Mänskliga rättigheter för alla — en realitet!

”VAD är den underliggande orsaken till kränkningar av de mänskliga rättigheterna?” frågade man en kvinnlig jurist som är expert på sådana frågor. ”Snikenhet”, svarade hon. ”Snikenhet efter politisk och ekonomisk makt.” Och eftersom snikenhet har sitt ursprung i människans sinne, återspeglar sådana kränkningar i själva verket människors sinnestillstånd. En annan orsak är nationalism. Filosofin ”mitt land först” är en grogrund för brott mot de mänskliga rättigheterna. Ett förverkligande av de mänskliga rättigheterna är därför möjligt endast ”om en världsregering kommer till stånd som kan vidta de åtgärder som krävs för att upprätthålla dem”, säger en holländsk professor i juridik och ekonomi, Jan Berkouwer.

För att mänskliga rättigheter skall bli en realitet överallt på jorden måste följaktligen minst två saker inträffa: en förändring av människors sinnesinställning och en förändring av styrelsesättet. Är det realistiskt att tro att detta skall ske?

Dubbel anledning att ändra inställning

Medan FN:s årtionde för utbildning om mänskliga rättigheter snart är inne på sitt femte år, finns det ett internationellt, opolitiskt utbildningsprogram som har varit i gång i många årtionden och har förändrat miljontals människor. Resultatet har blivit att dessa personer nu behandlar sina medmänniskor med respekt. Utbildningen bedrivs av Jehovas vittnen och är i verksamhet i över 230 länder. Varför ger den så goda resultat?

För det första ökar detta globala bibliska utbildningsprogram människors förståelse av själva ursprunget till mänskliga rättigheter. I den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna sägs det att människan har dessa rättigheter därför att hon är utrustad med förnuft och samvete.

Människan måste ha fått dessa egenskaper från en högre källa. (Se rutan ”Källan till mänskliga rättigheter” på sidan 13.) Att vi erkänner denna högre, gudomliga källa ger oss dubbel anledning att respektera våra medmänniskor. Vi behandlar andra med respekt, inte bara därför att vårt samvete driver oss att göra det, utan därför att vår aktning för Skaparen och kärlek till honom får oss att behandla det han har skapat på ett respektfullt sätt. Detta betraktelsesätt grundar sig på Jesu Kristi ord: ”Du skall älska Jehova, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt sinne” och: ”Du skall älska din nästa som dig själv.” (Matteus 22:37–39) En person som har djup respekt för Skaparen skulle aldrig vilja kränka sin nästas rättigheter, eftersom dessa är en gåva från Gud. Den som kränker en medmänniskas rättigheter berövar henne denna gåva.

En utbildning som ger resultat

Hur effektivt är då Jehovas vittnens bibliska utbildningsprogram när det gäller att öka respekten för andra människor? Det bästa sättet att besvara den frågan är att se på de resultat som nåtts, eftersom ”visheten blir ... befunnen rättfärdig genom sina gärningar”, som Jesus uttryckte det. — Matteus 11:19.

På en mur i närheten av FN-byggnaden i New York finns följande välkända inskription: ”De skall smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skall ej mer lyfta svärd mot varandra och inte mer lära sig att strida.” Med detta citat, som är hämtat från Jesaja 2:4 i Bibeln (enligt King James Version), pekar FN på en av de viktigaste åtgärderna för att minska kränkningarna av de mänskliga rättigheterna — att göra slut på krigen. Krig är ju, när allt kommer omkring, ”raka motsatsen till mänskliga rättigheter”, som det uttrycks i en FN-publikation.

Jehovas vittnen går genom sitt undervisningsprogram ett steg längre när det gäller att tillämpa Jesajas ord. De skriver dem inte på en mur, utan på människohjärtan. (Jämför Hebréerna 8:10.) Hur då? Detta utbildningsprogram utplånar alla rasmässiga och etniska barriärer och raserar nationalismens murar genom att lära människor Bibelns syn på rasfrågor: Det finns bara en ras — den mänskliga. (Apostlagärningarna 17:26) De som tar del i detta program utvecklar en önskan att efterlikna Gud, om vilken det sägs i Bibeln: ”[Han är] inte ... partisk, utan i varje nation är den som fruktar honom och utför rättfärdighetsgärningar godtagbar för honom.” — Efesierna 5:1; Apostlagärningarna 10:34, 35.

