1. Vilken hjälp fick lärjungarna vid ett tillfälle när de var församlade, och varför behövde de den hjälpen?

KORT efter Jesus uppståndelse samlades lärjungarna för att uppmuntra varandra. De var rädda för sina fiender, och därför hade de dörrarna låsta. Men de måste säkert ha blivit lugnade när Jesus plötsligt stod där mitt ibland dem och sa: ”Ta emot helig ande.” (Läs Johannes 20:19–22.) Vid ett senare tillfälle var de återigen tillsammans, och då utgöt Jehova helig ande över dem. Vilken styrka och kraft de fick för det predikoarbete de hade framför sig! (Apg. 2:1–7)

2. a) Hur får vi kraft från Jehova, och varför behöver vi den? b) Varför är den andliga familjekvällen så viktig? (Se fotnoten och rutan ”Den andliga familjekvällen”.)

² De prövningar vi ställs inför i dag påminner om det som våra bröder i det första århundradet gick igenom. (1 Petr. 5:9) Ibland kanske vi drabbas av människofruktan. Och vi behöver kraft från Jehova för att kunna hålla ut i predikoarbetet. (Ef. 6:10) Mycket av den kraften får vi genom våra möten. Vi har nu två möten i veckan – det offentliga föredraget och vakttornsstudiet och vårt veckomöte som kallas ”Livet och tjänsten som kristen”.a Vi har också fyra andra särskilda mötestillfällen varje år – en regional sammankomst, två kretssammankomster och minneshögtiden. Varför är det så viktigt att vi är med vid alla dessa möten? Hur har våra möten förändrats genom åren? Och vad visar vår inställning till mötena om vår syn på Guds rike?

Varför församlas?

3, 4. Vad vill Gud att hans folk ska göra? Ge några exempel.

³ Tiderna igenom har Jehova uppmanat sitt folk att samlas för att tillbe honom. År 1513 f.v.t. gav Jehova sin lag åt israeliterna, och i den sades det att de skulle hålla sabbat en dag i veckan. Alla familjer fick då möjlighet att tillbe Jehova och bli undervisade i lagen. (5 Mos. 5:12; 6:4–9) När israeliterna följde den befallningen stärktes familjerna, och hela nationen kunde fortsätta att vara andligt ren och stark. När de däremot inte följde lagen och inte samlades regelbundet för att tillbe Jehova, förlorade de hans godkännande. (3 Mos. 10:11; 26:31–35; 2 Krön. 36:20, 21)

⁴ Tänk också på Jesus exempel. Han hade för vana att gå till synagogan varje vecka på sabbaten. (Luk. 4:16) Efter hans död och uppståndelse höll lärjungarna fast vid vanan att samlas regelbundet, även om de inte längre behövde följa sabbatslagen. (Apg. 1:6, 12–14; 2:1–4; Rom. 14:5; Kol. 2:13, 14) Vid de här tillfällena fick de inte bara undervisning och uppmuntran, utan de frambar också offer av lovprisning åt Gud genom sina böner, kommentarer och sånger. (Kol. 3:16; Hebr. 13:15)

5. Varför är vi med på möten och sammankomster? (Se också rutan ”Årliga sammankomster som förenar Guds folk”.)

⁵ När vi är med på våra möten och sammankomster visar vi på liknande sätt att vi understöder Guds rike. Vi får också kraft av helig ande, och vi uppmuntrar andra när vi ger uttryck åt vår tro. Viktigast av allt är att vi har möjlighet att tillbe Jehova genom våra böner, kommentarer och sånger. Mötena hålls inte på samma sätt som på israeliternas tid eller de första kristnas tid, men de är precis lika viktiga. Hur har våra möten fått den utformning de har i dag?

Möten som uppmuntrar till ”kärlek och förträffliga gärningar”

6, 7. a) Vad är syftet med våra möten? b) Hur kunde mötena skilja sig åt från grupp till grupp?

⁶ När broder Charles Taze Russell började söka efter sanningen i Guds ord, insåg han att det var viktigt att komma tillsammans med andra som hade samma mål. År 1879 skrev han: ”Tillsammans med andra i Pittsburgh organiserade jag en bibelklass för att studera Skrifterna, och vi träffades varje söndag.” Läsarna av Zion’s Watch Tower uppmuntrades att komma tillsammans, och 1881 hölls möten varje onsdag och söndag i Pittsburgh i Pennsylvania. I Zion’s Watch Tower för november 1895 sades det att syftet med mötena var att stärka ”det kristna broderskapet, kärleken och gemenskapen” och att de närvarande skulle få möjlighet att uppmuntra varandra. (Läs Hebréerna 10:24, 25.)

