En glädjefull dag tillsammans med Gileads 82:a klass
”VI ÄR inga godväderskristna. Vi är helt enkelt lyckliga över att få vara här.” Med dessa ord inledde ordföranden ett speciellt dagslångt möte i Jehovas vittnens sammankomsthall i Jersey City söndagen den 1 mars. Utomhus föll ett ymnigt regn. Inne i hallen var det examensdag för 24 elever i Gileads 82:a klass. Ordföranden Theodore Jaracz, som är medlem av den styrande kretsen, såg på elevernas lyckliga ansiktsuttryck och fortsatte genom att säga: ”Det är tydligt att de är ivriga och glada med tanke på vad som ligger framför dem. Eftersom det sägs i bibeln: ’Gläd er med dem som gläder sig’, är jag säker på att vi alla känner det på samma sätt!” Den applåd som följde på dessa ord visade tydligt att alla 4.557 åhörare instämde i detta.
Den förste talaren på programmet var John Barr, som också är medlem av den styrande kretsen. Genom att i stor utsträckning citera från Psalm 104 visade han att Jehova inte bara har skapat allt levande och livlöst, utan att han också har skapat en plats för varje skapelse att fylla. Han fortsatte med att säga: ”När ni nu beger er till era tilldelade distrikt, tänk då: ’Jehova har placerat mig här.’ Glöm aldrig det.”
Näste talare var en medlem av kommittén vid Vakttornets lantgårdar, John Stuefloten. Han gav eleverna följande påminnelse: ”Ordspråket säger oss: ’Ge åt den vise, så blir han ännu visare.’” (Ordspråksboken 9:9) Under fem månader hade eleverna fått rik andlig näring. Utan tvivel kände de sig andligen mättade på denna examensdag. ”Men”, sade talaren, ”ni har bara nätt och jämnt kommit i gång!” Han uppmuntrade eleverna att fortsätta att tillväxa i vishet och barmhärtighet för att kunna bli bättre i stånd till att hjälpa andra. — Ordspråksboken 3:27.
Sedan följde George Gangas i den styrande kretsen med några väl valda ord angående lycka. Han påminde eleverna om att de tjänade den ”lycklige Guden” och förklarade: ”Ni kommer att finna lycka på era utländska distrikt.” Varför det? ”Eftersom Jehova sänder ut er för att befria människor ur slaveri.”
George Couch i Brooklyns Betelkommitté talade om ängslan. Han medgav att eleverna inte var främmande för ängslan. Utmaningarna i samband med att komma till Gilead, att bo på Betel i Brooklyn och att predika i New York har alltsammans orsakat en del ängslan. Nu var eleverna ängsliga beträffande de distrikt de hade förordnats till som missionärer. Men ett rimligt mått av ängslan är inte farligt. ”Ängslan kan hjälpa till att sporra oss till att göra vårt bästa”, förklarade han, och han uppmuntrade eleverna att förtrösta på Jehova och att göra sitt bästa på sina tilldelade distrikt.
En av skolans instruktörer, Jack Redford, var näste talare på podiet. Han varnade för oberättigad kritik. I samband med att han anförde bibliska exempel på förhastade omdömen som senare orsakade problem, citerade han Jesu ord: ”Sluta upp med att döma för att ni inte skall bli dömda.” (Matteus 7:1) Den 82:a klassen representerade en kärlekens Gud. Eleverna skulle sändas till sina distrikt för att visa empati, inte för att kritisera.
Gileadinstruktören Ulysses Glass citerade det bibliska ordspråket: ”De snabba ... vinner [inte] tävlingsloppet, inte heller de mäktiga striden.” (Predikaren 9:11, NW) Utgången av en sak beror inte alltid på våra medfödda förmågor. I missionärsarbetet är det oftare en fråga om tro och villighet att anta en utmaning. Talaren lovordade den 82:a klassen för att vara stabil, pålitlig och jämn. Sådana egenskaper skulle vara till god hjälp för dem.
Förmiddagens siste talare, Sällskapet Vakttornets president, Frederick Franz, förklarade att den 82:a klassens examen var ett upphöjande av den tro som visats av dem som grundade skolan under andra världskrigets mörka dagar. Han talade om namnet Gilead och förklarade att det är ett bibliskt ord som betyder ”vittnesröse”. (Jämför 1 Moseboken 31:43—53.) Gileadmissionärer som troget blir kvar på sina förordnade distrikt tjänar som ett vittnesröse. De är ett levande vittnesbörd om tro.
Därpå erhöll eleverna sina diplom, och förmiddagen avslutades med att ett tackbrev från den 82:a klassen lästes upp. Eleverna framhöll att det är ”Jehovas välsignelse ... som gör rik”. Med tanke på det sade de: ”Jehova har fått oss att känna oss som de 24 rikaste människorna på jorden!” — Ordspråksboken 10:22, NW.
Sedan man inlett eftermiddagen med ett förkortat studium av Vakttornet, framförde eleverna ett underbart program. Det avslutades med några ord av innerlig uppskattning till deras föräldrar, vars osjälviskhet och stöd hade gjort det möjligt för deras barn att bege sig ut och bli missionärer.
Elevernas program följdes sedan av ett tidsenligt drama, efter vilket ordföranden, Theodore Jaracz, höll ett avslutande tal. Och tänk vilken överraskning Sällskapet hade sparat till dessa avslutande ögonblick! Talaren tillkännagav att Sällskapet snart kommer att öppna en ny skola för undervisning av förordnade tjänare, i syfte att ge förberedande övning åt ensamstående äldste och biträdande tjänare. Alla lyssnade mycket uppmärksamt, när ordföranden tillkännagav ett av kraven för att få medverka i den nya skolan: Villighet ”att tjäna var som helst på det världsvida fältet där det finns behov”.
Nyheten om denna nya skola togs emot med entusiastiska applåder. (Fler detaljer angående detta ges i följande artikel.) Programmet avslutades därefter med sång och en tacksamhetens bön till Jehova. Sedan gick alla ut i den mulna New Jersey-kvällen. Det duggade fortfarande lite, men det var knappast någon som brydde sig om det. Allas hjärtan gladde sig alltjämt med den 82:a utexaminerade Gileadklassen.
[Bild på sidan 26]
Eleverna i Vakttornets Bibelskola Gileads 82:a klass
I förteckningen här nedan är raderna numrerade framifrån och namnen angivna från vänster till höger i varje rad.
1) L. Gish; E. Evans; S. Dean; R. Hanson; A. Suomalainen; D. DuBose;
2) P. Wallenberg; M. Wallenberg; O. Bauer; H. Suomalainen; B. Taylor; G. DiStefano;
3) K. Scott; M. Evans; A. Taylor; J. Lindby; C. Hanson; M. Holmkvist;
4) T. Sampson; T. Gish; D. Ball; J. DuBose; T. Dean; D. Scott.