Som ett direkt resultat av denna bibliska undervisning finns det nu miljontals människor på jorden som inte mer vill ”lära sig att strida”. De har förändrat sina hjärtan och sinnen. Och förändringen är bestående. (Se rutan ”Utbildning för fred” på sidan 14.) För närvarande är det i genomsnitt över tusen personer om dagen som fullbordar den studiekurs som Jehovas vittnen anordnar och sluter sig till denna internationella ”fredsstyrka”.

Hur djupt rotad är dessa människors personlighetsförändring och beslutsamhet att respektera mänskliga rättigheter genom att vägra att ta del i krig? Mycket djupt rotad. För att ta ett exempel: Jehovas vittnens respekt för mänskliga rättigheter sattes på mycket svåra prov under andra världskriget, i synnerhet i Nazisttyskland. Historikern Brian Dunn skrev: ”Jehovas vittnen och nazismen var oförenliga. ... Nazisternas främsta invändning mot sekten var ... deras politiska neutralitet. ... Detta innebar att ingen troende kunde bära vapen.” (The Churches’ Response to the Holocaust) Paul Johnson skrev likaså i A History of Christianity: ”Många dömdes till döden för värnpliktsvägran ... eller hamnade i Dachau eller på mentalsjukhus.” Trots detta stod de fasta. Sociologen Anna Pawełczyńska förklarar att Jehovas vittnen ”med sitt aldrig sviktande motstånd [var] som en liten ö mitt i en terroriserad nation”.

Tänk dig vilken omedelbar och drastisk minskning det skulle bli när det gäller kränkningar av de mänskliga rättigheterna, om alla människor på jorden i dag bestämde sig för att ”inte mer lära sig att strida”!

En världsregering — bara ”en utopi”?

”Att ändra människors inställning är en utmaning, men att vi skall lyckas bilda en världsregering är en utopi”, sade en FN-tjänsteman. Och det faktum att världens nationer inte har varit villiga att avstå sin suveränitet åt FN eller någon annan organisation understryker riktigheten av denna slutsats. Men de som avfärdar tanken på en världsregering ”har den moraliska förpliktelsen att presentera andra sätt att lösa världens problem”, säger professor Berkouwer och tillägger: ”Det finns emellertid inga alternativa lösningar.” Eller rättare sagt: det finns inga mänskliga lösningar. Men det finns en övermänsklig lösning. Vad är det för lösning?

Liksom Bibeln visar att Skaparen är upphovet till de egenskaper som är grundvalen för mänskliga rättigheter, visar den också att han är upphovet till en världsregering som kommer att säkerställa dessa rättigheter. Denna himmelska regering är osynlig men verklig. Faktum är att miljontals människor, kanske utan att veta om det, ber om denna världsregering när de ber den bön som brukar kallas Fader vår: ”Må ditt kungarike komma. Må din vilja ske, såsom i himlen så också på jorden.” (Matteus 6:10) Den som Gud har utsett till härskare i detta kungarike är Fredsfursten, Jesus Kristus. — Jesaja 9:6.

Denna världsregering kommer att åstadkomma en global och bestående kultur som upprätthåller mänskliga rättigheter, bland annat genom att avskaffa krigen för evigt. Bibelns profetiska löfte lyder: ”Han [Skaparen] får krigen att upphöra intill jordens yttersta ända. Bågen bryter han sönder och hugger verkligen spjutet i stycken; vagnarna bränner han upp i elden.” — Psalm 46:9.

När kommer detta att inträffa i global skala? Jehovas vittnens bibelstudieprogram ger dig ett tillfredsställande svar på den frågan. Vi uppmuntrar dig att sätta dig in i detta studieprogram.a Om du är intresserad av mänskliga rättigheter, kommer du inte att bli besviken.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 13]

Källan till mänskliga rättigheter

I Artikel 1 av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna sägs det att ”alla människor äro födda fria och lika i värde och rättigheter”. De mänskliga rättigheterna beskrivs således som en rätt som tillflyter människor vid födelsen, på ungefär samma sätt som en flod för vatten till dem som bor utmed dess stränder. Var hade denna ”flod” sin upprinnelse?

