Flagghälsning

Jehovas vittnen utsätts i allmänhet inte för sådan hätsk förföljelse i våra dagar, men missförstånd uppstår ibland därför att unga vittnen av samvetsskäl inte tar del i patriotiska ceremonier, till exempel flagghälsning, som förekommer i många länder.

Jehovas vittnens barn får lära sig att inte försöka hindra andra att hälsa flaggan, eftersom var och en själv måste besluta hur han skall handla. Jehovas vittnens egen ståndpunkt är däremot fast: De hälsar inte flaggan i någon nation. Detta är inte något utslag av bristande respekt för flaggan. De respekterar den verkligen, vilket land de än bor i, och de visar detta genom att lyda landets lagar. De engagerar sig inte i någon form av regeringsfientlig verksamhet. Jehovas vittnen tror faktiskt att de mänskliga regeringar som nu finns är en ”Guds anordning” som han tillåter existera. De anser att de måste betala skatt och respektera sådana ”överordnade myndigheter” därför att Gud har befallt det. (Romarna 13:1—7) Detta är också i harmoni med Kristi välkända ord: ”Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud.” — Matteus 22:21, 1981.

Någon kanske frågar: ”Men varför hedrar då inte Jehovas vittnen flaggan genom att hälsa den?” Det beror på att de ser flagghälsning som en form av tillbedjan, och de vill bara tillbe Gud. De kan inte för sitt samvetes skull tillbe någon annan eller något annat än Gud. (Matteus 4:10; Apostlagärningarna 5:29) De uppskattar därför lärare som respekterar deras övertygelse och tillåter barn som är Jehovas vittnen att leva enligt sin tro.

Jehovas vittnen är inte de enda som anser att flagghälsning är förknippad med tillbedjan, vilket följande kommentarer visar:

”De första flaggorna var nästan uteslutande av religiös karaktär. ... I själva verket tycks man alltid ha sökt religionens hjälp för att få nationsflaggor helgade.” (Kursiverat av oss) — Encyclopædia Britannica.

”Flaggan är liksom korset helig. ... I regler och förordningar angående människors hållning gentemot nationsfanor används starka, uttrycksfulla ord, sådana som ’tjänst för flaggan’, ... ’vördnad för flaggan’, ’hängivenhet för flaggan’.” (Kursiverat av oss) — The Encyclopedia Americana.

”De kristna vägrade att ... offra åt [den romerske] kejsarens genius [skyddsande] — något som ungefär svarar mot att i våra dagar vägra att hälsa flaggan eller svära lydnadseden.” — Daniel P. Mannix: Those About to Die (1958), sidan 135.

Återigen kan det nämnas att det inte är Jehovas vittnens avsikt att visa ringaktning för någon regering eller något statsöverhuvud genom att vägra att hälsa flaggan. Det är bara så att de inte, genom att buga sig för eller hälsa, vill tillbe ett föremål som representerar staten. Som de ser det intar de en liknande ståndpunkt som den de tre unga hebréerna på Bibelns tid intog, när de vägrade att falla ner inför den bildstod som den babyloniske kungen Nebukadnessar hade låtit ställa upp på Duraslätten. (Daniel, kapitel 3) Jehovas vittnens barn får således lära sig att de, när andra hälsar flaggan och svär lydnadseden, skall följa sitt enligt Bibeln övade samvete. De står därför tysta och respektfulla utan att ta del i hälsningen. Av samma anledning väljer Jehovas vittnens barn att inte ta del i att sjunga eller spela nationalsånger.