”Du skall inte böja dig ner för dem”

Ibland blir flagghälsning ett populärt sätt att uttrycka patriotiska känslor. Men på flaggor avbildas ofta sådant som finns i himlen, till exempel stjärnor, och även sådant som finns på jorden. Guds syn på att man böjer sig ner för sådana föremål framgår av den befallning han gav sitt folk: ”Du skall inte göra dig en skulpterad bild eller en gestalt lik något som är uppe i himlarna eller som är nere på jorden eller som är i vattnen under jorden. Du skall inte böja dig ner för dem, inte heller låta dig förledas till att tjäna dem, eftersom jag, Jehova, din Gud, är en Gud som kräver odelad hängivenhet.” (2 Moseboken 20:4, 5)

Går man verkligen emot befallningen att visa Jehova Gud odelad hängivenhet, om man hälsar eller knäböjer inför en flagga som representerar staten? De forntida israeliterna hade faktiskt tecken, eller standar, som deras trestamsavdelningar samlades omkring när de var i vildmarken. (4 Moseboken 2:1, 2) I McClintock and Strongs Cyclopedia sägs följande om de hebreiska ord som avser sådana standar: ”Inget av dem har emellertid den innebörd som ’standar’ får oss att tänka på, dvs. en flagga.” Dessutom betraktades inte Israels standar som heliga, och inte heller förekom det några ceremonier i samband med att man använde dem. De var helt enkelt tecken som visade var folket skulle samlas.

De framställningar av keruber som fanns i tältboningen och i Salomos tempel fungerade främst som bilder av de himmelska keruberna. (2 Moseboken 25:18; 26:1, 31, 33; 1 Kungaboken 6:23, 28, 29; Hebréerna 9:23, 24) Det är uppenbart att de här konstnärliga avbildningarna inte skulle vördas, eftersom folket i allmänhet aldrig fick se dem och änglar inte skall tillbes. (Kolosserna 2:18; Uppenbarelseboken 19:10; 22:8, 9)

Tänk också på den orm av koppar som profeten Mose gjorde under israeliternas vistelse i vildmarken. Den här ormen tjänade som en symbol och hade en profetisk innebörd. (4 Moseboken 21:4–9; Johannes 3:14, 15) Den vördades inte och användes inte vid tillbedjan. Men flera hundra år efter Moses tid började israeliterna felaktigt tillbe ormen och till och med bränna rökelse inför den. Den judeiske kungen Hiskia lät därför krossa den. (2 Kungaboken 18:1–4)

Är nationsflaggor helt enkelt tecken med en praktisk funktion? Vad är de en symbol för? ”Nationalismens förnämsta symbol för tro och det centrala föremålet för tillbedjan är flaggan”, sade författaren J. Paul Williams. I The Encyclopedia Americana sägs det: ”Flaggan är liksom korset helig.” Flaggan är en symbol för staten. Att böja sig ner inför den eller att hälsa den är alltså en religiös ceremoni som visar att man vördar staten. En sådan handling tillskriver staten räddning och är inte i harmoni med vad Bibeln säger om avgudadyrkan.

I Bibeln sägs det tydligt: ”Räddning tillhör Jehova.” (Psalm 3:8) Räddning skall inte tillskrivas mänskliga institutioner eller deras symboler. Aposteln Paulus uppmanade sina medkristna: ”Mina älskade, fly från avgudadyrkan.” (1 Korinthierna 10:14) De första kristna tog inte del i handlingar av tillbedjan av staten. I boken Those About to Die ger Daniel P. Mannix följande kommentar: ”De kristna vägrade att ... offra åt [den romerske] kejsarens genius [skyddsande] – något som ungefär motsvarar att i våra dagar vägra att hälsa flaggan.” Sanna kristna i våra dagar följer deras exempel. För att de skall kunna visa Jehova sin odelade hängivenhet, avstår de från att hälsa någon nations flagga. De sätter då Gud främst och bevarar samtidigt respekten för myndigheterna och deras härskare. Ja, de erkänner sitt ansvar att vara underordnade de regerande ”överordnade myndigheterna”. (Romarna 13:1–7)

Avstå respektfullt

I ett försök att stärka sitt rikes enhet lät kung Nebukadnessar i det forntida Babylon resa en enorm bildstod av guld på Duraslätten. Han ordnade sedan en invigningsceremoni och inbjöd sina satraper, prefekter, ståthållare, rådgivare och andra höga ämbetsmän. Vid ljudet av musik skulle alla böja sig ner och tillbe bildstoden. Bland dem som var tvungna att vara närvarande fanns tre unga hebréer – Sadrak, Mesak och Abed-Nego. Hur visade de att de inte tog del i den här religiösa ceremonin? När musiken började och de församlade böjde sig till marken inför bildstoden, förblev de tre hebréerna stående. (Daniel 3:1–12)

I dag hälsas flaggor vanligtvis med utsträckt arm eller med handen mot pannan eller mot hjärtat. Ibland intas någon speciell kroppsställning. I vissa länder förväntas skolbarn knäböja och kyssa flaggan. Om sanna kristna står tysta när andra hälsar flaggan, visar de tydligt att de enbart iakttar det hela med tillbörlig respekt.

Hur är det då om flaggceremonin utförs på ett sådant sätt att man visar deltagande bara genom att stå upp? Anta att en skolelev väljs ut för att representera hela skolan och att han hälsar flaggan vid en flaggstång ute på gården medan de andra eleverna förväntas stå i givakt inne i klassrummet. Handlingen att stå upp visar i det här fallet att man går med på att eleven utanför representerar de andra vid flagghälsningen. Bara det att man ställer sig upp skulle då visa att man tar del i ceremonin. De som i det här fallet endast önskar iaktta ceremonin sitter kvar tysta. Hur är det då om klassen redan står upp när en sådan ceremoni börjar? I det fallet skulle man inte visa deltagande om man förblev stående.

Anta då att någon inte ombes hälsa flaggan, utan bara hålla den, antingen i en parad eller i ett klassrum eller någon annanstans, så att andra kan hälsa den. I stället för att ”fly från avgudadyrkan”, som Bibeln befaller, skulle det här faktiskt betyda att man stod i centrum för ceremonin. Detsamma kan sägas om att marschera i patriotiska parader. Eftersom det skulle innebära att man stöder det som paraden ärar, avstår sanna kristna samvetsgrant.