⁷ I många år höll de olika grupperna av bibelforskare mötena på sina egna sätt och på sina egna tider. I ett brev som publicerades 1911 skrev en grupp i USA: ”Vi har åtminstone fem möten i veckan.” De hade sina möten på måndagar, onsdagar och fredagar och två gånger på söndagarna. I ett annat brev, som publicerades 1914, från en grupp i Afrika stod det: ”Vi har möten två gånger i månaden. Vi börjar på fredagen och avslutar på söndagen.” Men med tiden gjordes justeringar, och så småningom fick mötena sin nuvarande utformning. Vi ska nu kortfattat se på den historiska bakgrunden till varje möte.

8. Nämn några av de ämnen som tidigt behandlades i offentliga tal.

⁸ Det offentliga mötet. År 1880, ett år efter det att Zion’s Watch Tower började ges ut, följde Russell Jesus exempel och gav sig ut på en predikotur. (Luk. 4:43) Han angav samtidigt mönstret för det som har kommit att bli vårt offentliga möte. Russells resa pålystes i Zion’s Watch Tower, och det stod att han ”gärna ville tala till allmänheten om ’Ting som angår Guds rike’”. År 1911, när det hade bildats klasser (församlingar) i flera länder, uppmuntrades varje klass att skicka ut lämpliga talare till närliggande områden och låta dem hålla en serie på sex tal om sådana ämnen som den kommande domen och återlösningen. Efter varje tal skulle namnet på nästa veckas talare och temat på talet pålysas.

9. Hur har det offentliga mötet förändrats genom åren, och hur kan vi understödja det?

⁹ År 1945 kunde man läsa om en ny kampanj i Vakttornet. Över hela världen skulle det hållas en serie på åtta tal som behandlade ”allvarliga problem i dagens värld”. Under de årtionden som följde behandlade föredragshållarna ämnen från den trogne slaven, fast de höll också helt egna tal. Men 1981 fick alla talare anvisningar om att använda de föredragsdispositioner som hade skickats ut till församlingarna.b Fram till 1990 kunde en del dispositioner innehålla avsnitt med publikmedverkan eller demonstrationer, men det året ändrades anvisningarna, och de offentliga föredragen hölls därefter enbart som tal. En annan justering gjordes i januari 2008. Då kortades de offentliga föredragen ner från 45 till 30 minuter. Formen för det här mötet har alltså ändrats, men väl förberedda offentliga tal bygger fortfarande upp vår tro på Guds ord och lär oss mer och mer om Guds rike. (1 Tim. 4:13, 16) Inbjuder du entusiastiskt dina återbesök och andra som inte är vittnen till de här viktiga bibliska framställningarna?

10–12. a) Vilka förändringar har vakttornsstudiet genomgått? b) Vilka frågor är det bra att vi ställer oss själva?

¹⁰ Vakttornsstudiet. År 1922 rekommenderade så kallade pilgrimer, bröder som var utsända av Sällskapet Vakttornet och som höll tal i församlingarna och tog ledningen i predikoarbetet, att det regelbundet skulle hållas ett möte för studium av Vakttornet. Organisationen började tillämpa det här förslaget, och först hölls mötet mitt i veckan eller på söndagarna.

¹¹ I Vakttornet för 15 augusti 1932 gavs mer information om hur det här mötet skulle gå till. Studiet skulle följa samma mönster som på Betelhemmet och ledas av en broder. Tre bröder kunde sitta framför åhörarna och turas om att högläsa paragraferna. Artiklarna innehöll inga tryckta frågor, så studieledaren skulle be de närvarande att ställa frågor om materialet och sedan låta andra besvara dem. Om något behövde förtydligas ännu mer skulle studieledaren ge en förklaring som var ”kort och rakt på sak”.

¹² Till att börja med fick församlingen välja ett nummer av tidskriften som de flesta ville studera. Men i den engelska upplagan av Vakttornet för 15 april 1933 uppmanades alla församlingar att studera det senaste numret. År 1937 gavs anvisningar om att studiet skulle hållas på söndagar. Fler justeringar som gjorde att mötet blev mer likt det som hålls i dag publicerades i Vakttornet för 15 december 1942. I början av artikeln sades det att det skulle finnas frågor längst ner på varje sida i studieartiklarna och att det var de frågorna som skulle användas. Det sades också att mötet skulle ”vara en timme och inte längre”. De som svarade uppmuntrades att uttrycka sig ”med egna ord” i stället för att läsa upp delar av paragrafen. Det är fortfarande främst genom vakttornsstudiet som den trogne slaven delar ut andlig mat i rätt tid. (Matt. 24:45) Det är bra om vi frågar oss: Förbereder jag mig för vakttornsstudiet varje vecka? Och försöker jag vara med och svara?