Enligt den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna har mänskliga varelser dessa rättigheter därför att ”de äro utrustade med förnuft och samvete”. Som det uttrycks i en FN-publikation: ”Eftersom människan är en förnuftsbegåvad och moralisk varelse, är hon olik alla andra skapelser på jorden och är därför berättigad till vissa fri- och rättigheter som andra varelser inte åtnjuter.” (Kursiverat av oss) Att människan är utrustad med förnuft och samvete sägs alltså vara grundvalen för hennes rättigheter. Om det förhåller sig så, måste källan till människans förnuft och samvete också vara källan till hennes mänskliga rättigheter.

För personer som kämpar för de mänskliga rättigheterna och samtidigt tror på evolutionsteorin kan kopplingen mellan mänskliga rättigheter och förnuft och samvete skapa vissa problem. Den evolutionistiska boken Life Ascending medger: ”När vi frågar oss hur en process [utveckling] ... kan ha frambringat förmågan att uppskatta skönhet och sanning, medlidandet, frihetsbegreppet och framför allt den mångfald sinnesstämningar som människor kan befinna sig i, blir vi förbryllade.” Och detta med all rätt. Att påstå att människans medfödda förnuft och samvete kommer från lägre stående varelser utan förnuft och samvete är som att säga att en flod kommer från en källa utan vatten.

Eftersom sådana mänskliga egenskaper som förnuft och samvete inte kan komma från en undermänsklig källa, måste de härröra från en källa som är högre än människan. Att endast människor är utrustade med de egenskaper som förknippas med de mänskliga rättigheterna — förnuft och samvete — beror enligt Bibeln på att vi, i motsats till djuren, är skapade till ”Guds avbild”. (1 Moseboken 1:27) Ett välgrundat svar på frågan om varför människor har moraliska rättigheter är att de har ”inneboende värde eller värdighet eller är ... Guds barn”, som det sägs i boken Human Rights—Essays on Justification and Applications.

[Ruta/Bilder på sidan 14]

Utbildning för fred

För några år sedan, när kriget rasade som värst på Balkan, tjänstgjorde Branko som beväpnad vakt på ett sjukhus i den kroatiska delen av Bosnien.b En av läkarna där studerade Bibeln tillsammans med Jehovas vittnen, och en natt berättade han för Branko vad han hade lärt sig under sitt studium. Branko blev så gripen av det han fick höra att han lade ner sina vapen. Någon tid senare, när Branko hade flyttat till ett annat europeiskt land, var han med vid ett av Jehovas vittnens möten, och där träffade han Slobodan.

Också Slobodan kom från Bosnien, och han hade tjänstgjort i samma krig som Branko — men på motståndarsidan. Slobodan hade stridit på serbernas sida mot kroaterna. När de träffades, var Slobodan redan ett Jehovas vittne, och han erbjöd sin forne fiende, Branko, ett bibelstudium. Allteftersom studiet fortskred växte Brankos kärlek till Skaparen, Jehova. Snart beslöt han sig för att bli ett Jehovas vittne.c

Också Slobodan hade blivit ett Jehovas vittne med hjälp av en tidigare fiende. Hur då? Efter det att Slobodan hade lämnat krigszonen i Bosnien fick han besök av Mujo, som också var från Bosnien men hade uppfostrats i en religion som skilde sig mycket från Slobodans. Nu var Mujo ett Jehovas vittne. Trots att de tidigare hade varit fiender tackade Slobodan ja när Mujo erbjöd sig att studera Bibeln med honom, vilket ledde till att han blev ett Jehovas vittne.

Vad var det som fick dessa män att övervinna djupt rotade etniska hatkänslor och bli vänner i stället för fiender? Genom att studera Bibeln lärde de sig att älska Jehova. De var därför villiga att bli ”lärda av Gud att bevisa varandra kärlek”. (1 Thessalonikerna 4:9) Som professor Wojciech Modzelewski sade beträffande Jehovas vittnen i allmänhet: ”Nyckeln till deras fridsamma inställning är deras föresats att redan nu följa de principer som finns uppenbarade i Bibeln.”

[Fotnoter]

[Bilder på sidan 11]

En förändring av styrelsesättet och människors sinnesinställning — kommer det någonsin att inträffa?

[Bildkälla]

Foto: U.S. National Archives

[Bilder på sidorna 12, 13]

Biblisk undervisning leder till positiva förändringar