1, 2. Vilken var den största händelsen i världshistorien, och varför är det inte konstigt att den var osynlig för människor?

FUNDERAR du ibland på hur det skulle ha varit att leva under en avgörande historisk epok? Många gör det. Men tänk efter: Om du nu hade levt under en sådan spännande tid, skulle du då personligen ha fått bevittna de händelser som ledde fram till en förändring? Det är inte så säkert. Många händelser som innebär slutet för gamla regimer och som det sedan skrivs om i historieböckerna nås aldrig av offentlighetens ljus. På sätt och vis är det mycket i historien som utspelas bakom stängda dörrar – i tronsalar, styrelserum och regeringsbyggnader. Men ändå påverkas miljontals människor av förändringarna.

² Vad kan då sägas om den absolut största händelsen i världshistorien? Den har berört miljontals människoliv. Ändå var det ingen människa som bevittnade den. Vi talar naturligtvis om upprättandet av Guds rike i himlen, det messianska styre som snart ska göra slut på hela den nuvarande världsordningen. (Läs Daniel 2:34, 35, 44, 45.) Människor såg alltså inte den här viktiga händelsen, men betyder det att Jehova dolde den för mänskligheten? Eller var det i stället så att han i förväg gjorde sitt lojala folk redo för den? Vi ska se.

”Min budbärare ... skall röja en väg framför mig”

3–5. a) Vem var ”förbundets budbärare” i Malaki 3:1? b) Vad skulle hända innan ”förbundets budbärare” kom till templet?

³ Redan långt tillbaka var det Jehovas avsikt att hans folk skulle göras redo för upprättandet av det messianska riket. Tänk till exempel på profetian i Malaki 3:1: ”Se! Jag sänder min budbärare, och han skall röja en väg framför mig. Och plötsligt skall Han komma till Sitt tempel, den sanne Herren, som ni söker, och förbundets budbärare, som ni finner behag i.”

⁴ När kom Jehova, ”den sanne Herren”, i den nutida uppfyllelsen för att inspektera dem som tjänade i den jordiska förgården till hans andliga tempel? Profetian förklarar att Jehova skulle komma tillsammans med ”förbundets budbärare”. Vem var det? Ingen mindre än den messianske kungen, Jesus Kristus! (Luk. 1:68–73) Han hade precis blivit insatt som kung och skulle inspektera och rena Guds folk på jorden. (1 Petr. 4:17)

⁵ Men vem var den ”budbärare” som nämndes först i Malaki 3:1? Denna profetiska förebild skulle framträda innan den messianske kungens närvaro började. Var det någon som under årtiondena före 1914 banade väg för den messianske kungen?

6. Vilka verkade som den förutsagde budbäraren som förberedde Guds folk för det som låg framför dem?

⁶ I den här boken kommer vi att hitta svaren på sådana frågor genom att se på Jehovas folks spännande nutidshistoria. Den visar att en liten grupp uppriktiga människor mot slutet av 1800-talet framträdde som de enda sanna kristna bland en mängd falska. De blev kända som bibelforskare. De som tog ledningen bland dem, Charles Taze Russell och hans närmaste medarbetare, verkade som den förutsagde budbäraren, som gav Guds folk andlig vägledning och förberedde dem för det som låg framför dem. Vi ska se hur denne ”budbärare” gjorde det på fyra olika sätt.

Ljus över Bibelns sanning

7, 8. a) Vilka avslöjade den falska läran om själens odödlighet på 1800-talet? b) Vilka andra falska läror avslöjade Russell och hans medarbetare?

⁷ Bibelforskarna studerade och bad om Jehovas vägledning; de enades om lärofrågor och sammanställde och publicerade de tydliga sanningar de hade funnit. Under många hundra år hade den så kallade kristna världen varit insvept i andligt mörker, och många av kristenhetens läror hade hedniskt ursprung. Ett tydligt exempel är läran om själens odödlighet. Men under 1800-talet granskades den här läran av några uppriktiga bibelläsare, som insåg att den inte hade något stöd i Bibeln. Henry Grew, George Stetson och George Storrs skrev och höll predikningar som avslöjade den här sataniska lögnen.a Deras arbete hade i sin tur stor inverkan på Russell och hans nära medarbetare.

⁸ Den lilla gruppen bibelforskare kom fram till att andra läror som hade samband med själens odödlighet också var förvirrande och falska, till exempel läran att alla goda kommer till himlen och att de ondas odödliga själar plågas för evigt i ett brinnande helvete. Russell och hans medarbetare avslöjade modigt de här lögnerna i en mängd artiklar, böcker, broschyrer, traktater och tryckta predikningar.

9. Hur avslöjades treenighetsläran i Zion’s Watch Tower?

⁹ Bibelforskarna avslöjade också att den allmänt accepterade treenighetsläran var falsk. År 1887 stod det i Zion’s Watch Tower: ”Skriften är mycket tydlig med att Jehova och vår Herre Jesus är klart åtskilda individer och framhåller också det exakta förhållandet dem emellan.” Artikeln kommenterade också hur märkligt det var att ”läran om en treenig gud – tre gudar i en och samtidigt en gud i tre – över huvud taget blivit så omhuldad och fått ett sådant fäste. Men detta faktum visar bara hur djupt kyrkan sov medan fienden slog henne i villfarelsens bojor.”

10. Hur framhölls det markerade året 1914?

¹⁰ Som den fullständiga titeln visade (på svenska: Zions Vakt-Torn och förkunnare af Kristi närvaro) var mycket av innehållet i tidskriften inriktat på profetior om Kristus närvaro. De trogna smorda som bidrog med artiklar insåg att de ”sju tider” som nämns i Daniels profetia hade samband med tidpunkten för upprättandet av det messianska riket. Redan på 1870-talet pekade de på 1914 som det år då de sju tiderna skulle nå sitt slut. (Dan. 4:25; Luk. 21:24) Våra bröder på den tiden förstod inte helt betydelsen av det året, men det de visste förkunnade de vitt och brett, något som vi ser verkningarna av än i dag.

11, 12. a) Åt vilka gav Russell äran för det han lärde ut? b) Varför var det arbete som Russell och hans medarbetare utförde före 1914 så viktigt?

¹¹ Varken Russell eller hans trogna medarbetare tog åt sig äran för att ha återupptäckt och förstått de här viktiga andliga sanningarna. Russell erkände att han stod i tacksamhetsskuld till andra. Framför allt gav han äran åt Jehova Gud, som lär sitt folk det de behöver veta, när de behöver veta det. Det är tydligt att Jehova välsignade Russells och hans medarbetares ansträngningar att skilja sanning från lögn. Allteftersom åren gick vidgades klyftan mellan dem och kristenheten mer och mer.

¹² Under årtiondena före 1914 gjorde de här trogna männen verkligen en enorm insats för att försvara sanningarna i Bibeln. I en tillbakablick i The Watch Tower för 1 november 1917 sades det: ”Miljontals människor i vår tid har befriats från den tyngande börda av fruktan som helvetesläran och andra falska läror lagt på dem ... Sanningens flod, som började stiga för över fyrtio år sedan, stiger högre och högre och kommer att fortsätta att stiga tills den fyller hela jorden. För motståndarna är det lika omöjligt att hindra sanningen från att spridas över hela jorden som det är att med en vanlig kvast stoppa vågorna från en mäktig ocean.”

13, 14. a) Hur banade ”budbäraren” vägen för den messianske kungen? b) Vad kan vi lära av det våra bröder gjorde för mer än hundra år sedan?

¹³ Tänk efter: Skulle Guds folk ha varit redo när Kristus närvaro började om de inte hade kunnat skilja på Jesus och hans Far, Jehova? Knappast! Inte heller skulle de ha varit redo om de hade trott att odödlighet är något som alla automatiskt äger, i stället för att det är en dyrbar gåva som bara några få av hans nära efterföljare får, eller om de hade trott att Gud plågar människor för evigt i ett brinnande helvete utan något hopp om befrielse. Budbäraren banade helt klart vägen för den messianske kungen!

¹⁴ Vad kan vi i dag lära oss av det våra bröder gjorde för mer än hundra år sedan? Vi behöver också flitigt läsa och studera Guds ord. (Joh. 17:3) Samtidigt som den här materialistiska världen blir mer och mer andligt utmärglad vill vi att vår andliga aptit ska öka! (Läs 1 Timoteus 4:15.)

”Gå ut från henne, mitt folk”

15. Vad insåg bibelforskarna så småningom? (Se också fotnoten.)

¹⁵ Bibelforskarna lärde att det var nödvändigt att ta avstånd från kristenhetens kyrkor. År 1879 skrev man i Zion’s Watch Tower om den ”babyloniska kyrkan”. Syftade man på påvedömet? Den katolska kyrkan? Protestanterna hade i flera hundra år sagt att det Babylon som nämns i Bibeln var en profetisk bild av katolska kyrkan. Men bibelforskarna insåg så småningom att alla kristenhetens kyrkor och samfund var en del av det nutida ”Babylon”. Varför det? Därför att de alla lärde ut sådana lögner som nämnts tidigare.b Med tiden uttrycktes det alltmer rakt på sak i våra publikationer vad uppriktiga medlemmar i Babylons kyrkor behövde göra.

16, 17. a) Hur betonades behovet av att lämna falsk religion i band III av Millennii Dagning och i Zion’s Watch Tower? b) Vad försvagade kraften i sådana här tidiga uppmaningar? (Se fotnoten.)

¹⁶ Vi kan ta ett exempel. I band III av Millennii Dagning, som gavs ut 1891 på engelska, dryftades Guds förkastande av det nutida Babylon. Det stod bland annat: ”Hela systemet – ett systemernas system – är förkastat.” Vidare sades det att alla som ”icke sympatisera med hennes falska läror och bruk, kallas nu att avskilja sig från henne”.

¹⁷ En artikel i Zion’s Watch Tower för januari 1900 riktade sig särskilt till dem som fortfarande stod skrivna som kyrkomedlemmar men som urskuldade sig med att säga: ”Jag sympatiserar helt och hållet med sanningen, och jag är nästan aldrig med vid några andra möten.” I artikeln ställdes frågan: ”Men är detta rätt – att bara halvt om halvt ha lämnat Babylon? Är detta den lydnad som Gud väntar sig ... och som är tilltalande och godtagbar i hans ögon? Verkligen inte. Han [kyrkomedlemmen] ingick offentligt ett avtal med samfundet när han anslöt sig till det, och han bör troget uppfylla alla villkor i det tills han ... offentligt avsäger sig sitt medlemskap.” Med åren blev detta budskap allt tydligare.c Jehovas tjänare måste bryta alla band med falsk religion.

18. Varför var det nödvändigt att gå ut ur det stora Babylon?

¹⁸ Om det inte hade kommit sådana här varningar regelbundet, skulle då Kristus ha haft en grupp förberedda smorda tjänare på jorden när han insattes som kung? Knappast. Det är bara kristna som står helt utanför Babylon som kan tillbe Jehova ”med ande och sanning”. (Joh. 4:24) Är vi i dag lika beslutna att hålla oss borta från falsk religion? Vi vill verkligen ta den här uppmaningen på allvar: ”Gå ut från henne, mitt folk”! (Läs Uppenbarelseboken 18:4.)

De samlades för att tillbe

19, 20. Vad framhöll Zion’s Watch Tower att Guds folk behövde göra?

¹⁹ Bibelforskarna lärde att de kristna skulle samlas för tillbedjan, där så var möjligt. För sanna kristna räcker det inte att överge falsk religion. Det är också viktigt att engagera sig i sann tillbedjan. Från de första numren av Zion’s Watch Tower uppmuntrades läsarna att komma tillsammans för att tillbe. I juli 1880 redogjorde broder Russell för en föredragsresa han hade gjort och kommenterade hur uppmuntrande det hade varit med alla möten. Han uppmanade läsarna att skriva och berätta hur det gick, och en del rapporter publicerades i tidskriften. Varför det? Han skrev: ”Låt oss alla få del av ... den framgång som Herren ger er; huruvida ni fortsätter att församlas med dem som delar er dyrbara tro.”

²⁰ År 1882 fanns det en artikel i Zion’s Watch Tower som betonade vikten av att församlas. De kristna uppmanades att hålla möten ”för att uppbygga, uppmuntra och styrka varandra”. Det sades: ”Det viktiga är inte om det finns någon lärd eller begåvad bland er. Må var och en ta med sin bibel och papper och penna och använda så många hjälpmedel i form av konkordanser ... etc. som möjligt. Välj ut ett ämne, be om andens vägledning för att kunna förstå; läs, tänk efter och jämför skriftställe med skriftställe, och ni kommer förvisso att vägledas in i sanningen.”

21. På vilket sätt var bibelforskarna i Allegheny i Pennsylvania fina föredömen?

²¹ Bibelforskarna hade sitt huvudkontor i Allegheny i Pennsylvania. De var fina föredömen i att följa rådet om att församlas som finns i Hebréerna 10:24, 25. (Läs.) Långt senare berättade en äldre broder som hette Charles Capen om de möten han var med vid som liten. Han skrev: ”Jag kommer fortfarande ihåg ett av de skriftställen som fanns på väggen i Sällskapets samlingslokal: ’En är eder Mästare, och I ären alla bröder.’ Den versen etsade sig fast i mitt minne – det finns ingen uppdelning mellan präster och lekmän bland Jehovas folk.” (Matt. 23:8) Broder Capen kom också ihåg hur givande och uppmuntrande mötena var och att broder Russell var noga med att visa alla i församlingen personlig omsorg.

22. Hur reagerade trogna kristna på uppmaningen att församlas, och vad kan vi lära oss av dem?

²² Andra trogna kristna följde deras exempel och tog till sig av anvisningarna. Det bildades församlingar i andra delstater, som Ohio och Michigan, och senare över hela Nordamerika och i andra länder. Tänk efter: Skulle Guds folk verkligen ha varit redo för Kristus närvaro om de inte hade övats att följa det inspirerade rådet att komma tillsammans för tillbedjan? Knappast! Och i vår tid då? Vi behöver vara lika beslutna att troget vara med vid församlingens möten och därigenom ta vara på alla möjligheter att tillbe Jehova tillsammans.

De predikade nitiskt

23. Hur betonades det i Zion’s Watch Tower att alla smorda måste predika sanningen?

²³ Bibelforskarna lärde att alla smorda måste predika sanningen. År 1885 stod det i Zion’s Watch Tower: ”Vi får aldrig glömma att alla medlemmar i den smorda skaran är smorda att predika (Jes. 61:1), de är kallade till förkunnartjänsten.” Och i ett nummer från 1888 stod det rakt på sak: ”Vårt uppdrag är tydligt ... Om vi skulle ignorera det och ursäkta oss, voro vi sannerligen lata tjänare, ovärdiga den höga ställning till vilken vi äro kallade.”

24, 25. a) Vad gjorde Russell och hans medarbetare förutom att uppmuntra Guds folk att predika? b) Hur beskrev en kolportör sitt arbete?

²⁴ Broder Russell och hans medarbetare gjorde mer än att bara uppmuntra Guds folk att gå ut och predika. De började också framställa traktater som kallades Bible Students’ Tracts (Bibelforskares traktater), som längre fram också kallades Old Theology Quarterly (Den gamla Teologien). De som läste Zion’s Watch Tower fick dessa traktater och kunde i sin tur sprida dem kostnadsfritt till allmänheten.

²⁵ De som ägnade sig åt tjänsten på heltid kallades kolportörer. Charles Capen, som vi nämnde tidigare, var en av dem. Längre fram berättade han: ”Jag använde myndigheternas kartor för att kunna täcka distriktet i Pennsylvania. De visade varenda liten väg, och på så vis kunde jag nå ut till vartenda county till fots. Efter en tre dagar lång tur på landet för att ta upp beställningar på böckerna i serien Studier i Skriften hyrde jag ibland häst och vagn när jag skulle leverera böckerna. Ofta stannade jag och övernattade på olika gårdar. Tänk så det var på den tiden, innan alla hade bil.”

26. a) Varför behövde Guds folk ta del i predikoarbetet för att vara redo för Kristus styre? b) Vilka frågor är det bra att ställa sig?

²⁶ De här ansträngningarna i predikoarbetet krävde både mod och nit. Skulle sanna kristna ha varit redo för Kristus styre om de inte hade fått lära sig hur viktigt det är att predika? Knappast! Det arbetet skulle ju trots allt känneteckna Kristus närvaro. (Matt. 24:14) Guds folk behövde vara inställda på att låta det här livräddande arbetet komma först i livet. Det är bra om vi frågar oss: Kommer tjänsten först i mitt liv? Är jag villig att välja bort andra saker för att kunna engagera mig helt i tjänsten?

Guds rike har fötts!

27, 28. Vad fick Johannes se i en syn, och hur reagerade Satan och demonerna på Guds rikes födelse?

²⁷ Till slut kom det avgörande året 1914. Som vi såg i början av kapitlet var inga människor ögonvittnen till allt det fantastiska som hände i himlen. Men aposteln Johannes fick se en syn där det beskrevs i symboler. Föreställ dig scenen: Johannes ser ”ett stort tecken” i himlen. Guds ”kvinna”, hans organisation av andevarelser i himlen, är havande och föder en son. Vi får veta att det symboliska barnet snart ska ”vara herde över alla nationerna med en stav av järn”. När barnet har fötts blir det ”bortryckt till Gud och till hans tron”. En hög röst i himlen säger: ”Nu har räddningen och makten och kungariket, som tillhör vår Gud, och myndigheten, som tillhör hans Smorde, blivit en verklighet.” (Upp. 12:1, 5, 10)

²⁸ Det Johannes såg var utan tvivel det messianska rikets födelse. Vi förstår att det som hände var fantastiskt, men det uppskattades inte av alla. Satan och hans demoner förde krig mot Mikael, dvs. Kristus, och hans trogna änglar. Och hur gick det? Vi läser: ”Så blev den store draken nerslungad, den ursprunglige ormen, han som kallas Djävul och Satan, han som vilseleder hela den bebodda jorden; han slungades ner till jorden, och hans änglar slungades ner med honom.” (Upp. 12:7, 9)

29, 30. Hur påverkade rikets födelse förhållandena a) på jorden? b) i himlen?

²⁹ Långt före 1914 hade bibelforskarna sagt att en svår tid skulle börja det året. Men inte ens de hade kunnat föreställa sig hur sann den förutsägelsen skulle visa sig vara. Som Johannes syn visade skulle Satan då få ett ännu större inflytande över det mänskliga samhället: ”Ve jorden och havet, ty Djävulen har kommit ner till er i stor förbittring, eftersom han vet att han har en kort tidsfrist.” (Upp. 12:12) År 1914 bröt första världskriget ut, och tecknet på att Kristus var närvarande som kung började synas över hela världen. De ”sista dagarna” för den här världsordningen hade börjat. (2 Tim. 3:1)

³⁰ Men i himlen var det stor glädje. Satan och demonerna var avlägsnade för gott. Johannes berättelse fortsätter: ”Gläd er därför, ni himlar och ni som bor i dem!” (Upp. 12:12) Himlen var renad och Jesus var insatt som kung, så nu kunde det messianska riket aktivt ingripa för Guds folk på jorden. Hur då? Som vi såg i början av kapitlet skulle Kristus som ”förbundets budbärare” först rena Guds folk. Vad skulle det innebära?

