Tänk om alla hade varit som de!

Så sade en kolumnist i Luxemburg-tidningen Letzebuerger Journal. Vilka talade han om?

Han hade besökt Polen och varit med vid högtidlighållandet av 50-årsdagen av befrielsen av Auschwitz och lagt märke till att det var en grupp som hade lidit mycket där, men som aldrig nämndes. I sin spalt den 2 februari 1995 påpekade han att den gruppen var Jehovas vittnen, och han skrev: ”Varken det svåraste fångläger eller koncentrationsläger, varken hot om undergång i svältbarackerna eller döden för bödelsyxan eller i giljotinen kunde få dem att förneka sin tro.” Han fortsatte: ”Till och med grymma SS-vakter förundrade sig över det mod Jehovas vittnen visade när de gick döden till mötes.”

Jehovas vittnen sökte inte döden, men i likhet med de kristna i det första århundradet valde tusentals av dem hellre att dö än att kompromissa i fråga om kristna principer. Sådan tro fick dem att framstå som påfallande annorlunda i Tredje rikets mörka dagar.

Kolumnisten skrev avslutningsvis: ”Tänk om alla människor hade varit som Jehovas vittnen!” Om de hade varit det, hade andra världskriget aldrig inträffat.