13, 14. Vad är den historiska bakgrunden till församlingens bibelstudium, och varför tycker du om det mötet?

¹³ Församlingens bibelstudium. I början av 1890-talet, när flera band av Millennii Dagning hade getts ut, föreslog broder H. N. Rahn, en bibelforskare i Baltimore i Maryland, att man skulle anordna ”Dagnings-cirklar” för bibelstudium. Först var de här mötena, som ofta hölls i privata hem, lite av ett experiment. Men i september 1895 hölls Dagnings-cirklar i många städer i USA. I Zion’s Watch Tower för den månaden gavs därför förslaget att alla som forskade i Bibelns sanning skulle hålla sådana möten. Det sades också att den som ledde studiet skulle vara bra på högläsning. Han skulle först läsa en mening och sedan låta de närvarande kommentera den. När man läst och kommenterat en hel paragraf skulle studieledaren slå upp och läsa de bibelställen som det hänvisades till. Efter varje kapitel skulle alla de närvarande göra en kort sammanfattning av innehållet.

¹⁴ Namnet på det här mötet har ändrats flera gånger. Under en tid kallades det Berea-cirklar för bibelstudium, ett namn som anspelade på bereanerna i det första århundradet som noggrant forskade i Skrifterna. (Apg. 17:11) Senare ändrades namnet till församlingsbokstudiet. Nu kallar vi det församlingens bibelstudium, och hela församlingen samlas i Rikets sal i stället för i grupper hemma hos vännerna. Genom åren har olika böcker, broschyrer och även artiklar i Vakttornet använts som underlag för studiet. Redan tidigt uppmuntrades alla närvarande att ta del i mötet. Det här mötet har verkligen fördjupat vår kunskap i Bibeln. Brukar du förbereda dig för det här mötet, och gör du ditt bästa för att vara med och svara?

15. Vad var syftet med teokratiska skolan?

¹⁵ Teokratiska skolan. ”Måndag kväll den 16 februari 1942 inbjöds alla bröder i Betelfamiljen i Brooklyn att skriva in sig i vad som senare kom att kallas teokratiska skolan”, berättade Carey Barber, som då arbetade på huvudkontoret i Brooklyn. Broder Barber, som långt senare blev en medlem av den styrande kretsen, beskrev skolan som ”något av det mest fantastiska som Jehova har gjort för sitt folk i modern tid”. Skolan gjorde mycket för att hjälpa bröderna att utveckla sin förmåga att undervisa och predika. Den var så effektiv att broschyren Kurs i Teokratisk ämbetsutövning år 1943 började göras tillgänglig för församlingar världen över (utgavs på svenska 1944). I Vakttornet för 1 september 1944 sades det att syftet med teokratiska skolan var att Guds folk skulle ”öva sig till att bli bättre vittnen vid förkunnandet av Riket”. (2 Tim. 2:15)

16, 17. Handlade teokratiska skolan bara om talteknik? Förklara.

¹⁶ Många tyckte till en början att det var en ren pina att tala inför en stor publik. Clayton Woodworth j:r, vars far på orätta grunder hade fängslats tillsammans med broder Rutherford och andra 1918, berättade hur han kände det när han skrivit in sig i skolan 1943. ”Jag tyckte att det var oerhört svårt att hålla tal”, sa han. ”Tungan växte, jag blev alldeles kruttorr i munnen och rösten lät ibland som ett rytande och ibland som ett pip.” Men Clayton gjorde fina framsteg och fick med tiden många talaruppdrag. Skolan lärde honom inte bara talteknik. Den lärde honom också hur viktigt det är att vara ödmjuk och att lita på Jehova. Han sa: ”Jag insåg att talaren i sig inte är det viktiga. Det som är viktigt är att han förbereder sig väl och förlitar sig helt på Jehova. Då kommer andra gärna att lyssna, och de kommer att lära sig något.”