En tid av prövning

31. Vad förutsade Malaki om perioden av rening, och hur uppfylldes profetian? (Se också fotnoten.)

³¹ Malaki förutsade att reningsprocessen inte skulle bli enkel. Han skrev: ”Vem kan uthärda dagen då han kommer, och vem kan bestå när han visar sig? Ty han skall vara som smältarens eld och som tvättarnas lut.” (Mal. 3:2) Så blev det verkligen. Med början 1914 drabbades Guds folk på jorden av en rad hårda prövningar och svårigheter. Medan första världskriget rasade blev många bibelforskare satta i fängelse och utsattes för grym förföljelse.d

32. Vilka interna oroligheter drabbades Guds folk av efter 1916?

³² Organisationen drabbades också av interna oroligheter. År 1916 dog broder Russell vid bara 64 års ålder, och det blev ett hårt slag för många. Det kom då fram att en del hade låtit en enda människa få alltför stor betydelse. Även om broder Russell inte ville ha det så, hade det uppstått en viss personkult kring honom. Många trodde att det gradvisa uppenbarandet av sanning hade upphört i och med hans död, och en del blev bittra och motarbetade alla försök att gå vidare. Den inställningen bidrog till att det utvecklades ett avfall som splittrade organisationen.

33. Vilka ouppfyllda förväntningar blev en prövning för Guds folk?

³³ En annan prövning var förväntningar som inte infriades. Även om The Watch Tower helt riktigt hade framhållit att hedningarnas tider skulle sluta 1914, förstod man inte exakt vad som skulle hända det året. (Luk. 21:24) Man trodde att Kristus då skulle ta sin smorda brudklass till himlen för att de skulle härska tillsammans med honom. Men så blev det inte. I slutet av 1917 stod det i The Watch Tower att en 40-årig skördetid skulle sluta på våren 1918. Men predikoarbetet upphörde inte. Det fortsatte att blomstra. Tidskriften förklarade det med att skördetiden faktiskt hade slutat men att det återstod en efterskörd. Men många blev ändå så besvikna att de slutade tjäna Jehova.

34. Vilket bakslag kom 1918, och varför trodde kristenhetens präster att Guds folk var ”döda”?

³⁴ Ett annat bakslag kom 1918. Broder Rutherford, som tog ledningen bland Guds folk efter broder Russells död, greps tillsammans med sju andra ansvariga bröder och dömdes på falska grunder till långa fängelsestraff i det federala fängelset i Atlanta i Georgia. Ett tag verkade det som om predikoarbetet hade stannat av helt, till många prästers stora glädje. Med ”ledarna” i fängelse, huvudkontoret i Brooklyn stängt och predikoarbetet begränsat i både Amerika och Europa trodde prästerskapet att bibelforskarna inte längre utgjorde något hot – att de var ”döda”. (Upp. 11:3, 7–10) Tänk så fel de hade!

De fick liv igen!

35. Varför tillät Jesus att hans efterföljare drabbades av prövningar, och vad gjorde han för att hjälpa dem?

³⁵ Vad sanningens fiender inte visste var att Jesus tillät att hans efterföljare drabbades av dessa svårigheter därför att Jehova då satt ”som en som smälter och renar silver”. (Mal. 3:3) Jehova och hans son var säkra på att de trogna skulle ta sig igenom de här glödheta prövningarna, som luttrade och renade dem och gjorde dem bättre rustade än någonsin att tjäna sin kung. I början av 1919 stod det klart att Guds ande hade gjort det som hans folks fiender trodde var omöjligt. De trogna hade blivit återupplivade! (Upp. 11:11) Av allt att döma var det då Kristus uppfyllde en viktig del av tecknet på de sista dagarna. Han tillsatte ”den trogne och omdömesgille slaven”, en liten grupp smorda som skulle ha ledningen bland hans folk och dela ut andlig mat i rätt tid. (Matt. 24:45–47)

36. Vad visade att Guds folk hade blivit andligt återupplivade?

³⁶ Broder Rutherford och hans medarbetare släpptes ut ur fängelset den 26 mars 1919. Man planerade genast att hålla en sammankomst i september. Planer drogs också upp för att ge ut ytterligare en tidskrift. Den skulle heta Den Gyllne Tidsåldern och var tänkt att användas i tjänsten på fältet.e Samma år utkom också första numret av en annan publikation, Bulletin, som nu heter Livet och tjänsten som kristen - arbetshäfte. Ända från början har syftet med den varit att uppmuntra till tjänst på fältet. Vi ser alltså att tjänsten från hus till hus kom alltmer i fokus från och med 1919.

37. Hur förädlades Guds folk av uppdraget att predika?

³⁷ Predikoarbetet fortsatte att förädla Kristus tjänare, för de som var stolta och arroganta kunde inte tänka sig att utföra en så enkel syssla. De som inte följde med i den här utvecklingen drog sig tillbaka. Under åren efter 1919 blev några av dem bittra och började förtala och förolämpa Jehovas trogna tjänare och ställde sig till och med på motståndarnas sida.

38. Vad visar Guds folks alla framgångar och segrar?

³⁸ Men trots sådana angrepp fortsatte Kristus efterföljare på jorden att växa och frodas andligen. Varenda framgång och varenda seger sedan dess övertygar oss om att Guds rike regerar! Utan Guds stöd och välsignelse, som han ger genom sin son och det messianska riket, skulle en grupp ofullkomliga människor aldrig kunna vinna seger efter seger över Satan och den här onda världsordningen. (Läs Jesaja 54:17.)

39, 40. a) Nämn något om upplägget i boken. b) Vilken nytta kan vi personligen ha av att studera den här boken?

³⁹ I de följande kapitlen ska vi undersöka vad Guds rike har uträttat här på jorden under de hundra år som gått sedan det upprättades i himlen. Varje del i boken kommer att behandla en särskild aspekt av Guds rikes verksamhet på jorden. Och i varje kapitel finns en repetitionsruta som hjälper oss att tänka igenom hur verkligt det riket är för oss personligen. I de avslutande kapitlen ska vi gå igenom hur det kommer att bli när Guds rike inom en nära framtid ska komma för att tillintetgöra de onda och göra jorden till ett paradis. Vilken nytta kommer vi att ha av att studera den här boken?

⁴⁰ Satan vill undergräva vår tro på Guds rike. Men Jehova vill stärka vår tro, så att den kan göra oss trygga och starka. (Ef. 6:16) Vi vill därför uppmuntra dig att studera den här boken noga. Fråga dig själv: Är Guds rike en realitet för mig? Ju mer verkligt det är för oss nu, desto mer troligt är det att vi lojalt står på Jehovas sida den dag då alla som lever ska inse att hans rike är en verklighet och att det regerar!

1, 2. Hur har Jehova uppenbarat sin avsikt för mänskligheten?

OMTÄNKSAMMA föräldrar låter barnen vara med när de pratar om sådant som rör familjen. Men det är inte säkert att barnen får höra allt. Föräldrarna berättar bara sådant som de anser att barnen är tillräckligt mogna för att kunna hantera.

² På liknande sätt har Jehova steg för steg uppenbarat sin avsikt för den mänskliga familjen, men bara när han har vetat att det har varit rätt tid för det. Vi ska göra en kort genomgång av hur Jehova har uppenbarat sanningar om Guds rike historien igenom.

Varför behövs Guds rike?

3, 4. Förutbestämde Jehova hur människans historia skulle utvecklas? Förklara.

³ Från början ingick inte det messianska riket i Jehovas avsikt. Varför inte det? Jehova förutbestämde inte hur människans historia skulle utvecklas; han skapade ju människan med fri vilja. Men han berättade för Adam och Eva om sin avsikt med människorna: ”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden och lägg den under er.” (1 Mos. 1:28) Och Jehova förväntade att de skulle respektera hans normer för rätt och fel. (1 Mos. 2:16, 17) Adam och Eva kunde ha valt att vara lojala. Om de och deras avkomlingar hade varit det, skulle Guds rike med Kristus som kung inte ha behövts för att genomföra Guds avsikt. Då skulle jorden i dag ha varit befolkad av fullkomliga människor som alla tillbad Jehova.

⁴ Satan och Adam och Eva gjorde uppror, men det fick inte Jehova att överge sin avsikt att uppfylla jorden med fullkomliga människor. Han anpassade i stället sitt sätt att genomföra den. Hans avsikt är inte som ett tåg som måste gå på ett visst spår för att nå sin destination och som skulle kunna spåra ur. När Jehova har kungjort sin avsikt kan ingen kraft i universum hindra att den genomförs. (Läs Jesaja 55:11.) Om ett spår skulle blockeras så byter Jehova till ett annat.a (2 Mos. 3:14, 15) När han anser att det är lämpligt uppenbarar han för sina lojala tjänare på vilket nytt sätt han kommer att förverkliga sin avsikt.

5. Hur hanterade Jehova upproret i Eden?

⁵ Det var upproret i Eden som gjorde att Jehova bestämde att ett rike skulle ingå i hans avsikt. (Matt. 25:34) Vid den här mörka tidpunkten i historien började Jehova sprida ljus över det redskap han skulle använda för att rädda mänskligheten och utplåna den skada som orsakats av Satans misslyckade försök att skaffa sig makt. (1 Mos. 3:14–19) Men Jehova avslöjade inte alla detaljer om sitt rike på en gång.

Jehova börjar uppenbara sanningar om sitt rike

6. Vilket löfte gav Jehova, men vad avslöjade han inte?

⁶ I den allra första profetian lovade Jehova att en särskild ”avkomma” skulle krossa ormen. (Läs 1 Moseboken 3:15.) Men vid det tillfället avslöjades varken den avkommans eller ormens avkommas identitet. Det skulle faktiskt dröja omkring 2 000 år innan Jehova spred mer ljus över de här detaljerna.b

7. Varför utvalde Jehova Abraham, och vad kan vi lära av det?

⁷ Med tiden bestämde Jehova att den utlovade avkomman skulle komma genom Abraham. Han blev utvald därför att han hade ”lyssnat till ... [Jehovas] röst”. (1 Mos. 22:18) Vi lär oss något mycket viktigt av det – Jehova gör bara sin avsikt känd för dem som har en vördnadsfull fruktan för honom. (Läs Psalm 25:14.)

8, 9. Vad uppenbarade Jehova om den utlovade avkomman för Abraham och för Jakob?

⁸ När Jehova talade med sin vän Abraham genom en ängel uppenbarade han för första gången den viktiga detaljen att den utlovade avkomman skulle vara en människa. (1 Mos. 22:15–17; Jak. 2:23) Men hur skulle avkomman krossa ormen? Och vem var ormen? Senare uppenbarelser från Gud skulle sprida ljus över de frågorna.

⁹ Jehova bestämde att den utlovade avkomman skulle komma genom Abrahams sonson Jakob, en man som hade stark tro på Gud. (1 Mos. 28:13–22) Genom Jakob avslöjade Jehova att det skulle vara en avkomling av Jakobs son Juda. Jakob profeterade att denne avkomling skulle få ta emot en spira, en stav som symboliserade kunglig makt, och att det var honom ”folkens lydnad [skulle] tillhöra”. (1 Mos. 49:1, 10) Genom det här uttalandet visade Jehova att den utlovade avkomman skulle bli en härskare, en kung.

10, 11. Varför uppenbarade Jehova sin avsikt för David och för Daniel?

¹⁰ Omkring 650 år efter Judas dagar uppenbarade Jehova mer om sin avsikt för kung David, en av Judas avkomlingar. Jehova beskrev honom som ”en man i överensstämmelse med sitt hjärta”. (1 Sam. 13:14; 17:12; Apg. 13:22) David fruktade Jehova, och därför valde Jehova att sluta ett förbund med honom och lovade honom att en av hans avkomlingar skulle härska för evigt. (2 Sam. 7:8, 12–16)

¹¹ Omkring 500 år senare lät Jehova profeten Daniel uppenbara exakt vilket år den Smorde, Messias, skulle framträda på jorden. (Dan. 9:25) Jehova betraktade Daniel som ”en högt värderad man”. Varför det? Därför att Daniel hade djup respekt för Jehova och tjänade honom oavbrutet. (Dan. 6:16; 9:22, 23)

12. Vad skulle Daniel göra med profetian, och varför det?

¹² Jehova lät alltså sådana trogna profeter som Daniel skriva ner många detaljer om den utlovade avkomman, Messias. Men tiden var ännu inte inne för dem att förstå den fulla innebörden i det som Jehova inspirerade dem att skriva ner. Sedan Daniel hade fått en syn som hade med upprättandet av Guds rike att göra blev han tillsagd att försegla profetian tills Jehovas rätta tid var inne. Först då, i framtiden, skulle ”den sanna kunskapen ... bli stor”. (Dan. 12:4)

Jesus sprider ljus över Guds avsikt

13. a) Vem var den utlovade avkomman? b) Hur spred Jesus ljus över profetian i 1 Moseboken 3:15?

¹³ Jehova identifierade tydligt Jesus som den utlovade avkomman, den avkomling till David som skulle härska som kung. (Luk. 1:30–33; 3:21, 22) När Jesus började sin tjänst var det som om solen gick upp och spred ljus över Guds avsikt. (Matt. 4:13–17) Jesus undanröjde till exempel alla tvivel om vem som var ”ormen” i 1 Moseboken 3:14, 15, när han kallade Djävulen för en ”människomördare” och ”lögnens fader”. (Joh. 8:44) I den uppenbarelse som han gav Johannes sa han att ”den ursprunglige ormen” är ”han som kallas Djävul och Satan”.c (Läs Uppenbarelseboken 1:1; 12:9.) I samma uppenbarelse visade Jesus hur han, den utlovade avkomman, slutligen kommer att uppfylla profetian som uttalades i Eden och utplåna Satan. (Upp. 20:7–10)

14–16. Förstod lärjungarna alltid den fulla innebörden i det Jesus undervisade om? Ge exempel.

¹⁴ Som vi såg i kapitel 1 i den här boken hade Jesus mycket att säga om Guds rike. Men han berättade inte alltid alla detaljer som hans lärjungar ville veta. Och även när han gick in på detaljer var det inte förrän långt senare – ibland flera hundra år senare – som hans efterföljare började förstå den fulla innebörden i det han sagt. Vi ska se på några exempel.

¹⁵ År 33 sa Jesus klart och tydligt att hans medregenter skulle tas från jorden och få liv som andevarelser i himlen. Men hans lärjungar förstod inte den här tanken på en gång. (Dan. 7:18; Joh. 14:2–5) Samma år berättade Jesus flera liknelser som visade att Guds rike inte skulle upprättas förrän långt efter det att han stigit upp till himlen. (Matt. 25:14, 19; Luk. 19:11, 12) Lärjungarna förstod inte den här viktiga sanningen, så efter Jesus uppståndelse frågade de honom: ”Återställer du kungariket åt Israel i denna tid?” Men Jesus valde att inte avslöja fler detaljer vid den tidpunkten. (Apg. 1:6, 7) Han lärde också att det skulle finnas ”andra får”, som inte skulle ingå i hans ”lilla hjord” av medregenter. (Joh. 10:16; Luk. 12:32) Det var inte förrän långt efter det att Guds rike hade upprättats 1914 som Jesus efterföljare tydligt kunde identifiera dessa två grupper.

¹⁶ Det fanns mycket som Jesus kunde ha berättat för sina lärjungar när han var tillsammans med dem här på jorden, men han visste att de inte skulle kunna bära det. (Joh. 16:12) Kunskapen om Guds rike ökade en hel del under det första århundradet. Men tiden var ännu inte inne för sådan kunskap att ”bli stor”.

Den sanna kunskapen blir stor i ”ändens tid”

17. Vad måste vi göra för att förstå sanningen om Guds rike, men vad behövs mer?

¹⁷ Jehova lovade Daniel att många skulle ”forska” (ordagrant: ”gå fram och tillbaka” eller ”ströva omkring”) i Guds ord under ”ändens tid” och att den sanna kunskapen om Guds avsikt då skulle bli stor. (Dan. 12:4) För att få den här kunskapen måste vi alltså anstränga oss. I ett uppslagsverk sägs det att en form av det hebreiska verb som återgetts med ”forska” förmedlar tanken på någon som studerar en bok mycket noggrant och ingående. Men hur mycket vi än studerar Bibeln kan vi inte helt och fullt förstå sanningen om Guds rike om inte Jehova hjälper oss. (Läs Matteus 13:11.)

18. Hur har de som fruktat Jehova visat tro och ödmjukhet?

¹⁸ Precis som Jehova steg för steg uppenbarade sanningar om Guds rike under perioden före 1914, så har han fortsatt med det under ändens tid. Som vi ska se i kapitel 4 och 5 har Guds folk under de senaste 100 åren behövt justera sin förståelse vid flera tillfällen. Innebär det att de inte har Jehovas stöd? Tvärtom! Han ger dem sitt fulla stöd. Varför det? Därför att de har visat två egenskaper som han älskar – tro och ödmjukhet. (Hebr. 11:6; Jak. 4:6) Jehovas tjänare visar tro på att alla Bibelns löften ska uppfyllas, och de visar ödmjukhet när de erkänner att de ibland har missförstått exakt hur de här löftena skulle förverkligas. Den ödmjuka inställningen återspeglas i det som sades i Vakt-Tornet för 15 maj 1925: ”Vi veta att Herren är sin egen tolk, och att han skall tolka sitt ord för sitt folk på sitt eget goda sätt och på sin egen rätta tid.”

19. Vad har hänt med kunskapen i ändens tid, och varför det?

¹⁹ När Guds rike upprättades 1914 hade Guds folk bara begränsad kunskap om hur profetiorna om riket skulle gå i uppfyllelse. (1 Kor. 13:9, 10, 12) I vår iver att få se Guds löften förverkligas har vi ibland dragit felaktiga slutsatser. Ett annat uttalande som gjordes i det nummer av Vakt-Tornet som citerades i förra paragrafen har stått sig genom åren: ”Det synes vara en säker regel att följa, att vi icke kunna förstå profetian förrän den är fullbordad eller håller på att fullbordas.” Nu när vi befinner oss långt fram i ändens tid är det många profetior om Guds rike som redan har uppfyllts och som håller på att uppfyllas. Eftersom de som tjänar Jehova är ödmjuka och villiga att bli korrigerade har han låtit dem få en mer fullständig bild av hans avsikt. Den sanna kunskapen har verkligen blivit stor!

