliterna, lät Jehova sin ande verka på 70 andra israeliter, så att de kunde hjälpa Mose. När två av dessa män började uppträda som profeter, tyckte Josua att detta inkräktade på Moses ställning som ledare, och han ville därför hålla dem tillbaka, men Mose resonerade ödmjukt så här: ”Känner du dig svartsjuk för min räkning? Nej, jag önskar att alla av Jehovas folk vore profeter, eftersom Jehova skulle lägga sin ande på dem!” (4 Moseboken 11:29) Ja, Mose var glad, när andra fick tjänsteprivilegier. Han ville inte svartsjukt förhärliga sig själv.

12. Vad var det som gjorde att Jonatan kunde undvika känslor av svartsjuka?

¹² Jonatan, son till Israels kung Saul, är ett fint exempel på hur kärleken övervinner eventuella otillbörliga känslor av svartsjuka. Jonatan stod närmast på tur att ärva tronen efter sin far, men Jehova hade utvalt David, Isais son, till att bli näste kung. Många skulle i Jonatans situation ha blivit svartsjuka på David och betraktat honom som en rival. Men Jonatans kärlek till David hindrade honom från att alls låta sig behärskas av en sådan känsla. När David fick reda på att Jonatan hade dött, kunde han säga: ”Jag är betryckt över dig, min broder Jonatan, mycket ljuvlig var du för mig. Mer underbar var din kärlek för mig än kvinnors kärlek.” — 2 Samuelsboken 1:26.

De mest framträdande exemplen

13. Vem är det bästa exemplet när det gäller svartsjuka, och varför det?

¹³ Jehova Gud är det mest framträdande exemplet, när det gäller att kunna behärska även tillbörlig svartsjuka. Han har fullständig kontroll över sådana känslor. När Gud på ett kraftfullt sätt ger uttryck åt sin svartsjuka, sker det alltid i överensstämmelse med hans kärlek, rättvisa och vishet. — Jesaja 42:13, 14.

14. Hur skilde sig Jesu exempel från Satans?

¹⁴ Guds älskade Son, Jesus Kristus, är det andra framträdande exemplet på en som visade sig ha herravälde över svartsjukan. Fast Jesus ”var till i Guds gestalt”, hade han inte ”en tanke på ett besittningstagande, nämligen för att han skulle vara jämlik Gud”. (Filipperna 2:6) Vilken skarp kontrast till den kurs som följdes av den ärelystne ängel som blev Satan, Djävulen! I likhet med ”Babylons kung” önskade Satan svartsjukt bli ”lik den Högste” genom att sätta upp sig själv som en rivaliserande gud i opposition mot Jehova. (Jesaja 14:4, 14; 2 Korinthierna 4:4) Satan försökte rentav få Jesus att falla ner och utföra ”en handling av tillbedjan” ägnad åt honom. (Matteus 4:9) Men inget kunde få Jesus att vika av från sin ödmjuka kurs av undergivenhet under Jehovas suveränitet. Till skillnad från Satan ”utblottade” Jesus ”sig själv och tog en slavs gestalt och framträdde i människors likhet. Och därtill, då han fann sig till utseende och väsen såsom en människa, ödmjukade han sig och blev lydig ända till döden, ja, döden på en tortyrpåle.” Jesus försvarade sin Faders rätt att styra och förkastade fullständigt Djävulens stolta och svartsjuka handlingssätt. För Jesu trohets skull ”upphöjde Gud honom också till en högre ställning och gav honom i sin ynnest det namn som är över varje annat namn, så att i Jesu namn varje knä skall böja sig, deras i himlen och deras på jorden och deras under jorden, och varje tunga öppet skall erkänna att Jesus Kristus är Herre till ära för Gud, Fadern”. — Filipperna 2:7—11.

Att behärska sin svartsjuka

15. Varför måste vi se till att tygla känslor av svartsjuka?

¹⁵ De kristna är, till skillnad från Gud och Kristus, ofullkomliga. Eftersom vi är syndiga, kan vårt handlingssätt ibland motiveras av syndig svartsjuka. Det är viktigt att vi, i stället för att låta svartsjuka få oss att kritisera en medtroende för något mindre fel eller någon inbillad oförrätt, mediterar över följande inspirerade ord: ”Bli inte alltför rättfärdig, visa dig inte heller vis till övermått. Varför skulle du vålla dig själv ödeläggelse?” — Predikaren 7:16.

16. Vilka fina råd om svartsjuka gavs i ett äldre nummer av denna tidskrift?

¹⁶ I The Watch Tower för 15 mars 1911 gavs följande varning om svartsjuka: ”Vi bör svartsjukt nitälska för Herrens sak, men när vi gör detta bör vi förvissa oss om att vi inte är sådana som beskäftigt lägger sig i andras privata angelägenheter. Vi bör också överväga om det är något som de äldste bör behandla och om det är vår skyldighet att gå till de äldste eller inte. Vi bör alla svartsjukt nitälska för Herrens sak och Herrens verk, men när vi gör detta måste vi se till att vår svartsjuka inte är av det bittra slaget. ... Vi bör med andra ord vara helt förvissade om att vi inte är svartsjuka på någon annan, utan att vi svartsjukt nitälskar för någon annan och för hans intressen och hans bästa.” — 1 Petrus 4:15.

17. Hur kan vi undvika svartsjukans syndiga handlingssätt?

¹⁷ Hur kan vi som kristna undvika stolthet, svartsjuka och avund? Lösningen ligger i att vi låter Guds heliga ande få flöda fritt i vårt liv. Vi måste till exempel be om Guds ande och om hjälp att visa dess goda frukt. (Lukas 11:13) Vi måste vara med vid kristna möten, vilka inleds med bön och över vilka Guds ande och välsignelse vilar. Vi måste också studera Bibeln, som inspirerades av Gud. (2 Timoteus 3:16) Och vi måste ta del i predikandet om Guds kungarike, vilket utförs med hjälp av Jehovas heliga andes kraft. (Apostlagärningarna 1:8) Att hjälpa medkristna som har blivit förkrossade på grund av någon svår upplevelse är ett annat sätt varpå vi underkastar oss Guds andes goda påverkan. (Jesaja 57:15; 1 Johannes 3:15—17) Att vi nitiskt fullgör alla dessa kristna förpliktelser kommer att hjälpa oss att skydda oss mot svartsjukans syndiga metoder, för Guds ord förklarar: ”Fortsätt att vandra genom ande, så kommer ni inte alls att tillfredsställa något köttsligt begär.” — Galaterna 5:16.

18. Varför kommer vi inte alltid att behöva kämpa mot otillbörliga känslor av svartsjuka?

¹⁸ Kärleken räknas upp först bland Guds heliga andes frukter. (Galaterna 5:22, 23) Att vi utövar kärlek kommer att hjälpa oss att nu behärska syndiga böjelser. Men hur blir det då i framtiden? Miljontals av Jehovas tjänare har hoppet att få leva i det kommande jordiska paradiset, där de kan se fram emot att lyftas upp till mänsklig fullkomlighet. I den nya världen kommer kärleken att råda, och eftersom ”också skapelsen själv skall göras fri från slaveriet under förgängelsen och ha Guds barns härliga frihet”, kommer ingen att duka under för otillbörliga känslor av svartsjuka. — Romarna 8:21.