¹⁷ År 1959 fick systrar möjlighet att skriva in sig i skolan. Syster Edna Bauer kommer ihåg när hon hörde pålysningen om det på en sammankomst. ”Jag minns att systrarna blev väldigt glada”, sa hon. ”Nu öppnades fler möjligheter för dem.” Har du, vare sig du är broder eller syster, tagit vara på den här utökade möjligheten att bli undervisad av Jehova och skrivit in dig i teokratiska skolan? (Läs Jesaja 54:13.)

18, 19. a) Vilket mönster följde det tidigare tjänstemötet? b) Varför sjunger vi på våra möten? (Se rutan ”Vi sjunger om sanningen”.)

¹⁸ Tjänstemötet. Redan 1919 anordnades möten för att organisera tjänsten på fältet. Men alla i församlingen var inte med på de mötena, utan bara de som själva aktivt spred vår litteratur. Men under större delen av 1923 och framåt hölls ett tjänstemöte en gång i månaden, och då skulle alla i klassen, eller församlingen, vara med. År 1928 uppmanades församlingarna att hålla tjänstemötet varje vecka, och 1935 sades det i Vakttornet att alla församlingar skulle använda materialet i Bulletin (senare kallad Instruktioner, Informationer och Tjänsten för Guds kungarike) som underlag för tjänstemötet. Det här mötet blev snart ett regelbundet inslag i församlingarnas schema.

¹⁹ Idag får vi praktisk vägledning som vi har nytta av i förkunnartjänsten vid veckomötet. (Matt. 10:5–13) Får du ett eget exemplar av arbetshäftet? I så fall, studerar du det och tillämpar förslagen när du går i tjänsten?

Årets viktigaste möte

20–22. a) Varför samlas vi för att minnas Jesus död? b) Varför vill vi vara med vid minneshögtiden varje år?

²⁰ Jesus efterföljare uppmanades att komma ihåg hans död ”till dess han kommer”. Precis som påsken firades en gång om året, firar vi minneshögtiden en gång om året. (1 Kor. 11:23–26) Många miljoner är med på det här mötet varje år. De smorda påminns om den förmån de har att vara medarvingar till Guds rike. (Rom. 8:17) Och de andra fåren fördjupar sin respekt för kungen i Guds rike och sin lojalitet mot honom. (Joh. 10:16)

²¹ Broder Russell och hans medarbetare insåg hur viktigt det var att fira Herrens kvällsmåltid, och de visste att de bara skulle göra det en gång om året. I Zion’s Watch Tower för april 1880 sades det: ”Många av oss här i Pittsburgh har i flera år haft för vana att ... högtidlighålla ... [minneshögtiden] och att ta del av emblemen av vår Herres kött och blod.” Snart höll man sammankomster i samband med minneshögtiden. Första gången en notering av antalet närvarande gjordes var 1889, då 225 var närvarande och 22 blev döpta.

²² Nu för tiden firar vi inte minneshögtiden i samband med en sammankomst, utan i stället inbjuder vi alla i det område där vi bor att komma tillsammans med oss i Rikets sal eller i någon hyrd lokal. År 2013 var det över 19 miljoner som samlades för att minnas Jesus död. Det är verkligen ett privilegium att få vara med vid minneshögtiden, men också att få inbjuda andra att vara med vid det här mycket speciella tillfället. Försöker du inbjuda så många som möjligt till minneshögtiden varje år?

Vad visar vår inställning?

23. Hur ser du på våra möten?

²³ Jehovas lojala tjänare ser inte uppmaningen att komma tillsammans som en börda. (Hebr. 10:24, 25; 1 Joh. 5:3) Kung David älskade att gå till Jehovas hus och tillbe honom där. (Ps. 27:4) Och han tyckte särskilt mycket om att göra det tillsammans med andra som älskade Gud. (Ps. 35:18) Tänk också på Jesus. Redan som ung längtade han efter att få vara i sin ”Faders hus”. (Luk. 2:41–49)

24. Vad har vi möjlighet till när vi är med på mötena?

²⁴ När vi är med på mötena visar vi att vi älskar Jehova och vill uppmuntra våra medtroende. Vi visar också att vi vill lära oss att leva som undersåtar till Guds rike, för det är i första hand vid våra möten och sammankomster som vi får sådan övning. Mötena ger oss dessutom den kunskap och styrka vi behöver för att kunna hålla ut i ett av de viktigaste uppdrag som utförs under Guds rikes ledning – att göra lärjungar åt vår kung, Jesus Kristus. (Läs Matteus 28:19, 20.) Hur vi känner för mötena säger definitivt en hel del om hur verkligt Guds rike är för oss personligen. Vi vill alltid värdesätta våra möten!