En justerad förståelse av sanningen prövar Guds folk

20, 21. Hur påverkades de första kristna när det kom en justerad förståelse?

²⁰ När Jehova låter oss få en klarare förståelse av sanningen får vi möjlighet att visa hur vi är innerst inne. Kommer vår tro och ödmjukhet att hjälpa oss att acceptera förändringarna? Kristna som levde i mitten av det första århundradet ställdes inför ett sådant prov. Föreställ dig att du är en kristen jude på den tiden. Du har djup respekt för Moses lag och är stolt över ditt folks ursprung och historia. Men så kommer det inspirerade brev från aposteln Paulus där det står att lagen inte gäller längre och att Jehova har förkastat det bokstavliga Israel och i stället ska församla ett andligt Israel, som ska bestå av både judar och icke-judar. (Rom. 10:12; 11:17–24; Gal. 6:15, 16; Kol. 2:13, 14) Hur skulle du ha reagerat?

²¹ Ödmjuka kristna godtog Paulus inspirerade förklaring och blev välsignade av Jehova. (Apg. 13:48) Andra tyckte inte om det nya utan ville hålla fast vid sin egen uppfattning. (Gal. 5:7–12) Om de inte ändrade sig skulle de förlora möjligheten att bli Kristus medregenter. (2 Petr. 2:1)

22. Hur känner du när det kommer en ändrad förståelse av sanningen?

²² Under de senaste årtiondena har Jehova gett oss en tydligare bild av sitt rike. Han har till exempel hjälpt oss att bättre förstå när fåren skils från getterna, dvs. när de som får bli Guds rikes undersåtar skils från dem som inte vill underordna sig hans styre. Han har också lärt oss när hela skaran av de 144 000 blir fulltalig, vad Jesus liknelser om riket betyder och när de sista av de smorda kommer att få himmelskt liv.d Hur reagerar du på sådana klargöranden? Blir du stärkt i din tro? Ser du dem som bevis på att Jehova fortsätter att utbilda sitt ödmjuka folk? Innehållet i den här boken kommer att stärka din övertygelse om att Jehova steg för steg uppenbarar sin avsikt för dem som fruktar honom.

1, 2. Hur upphöjer Nya världens översättning Guds namn?

EN KLAR och kall tisdagsmorgon den 2 december 1947 påbörjade en liten grupp smorda bröder vid Betel i Brooklyn ett stort och krävande projekt – en ny bibelöversättning. Arbetet pågick i tolv år, men till slut, söndagen den 13 mars 1960, var de äntligen klara. Tre månader senare, den 18 juni, presenterade broder Nathan Knorr den sista delen av Nya världens översättning av Den heliga skrift på engelska för en entusiastisk publik vid en sammankomst i Manchester i England. Han satte ord på allas känslor när han sa att det här var en glädjens dag för Jehovas vittnen världen över. Något som var utmärkande för den här nya översättningen och särskilt glädjande var att den genomgående använde Guds egennamn.

² Många bibelöversättningar utelämnar Guds namn. Men Jehovas smorda tjänare gick till motaktion mot Satans försök att utplåna Guds namn ur människors medvetande. I inledningen till Nya världens översättning sades det därför: ”Det mest framträdande draget ... är att den låter Guds namn få sin rättmätiga plats i bibeltexten.” Guds egennamn, Jehova, förekommer på mer än 7 000 ställen i Nya världens översättning. Den här översättningen har verkligen på ett enastående sätt upphöjt namnet på vår himmelske Far – Jehova!

3. a) Vad kom våra bröder fram till när det gäller Guds namn? b) Hur ska vi förstå 2 Moseboken 3:13, 14? (Se rutan ”Innebörden i Guds namn”.)

³ Från början trodde bibelforskarna att Guds namn betydde: ”Jag är den jag är.” (2 Mos. 3:14, 1917) I Vakt-Tornet för 1 april 1926 sades det därför: ”Namnet Jehova betyder den självexisterande, ... den som inte hade någon begynnelse och ingen ände.” Men när översättarna av Nya världens översättning påbörjade sitt arbete hade Jehova hjälpt sitt folk att förstå att hans namn inte bara betecknar att han existerar i kraft av sig själv, utan först och främst att han är en Gud som har en avsikt och som är verksam. De lärde sig att namnet Jehova ordagrant betyder ”han orsakar att någon (något) blir”. Ja, det var han som såg till att universum och intelligent liv kom till, och han fortsätter att se till att hans avsikt och vilja genomförs. Men varför är det så viktigt att Guds namn blir upphöjt, och hur kan vi bidra till det?

”Låt ditt namn bli helgat”

4, 5. a) Vad ber vi egentligen om när vi ber ”låt ditt namn bli helgat”? b) Hur och när ska Gud helga sitt namn?

⁴ Jehova vill att hans namn ska bli upphöjt. Hans främsta avsikt är faktiskt att helga sitt namn, och det var det första Jesus tog upp i bönen Fader vår: ”Låt ditt namn bli helgat.” (Matt. 6:9) När vi ber så, vad är det då vi egentligen ber om?

⁵ Som vi såg i kapitel 1 är de här inledande orden det första av tre vädjanden som har samband med Jehovas avsikt. De andra två är: ”Låt ditt kungarike komma. Låt din vilja ske.” (Matt. 6:10) Så precis som vi ber att Jehova ska ingripa och låta sitt rike komma och att hans vilja ska ske, så ber vi att Jehova ska ingripa för att helga sitt namn. Vi ber med andra ord att Jehova ska rentvå sitt namn från all vanära som har hopats över det sedan upproret i Eden. Hur kommer Jehova att besvara en sådan bön? Han säger själv: ”Jag skall helga mitt stora namn, som har blivit vanhelgat bland nationerna.” (Hes. 36:23; 38:23) När Jehova tar bort ondskan från jorden vid Harmageddon helgar han sitt namn inför hela skapelsen.

6. Hur kan vi helga Guds namn?

⁶ Historien igenom har Jehova låtit sina tjänare ha del i att helga hans namn. Självklart kan vi inte göra hans namn mer heligt. Det är redan heligt i absolut bemärkelse. Så hur kan vi helga det? I Jesajas bok sägs det: ”Härarnas Jehova – det är honom ni skall hålla helig.” Och Jehova själv sa om sitt folk: ”De [kommer] att helga mitt namn, ... och Israels Gud kommer de att betrakta med vördnadsfull fruktan.” (Jes. 8:13; 29:23) Vi helgar alltså Guds namn genom att betrakta det som åtskilt från och högre än alla andra namn, genom att respektera vad det står för och genom att hjälpa andra att inse att det är heligt. Framför allt visar vi vår djupa vördnad och respekt för Guds namn när vi erkänner Jehova som vår härskare och helhjärtat lyder honom. (Ords. 3:1; Upp. 4:11)

Bibelforskarna görs redo att få bära Guds namn

7, 8. a) Varför dröjde det en tid innan Guds folk kunde få bära hans namn? b) Vad ska vi se på nu?

⁷ Guds tjänare i modern tid har använt Guds namn i sina publikationer sedan 1870-talet. Det fanns bland annat med i Zion’s Watch Tower för augusti 1879 och i en sångbok som gavs ut samma år (Songs of the Bride). Men innan Jehova kunde låta sitt folk få den stora förmånen att bära hans heliga namn offentligt, såg han till att de uppfyllde vissa krav. Hur gjorde Jehova bibelforskarna redo att bära hans namn?

⁸ En tillbakablick på slutet av 1800-talet och början av 1900-talet visar att Jehova gav sitt folk en tydligare förståelse av viktiga sanningar som hade med hans namn att göra. Vi ska se på tre av dem.

9, 10. a) Varför riktade Vakttornet till att börja med uppmärksamheten på Jesus? b) Hur förändrades situationen från och med 1919, och vad ledde det till? (Se också rutan ”Guds namn i Vakttornet”.)

⁹ För det första fick Jehovas tjänare en rätt syn på hur viktigt Guds namn är. Bibelforskarna trodde till en början att lösenanordningen var den viktigaste läran i Bibeln, och det förklarar varför Vakttornet så ofta riktade uppmärksamheten på Jesus. Under det första året tidskriften kom ut på engelska nämndes namnet Jesus tio gånger oftare än namnet Jehova. Och i numret för 1 augusti 1976 sades det att bibelforskarna i början lade ”överdrivet stor vikt” vid Jesus. Men med tiden hjälpte Jehova dem att förstå vilken framträdande plats hans namn har i Bibeln. Hur påverkades bibelforskarna av det? I samma artikel sades det att de i synnerhet från och med 1919 ”började ... visa större uppskattning av Messias’ himmelske Fader, Jehova”. Under de följande 10 åren fanns Guds namn med över 6 500 gånger i den engelska upplagan av Vakttornet.

¹⁰ Genom att våra bröder på det här sättet uppmärksammade namnet Jehova visade de hur mycket de värdesatte det. Precis som Mose i forna tider gick de in för att ”förkunna Jehovas namn”. (5 Mos. 32:3; Ps. 34:3) Och som Bibeln hade lovat lade Jehova märke till deras kärlek till hans namn och visade dem ynnest. (Ps. 119:132; Hebr. 6:10)

11, 12. a) Vad förändrades i våra publikationer kort efter 1919? b) Vad riktade Jehova sina tjänares uppmärksamhet på, och varför det?

¹¹ För det andra fick de sanna kristna en rätt syn på det arbete Gud hade gett dem. Kort efter 1919 fick Jehovas ande de smorda, ansvariga bröderna att börja granska Jesajas profetia. Det ledde till att innehållet i våra publikationer fick en annan inriktning. Varför var den här förändringen ”mat i rätt tid”? (Matt. 24:45)

¹² Före 1919 hade Vakttornet aldrig i detalj behandlat följande ord av Jesaja: ”’Ni är mina vittnen’, lyder Jehovas uttalande, ’ja, min tjänare som jag har utvalt.’” (Läs Jesaja 43:10–12.) Men kort efter 1919 började de här verserna i Bibeln att uppmärksammas i vår litteratur, och alla smorda uppmuntrades att ta del i det arbete Jehova hade gett dem – att vittna om honom. Enbart mellan 1925 och 1931 behandlades Jesajas 43:e kapitel i 57 olika nummer av The Watch Tower, och i varje nummer tillämpades Jesajas ord på de sanna kristna. Det är tydligt att Jehova under de här åren riktade sina tjänares uppmärksamhet på det arbete de skulle utföra. Varför det? De skulle så att säga ”först prövas i fråga om sin lämplighet”. (1 Tim. 3:10) Innan bibelforskarna kunde få bära Guds namn var de tvungna att i handling visa Jehova att de verkligen var hans vittnen. (Luk. 24:47, 48)

13. Hur visar Bibeln vilken fråga som är viktigast i hela universum?

¹³ För det tredje förstod Jehovas folk att Guds namn måste helgas. Under 20-talet insåg de att helgandet av Guds namn är den viktigaste frågan i hela universum. Hur kommer den viktiga sanningen fram i Bibeln? Vi kan ta två exempel. Vad var den främsta anledningen till att Jehova befriade israeliterna ur Egypten? Han sa själv: ”För att få mitt namn förkunnat över hela jorden.” (2 Mos. 9:16) Och varför visade han barmhärtighet mot israeliterna när de gjorde uppror mot honom? Han sa: ”Jag handlade för mitt eget namns skull för att det inte skulle bli vanhelgat inför ögonen på de nationer bland vilka de var.” (Hes. 20:8–10) Vad lärde sig bibelforskarna av de här och andra skildringar i Bibeln?

14. a) Vad insåg Guds folk i slutet av 20-talet? b) Hur påverkade den insikten predikoarbetet? (Se också rutan ”En stark motivation att predika”.)

¹⁴ I slutet av 20-talet förstod Guds folk innebörden i det som Jesaja hade sagt omkring 2 700 år tidigare. Han sa om Jehova: ”Så ledde du ditt folk för att göra dig ett skönt namn.” (Jes. 63:14) Bibelforskarna insåg att det var helgandet av Guds namn som var det viktigaste, inte den egna räddningen. (Jes. 37:20; Hes. 38:23) Så här sammanfattades den sanningen i boken Profetiorna, som gavs ut på engelska 1929: ”Jehovas namn och vad det innebär, är den mest vitala fråga, som hela skapelsen har att taga ståndpunkt till.” Den här justerade förståelsen gjorde Jehovas tjänare ännu mer motiverade att vittna om honom och rentvå hans namn.

15. a) Vad hade våra bröder förstått i början av 30-talet? b) Vad var nu tiden inne för?

¹⁵ I början av 30-talet hade våra bröder fått rätt syn på hur viktigt Guds namn är, och de förstod tydligare vilket arbete Gud hade gett dem och hur viktigt det är att Guds namn blir helgat. Nu hade Jehovas tid kommit då han skulle ge sina tjänare förmånen att få bära hans namn offentligt. Hur gick det till? För att förstå det ska vi först se på några händelser i det förgångna.

Jehova tar ut ”ett folk för sitt namn”

16. a) Hur upphöjer Jehova sitt namn på ett påtagligt sätt? b) Vilka utgjorde ett folk för Guds namn i forna tider?

¹⁶ Jehova upphöjer sitt namn på ett påtagligt sätt genom att ha ett folk på jorden som bär hans namn. Från och med 1513 f.v.t. var israeliterna hans folk som representerade honom. (Jes. 43:12) Men de höll inte sin del av det förbund de hade ingått med Gud, och år 33 v.t. förlorade de sitt särskilda förhållande till honom. Kort därefter vände Jehova ”sin uppmärksamhet till nationerna för att från dem ta ut ett folk för sitt namn”. (Apg. 15:14) Detta nya, utvalda folk blev känt som ”Guds Israel”, som består av Kristus smorda efterföljare från olika nationer. (Gal. 6:16)

17. Vad lyckades Satan med?

¹⁷ Omkring år 44 blev Kristus lärjungar ”genom gudomlig skickelse ... kallade kristna”. (Apg. 11:26) Till att börja med var det här namnet särskiljande, eftersom det då bara fanns sanna kristna. (1 Petr. 4:16) Men som liknelsen om vetet och ogräset visar lyckades Satan så småningom få det här unika namnet att syfta även på alla falska kristna. Under många hundra år kunde man därför inte se någon tydlig skillnad mellan sanna och falska kristna. Men under ”skördetiden”, som började 1914, förändrades situationen. Varför det? Därför att änglar började avskilja de falska kristna från de sanna. (Matt. 13:30, 39–41)

18. Vad hjälpte våra bröder att förstå att de behövde ett nytt namn?

¹⁸ När den trogne slaven hade förordnats 1919 hjälpte Jehova sitt folk att förstå vilket arbete han hade gett dem. De insåg snabbt att predikandet från hus till hus skilde dem från alla falska kristna. Och när de väl hade insett det dröjde det inte länge förrän de förstod att benämningen ”bibelforskare” inte var tillräckligt särskiljande. Deras främsta uppgift i livet var inte att studera Bibeln, utan att vittna om Gud och ära och upphöja hans namn. Så vilket namn skulle vara passande med tanke på det arbete de utförde? Den frågan besvarades 1931.

19, 20. a) Vilken spännande resolution lästes upp vid en sammankomst 1931? b) Hur reagerade vännerna?

¹⁹ I juli 1931 samlades omkring 15 000 bibelforskare i Columbus i Ohio till en sammankomst. När de fick se sammankomstprogrammet väcktes deras nyfikenhet av två stora bokstäver på framsidan, J och W, och många undrade vad de betydde. En del gissade på ”Just Watch”; andra på ”Just Wait”. Men på söndagen den 26 juli läste broder Rutherford upp en kraftfull resolution som bland annat löd: ”Vi ... åstunda att varda kända under och kallade med detta namn, nämligen Jehovas vittnen.” I den stunden förstod alla vad bokstäverna på programmet betydde – de stod för Jehovas vittnen, ett bibelenligt namn som bygger på Jesaja 43:10.

²⁰ Alla instämde i resolutionen med ett rungande ja, som sedan följdes av långa applåder. Via radio kunde deras glädje och entusiasm höras över halva jordklotet! Ernest och Naomi Barber i Australien berättade: ”När vi i Melbourne hörde applåderna dra i gång i USA formligen studsade vi upp och applåderade vi också. Det glömmer vi aldrig!”a

Guds namn blir upphöjt världen över

21. Hur påverkades predikoarbetet av det nya namnet?

²¹ Med det bibelenliga namnet Jehovas vittnen fick Guds tjänare ännu mer kraft att ta del i predikoarbetet. Edward och Jessie Grimes, ett pionjärpar i USA som var med på sammankomsten i Columbus 1931, berättade: ”Vi åkte hemifrån som bibelforskare men kom tillbaka som Jehovas vittnen. Vi var så lyckliga över att vi nu hade ett namn som hjälpte oss att lovprisa namnet på vår Gud.” Efter sammankomsten började en del vittnen använda en ny metod för att göra just det. När de gick från dörr till dörr presenterade de sig genom att lämna fram ett kort med texten: ”Jag är ett JEHOVAS vittne och förkunnar om det kungarike som tillhör vår Gud, JEHOVA.” Ja, Guds tjänare var stolta över att få bära namnet Jehova, och de var redo att vitt och brett förkunna vad det namnet står för. (Jes. 12:4)

22. Vad visar att Jehovas folk har en egen, tydlig identitet?

²² Det har nu gått många år sedan Jehova fick våra smorda bröder att anta det här särskiljande namnet. Har Satan under tiden lyckats dölja Guds folks identitet? Har han lyckats få oss att smälta in i världens religiösa landskap? Nej, tvärtom! Vår identitet som vittnen för Gud är tydligare än någonsin. (Läs Mika 4:5; Malaki 3:18.) Vi har blivit så förknippade med Guds namn att alla som öppet använder det i dag direkt antas vara Jehovas vittnen. Den sanna tillbedjan har inte gömts undan bakom en rad berglika falska religioner, utan är i stället fast grundad ”ovan bergens topp”. (Jes. 2:2) Ja, den sanna tillbedjan och Jehovas heliga namn har verkligen blivit något upphöjt i dag.

23. Varför kan vi enligt Psalm 121:5 känna oss lugna och trygga?

²³ Vi känner oss lugna och trygga när vi vet att Jehova ska beskydda oss mot Satans angrepp, både nu och i framtiden. (Ps. 121:5) Vi instämmer helt i det psalmisten skrev: ”Lycklig är den nation vars Gud är Jehova, det folk som han har utvalt till sin arvedel.” (Ps. 33:12)

1, 2. På vilket sätt var Jesus som en skicklig guide?

