Frågor från läsekretsen

Vilket ansvar har de kristna när det gäller att bromsa miljöförstöringen av land, hav och luft?

Som Jehovas vittnen är vi djupt medvetna om alla de ekologiska problem som nu påverkar vårt hem jorden. Vi inser mer än de flesta andra att jorden skapades för att vara ett rent och sunt hem åt ett fullkomligt människosläkte. (1 Moseboken 1:31; 2:15—17; Jesaja 45:18) Vi har också Guds försäkran om att han skall ”störta dem i fördärvet som fördärvar jorden”. (Uppenbarelseboken 11:18) Det är därför rätt att göra balanserade och rimliga ansträngningar för att inte i onödan bidra till människans pågående fördärvande av vårt jordklot. Men lägg märke till ordet ”rimliga”. Enligt Bibeln är det också på sin plats att man aktar sig för att låta ekologiska stridsfrågor och bruk bli till ett allt uppslukande intresse.

Också en normal mänsklig livsföring producerar avfall. Så till exempel blir det ofta avfall i samband med att man odlar växter och producerar, bereder och äter mat, även om mycket av detta avfall kan vara biologiskt nedbrytbart. (Psalm 1:4; Lukas 3:17) Det blev antagligen en del rök, aska och fiskbensavfall i samband med att den uppståndne Jesus gjorde i ordning en måltid av halstrad fisk åt sina lärjungar. (Johannes 21:9—13) Men de levande och livlösa systemen eller kretsloppen på jorden är skapade till att ta hand om sådant.

Guds tjänare bör inte vara likgiltiga för ekologiska angelägenheter. Jehova krävde av sitt forntida folk att de vidtog åtgärder för att skaffa undan avfall, åtgärder som hade både ekologisk och sanitär betydelse. (5 Moseboken 23:9—14) Och eftersom vi vet hur han ser på dem som fördärvar jorden, bör vi helt visst inte ignorera sådant som vi kan göra för att hålla miljön ren. Vi kan återspegla detta genom ett rätt bortskaffande av köksavfall och sopor och i synnerhet av giftiga ämnen. Vi samarbetar samvetsgrant med satsningar för återvinning, och vi har ytterligare skäl till att göra detta om dessa är påbjudna av kejsaren. (Romarna 13:1, 5) Och vissa personer finner tillfredsställelse i att vidta ytterligare åtgärder, till exempel att välja att använda biologiskt nedbrytbara produkter i stället för sådana produkter som skulle bidra till de sopanhopningar som finns i hav och på land.

Hur långt en kristen skall gå när det gäller detta är emellertid en personlig sak, såvida det inte gäller något som lagen kräver. Det framgår tydligt av nyhetsmedierna att ofullkomliga människor lätt går i fällan och går till ytterligheter när det gäller detta. Jesu råd är verkligen på sin plats: ”Sluta upp med att döma för att ni inte skall bli dömda. ... Varför ger du akt på strået i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga?” (Matteus 7:1, 3) Att vi håller detta i tankarna kanske kan hjälpa oss att inte förlora andra viktiga faktorer ur sikte.

Profeten Jeremia skrev: ”Jag vet mycket väl, o Jehova, att jordemänniskans väg inte tillkommer henne. Det tillkommer inte mannen som vandrar att ens styra sitt steg.” (Jeremia 10:23) Genom att mänskligheten har ignorerat denna princip har den ställts inför ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med”, som det påpekas i 2 Timoteus 3:1—5. Och det som Gud har låtit nedteckna i Uppenbarelseboken 11:18 bevisar att mänskliga satsningar för att befria jorden från dess svåra ekologiska problem, inbegripet föroreningar, inte kommer att lyckas till fullo. Man kanske gör vissa framsteg här eller där, men den enda bestående lösningen kräver ett ingripande från Gud.

I stället för att försöka lindra ytliga symptom koncentrerar vi därför våra ansträngningar och tillgångar på Guds lösning. Därigenom följer vi det exempel Jesus gav, han som tillbringade större delen av sin tjänst med att ”vittna om sanningen”. (Johannes 18:37) I stället för att ge världen mat eller söka avhjälpa omfattande sociala missförhållanden — inbegripet föroreningar — pekade Jesus på den fullständiga lösningen på de problem som plågar mänskligheten. — Johannes 6:10—15; 18:36.

Vi fortsätter att vittna om sanningen, samtidigt som vår kärlek till våra medmänniskor driver oss att söka undvika att i onödan förorena jorden, luften eller vattenförråd. Detta inbegriper att lära människor att tillämpa Bibelns sanning och så undvika att fördärva sin kropp genom rökning, för mycket alkohol eller skadliga droger. Miljontals nya har, när de blivit lärjungar, fått lära sig sådana vanor som renlighet och hänsyn mot andra. Därför har predikoarbetet bokstavligt talat bidragit till att minska det allmänna problemet med föroreningar i våra dagar. Men vad som är ännu viktigare är att kristna lärjungar nu vinnlägger sig om att förändra sin personlighet och sina vanor, så att de kommer att passa in på den rena, paradisiska jord som Gud snart kommer att ge sina sanna tillbedjare.