TÄNK dig att du gör en guidad rundtur i en spännande och vacker stad. Varken du eller de andra i gruppen har varit där tidigare, men ni har fått en bra guide och vill inte missa ett enda ord av det han säger. Ibland blir ni lite för ivriga och börjar fråga om någon av stadens sevärdheter som ni inte har kommit till än. När sådana frågor kommer upp säger guiden ingenting, utan han inväntar precis rätt ögonblick, ofta när sevärdheten är inom synhåll. Du blir mer och mer imponerad av hur skicklig han är, för han ger er den information ni behöver exakt när ni behöver den.

² De sanna kristna är i en liknande situation. Vi är ivriga att lära oss mer om den mest fantastiska av alla städer, ”staden som har de verkliga grundvalarna”, Guds rike. (Hebr. 11:10) När Jesus var här på jorden hjälpte han personligen sina efterföljare att få större kunskap om Guds rike. Svarade han på alla deras frågor och berättade allt om riket på en gång? Nej. Han sa: ”Jag har ännu mycket att säga er, men ni förmår inte bära det just nu.” (Joh. 16:12) Precis som en skicklig guide tyngde han aldrig ner sina lärjungar med kunskap som de inte var redo att ta till sig.

3, 4. a) Hur har Jesus fortsatt att undervisa trogna människor om Guds rike? b) Vad ska vi gå igenom i det här kapitlet?

³ Det var under den sista kvällen av sitt jordiska liv som Jesus sa orden i Johannes 16:12. Hur skulle han kunna fortsätta att undervisa människor om Guds rike efter sin död? Han försäkrade sina apostlar om att ”sanningens ande” skulle vägleda dem ”in i hela sanningen”. (Joh. 16:13) Vi skulle kunna se den heliga anden som en tålmodig guide. Det är den anden Jesus använder för att undervisa sina efterföljare om det de behöver veta om Guds rike – exakt när de behöver veta det.

⁴ Vi ska nu se hur Jehovas heliga ande har väglett uppriktiga kristna till större kunskap om riket. Först ska vi se på vår förståelse av när Guds rike började härska. Sedan ska vi se närmare på regenterna och undersåtarna och deras framtidshopp. Slutligen ska vi se hur vi fick en klarare förståelse av vad det innebär att vara lojal mot Guds rike.

En rätt syn på ett betydelsefullt år

5, 6. a) Vilka felaktiga uppfattningar hade bibelforskarna om när Guds rike upprättades och om skörden? b) Varför får inte dessa uppfattningar oss att tvivla på att Jesus vägledde sina efterföljare?

⁵ Som vi såg i kapitel 2 hade bibelforskarna i flera årtionden framhållit att Bibelns profetior pekade fram emot 1914 som ett avgörande år. Men på den tiden trodde de felaktigt att Kristus närvaro hade börjat 1874, att han hade börjat regera i himlen 1878 och att Guds rike inte fullständigt skulle ta makten förrän i oktober 1914. Skörden skulle sträcka sig från 1874 till 1914 och avslutas med att de smorda samlades till himlen. Ger dessa missuppfattningar oss anledning att tvivla på att Jesus verkligen vägledde dessa trogna genom helig ande?

⁶ Inte alls! Tänk igen på illustrationen i inledningen. Skulle man ifrågasätta guidens trovärdighet bara för att turisterna var för ivriga och hade felaktiga förväntningar? Knappast! Så även om Guds folk ibland försöker förstå en del detaljer i hans avsikt innan tiden är inne för den heliga anden att vägleda dem till dessa sanningar, är det ändå tydligt att Jesus leder dem. Trogna kristna är därför villiga att bli korrigerade och att ödmjukt ändra sina uppfattningar. (Jak. 4:6)

7. Hur välsignades Guds folk med andligt ljus?

⁷ Åren efter 1919 välsignades Guds folk med mer och mer andligt ljus. (Läs Psalm 97:11.) År 1925 kom en viktig artikel i Vakt-Tornet med temat ”Nationens födelse”. I den lades det fram övertygande bibliska bevis för att det messianska riket hade upprättats eller fötts 1914 av Guds himmelska kvinna, i uppfyllelse av den profetiska synen i Uppenbarelsebokens tolfte kapitel.a Artikeln visade också att förföljelsen och svårigheterna som drabbade Jehovas folk under krigsåren var tydliga tecken på att Satan hade kastats ner från himlen. Han kände ”stor förbittring”, eftersom han visste att han hade ”en kort tidsfrist”. (Upp. 12:12)

8, 9. a) Hur betonades Guds rikes betydelse? b) Vilka frågor ska vi se närmare på?

⁸ Hur viktigt är egentligen Guds rike? Från och med 1928 betonades det i Vakttornet att Guds rike var viktigare än människans räddning genom återlösningen. Ja, det är genom det riket som Jehova ska helga sitt namn, försvara sin ställning som den Högste och förverkliga sin avsikt med mänskligheten.

⁹ Vilka skulle härska med Kristus i det riket? Vilka skulle vara rikets jordiska undersåtar? Och vilket arbete skulle Kristus efterföljare vara upptagna i?

Insamlandet av de smorda prioriteras

10. Vad har Guds folk länge förstått om de 144 000?

¹⁰ Flera årtionden före 1914 hade de sanna kristna redan insett att 144 000 trogna efterföljare till Kristus skulle regera tillsammans med honom i himlen.b Bibelforskarna förstod att det antalet var bokstavligt och att det började fyllas under det första århundradet v.t.

11. Vilken uppgift insåg de blivande medlemmarna av Kristus brud att de hade här på jorden?

¹¹ Men vilket uppdrag skulle de blivande medlemmarna av Kristus brud utföra medan de fortfarande var här på jorden? De såg att Jesus hade lagt stor vikt vid predikoarbetet och hade förknippat det med en tid av skörd. (Matt. 9:37; Joh. 4:35) Som vi såg i kapitel 2 trodde de ett tag att skördetiden skulle pågå i 40 år och avslutas med att de smorda togs till himlen. Men eftersom arbetet fortsatte även efter de 40 åren behövdes mer ljus över den här lärofrågan. Nu vet vi att skördetiden – tiden för vetet att skiljas från ogräset, för sanna kristna att skiljas från falska kristna – började 1914. Nu var tiden inne att samla in de återstående medlemmarna av den himmelska skaran!

12, 13. Hur har liknelserna om de tio jungfrurna och om talenterna uppfyllts under de sista dagarna?

¹² Från 1919 och framåt fortsatte Kristus att vägleda den trogne och omdömesgille slaven så att predikoarbetet hamnade i fokus. Uppdraget att predika hade getts under det första århundradet. (Matt. 28:19, 20) Jesus hade också visat vilka egenskaper hans smorda efterföljare skulle behöva för att klara av sitt uppdrag att predika. Hur då? I liknelsen om de tio jungfrurna visade han att det krävdes vaksamhet. De smorda behövde vara andligt vakna för att kunna nå sitt mål att vara med vid den stora bröllopsfesten i himlen, då Kristus förenas med sin ”brud” av 144 000. (Upp. 21:2) Och i liknelsen om talenterna lärde Jesus att hans smorda tjänare behövde vara uthålliga och flitiga i det predikoarbete han gett dem. (Matt. 25:1–30)

¹³ Under de senaste hundra åren har de smorda visat att de både är vaksamma och uthålliga. Deras vaksamhet kommer helt klart att bli belönad! Men skulle det stora skördearbetet bara handla om att samla in de återstående av Kristus 144 000 medregenter?

Guds rikes jordiska undersåtar samlas in

14, 15. Vilka fyra olika grupper behandlades i Den fullbordade hemligheten?

¹⁴ Troende män och kvinnor har länge varit mycket intresserade av den ”stora skaran” som omnämns i Uppenbarelseboken 7:9–14. Mycket av det som sades om den här stora gruppen innan Kristus avslöjade dess identitet skilde sig inte helt oväntat från de klara, tydliga sanningar som vi lärt känna och uppskattar så mycket i dag.

¹⁵ År 1917 gavs boken Den fullbordade hemligheten ut på engelska. Där stod det att det fanns ”två grader eller slag av himmelsk frälsning och två grader eller slag av jordisk frälsning”. Vilka utgjorde dessa fyra grupper med olika hopp om frälsning eller räddning? För det första de 144 000, som skulle regera med Kristus. För det andra den stora skaran, som man då trodde utgjordes av personer som fortfarande tillhörde kristenhetens kyrkor. De hade tro i viss utsträckning men handlade inte alltid efter sin övertygelse och skulle därför få lägre ställningar i himlen. Och på jorden fanns det en tredje grupp – ”de gamla värdiga”, sådana trogna som Abraham, Mose och andra – som skulle ha makt och myndighet över den fjärde gruppen, resten av mänskligheten.

16. Vilka andliga ljusglimtar kom 1923 och 1932?

¹⁶ Hur leddes Kristus efterföljare av helig ande till den förståelse vi har i dag? Det skedde successivt genom en rad klara strålar av andligt ljus. Redan 1923 riktade Vakttornet uppmärksamheten på en grupp utan himmelska förhoppningar som skulle leva på jorden under Kristus regering. År 1932 behandlade Vakttornet berättelsen om Jonadab (Jehonadab), som slöt sig till Guds smorde kung Jehu i Israel och gav honom sitt stöd i kampen mot avgudadyrkan. (2 Kung. 10:15–17) I artikeln stod det att det fanns en nutida grupp människor som var som Jonadab och att Jehova skulle föra den gruppen ”igenom Harmageddons nöd” för att leva här på jorden.

17. a) Vilken stråle av andligt ljus kom 1935? b) Hur påverkades trogna kristna av den nya förståelsen av den ”stora skaran”? (Se rutan ”En lättnadens suck”.)

¹⁷ År 1935 kom en kraftig stråle av andligt ljus. Vid en sammankomst i Washington DC förklarades det att den stora skaran skulle leva på jorden och att detta var samma skara människor som fåren i liknelsen om fåren och getterna. (Matt. 25:33–40) Den stora skaran skulle ingå i de ”andra får” som Jesus syftade på när han sa: ”Också dem måste jag föra fram.” (Joh. 10:16) När broder Rutherford som höll talet sa: ”Vill alla de som har hoppet att få leva för evigt på jorden vara vänliga och resa sig?” reste sig över hälften av åhörarna. ”Se”, sa han, ”den stora skaran!” För många var det en fantastisk känsla att äntligen förstå vilket framtidshopp de hade.

18. Vilken inriktning har Kristus efterföljare haft i tjänsten, och vilket resultat har de fått se?

¹⁸ Ända sedan dess har Kristus hjälpt sina efterföljare att inrikta sig på att samla in dem som kommer att tillhöra den stora skaran, som tryggt ska komma ut ur den stora vedermödan. Till en början verkade inte skörden särskilt imponerande. Broder Rutherford sa rentav vid ett tillfälle: ”Det verkar som om den stora skaran inte kommer att bli så stor, när allt kommer omkring.” Men i dag vet vi ju hur Jehova har välsignat skörden sedan dess! Under ledning av Jesus och den heliga anden har de smorda och de ”andra fåren” blivit precis det som Jesus förutsade att de skulle bli – ”en enda hjord” som samarbetar under ”en enda herde”.

19. Hur kan vi hjälpa till att utöka den stora skaran?

¹⁹ De allra flesta trogna människor ska få leva för evigt i ett paradis på jorden som undersåtar till Kristus och hans 144 000 medregenter. Vi blir verkligen uppmuntrade när vi tänker på hur Kristus har väglett oss och hjälpt oss att få ett så klart och tydligt framtidshopp grundat på Bibeln. Och vilken förmån vi har att få berätta om vårt hopp för dem vi träffar i tjänsten! Vi vill vara så engagerade i tjänsten som vi bara kan, så att den stora skaran fortsätter att växa och Jehovas namn blir ännu mer ärat och upphöjt! (Läs Lukas 10:2.)

Lojalitet mot Guds rike

20. Vilka delar består Satans organisation av, och var kommer vår kristna lojalitet in i bilden?

²⁰ Allteftersom Guds folk lärde sig mer om Guds rike behövde de också bättre förstå vad det innebär att vara lojal mot den himmelska regeringen. År 1922 framhölls det i Vakttornet att det finns två organisationer, Jehovas och Satans, och att Satans organisation består av en kommersiell, en religiös och en politisk del. De som har ställt sig på Guds rikes sida kan inte vara illojala genom att bli otillbörligt involverade i någon del av Satans organisation. (2 Kor. 6:17) Vad innebär det?

21. a) Hur har den trogne slaven varnat Guds folk för materialism? b) Vad stod det om ”det stora Babylon” i Vakttornet 1963?

²¹ Litteraturen från den trogne slaven har konsekvent avslöjat korruptionen inom affärsvärlden och varnat Guds folk för att dras med i världens materialistiska tänkesätt. (Matt. 6:24) Och vår litteratur har också hela tiden avslöjat sanningen om den religiösa delen i Satans organisation. År 1963 visade Vakttornet tydligt att ”det stora Babylon” inte bara står för kristenheten, utan för all falsk religion. Som vi ska se mer på i kapitel 10 har det här lett till att Guds folk i alla länder och kulturer fått hjälp att ”gå ut från henne” och rena sig från alla falska religiösa sedvänjor. (Upp. 18:2, 4)

22. Hur uppfattade många uppmaningen i Romarna 13:1 under första världskriget?

²² Hur är det då med den politiska delen av Satans organisation? Kan sanna kristna ta del i nationernas krig och konflikter? Under första världskriget förstod bibelforskarna över lag att de som Kristus efterföljare inte kunde döda sina medmänniskor. (Matt. 26:52) Men många menade att uppmaningen i Romarna 13:1 om att lyda ”de överordnade myndigheterna” betydde att de kunde gå in i armén, bära uniform och till och med vapen. Fick de däremot order att döda fienden skulle de bara skjuta i luften.

23, 24. Hur förstod vi Romarna 13:1 under andra världskriget, och hur fick vi vårt synsätt korrigerat?

²³ Precis när andra världskriget bröt ut 1939 behandlades frågan om neutralitet mycket ingående i Vakttornet. Artikeln visade tydligt att de kristna måste stå helt utanför krigen och konflikterna i Satans värld. Verkligen vägledning i rätt tid! Tack vare det slapp de bli delaktiga i den enorma blodskuld som nationerna drog på sig i det kriget. Men från och med 1929 hade det även framkommit i vår litteratur att de överordnade myndigheterna i Romarna 13:1 inte alls var de världsliga myndigheterna, utan Jehova och Jesus. Det är tydligt att deras synsätt fortfarande behövde korrigeras.

²⁴ Den heliga anden hjälpte dem att korrigera sitt synsätt 1962, när epokgörande artiklar om Romarna 13:1–7 publicerades i The Watchtower för 15 november och 1 december (på svenska 1 april och 1 maj 1963). Till slut förstod Guds folk principen om relativt underordnande. Jesus hade formulerat den i de kända orden: ”Betala ... tillbaka till kejsaren det som är kejsarens, men till Gud det som är Guds.” (Luk. 20:25) Sanna kristna i dag förstår att de överordnade myndigheterna är den här världens myndigheter och att de kristna måste underordna sig dem, men i relativ bemärkelse. Om dessa myndigheter skulle kräva att vi går emot Jehovas bud svarar vi som apostlarna gjorde: ”Vi måste lyda Gud som vår härskare mer än människor.” (Apg. 5:29) I kapitel 13 och 14 ska vi se närmare på hur Guds folk har tillämpat principen om kristen neutralitet.

25. Varför uppskattar du den vägledning som den heliga anden ger?

²⁵ Tänk på allt vi har fått lära oss om Guds rike under de senaste hundra åren. Vi har fått veta när Guds rike upprättades i himlen och hur viktigt det är. Vi har en tydlig bild av de två framtidshopp som trogna kristna har, det himmelska och det jordiska. Och vi vet hur vi ska visa att vi är lojala mot Guds rike samtidigt som vi underordnar oss myndigheterna i den här världen. Fråga dig själv: Skulle jag ha känt till någon enda av de här dyrbara sanningarna ifall Jesus Kristus inte hade hjälpt den trogne slaven att förstå dem och sedan att lära ut dem? Vi känner oss verkligen välsignade som får vägledning genom Kristus och helig ande!

1, 2. Vilket stort arbete förutsade Jesus, och vilken viktig fråga uppstår?

POLITISKA LEDARE lovar ofta sådant som aldrig blir verklighet. Inte ens om de har de bästa intentioner kan de alltid hålla sina löften. Lyckligtvis är det annorlunda med den messianske kungen, Jesus Kristus, som alltid håller sitt ord.

² Efter det att Jesus blivit kung 1914 var han redo att uppfylla en profetia som han hade uttalat omkring 1 900 år tidigare. Kort före sin död förutsade han: ”Dessa goda nyheter om kungariket skall bli predikade på hela den bebodda jorden.” (Matt. 24:14) Uppfyllelsen av de här orden skulle utgöra en del av tecknet på att Jesus var närvarande som kung i Guds rike. Men en viktig fråga uppstår: Hur skulle kungen kunna samla ihop en här av villiga förkunnare i de sista dagarna – en tidsperiod som skulle kännetecknas av en självisk, kärlekslös och antireligiös anda? (Matt. 24:12; 2 Tim. 3:1–5) Vi behöver känna till svaret på den frågan, eftersom det berör alla sanna kristna.

3. Vilken tillit visade Jesus, och varför kunde han göra det?

³ Titta igen på Jesus profetiska ord. Kan man säga att orden ”skall bli predikade” uttrycker tillit? Ja, verkligen! Jesus var helt övertygad om att det i de sista dagarna skulle finnas människor som villigt gav honom sitt stöd. Hur kunde han vara så tillitsfull? Det hade han lärt sig av sin Far. (Joh. 12:45; 14:9) Under sin föremänskliga tillvaro hade Jesus själv sett att Jehova litade på att hans tjänare skulle ha en villig anda. Vi ska se hur Jehova har visat sådan tillit.

”Ditt folk erbjuder sig villigt”

4. Vilket arbete inbjöds israeliterna att understödja, och hur reagerade de?

⁴ Tänk på det som hände när Jehova uppmanade Mose att uppföra tältboningen, som skulle bli centrum för tillbedjan i Israels nation. Genom Mose inbjöd Jehova hela folket att understödja arbetet. Mose sa till dem: ”Var och en som har ett villigt hjärta skall komma med ... ett bidrag åt Jehova.” Hur gick det? Folket ”fortsatte att komma ... med frivilliga gåvor morgon efter morgon”. Till slut fick Mose uppmana dem att inte komma med fler gåvor! (2 Mos. 35:5; 36:3, 6) Jehova hade visat förtroende för israeliterna, och de gjorde honom inte besviken.

5, 6. Vilken inställning förväntade Jehova och även Jesus att de sanna tillbedjarna i ändens tid skulle visa enligt Psalm 110:1–3?

⁵ Förväntade Jehova att hans tjänare i de sista dagarna skulle visa samma inställning? Ja, det gjorde han. Mer än 1 000 år innan Jesus föddes som människa inspirerade Jehova David att skriva om den tid då Messias skulle börja härska. (Läs Psalm 110:1–3.) Jesus, den nyinsatte kungen, skulle ha fiender som motarbetade honom, men många skulle också ge honom sitt stöd. De skulle inte behöva tvingas att tjäna honom. Till och med de unga bland dem skulle ställa upp villigt och vara så många att de kunde jämföras med daggdroppar som täcker marken i morgonsolen.a

⁶ Jesus visste att profetian i Psalm 110 gällde honom. (Matt. 22:42–45) Han hade därför ingen anledning att betvivla att många lojalt skulle ge honom sitt stöd och villigt predika de goda nyheterna på hela jorden. Vad visar historiska fakta? Har kungen samlat ihop en här av villiga förkunnare i dessa sista dagar?

”Min förmån och plikt är att förkunna detta budskap”

7. Vad gjorde Jesus för att förbereda sina efterföljare för det arbete som låg framför dem?

⁷ Kort efter det att Jesus blivit insatt som kung började han förbereda sina efterföljare för det omfattande arbete som låg framför dem. Som vi såg i kapitel 2 utförde Jesus en inspektion och ett reningsarbete från 1914 och fram till början av 1919. (Mal. 3:1–4) År 1919 förordnade han den trogne slaven till att ta ledningen bland hans efterföljare. (Matt. 24:45) Från och med då började slaven dela ut andlig mat – genom sammankomsttal och tryckta publikationer – som gång på gång betonade det ansvar som alla kristna har, nämligen att personligen ta del i predikoarbetet.

8–10. Hur gav sammankomster ökad fart åt predikoarbetet? Ge ett exempel. (Se också rutan ”Sammankomster som gav ökad fart åt predikoarbetet”.)

⁸ Sammankomsttal. Ivriga bibelforskare var församlade på Cedar Point i Ohio den 1–8 september 1919 till sin första stora sammankomst efter första världskriget. I ett tal som broder Rutherford höll den andra dagen sa han rakt på sak till de närvarande: ”En kristens uppdrag på jorden ... är att förkunna budskapet om Herrens rike.”

⁹ Sammankomstens höjdpunkt kom tre dagar senare när broder Rutherford höll föredraget ”Tal till medarbetarna”, som sedan publicerades i Vakttornet under rubriken ”Förkunnandet af Riket”. Han sa: ”I allvarsamma stunder frågar en kristen sig helt naturligt: Hvarför är jag på jorden? Och svaret måste nödvändigt bli: Herren har i sin nåd gjort mig till sin ambassadör, som har att förkunna försoningens ord för världen, och min förmån och plikt är att förkunna detta budskap.”

¹⁰ Under den här historiska framställningen pålyste broder Rutherford att en ny tidskrift, The Golden Age (Den Gyllne Tidsåldern, nu Vakna!), skulle ges ut för att rikta uppmärksamheten på Guds rike som mänsklighetens enda hopp. Han frågade sedan hur många av de närvarande som ville hjälpa till att sprida den här tidskriften. I en rapport från sammankomsten sades det: ”Det var inspirerande att se det entusiastiska gensvaret. Sex tusen personer reste sig upp som en man.”b Det var tydligt att det fanns sådana som ville understödja kungen och som var ivriga att sprida budskapet om hans rike!

11, 12. Vad sades det i Vakt-Tornet 1921 om när det arbete Jesus hade förutsagt skulle utföras?

¹¹ Tryckta publikationer. I Vakttornet framhölls allt tydligare vikten av det arbete Jesus hade förutsagt, nämligen att de goda nyheterna skulle bli predikade. Vi ska se på några exempel från tidigt 20-tal.

¹² Vilket budskap skulle förkunnas i uppfyllelse av Matteus 24:14? När skulle det arbetet utföras? I Vakt-Tornet för 1 juni 1921 (på engelska 1 juli 1920) fanns en artikel med titeln ”Evangelium om riket” där budskapet förklarades med orden: ”Det glada budskapet här handlar om änden af den gamla tingens ordning och upprättandet af Messias’ rike.” Artikeln visade tydligt när det här budskapet skulle förkunnas. Det sades: ”Detta budskap måste ... frambäras mellan tiden för det stora världskriget [första världskriget] och tiden för den ’stora vedermödan’.” Det konstaterades därför: ”Nu [synes tiden] vara inne ... att öfverallt i kristenheten förkunna detta glada budskap.”

13. Hur vädjade Vakt-Tornet 1921 till de smordas villiga anda?

¹³ Skulle Guds folk behöva tvingas att utföra det här arbetet? Nej, inte alls. Artikeln ”Var vid godt mod” i Vakt-Tornet för 15 augusti 1921 (på engelska 15 mars 1921) vädjade till de smordas villiga anda. Var och en uppmuntrades att fråga sig: ”Är det icke min största förmån så väl som min plikt att deltaga i detta verk?” Artikeln fortsatte: ”Vi känna oss förvissade om, att när du ser den [dvs. förmånen att få ta del i verket], skall du vara lik Jeremia, i hvilkens hjärta Herrens ord var ’såsom en brinnande eld, instängd i hans innersta’, manande honom så att han icke kunde afhålla sig från att tala.” (Jer. 20:9) Denna varma uppmuntran återspeglade det förtroende som Jehova och Jesus har för dem som lojalt understöder Guds rike.

14, 15. Hur uppmanades de smorda i Vakt-Tornet 1922 att förkunna budskapet för andra?

¹⁴ Hur skulle de sanna kristna nå andra med budskapet om riket? I en kort men kraftfull artikel i Vakt-Tornet för 15 oktober 1922 (på engelska 15 augusti 1922) med titeln ”Vikten af att tjäna” uppmanades de smorda att aktivt ta del ”i verket att sätta det tryckta budskapet i folkets händer, talande med dem vid deras dörrar och vittnande om att himmelriket är nära”.

¹⁵ Det är tydligt att Kristus från och med 1919 har använt sin trogne och omdömesgille slav för att gång på gång betona att det är varje kristens förmån och plikt här på jorden att förkunna budskapet om Guds rike. Men hur reagerade bibelforskarna på uppmaningarna att ta del i det här arbetet?

”De trogna skola av egen fri vilja förkunna”

16. Hur reagerade en del av de valda äldste på tanken att alla skulle ta del i tjänsten?

¹⁶ På 20- och 30-talet var det en del som motsatte sig tanken att alla smorda kristna skulle ta del i tjänsten. I Vakt-Tornet för 1 januari 1928 beskrevs situationen så här: ”Sådana finnas nu i församlingen, som intaga en äldstes ansvariga ställning, ... vilka vägra att uppmuntra bröderna att taga del i tjänsten, och som själva vägra att taga del i tjänsten. ... De håna uppmaningen att gå från dörr till dörr för att frambära budskapet om Gud, hans Konung och hans rike, till människorna.” I artikeln sades det rakt på sak: ”Tiden har kommit för de trogna att giva akt på och undvika sådana, och att säga dem att vi icke längre vilja anförtro ställningar såsom äldste eller andra tjänster i församlingen åt sådana män.”c

17, 18. Hur reagerade de flesta i församlingarna på vägledningen från den trogne slaven, och vad har miljontals människor gjort under de senaste 100 åren?

¹⁷ Lyckligtvis reagerade de flesta i församlingarna positivt på vägledningen från den trogne slaven. De såg det som en förmån att få berätta för andra om Guds rike. Som det sades i Vakt-Tornet för 1 april 1926: ”De trogna skola av egen fri vilja förkunna detta budskap för folket.” Dessa trogna kristna levde upp till de profetiska orden i Psalm 110:3 och visade att de gärna ville ge den messianske kungen sitt stöd.

¹⁸ Under de senaste 100 åren har miljontals villigt ställt sig till förfogande och spridit budskapet om Guds rike. I de följande kapitlen ska vi gå igenom hur de predikat – vilka metoder och medel de använt – och vad resultatet har blivit. Men först ska vi se på varför miljoner människor har erbjudit sig att hjälpa till i det här arbetet, trots att vi lever i en självcentrerad värld. När vi går igenom det är det bra att vi frågar oss själva: Vad driver mig att ta del i tjänsten?

”Fortsätt ... med att först söka kungariket”

19. Varför följer vi Jesus uppmaning att fortsätta med att först söka kungariket?

¹⁹ Jesus gav sina efterföljare uppmaningen: ”Fortsätt ... med att först söka kungariket.” (Matt. 6:33) Varför följer vi den uppmaningen? Helt enkelt därför att vi inser hur viktigt Guds rike är, att det har en central roll i Guds avsikt. Som vi såg i förra kapitlet har den heliga anden steg för steg uppenbarat spännande sanningar om riket. När de här sanningarna når vårt hjärta drivs vi att först söka Guds rike.

20. Vad kan vi lära oss av Jesus liknelse om den gömda skatten?

²⁰ Jesus visste hur hans efterföljare skulle reagera på uppmaningen att först söka Guds rike. Tänk på hans liknelse om den gömda skatten. (Läs Matteus 13:44.) Medan mannen i liknelsen arbetar ute på åkern stöter han på en gömd skatt och inser genast dess värde. Vad gör han? ”I sin glädje går han bort och säljer vad han har och köper den åkern.” Vad kan vi lära oss av det? När vi får tag i sanningen och inser dess värde gör vi allt vi kan för att de andliga intressena ska få den plats i vårt liv de förtjänar – den främsta platsen.d

21, 22. Hur visar många att de stöder Guds rike? Berätta en erfarenhet som belyser det.

²¹ De som lojalt stöder Guds rike visar inte bara i ord utan också i handling att de sätter riket främst. De använder sitt liv, sina förmågor och sina tillgångar i tjänsten. Många har gjort stora uppoffringar för att kunna vara i heltidstjänsten. Alla dessa har med egna ögon fått se att Jehova välsignar dem som sätter riket främst. Vi kan ta ett exempel.

²² I slutet på 20-talet började Avery och Lovenia Bristow som kolportörer (pionjärer) i södra USA. Många år senare berättade Lovenia: ”Avery och jag har haft många härliga år i pionjärtjänsten sedan dess. Många gånger har vi inte haft en aning om varifrån vi skulle få pengar till bensin och mat. Men på ett eller annat sätt har Jehova alltid sörjt för oss. Vi har bara fortsatt och fortsatt. Vi har alltid haft det vi behövt.” Lovenia drog sig till minnes ett tillfälle när de tjänade i Pensacola i Florida och hade ont om pengar och mat. När de kom hem till sin husbil fanns det två stora matkassar där och en lapp där det stod: ”Kära hälsningar från gruppen i Pensacola.”e När Lovenia tänkte tillbaka på alla sina år i heltidstjänsten sa hon: ”Jehova överger oss aldrig. Om vi förtröstar på honom sviker han oss aldrig.”

23. Hur känner du för sanningarna om Guds rike, och vad är du besluten att göra?

²³ Vi kan inte alla ta del i tjänsten lika mycket. Våra omständigheter varierar. Men vi kan alla vara helhjärtade och se det som en förmån att få förkunna de goda nyheterna. (Kol. 3:23) Eftersom vi uppskattar de dyrbara sanningarna om Guds rike är vi villiga, rentav ivriga, att skala bort allt som skulle kunna hindra oss från att helt gå in för tjänsten. Är det inte så du också känner?

24. Vad är bland det mest storslagna som Guds rike har åstadkommit i de sista dagarna?

²⁴ Under det senaste århundradet har Jesus Kristus verkligen sett till att profetian i Matteus 24:14 har uppfyllts. Och han har gjort det utan att använda tvång. Sedan människor kommit ut ur den här självcentrerade världen och blivit hans efterföljare har de villigt ställt upp i predikoarbetet. Det världsvida förkunnandet av de goda nyheterna är en del av tecknet på Jesus närvaro som kung i Guds rike – och bland det mest storslagna som riket har åstadkommit i de sista dagarna.

1, 2. a) Vilken teknik använde Jesus när han talade till en stor åhörarskara? b) Hur har hans trogna lärjungar följt hans exempel, och varför det?

STORA folkskaror samlas kring Jesus på en strand, men han stiger i en båt och lägger ut en bit från land. Varför det? Han vet att hans röst kommer att förstärkas ute på vattnet och att de som lyssnar på honom då kan höra hans budskap tydligare. (Läs Markus 4:1, 2.)

² Under årtiondena före och efter upprättandet av Guds rike följde Kristus trogna efterföljare hans exempel och använde ny teknik för att sprida de goda nyheterna till så många som möjligt. Under kungens ledning har Guds folk fortsatt att förnya och anpassa sina metoder allteftersom förhållandena ändrats och ny teknik blivit tillgänglig. Vi vill nå så många som möjligt innan slutet kommer. (Matt. 24:14) Vi ska nu se på några av de medel och metoder vi har använt för att nå människor, oavsett var de bor. Fundera också på hur du kan efterlikna den tro som våra vänner visat genom åren.

Många nås av budskapet

3. Varför blev sanningens fiender upprörda?

³ Dagstidningar. Broder Russell och hans medarbetare hade gett ut Vakttornet sedan 1879 och spridit budskapet om Guds rike till många. Men det verkar ändå som att Kristus under årtiondet före 1914 ledde förhållandena så att de goda nyheterna skulle nå ut till en ännu bredare allmänhet. Det började 1903 med att dr E. L. Eaton, en talesman för en grupp protestantiska präster i Pennsylvania, utmanade Charles Taze Russell på en serie debatter om bibliska läror. I ett brev till Russell skrev han: ”Jag tror att en offentlig debatt om några av de frågor som vi har olika uppfattning om ... skulle vara av stort intresse för allmänheten.” Russell och hans medarbetare trodde också det och ordnade därför med att debatterna publicerades i en av de större dagstidningarna, The Pittsburgh Gazette. Artiklarna var så populära och Russells tydliga förklaringar av bibliska sanningar så intresseväckande att tidningen erbjöd sig att publicera Russells föredrag varje vecka. Tänk vad det måste ha retat sanningens fiender!

4, 5. Vilken egenskap visade Russell, och hur kan ansvariga bröder följa hans exempel?

⁴ Det dröjde inte länge förrän fler dagstidningar ville publicera Russells föredrag. År 1908 rapporterades det i Vakttornet att de regelbundet publicerades i ”elva dagstidningar”. Men bröder med erfarenhet från tidningsbranschen sa till Russell att om han flyttade Sällskapets kontor från Pittsburgh till en mer känd stad, skulle fler tidningar ta in hans artiklar. Efter att noga ha tänkt igenom det rådet och även vägt in andra faktorer flyttade Russell kontoret till Brooklyn i New York 1909. Vad fick det för resultat? Bara några månader efter flytten publicerades hans tal i omkring 400 tidningar, och den siffran bara steg. När Guds rike upprättades 1914 publicerades hans predikningar och artiklar på fyra språk i över 2 000 tidningar!

⁵ Vilken viktig lärdom kan man dra av den här utvecklingen? De som har ansvar inom Guds organisation i dag gör väl i att efterlikna Russells ödmjukhet. Hur då? De bör lyssna till råd från andra innan de fattar viktiga beslut. (Läs Ordspråksboken 15:22.)

6. Berätta en erfarenhet som visar hur många påverkades av dessa tidningsartiklar.

⁶ Sanningarna som publicerades i de här tidningsartiklarna förändrade människors liv. (Hebr. 4:12) Vi kan ta ett exempel. Ora Hetzel, som döptes 1917, var en av alla dem som kom i kontakt med sanningen genom sådana artiklar. Hon berättade: ”Sedan jag hade gift mig åkte jag och hälsade på min mamma i Rochester i Minnesota. När jag kom fram höll hon just på att klippa ut artiklar ur en dagstidning, och det var Russells predikningar. Mamma berättade för mig vad hon hade lärt sig av dem.” Ora tog de här sanningarna till sig, och hon var en trogen förkunnare i närmare 60 år.

7. Varför omvärderade de ledande bröderna användningen av dagstidningar?

⁷ År 1916 var det två saker som bidrog till att de ledande bröderna omvärderade användningen av dagstidningar som ett sätt att sprida de goda nyheterna. För det första var det kriget som gjorde det svårt att få tag i tryckerimaterial. I en rapport från avdelningskontoret i Storbritannien 1916 kommenterades det så här: ”För närvarande är det bara drygt 30 tidningar som publicerar predikningarna, och den siffran lär snart sjunka kraftigt med tanke på det stigande papperspriset.” För det andra dog broder Russell den 31 oktober 1916. I Vakt-Tornet för 15 februari 1917 sades det därför: ”Nu, då broder Russell har gått öfver, komma predikningarna i tidningspressen att fullständigt upphöra.” Men även om den här predikometoden fick ett slut, så fanns det andra sätt att sprida budskapet som fortfarande var mycket framgångsrika, till exempel att visa ”Skapelsedramat i bilder”.

8. Vilket arbete låg bakom ”Skapelsedramat i bilder”?

⁸ Bildförevisningar. Det tog omkring tre år för Russell och hans medarbetare att framställa ”Skapelsedramat i bilder”, som hade premiär 1914. (Ords. 21:5) Dramat, som det kallades, var ett helt nytt sätt att kombinera rörlig film, ljudinspelningar och ljusbilder i färg. Hundratals människor medverkade i filminspelningar där man iscensatte bibliska händelser, och till och med djur användes. I en rapport från 1913 sades det att man använde ”nästan alla djur i en av de större djurparkerna” när man spelade in det avsnitt som handlade om Noa. Och de hundratals ljusbilderna i glas var handmålade av konstnärer i London, New York, Paris och Philadelphia.

9. Varför lades det ner så mycket tid och resurser på att framställa ”Skapelsedramat”?

⁹ Varför lades det ner så mycket tid och resurser på att framställa ”Skapelsedramat”? I en resolution som antogs under sammankomstserien 1913 förklarades det: ”De amerikanska dagstidningarna har på ett helt nytt sätt lyckats forma den allmänna opinionen med hjälp av tecknade bilder och illustrationer i sina nyhets- och reportagedelar, samtidigt som den rörliga filmen har visat sig vara enormt populär och användbar. Som engagerade förkunnare och undervisare i Bibeln anser vi oss därför ha goda skäl att ge vårt fulla stöd åt användningen av film som en effektiv och önskvärd metod i arbetet med att förkunna och undervisa.”

10. I vilken omfattning visades ”Skapelsedramat”?

¹⁰ Under 1914 visades ”Skapelsedramat” i 80 städer varje dag. Närmare åtta miljoner människor i USA och Kanada såg föreställningen. Samma år visades den i Australien, Danmark, Finland, Norge, Nya Zeeland, Schweiz, Storbritannien, Sverige och Tyskland. En förenklad version utan filmsekvenser, ”Eurekadramat”, utarbetades för att kunna visas på mindre orter. Den var billigare att framställa och enklare att transportera. År 1916 hade fullängdsversionen eller den förenklade versionen översatts till armeniska, dansk-norska, franska, grekiska, italienska, polska, spanska, svenska och tyska.

11, 12. Vilken inverkan hade ”Skapelsedramat” på en ung man, och vad kan vi lära av hans exempel?

¹¹ Den franska versionen av ”Skapelsedramat” gjorde stort intryck på Charles Rohner, som såg det när han var 18 år. ”Det visades i min hemstad, Colmar, i Alsace i Frankrike”, berättade han. ”Från första början blev jag imponerad av hur tydligt Bibelns sanning presenterades.”

¹² Det här ledde till att Charles blev döpt, och 1922 började han i heltidstjänsten. Ett av hans första uppdrag var att hjälpa till att visa ”Skapelsedramat” i Frankrike. Han beskrev det så här: ”Jag hade flera uppgifter – att spela fiol och att vara räkenskapstjänare och litteraturtjänare. Det var också jag som bad om tystnad innan programmet började. Under pausen erbjöd vi litteratur. Olika bröder och systrar fick hand om var sin sektion, och med famnen full av litteratur gick de fram till var och en personligen. Dessutom hade vi några bord i entrén där vi lagt fram mängder av litteratur.” År 1925 inbjöds Charles att börja på Betel i Brooklyn. Där fick han i uppgift att dirigera en orkester på den nya radiostationen WBBR. När vi tänker på broder Rohners exempel kan vi fråga oss själva: Är jag villig att ta emot vilken uppgift jag än kan få för att hjälpa till att sprida de goda nyheterna om Guds rike? (Läs Jesaja 6:8.)

13, 14. Hur användes radiosändningar för att sprida de goda nyheterna? (Se också rutorna ”Program på WBBR” och ”En historisk sammankomst”.)

¹³ Radio. På 20-talet började arbetet med ”Skapelsedramat” trappas ner, men däremot visade det sig att radiosändningar var effektiva för att nå ut med de goda nyheterna. Den 16 april 1922 höll broder Rutherford ett historiskt radiosänt tal från Metropolitan Opera House i Philadelphia i Pennsylvania. Uppskattningsvis 50 000 människor hörde talet ”Millioner som nu leva skola aldrig dö”. Och 1923 sände man för första gången en del av programmet från en sammankomst. Flera kommersiella radiostationer användes, men ansvariga bröder kom fram till att det skulle vara bra om vi byggde vår egen station. Den byggdes på Staten Island i New York och inregistrerades som WBBR, och den 24 februari 1924 gjordes den första sändningen därifrån.

¹⁴ I Vakt-Tornet för 1 augusti 1925 beskrevs syftet med WBBR: ”Vi tro att radio är det mest ekonomiska och verksamma sättet att förkunna sanningen på, som ännu har använts.” Det sades vidare: ”Om Herren finner det vara gagneligt att flera radiostationer skola byggas för förkunnandet av sanningen, kommer han att förse oss med de behövliga penningmedlen därtill på sitt eget välbehagliga sätt.” (Ps. 127:1) År 1926 ägde Jehovas folk sex radiostationer. Två låg i USA – WBBR i New York och WORD i närheten av Chicago. De andra fyra låg i Kanada – i Alberta, British Columbia, Ontario och Saskatchewan.

15, 16. a) Hur reagerade prästerskapet i Kanada på våra sändningar? b) Hur kompletterade arbetet från hus till hus och radiosändningarna varandra?

¹⁵ Att Bibelns sanningar på det här sättet spreds vitt och brett undgick inte kristenhetens prästerskap. Albert Hoffman, som var väl insatt i det arbete som utfördes på radiostationen i Saskatchewan, berättade: ”Fler och fler hörde talas om bibelforskarna [som Jehovas vittnen då kallades]. Budskapet fick en fantastisk spridning ända fram till 1928, då prästerskapet satte press på myndighetspersoner och fick dem att dra in licenserna för alla radiostationer som bibelforskarna hade i Kanada.”

¹⁶ Trots att våra radiostationer i Kanada stängdes ner sändes även i fortsättningen bibliska föredrag på kommersiella stationer. (Matt. 10:23) Och för att programmen skulle få ännu större genomslagskraft innehöll de engelska upplagorna av Vakttornet och Den Gyllne Tidsåldern (nu Vakna!) listor på de kommersiella stationer som sände föredragen, så att förkunnare som gick från dörr till dörr kunde uppmuntra människor att lyssna på dem. Vad ledde det till? I den engelska upplagan av Bulletin för januari 1931 sades det: ”Radioarbetet har varit en verklig sporre för vännerna i tjänsten från dörr till dörr. Det har kommit in många rapporter till kontoret om att personer har lyssnat på programmen, och efter att ha hört broder Rutherfords föredrag har de mer än gärna skaffat sig de böcker de blivit erbjudna.” I Bulletin beskrevs radiosändningarna och arbetet från hus till hus som ”de två främsta predikometoderna i Herrens organisation”.

17, 18. Vilken roll fortsatte radion att spela trots förändrade omständigheter?

¹⁷ Under 30-talet blev motståndet mot att Jehovas folk använde kommersiella radiostationer allt starkare. I slutet av 1937 anpassade man sig till de förändrade omständigheterna och slutade med dessa sändningar. I stället inriktade man sig ännu mer på tjänsten från hus till hus.a Men radion var fortfarande ett viktigt redskap för att nå ut med de goda nyheterna i vissa avlägsna eller politiskt isolerade delar av världen. Mellan 1951 och 1991 sändes bibliska tal regelbundet från en radiostation i Västberlin, så att människor i delar av dåvarande Östtyskland kunde höra budskapet om Guds rike. Med början 1961 och i över 30 år framåt sände en rikstäckande radiostation i Surinam i Sydamerika varje vecka ett 15 minuter långt radioprogram som bidrog till att Bibelns sanning spreds. Från 1969 till 1977 producerade organisationen mer än 350 inspelade avsnitt i radioserien ”Hela Skriften är gagnelig”. I USA sändes programmen från 291 radiostationer i 48 stater. År 1996 började en radiostation i Apia, huvudstaden i Samoa i södra Stilla havet, sända ett program varje vecka som hette ”Svar på dina bibliska frågor”.

¹⁸ När 1900-talet närmade sig sitt slut var radiosändningar inte längre ett lika viktigt redskap för att sprida de goda nyheterna. Men däremot hade det utvecklats en annan kommunikationsteknik som gjorde det möjligt att nå fler människor än någonsin tidigare.

19, 20. Varför har jw.org tagits fram, och hur effektiv är den webbplatsen? (Se också rutan ”JW.ORG”.)

¹⁹ Internet. År 2013 var det mer än 2,7 miljarder människor, nästan 40 procent av världens befolkning, som använde internet. Enligt vissa beräkningar har omkring 2 miljarder människor tillgång till internet via mobila enheter, som telefoner och surfplattor. Den siffran fortsätter att stiga globalt, men den snabbaste ökningen sker för närvarande i Afrika, där det nu finns mer än 90 miljoner mobila internetabonnemang. Den här utvecklingen har fullständigt förändrat människors sätt att skaffa sig information.

²⁰ År 1997 började Jehovas organisation använda den här formen av masskommunikation. År 2013 var webbplatsen jw.org tillgänglig på omkring 300 språk, och material kunde laddas ner på mer än 520 språk. Varje dag är det mer än 750 000 unika besökare som går in på vår hemsida. Och över 3 miljoner böcker, 4 miljoner tidskrifter och 22 miljoner ljudfiler laddas ner varje månad.

21. Vilken slutsats kan vi dra av erfarenheten med Sina?

²¹ Hemsidan har blivit ett kraftfullt redskap för att sprida de goda nyheterna om Guds rike, även i länder där vår verksamhet är begränsad. I början av 2013 hittade en man som heter Sina vår hemsida och ringde till huvudkontoret i USA för att få veta mer om Bibeln. Varför var det här så speciellt? Sina har muslimsk bakgrund och bor i en avlägsen by i ett land där Jehovas vittnens verksamhet är kraftigt begränsad. Efter det här samtalet kunde man ordna så att Sina via videosamtal över nätet fick studera Bibeln två gånger i veckan med ett vittne i USA.

Individuell undervisning

22, 23. a) Har de metoder vi använt för att nå ut till den breda allmänheten ersatt tjänsten från dörr till dörr? b) Varför kan vi säga att kungen har välsignat våra ansträngningar?

²² De metoder vi använt för att nå ut till den breda allmänheten, som dagstidningar, ”Skapelsedramat”, radioprogram och vår hemsida, har aldrig varit tänkta att ersätta tjänsten från dörr till dörr. Varför inte det? Därför att Jehovas folk försöker följa det mönster Jesus gav. Han predikade visserligen för stora folkskaror, men fokus låg på att hjälpa enskilda individer. (Luk. 19:1–5) Han lärde också sina lärjungar att ha den inriktningen, och han gav dem ett budskap att förkunna. (Läs Lukas 10:1, 8–11.) Som vi såg i kapitel 6 har de som har ledningen bland Jehovas folk alltid uppmuntrat oss som förkunnare att undervisa människor individuellt. (Apg. 5:42; 20:20)

²³ Nu, hundra år efter Guds rikes födelse, finns det nästan 8 miljoner förkunnare som undervisar andra om Guds avsikter. Vår kung har helt klart välsignat de metoder vi har använt för att sprida de goda nyheterna. Som nästa kapitel visar har han också gett oss de redskap vi behöver för att kunna sprida budskapet till varje nation, stam och språk. (Upp. 14:6)

1, 2. a) Hur kunde de goda nyheterna spridas över det romerska riket under första århundradet? b) Hur kan vi veta att vi har Jehovas stöd i vår tid? (Se också rutan ”Goda nyheter på mer än 670 språk”.)

DE SOM var på besök i Jerusalem kunde knappt tro sina öron. De hörde galiléer tala främmande språk helt flytande, och det de hörde fångade verkligen deras intresse. Det var vid pingsten år 33, och genom ett underverk hade lärjungarna fått gåvan att kunna tala olika språk – ett bevis på att de hade Guds stöd. (Läs Apostlagärningarna 2:1–8, 12, 15–17.) De goda nyheter som de predikade den dagen nådde ut till människor med skiftande bakgrund och spreds sedan över hela det romerska riket. (Kol. 1:23)

² I vår tid har Guds tjänare inte fått någon mirakulös förmåga att tala olika språk. Men de översätter budskapet om Guds rike till mer än 670 språk, vilket är långt fler än de kristna kunde tala på pingstdagen. (Apg. 2:9–11) Guds folk har framställt litteratur i sådan omfattning och på så många språk att budskapet har nått ut till jordens alla hörn.a Det här är också ett omisskännligt tecken på att Jehova använder kungen i sitt rike, Jesus Kristus, för att leda predikoarbetet. (Matt. 28:19, 20) Vi ska se tillbaka på några av de redskap vi använt för att utföra vårt arbete de senaste 100 åren. Lägg samtidigt märke till hur kungen successivt har övat oss att visa personligt intresse för människor när vi undervisar dem i Guds ord. (2 Tim. 2:2)

Kungen gör sina tjänare redo att så sanningens säd

3. Varför använder vi olika redskap i förkunnartjänsten?

³ Jesus liknade ”ordet om kungariket” vid säd och en människas hjärta vid jord. (Matt. 13:18, 19) En jordbrukare använder olika redskap för att luckra upp jorden och förbereda den för sådd, och på liknande sätt har Jehovas folk använt olika redskap för att förbereda miljoner människors hjärtan för budskapet om Guds rike. En del redskap har gjort nytta under en begränsad tid. Men exempelvis böcker och tidskrifter är fortfarande mycket användbara. Till skillnad från de olika former av masskommunikation som vi behandlade i förra kapitlet har de redskap vi nu ska se närmare på hjälpt oss att ta kontakt med människor personligen. (Apg. 5:42; 17:2, 3)

4, 5. Hur användes grammofoninspelningar, men vad saknade de?

⁴ Inspelade föredrag. På 30-talet och en bit in på 40-talet använde förkunnarna bärbara grammofoner och inspelade föredrag i tjänsten från dörr till dörr. Det tog knappt fem minuter att spela upp ett sådant tal. En del av talen hade korta och kärnfulla teman, till exempel ”Treenigheten”, ”Skärselden” och ”Guds rike”. Hur kunde ett besök gå till? Clayton Woodworth j:r, en broder som blev döpt i USA 1930, berättade: ”Jag hade med mig en liten bärbar grammofon som var fjäderdriven. Den hade en lös tonarm som jag behövde placera i exakt rätt läge på kanten av skivan för att det skulle fungera. Jag gick fram till dörren, öppnade väskan, satte tonarmen i läge och ringde på dörrklockan. När dörren öppnades, sa jag: ’Jag har ett viktigt budskap som jag skulle vilja att du lyssnar på.’” Hur reagerade människor? Broder Woodworth berättade: ”Många gånger gick det bra. Men ibland smällde folk igen dörren. Och emellanåt tog de mig för grammofonförsäljare.”

⁵ År 1940 fanns det över 90 olika inspelade föredrag, och över en miljon skivor hade producerats. John E. Barr, som då var pionjär i Storbritannien och längre fram blev medlem av den styrande kretsen, berättade: ”Mellan 1936 och 1945 var grammofonen min ständiga följeslagare. På den tiden kände jag mig faktiskt helt bortkommen utan den. Att få höra broder Rutherfords röst där vid dörren var så uppmuntrande; det var som att ha honom vid sin sida. Men trots allt saknade grammofonarbetet själva undervisningsaspekten, möjligheten att nå hjärtat hos människor.”

6, 7. a) Vilka för- och nackdelar hade vittnesbördskorten? b) På vilket sätt har Jehova lagt orden i vår mun?

⁶ Vittnesbördskort. Från och med 1933 uppmuntrades förkunnarna att använda vittnesbördskort i tjänsten från dörr till dörr. Ett sådant kort var ungefär 13 gånger 9 centimeter. Det innehöll ett kort bibliskt budskap och information om biblisk litteratur som den besökte kunde skaffa sig. Förkunnaren räckte helt enkelt fram kortet och bad den besökte läsa det. ”Jag var så tacksam för vittnesbördskorten”, berättade Lilian Kammerud, som senare blev missionär i Puerto Rico och Argentina. Varför det? Hon förklarade: ”För många av oss var det inte så lätt att lägga fram budskapet. Men på det här sättet blev jag mer van att ta kontakt med människor.”

⁷ Broder David Reusch, som blev döpt 1918, noterade: ”Vittnesbördskorten var till hjälp för vännerna, för det var väldigt få som kände att de kunde formulera sig väl.” Men det här redskapet hade också sina begränsningar. Broder Reusch sa: ”Ibland trodde folk att vi inte kunde prata. Och på sätt och vis kunde vi ju inte det heller. Men Jehova gjorde oss redo att förkunna hans budskap för allmänheten. Snart lade han orden i vår mun och lärde oss att använda Bibeln i tjänsten. Det gjorde han genom teokratiska skolan, som började på 40-talet.” (Läs Jeremia 1:6–9.)

8. Hur kan du låta Kristus öva dig?

⁸ Böcker. Sedan 1914 har Jehovas folk gett ut över 100 olika böcker om bibliska ämnen. En del av dem har varit särskilt utformade för att öva oss att bli skickliga förkunnare. Anna Larsen i Danmark, som varit förkunnare i nästan 70 år, säger: ”Jehova hjälpte oss att bli skickligare som förkunnare genom teokratiska skolan och våra läroböcker. Jag minns att den första av de böckerna var Kurs i Teokratisk ämbetsutövning som kom ut på danska 1944. Sedan kom ’Till allt gott verk skicklig’ 1946. Nu har vi Skolan i teokratisk tjänst – utbildning till nytta för dig, som vi fick 2001.” Ja, teokratiska skolan och dess läroböcker har verkligen fyllt en viktig funktion när Jehova har gjort oss ”tillräckligt kvalificerade” att förkunna. (2 Kor. 3:5, 6) Är du med i teokratiska skolan? Tar du med dig ”Skolboken” till mötet varje vecka och följer med när skoltillsyningsmannen hänvisar till den? I så fall låter du Kristus öva dig att bli bättre på att undervisa. (2 Kor. 9:6; 2 Tim. 2:15)

9, 10. Vilka böcker har hjälpt oss att så och vattna sanningens säd?

⁹ Till vår hjälp har Jehova också låtit organisationen ta fram böcker som hjälper oss att förklara Bibelns grundläggande läror. Sanningen som leder till evigt liv var en särskilt effektiv bok. Den kom ut på engelska 1968 (på svenska 1969) och fick direkt stor genomslagskraft. I Tjänsten för Guds rike för juni 1969 stod det: ”Sanningen rönte sådan efterfrågan att man vid Sällskapets tryckeri i Brooklyn måste sätta in ett särskilt nattskift ... En tid fanns det beställningar inne på en och en halv million exemplar som man inte omedelbart kunde expediera!” År 1982 hade boken tryckts i mer än 100 miljoner exemplar på 116 språk. Under de 14 åren mellan 1968 och 1982 ökade förkunnarantalet med mer än en miljon tack vare ”Sanningsboken”.b

¹⁰ År 2005 fick vi en annan fantastisk bibelstudiebok, Vad lär Bibeln? Den har redan tryckts i över 200 miljoner exemplar på 256 språk! Vad har resultatet blivit? På bara sju år, från 2005 till 2012, fick vi 1,2 miljoner nya förkunnare av de goda nyheterna. Under samma period ökade antalet bibelstudier från omkring 6 miljoner till mer än 8,7 miljoner. Det går inte att ta miste på att våra ansträngningar att så och vattna sanningens säd välsignas av Jehova. (Läs 1 Korinthierna 3:6, 7.)

11, 12. Använd bibelställena i paragraferna och förklara vilka målgrupper våra tidskrifter har.

¹¹ Tidskrifter. Från början var tidskriften Vakttornet i första hand avsedd för den ”lilla hjorden”, som har ”den himmelska kallelsen”. (Luk. 12:32; Hebr. 3:1) Den 1 oktober 1919 började Jehovas organisation ge ut ytterligare en tidskrift som riktade sig till en annan läsekrets, allmänheten. Den tidskriften blev så populär bland både bibelforskarna och människor i allmänhet att den i många år fick en mycket större spridning än Vakttornet. Den nya tidskriften fick först namnet Den Gyllne Tidsåldern. År 1938 ändrades namnet till En Ny Värld (på engelska Consolation, 1937), och sedan 1948 heter den Vakna! (på engelska Awake!, 1946).

¹² Genom åren har stilen och formatet på Vakttornet och Vakna! ändrats flera gånger, men syftet har alltid varit detsamma – att förkunna Guds rike och att bygga upp tron på Bibeln. I dag finns Vakttornet både i en studieupplaga och i en allmän upplaga. Studieupplagan riktar sig till ”tjänstefolket”, dvs. till både den ”lilla hjorden” och de ”andra fåren”.c (Matt. 24:45; Joh. 10:16) Den allmänna upplagan utarbetas särskilt för dem som ännu inte lärt känna sanningen men som har respekt för Bibeln och för Gud. (Apg. 13:16) Vakna! riktar sig främst till dem som inte vet så mycket om Bibeln och den sanne Guden, Jehova. (Apg. 17:22, 23)

13. Vad tycker du är imponerande med våra tidskrifter? (Gå igenom rutan ”Rekord i litteraturens värld”.)

¹³ I början av 2014 trycktes Vakna! i mer än 44 miljoner exemplar och Vakttornet i omkring 46 miljoner exemplar varje månad. Vakna! översattes till omkring 100 språk och Vakttornet till mer än 200, vilket gjorde dem till de mest översatta och spridda tidskrifterna i hela världen! Detta är förstås helt fantastiskt, men det är inget som förvånar oss. Tidskrifterna innehåller det budskap som Jesus sa skulle förkunnas över hela den bebodda jorden. (Matt. 24:14)

14. Vad har vi aktivt verkat för, och varför det?

¹⁴ Bibeln. År 1896 ändrade broder Russell och hans medarbetare namnet på den sammanslutning de använde för att ge ut litteratur så att det innehöll ordet bibeln (Watch Tower Bible and Tract Society). Det passade bra med tanke på att Bibeln alltid varit det främsta redskapet för att sprida de goda nyheterna om Guds rike. (Luk. 24:27) I överensstämmelse med sammanslutningens namn har Guds folk alltid uppmuntrat till bibelläsning och gått i spetsen för spridandet av biblar. År 1926 började vi använda våra egna tryckpressar för att trycka The Emphatic Diaglott, en översättning av de kristna grekiska skrifterna som framställts av Benjamin Wilson. Från 1942 tryckte och spred vi omkring 700 000 exemplar av hela King James Version. Bara två år senare började vi trycka American Standard Version, som använder Jehovas namn på 6 823 ställen. År 1950 hade vi spridit över 250 000 exemplar av den.

15, 16. a) Varför tycker du om Nya världens översättning? (Gå igenom rutan ”Arbetet med att översätta Bibeln skyndas på”.) b) Hur kan du låta Jehova påverka ditt hjärta?

¹⁵ År 1950 presenterades Nya världens översättning av de kristna grekiska skrifterna på engelska (på svenska 1976), och 1961 kom hela Nya världens översättning av Den heliga skrift ut i ett enda band på engelska (på svenska 1992). Den här översättningen är till ära för Jehova eftersom hans namn har återinförts på de ställen där det förekom i den ursprungliga hebreiska texten. Namnet förekommer också i huvudtexten på 237 ställen i de grekiska skrifterna. För att översättningen ska vara så exakt och lättläst som möjligt har den reviderats flera gånger, senast 2013. Fram till 2013 hade det tryckts mer än 201 miljoner exemplar av hela Nya världens översättning eller delar av den på 121 språk.

¹⁶ Hur har de som läst Nya världens översättning på sitt eget språk reagerat? En man från Nepal sa: ”Många tyckte det var svårt att förstå den gamla nepalesiska översättningen eftersom den hade ett ålderdomligt språk. Men nu är det mycket lättare att förstå Bibeln, för den använder det språk som vi talar till vardags.” När en kvinna i Centralafrikanska republiken började läsa översättningen till sango, blev hon rörd till tårar och sa: ”Det här går rakt in i hjärtat.” Vi kan på samma sätt låta Jehova påverka vårt hjärta genom att läsa hans ord, Bibeln, varje dag. (Ps. 1:2; Matt. 22:36, 37)

Tacksamma för all hjälp vi får

17. Hur kan vi visa att vi uppskattar allt det vi får, och vad får det för resultat?

¹⁷ Uppskattar vi de redskap och den progressiva utbildning som vi får av vår kung, Jesus Kristus? Tar vi oss tid att läsa all litteratur som organisationen ger oss, och använder vi den för att hjälpa andra? Då kan vi känna igen oss i det som syster Opal Betler, som blev döpt den 4 oktober 1914, berättade: ”Genom åren har min man [Edward] och jag använt grammofon och vittnesbördskort. Vi har gått från hus till hus med böcker, broschyrer och tidskrifter. Vi har tagit del i kampanjer och parader och delat ut traktater. Längre fram lärde vi oss att göra återbesök och leda bibelstudier i hem med intresserade. Ja, vi har haft fullt upp och levt ett lyckligt liv.” Jesus förutsade att hans undersåtar skulle vara fullt upptagna med att så, skörda och glädjas tillsammans. Miljoner vittnen kan precis som Opal intyga att hans ord har gått i uppfyllelse. (Läs Johannes 4:35, 36.)

18. Vilken förmån har vi?

¹⁸ Många utomstående kanske betraktar Guds folk som ”olärda och helt vanliga människor”. (Apg. 4:13) Men tänk efter: Kungen har fått helt vanliga människor att bli något att verkligen räkna med i förlagssammanhang – de står bakom några av de mest översatta och spridda publikationerna i historien! Och ännu viktigare är att han har utbildat och motiverat oss att använda de här hjälpmedlen för att sprida de goda nyheterna till människor av alla nationer. Vilken förmån vi har att få samarbeta med Kristus i att så ut sanningens säd och skörda lärjungar!

1, 2. a) Varför är lärjungarna förbryllade? b) Vilken skörd har Jesus i tankarna?

LÄRJUNGARNA är förbryllade. Jesus har just sagt: ”Lyft upp era ögon och se på fälten, att de är vita till skörd.” (Joh. 4:35) De tittar åt det håll Jesus pekar, men det enda de ser är fält med korn som precis kommit upp. Fälten är inte alls vita, utan gröna. ”Vilken skörd?” kanske de tänker. ”Det är ju flera månader kvar till skörden.”

² Men Jesus talar inte om en bokstavlig skörd. Han ser i stället det här som en möjlighet att lära sina lärjungar två viktiga saker som gäller en andlig skörd – en skörd av människor. Vad är det han vill lära dem? För att ta reda på det ska vi se på några detaljer i den här skildringen.

En inbjudan och ett löfte

3. a) Vad kan ha fått Jesus att säga att fälten var ”vita till skörd”? (Se fotnoten.) b) Vad sa Jesus för att förtydliga vad han menade?

³ Det här samtalet mellan Jesus och lärjungarna ägde rum i slutet av år 30 i närheten av den samariska staden Sykar. Lärjungarna hade gått in i staden, men Jesus stannade kvar vid en brunn. Där delade han med sig av andliga sanningar till en kvinna som snabbt förstod betydelsen av det han sa. När lärjungarna kom tillbaka till Jesus skyndade sig kvinnan in i staden och berättade allt spännande som hon hade hört. Det väckte stort intresse, och många av hennes grannar skyndade sig till brunnen för att få träffa Jesus. Det kanske var då – när Jesus blickade bortom fälten och såg dem närma sig – som han sa: ”Se på fälten, att de är vita till skörd.”a Men för att förtydliga att han inte tänkte på en bokstavlig skörd utan en andlig, tillade han: ”Den som skördar ... samlar in frukt för evigt liv.” (Joh. 4:5–30, 36)

4. a) Vilka två viktiga saker om skörden lärde Jesus ut? b) Vilka frågor ska vi se närmare på?

⁴ Vilka två viktiga saker om den andliga skörden lärde Jesus ut? För det första: arbetet är angeläget. Hans uttalande att ”fälten ... är vita till skörd” var i själva verket en inbjudan till hans efterföljare att ta del i skörden. För att inskärpa hur angeläget arbetet var, tillade Jesus: ”Redan får den som skördar lön.” Ja, skörden hade redan börjat – det fanns ingen tid att förlora! För det andra: arbetarna gläder sig. De som sår och de som skördar ska ”glädja sig tillsammans”, sa Jesus. (Joh. 4:35b, 36) Han måste ha blivit mycket glad när han såg att ”många av samarierna ... [satte] tro till honom”, och på liknande sätt skulle hans lärjungar känna djup glädje när de gjorde sitt bästa i skördearbetet. (Joh. 4:39–42) Den här skildringen från det första århundradet har särskild innebörd för oss, eftersom den illustrerar det som händer nu under den största andliga skörden någonsin. När började den skörden? Vilka tar del i den? Vilka resultat har den fått?

Vår kung tar ledningen i den största skörden någonsin

5. Vem tar ledningen i den globala skörden, och hur visar Johannes syn att arbetet är angeläget?

⁵ I en syn som aposteln Johannes fick uppenbarar Jehova att han gav Jesus uppdraget att ta ledningen i en global skörd av människor. (Läs Uppenbarelseboken 14:14–16.) I den här synen har Jesus ”en krona av guld på sitt huvud” och ”en skarp skära i sin hand”. Kronan visar att han härskar som kung. Skäran illustrerar hans roll som skördeman. Jehova betonar att arbetet är angeläget när han låter en ängel säga att ”jordens skörd är genommogen”. Ja, ”stunden har kommit att skörda” – det finns ingen tid att förlora! På Guds befallning svingar Jesus sin skära, och jorden skördas, dvs. människor på jorden skördas. Den här spännande synen påminner oss om att ”fälten ... är vita till skörd” även i vår tid. Hjälper den oss att avgöra när den globala skörden började? Ja, det gör den.

6. a) När började ”skördetiden”? b) När började ”jordens skörd” bärgas? Förklara.

⁶ Eftersom Jesus, skördemannen i Johannes syn i Uppenbarelsebokens 14:e kapitel, bär en krona (vers 14), förstår vi att hans kröning som kung 1914 redan ägt rum. (Dan. 7:13, 14) Någon tid därefter får Jesus befallningen att börja skörda (vers 15). I Jesus liknelse om vetet och ogräset är ordningsföljden densamma. Han säger där: ”Skörden är en avslutning på en tingens ordning.” Så skördetiden och avslutningen på den här tingens ordning började vid samma tid – 1914. Senare ”i skördetiden” börjar själva skörden. (Matt. 13:30, 39) Vi som lever nu och kan se tillbaka på den tiden förstår att skörden började några år efter det att Jesus hade blivit kung. Först, från 1914 till början av 1919, renade Jesus sina smorda efterföljare. (Mal. 3:1–3; 1 Petr. 4:17) Sedan, 1919, började ”jordens skörd” bärgas. Utan dröjsmål använde Jesus sin nyligen förordnade trogne slav för att hjälpa våra bröder att inse hur brådskande och angeläget predikoarbetet var. Vi ska se vad som hände.

7. a) Vad hjälpte bröderna att inse hur angeläget predikoarbetet var? b) Vad uppmuntrades vännerna att göra?

⁷ I Vakt-Tornet för 1 juni 1921 sades det: ”Det synes tydligt vid en undersökning af Skriften, att en stor förmån förlänas församlingen i framförande af ett budskap beträffande riket.” Det var bland annat Jesajas profetiska ord som hjälpte bröderna att förstå att de goda nyheterna måste förkunnas runt hela jorden. (Jes. 49:6; 52:7; 61:1–3) De visste inte hur de skulle lyckas utföra en sådan uppgift, men de litade på att Jehova skulle visa dem vägen. (Läs Jesaja 59:1.) När våra bröder tydligare förstod hur angeläget predikoarbetet var, uppmuntrade de vännerna att öka sin verksamhet. Hur reagerade vännerna på det?

8. Vilka två saker om predikoarbetet förstod våra bröder 1921?

⁸ I december 1921 kunde man läsa i The Watch Tower: ”Det har varit det bästa året hittills; och fler människor har fått höra sanningens budskap under 1921 än under något annat år.” Det sades vidare: ”Det finns fortfarande mycket att göra. ... Låt oss göra det med ett hjärta fyllt av glädje.” Lägg märke till att bröderna hade förstått de två viktiga saker om predikoarbetet som Jesus hade betonat för sina apostlar: Arbetet är angeläget, och arbetarna gläder sig.

9. a) Vilken slutsats drog man i Vakttornet 1955 om skördearbetet, och varför gjorde man det? b) Vilken ökning av antalet förkunnare har ägt rum under de senaste 50 åren? (Se diagrammet ”Världsomfattande ökning”.)

⁹ Under 30-talet, när bröderna förstod att en stor skara av andra får skulle ta emot budskapet om riket, fortsatte predikoarbetet att intensifieras. (Jes. 55:5; Joh. 10:16; Upp. 7:9) Vad blev resultatet? Från 1934 till 1953 ökade antalet förkunnare från 41 000 till 500 000! I Vakttornet för 1 maj 1955 drogs följande slutsats: ”Det är Jehovas ande och hans ords kraft som har åstadkommit denna stora världsvida skörd.”b (Sak. 4:6)

Resultatet av skördearbetet förutsägs i livfulla bilder

10, 11. Vad betonas i liknelsen om senapskornet?

¹⁰ I sina liknelser om Guds rike förutsade Jesus på ett livfullt sätt resultatet av skördearbetet. Vi ska se närmare på liknelsen om senapskornet och liknelsen om surdegen. Här inriktar vi oss särskilt på hur de har uppfyllts i ändens tid.

¹¹ Liknelsen om senapskornet. En människa sår ett senapskorn, som växer upp till ett träd där fåglarna finner skydd. (Läs Matteus 13:31, 32.) Vilka aspekter av tillväxt betonas i den här liknelsen? 1) Själva tillväxten är fantastisk. ”Det minsta av alla frön” blir ett träd med ”stora grenar”. (Mark. 4:31, 32) 2) Tillväxten är garanterad. ”När ... [senapskornet] har såtts ut, kommer det upp.” Jesus säger inte att det kanske kommer upp. Nej, som han slår fast så ”kommer det upp”. Tillväxten går inte att stoppa. 3) Det växande trädet blir ett säkert tillhåll för fåglarna. ”Himlens fåglar” kommer och finner ”ett tillhåll i dess skugga”. Hur kan de här tre punkterna tillämpas på den andliga skörden i modern tid?

12. Hur kan man tillämpa liknelsen om senapskornet på skörden i vår tid? (Se också diagrammet ”Antal bibelstudier”.)

¹² 1) Tillväxtens omfattning: I liknelsen betonas den spridning som budskapet om Guds rike har fått och den tillväxt som den kristna församlingen har upplevt. Sedan 1919 har ivriga skördearbetare samlats in i den återupprättade kristna församlingen. På den tiden var antalet arbetare inte så stort, men det ökade snabbt. Tillväxten från början av 1900-talet och fram till vår tid har varit helt otrolig. (Jes. 60:22) 2) Garantin: Den kristna församlingens tillväxt har inte gått att stoppa. Det spelar ingen roll hur många klipplika hinder Guds fiender har lagt i vägen för det lilla fröet – det har ändå fortsatt att växa. (Jes. 54:17) 3) Det säkra tillhållet: ”Himlens fåglar” som finner tillhåll i trädet representerar miljontals uppriktiga människor från omkring 240 länder och områden som tagit emot budskapet och blivit en del av den kristna församlingen. (Hes. 17:23) Där får de mat, skugga och skydd i andligt avseende. (Jes. 32:1, 2; 54:13)

13. Vad betonas i liknelsen om surdegen?

¹³ Liknelsen om surdegen. En kvinna blandar surdeg med mjöl, och surdegen får alltsammans att börja jäsa. (Läs Matteus 13:33.) Vilka aspekter av tillväxt betonas i den här liknelsen? Vi ska se på två. 1) Tillväxten orsakar förändring. Surdegen syrar degen ”tills alltsammans kommit i jäsning”. 2) Tillväxten är omfattande. Surdegen får hela degen på ”tre stora mått vetemjöl” att jäsa. Hur kan de här två aspekterna tillämpas på den andliga skörden i modern tid?

14. Hur kan man tillämpa liknelsen om surdegen på skörden i vår tid?

¹⁴ 1) Förändringen: Surdegen står för budskapet om Guds rike, och mjölet representerar människor. Precis som mjöl förändras när det blandas med surdeg, så förändras hjärtat på människor som tar emot budskapet om Guds rike. (Rom. 12:2) 2) Omfattningen: Jäsningsprocessen representerar budskapets spridning. Surdegen genomsyrar hela degen och får alltsammans att jäsa. På liknande sätt har budskapet om Guds rike nått ut ”till jordens mest avlägsna del”. (Apg. 1:8) Den här aspekten av liknelsen visar också att budskapet sprids även i länder där vår verksamhet är förbjuden och vi inte kan predika öppet.

15. Hur har orden i Jesaja 60:5, 22 uppfyllts? (Se också rutorna ”Jehova har gjort det möjligt” och ”’Den ringaste’ har blivit ’en mäktig nation’”.)

¹⁵ Omkring 800 år innan Jesus berättade de här liknelserna lät Jehova Jesaja förutsäga omfattningen av den andliga skörden i modern tid och den glädje som den skulle föra med sig.c Profetian beskriver hur människor ”från fjärran” strömmar till Jehovas organisation. Jehova riktar sig till en ”kvinna”, som i vår tid representeras av den smorda kvarlevan på jorden, och säger: ”Du [skall] se det och stråla av glädje, och ditt hjärta skall bäva och vidga sig [eller: ”klappa och flöda över”], ty till dig skall havets rikedomar vända sig; nationernas tillgångar skall komma till dig.” (Jes. 60:1, 4, 5, 9) De här orden är verkligen sanna! De som tjänat Jehova under många år strålar av glädje när de tänker på hur antalet förkunnare i deras hemländer har ökat från bara några få till flera tusen.

Varför alla Jehovas tjänare kan glädja sig

16, 17. Nämn en orsak till att ”den som sår och den som skördar kan glädja sig tillsammans”. (Se också rutan ”Två traktater rörde två hjärtan i Amazonas”.)

¹⁶ Du kommer kanske ihåg att Jesus sa till sina apostlar: ”Den som skördar ... samlar in frukt för evigt liv, så att den som sår och den som skördar kan glädja sig tillsammans.” (Joh. 4:36) Hur gläder vi oss tillsammans i den världsomfattande skörden? Det gör vi på flera sätt. Vi ska se på tre av dem.

¹⁷ För det första gläder vi oss när vi ser Jehovas roll i arbetet. När vi predikar budskapet om Guds rike sår vi ut säd. (Matt. 13:18, 19) När vi hjälper någon att bli en lärjunge till Kristus deltar vi i skörden. Och alla känner vi innerlig glädje och förundran när vi ser hur Jehova gör så att sanningens säd ”skjuter upp och växer sig hög”. (Mark. 4:27, 28) En del av säden vi sprider gror längre fram och skördas av andra. Du kanske känner igen dig i det Joan berättar. Hon bor i Storbritannien och blev döpt för 60 år sedan. Hon säger: ”Flera personer har berättat att det var jag som sådde ett frö i deras hjärta när jag vittnade för dem för många år sedan. Utan att jag har vetat om det har andra vittnen studerat Bibeln med dem och hjälpt dem att börja tjäna Jehova. Tänk att frön som jag har sått har växt upp och blivit skördade!” (Läs 1 Korinthierna 3:6, 7.)

18. Vilken orsak till glädje nämns i 1 Korinthierna 3:8?

¹⁸ För det andra bevarar vi glädjen när vi kommer ihåg det Paulus sa: ”Var och en skall få sin lön efter sitt arbete.” (1 Kor. 3:8, Bibel 2000) Det är själva arbetet som belönas, inte resultatet av det. Vilken uppmuntran för alla som predikar i områden där det inte är så många som vill lyssna! Varje vittne som helhjärtat sår ut sanningens säd bär ”riklig frukt” i Guds ögon och har därför orsak att glädja sig. (Joh. 15:8; Matt. 13:23)

19. a) Vilket samband finns det mellan Jesus profetia i Matteus 24:14 och vår glädje? b) Vad kan vi tänka på även om vi personligen inte fått med någon i sanningen?

¹⁹ För det tredje gläder vi oss över att vårt arbete uppfyller bibliska profetior. Tänk på vad Jesus svarade sina apostlar när de frågade: ”Vad skall vara tecknet på din närvaro och på avslutningen på tingens ordning?” Han sa att en del av det tecknet skulle vara ett världsomfattande predikoarbete. Menade han arbetet med att göra lärjungar? Nej, det gjorde han inte. Han sa: ”Dessa goda nyheter om kungariket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd.” (Matt. 24:3, 14) Det är alltså predikoarbetet – att så ut säden – som är en del av tecknet. Vi fortsätter att predika de goda nyheterna om Guds rike och tänker på att även om vi inte skulle få med någon i sanningen, så avger vi i alla fall ”ett vittnesbörd”.d Ja, oavsett hur människor reagerar får vi hjälpa till att uppfylla Jesus profetia, och vi har förmånen att få vara ”Guds medarbetare”. (1 Kor. 3:9) Vi har verkligen all orsak att glädja oss!

”Från solens uppgång ända till dess nedgång”

20, 21. a) Hur uppfylls orden i Malaki 1:11? b) Vad är du besluten att göra med tanke på skördearbetet, och varför det?

²⁰ Under det första århundradet hjälpte Jesus sina apostlar att förstå att skördearbetet var mycket angeläget. Från 1919 och framåt har Jesus hjälpt sina efterföljare i modern tid att inse samma sak. Guds folk har följt hans vägledning och intensifierat sin verksamhet. Skördearbetet har visat sig vara omöjligt att stoppa. Precis som profeten Malaki förutsade utförs predikoarbetet i dag ”från solens uppgång ända till dess nedgång”. (Mal. 1:11) Ja, från soluppgång till solnedgång – från öst till väst, över hela jorden – gläder sig de som sår och de som skördar tillsammans. Och från soluppgång till solnedgång – från morgon till kväll, dvs. hela dagen – arbetar vi med en känsla av brådska.

²¹ När vi ser tillbaka på det gångna seklet och på hur en liten skara av Guds tjänare vuxit till ”en mäktig nation”, får det våra hjärtan att klappa och flöda över av glädje. (Jes. 60:5, 22) Det är den här glädjen och kärleken till Jehova, ”skördens Herre”, som får oss alla att fortsätta hjälpa till i det största skördearbetet genom tiderna! (Luk. 10:2)

1–3. Vad gjorde Jesus när han såg att templet vanhelgades?

JESUS hade djup respekt för templet i Jerusalem eftersom han visste vad det representerade. Det hade länge varit centrum för sann tillbedjan på jorden. Men tillbedjan av den helige Guden, Jehova, måste vara helig och ren. Så föreställ dig hur Jesus kände det när han kom till templet den 10 nisan år 33, till ett tempel som vanhelgades. Vad var det som pågick där? (Läs Matteus 21:12, 13.)

² På hedningarnas förgård skodde sig giriga köpmän och penningväxlare på dem som kom för att frambära offer åt Jehova.a Jesus ”kastade ut alla som sålde och köpte i templet, och han stötte omkull borden för penningväxlarna”. Han fördömde de här själviska människorna för att de gjorde hans Fars hus till ”en rövarhåla”. (Jämför Nehemja 13:7–9.) Därigenom visade han att han respekterade templet och vad det stod för. Tillbedjan av Jehova måste hållas ren!

³ Många hundra år senare, efter det att Jesus hade blivit insatt som messiansk kung, renade han än en gång ett tempel – ett tempel som inbegriper alla som vill tillbe Jehova på rätt sätt. Vilket tempel gällde det den här gången?

”Han skall rena Levis söner”

4, 5. a) Hur renades Jesus smorda efterföljare från 1914 till början av 1919? b) Var det här sista gången Guds folk renades? Förklara.

⁴ I kapitel 2 såg vi att när Jesus hade blivit insatt på tronen 1914, kom han med sin Far för att inspektera det andliga templet – anordningen för ren tillbedjan.b Under den inspektionen såg kungen att de smorda kristna, ”Levis söner”, behövde renas i viss mån. (Mal. 3:1–3) Från 1914 till början av 1919 lät han som ”smälter och renar”, dvs. Jehova, sitt folk gå igenom olika prövningar och svårigheter. De kom ut ur de här glödheta prövningarna renade, ivriga att visa sitt stöd för den messianske kungen!

⁵ Var det här sista gången Guds folk renades? Nej. Under de sista dagarna har Jehova genom den messianske kungen fortsatt att hjälpa sina efterföljare att bevara sig rena, så att de kan få stanna kvar i det andliga templet. I de nästföljande två kapitlen ska vi se hur han har renat dem moraliskt och organisatoriskt. Men först ska vi se närmare på hur han har renat dem andligen. Vår tro kommer att bli starkare när vi ser vad Jesus har gjort för att hjälpa sina efterföljare att hålla sig andligt rena – dels på väldigt uppenbara sätt, men också mer diskret, i det osynliga.

”Bevara er rena”

6. Hur kan Jehovas uppmaningar till de landsflyktiga judarna hjälpa oss att förstå vad det innebär att vara andligt ren?

⁶ Vad är andlig renhet? För att besvara den frågan ska vi undersöka Jehovas profetiska ord till de landsflyktiga judarna innan de lämnade Babylon på 500-talet f.v.t. (Läs Jesaja 52:11.) De skulle återvända till Jerusalem först och främst för att bygga upp templet igen och återställa sann tillbedjan. (Esr. 1:2–4) Jehova ville att hans folk skulle lämna alla spår av Babylons religion bakom sig. Lägg märke till att han gav dem flera uppmaningar: ”Rör inte vid något orent”, ”gå ut från henne” och ”bevara er rena”. Jehovas rena tillbedjan fick inte ha några fläckar av falsk religion. Vilken slutsats kan vi dra av det? För att vara andligt rena måste vi hålla oss borta från läror och sedvänjor som hör samman med falsk religion.

7. Vilken kanal har Jesus använt för att hjälpa sina efterföljare att vara andligt rena?

⁷ Kort efter det att Jesus hade blivit insatt som kung ordnade han med en tydlig kanal som han sedan dess har använt för att hjälpa sina efterföljare att vara andligt rena. Den kanalen är den trogne och omdömesgille slaven, som Kristus tillsatte 1919. (Matt. 24:45) När det året kom hade bibelforskarna redan renat sig från många falska religiösa läror. Men de behövde renas ytterligare i andligt avseende. Genom sin trogne slav upplyste Kristus steg för steg sina efterföljare om olika seder och bruk som de behövde överge. (Ords. 4:18) Vi ska se på några exempel.

Bör de kristna fira jul?

8. Vad erkände bibelforskarna redan tidigt om julen, men vad förstod de inte på en gång?

⁸ Bibelforskarna insåg tidigt att julen har hedniska rötter och att Jesus inte föddes den 25 december. I Zion’s Watch Tower för december 1881 sades det: ”Miljontals människor fördes in i kyrkan från hedendomen. Men till största delen var förändringen bara till namnet, för de hedniska prästerna blev kristna präster, och de hedniska högtiderna fick en kristen etikett – däribland julen.” År 1883 sades det i artikeln ”När föddes Jesus?” i Zion’s Watch Tower att Jesus troligen föddes i början av oktober.c Men då förstod bibelforskarna ännu inte att de behövde sluta fira jul. Till och med Betelfamiljen i Brooklyn fortsatte med det. Men efter 1926 började saker och ting förändras. Varför det?

9. Vad kom bibelforskarna fram till om julen?

⁹ Efter att ha undersökt ämnet på djupet insåg bibelforskarna att julens ursprung och de seder som hör ihop med julen i själva verket vanärar Gud. I en artikel som hette ”Julens ursprung” sades det att julen är en hednisk högtid som handlar mycket om nöjen och njutningar och har inslag av avgudadyrkan. Artikeln gjorde klart att Jesus själv aldrig uppmanade sina efterföljare att fira en sådan högtid, och den avslutades med följande rättframma uttalande: ”Det faktum att det är världens, köttets och Djävulens önskan att julen ska fortsätta att firas ... är det slutgiltiga och avgörande argumentet mot att fira jul för dem som helhjärtat tjänar Jehova.” (The Golden Age, 14 december 1927) Det behöver väl knappast nämnas att Betelfamiljen inte firade jul det året – och aldrig mer igen!

10. a) Vilka upplysningar om julen presenterades i december 1928? (Se också rutan ”Julfirandet, dess uppkomst och syfte”.) b) Hur uppmärksammades Guds folk på andra högtider som de behövde ta avstånd från? (Se rutan ”Sanningen om andra högtider kommer fram”.)

¹⁰ Året därpå fick bibelforskarna en ännu mer utförlig redogörelse om julen. Den 12 december 1928 höll broder Richard Barber, som arbetade vid huvudkontoret, ett radiotal som avslöjade den här högtidens orena ursprung. Hur reagerade Guds folk på den här tydliga vägledningen från huvudkontoret? När broder Charles Brandlein tänkte tillbaka på hur det var när han och hans familj slutade fira jul, sa han: ”Tog det emot att släppa taget om de här hedniska traditionerna? Nej, tvärtom! ... Det var som att ta av sig ett smutsigt plagg och kasta bort det.” Och broder Henry Cantwell, som senare blev resande tillsyningsman, kände likadant. Han sa: ”Det kändes bra att kunna avstå från något för att visa att vi älskar Jehova.” Ja, Kristus lojala efterföljare var villiga att göra de nödvändiga förändringarna och att inte ta del i ett firande som har sina rötter i oren tillbedjan.d (Joh. 15:19; 17:14)

11. Hur kan vi visa att vi understöder den messianske kungen?

¹¹ De här trogna bibelforskarna är verkligen fina föredömen! När vi tänker på deras exempel är det bra att vi frågar oss: Hur ser jag på den vägledning som kommer från huvudkontoret? Tar jag tacksamt emot den och tillämpar det jag får lära mig? När vi villigt rättar oss efter den vägledning vi får visar vi att vi understöder den messianske kungen, som använder den trogne slaven för att dela ut andlig mat i rätt tid. (Apg. 16:4, 5)

Bör de kristna använda korset?

12. Vad ansåg bibelforskarna i många år om korset?

¹² I många år betraktade bibelforskarna korset som en passande symbol för den kristna tron. De menade givetvis inte att korset skulle tillbes, för de förstod att det skulle vara detsamma som avgudadyrkan. (1 Kor. 10:14; 1 Joh. 5:21) Redan 1883 sades det rakt på sak i Zion’s Watch Tower att ”all avgudadyrkan är en styggelse för Gud”. Men till en början hade bibelforskarna inget att invända mot vad de trodde var ett lämpligt bruk av korset. De var till exempel mycket stolta över att bära en märkesnål med ett kors och en krona som ett slags identifikation. För dem betecknade den att de skulle få livets krona om de var trogna intill döden. Från och med 1891 fanns symbolen med korset och kronan med på framsidan av Zion’s Watch Tower.

13. Hur fick bibelforskarna en klarare syn på användningen av korset? (Se också rutan ”Synen på korset klarnar successivt”.)

¹³ Bibelforskarna var mycket fästa vid den här symbolen. Men från slutet av 20-talet fick de successivt en klarare syn på användningen av korset. Broder Grant Suiter, som senare blev medlem av den styrande kretsen, var med vid en sammankomst i Detroit i Michigan 1928. Han berättade: ”Vid sammankomsten kom det fram att symbolen med korset och kronan inte bara var onödig, utan rent motbjudande.” Under de följande åren kom det fler klargöranden. Det var tydligt att korset inte hade någon plats i en helig och ren tillbedjan.

14. Hur reagerade Guds folk när de fick en klarare syn på korset?

¹⁴ Hur reagerade Guds folk när de fick en klarare syn på korset? Fortsatte de att använda symbolen med korset och kronan, som de hade tyckt så mycket om? Lela Roberts, som var ett troget vittne i många år, berättade: ”Vi slutade använda den direkt när vi förstod vad den representerade.” En annan trogen syster, Ursula Serenco, berättade hur hon och många med henne kände det: ”Vi insåg att det som vi hade sett som en symbol för vår Herres död och vår kristna trohet egentligen var en hednisk symbol. I linje med Ordspråksboken 4:18 var vi tacksamma för att vår stig blev mer och mer upplyst.” De som lojalt följde Kristus ville inte befatta sig med orena religiösa sedvänjor.

15, 16. Hur kan vi visa att vi är beslutna att hålla de jordiska förgårdarna till Jehovas andliga tempel rena?

¹⁵ Vi har samma inställning i dag. Vi inser att Kristus har använt en tydlig kanal – sin trogne och omdömesgille slav – för att hjälpa sina efterföljare att hålla sig andligt rena. Så när den andliga maten vi får uppmärksammar oss på högtider och seder och bruk som är besmittade av falsk religion, rättar vi oss snabbt efter den ledning vi får. Precis som våra bröder och systrar som levde i början av Kristus närvaro är vi beslutna att se till att de jordiska förgårdarna till Jehovas andliga tempel hålls rena.

¹⁶ Under de sista dagarna har Kristus också verkat i det osynliga för att skydda Jehovas folks församlingar mot individer som skulle kunna göra dem andligt orena. Hur har han gjort det? Vi ska se.

”De onda” avskils från ”de rättfärdiga”

17, 18. I liknelsen om dragnätet, vad är innebörden i a) att dragnätet sänktes ner, b) att fisk av varje slag drogs samman, c) att de fina fiskarna samlades ihop i kärl och d) att de odugliga kastades bort?

¹⁷ Vår kung, Jesus Kristus, håller ett vakande öga på Guds folks församlingar världen över. Kristus och änglarna skiljer människor åt, och det på olika sätt som vi inte helt kan förstå. Jesus beskrev det här arbetet i liknelsen om dragnätet. (Läs Matteus 13:47–50.) Vad är innebörden i den liknelsen?

¹⁸ ”Ett dragnät ... sänktes ner i sjön.” Dragnätet representerar arbetet med att predika om Guds rike, ett arbete som pågår i hela människohavet. ”Drog samman fisk av varje slag.” De goda nyheterna drar till sig alla slags människor – dels de som gör andliga framsteg och blir sanna kristna, dels många andra som kanske till en början visar intresse men som inte tar ställning för den rena tillbedjan.e ”Samlade ihop de fina i kärl.” Uppriktiga människor samlas in i församlingar, eller ”kärl”, där de kan tillbe Jehova på ett heligt och rent sätt. ”De odugliga kastade man bort.” Under de sista dagarna har Kristus och änglarna avskilt ”de onda från de rättfärdiga”.f De som inte har den rätta hjärteinställningen – sådana som kanske inte vill överge felaktiga uppfattningar eller traditioner – har därför inte tillåtits fläcka ner församlingarna.g

19. Hur känner vi när vi tänker på vad Kristus har gjort för att bevara Guds folks andliga renhet?

¹⁹ Visst känns det tryggt att veta att vår kung, Jesus Kristus, beskyddar dem som är i hans vård! Och är det inte betryggande att veta att han fortfarande känner lika starkt för sann tillbedjan – och de sanna tillbedjarna – som han gjorde när han rensade templet i det första århundradet? Vi är verkligen tacksamma för att Kristus ser till att Guds folks andliga renhet bevaras! Vi kan visa att kungen i Guds rike har vårt fulla stöd genom att undvika all kontakt med falsk religion.

1. Vilken vördnadsbjudande syn fick Hesekiel?

TÄNK om du kunde få vara med om det som profeten Hesekiel fick uppleva för omkring 2 500 år sedan. Föreställ dig att du kommer fram till ett stort och vackert tempel. Där möts du av en mäktig ängel som visar dig runt. Du går uppför de sju trappsteg som tar dig till en av de tre portarna. Ingången fyller dig verkligen med vördnad! Du blickar upp mot taket 30 meter ovanför dig. I porten ser du vaktkamrar, och de vackra pelarna är formgivna så att de påminner om palmträd. (Hes. 40:1–4, 10, 14, 16, 22; 41:20)

2. a) Vad representerar templet i synen? (Se också fotnoten.) b) Vad kan vi lära oss av det som sägs om templets ingångar?

² Det Hesekiel fick se i den här synen är det andliga templet. Han beskrev det så detaljerat att skildringen fyller nio kapitel (40–48) i den bibelbok som bär hans namn. Templet representerar Jehovas anordning för ren tillbedjan. Varje inslag har djup innebörd för oss som tillber Jehova i de sista dagarna.a Vad betecknar de höga portarna? De påminner oss om att alla som träder in i det här templet måste följa Guds upphöjda normer. Även palmfigurerna förmedlar den tanken, eftersom palmer i Bibelns bildspråk ibland står för rättrådighet. (Ps. 92:12) Och vaktkamrarna? De som inte respekterar Guds normer får helt enkelt inte träda in på den rena tillbedjans väg, som leder till liv. (Hes. 44:9)

3. Varför har Kristus efterföljare hela tiden behövt korrigering?

³ Hur har Hesekiels profetiska syn gått i uppfyllelse? Som vi såg i kapitel 2 lät Jehova sitt folk under Kristus ledning gå igenom en särskild reningsprocess från 1914 till början av 1919. Var reningen avslutad i och med det? Långt därifrån! Under det gångna seklet har Kristus fortsatt att slå vakt om Jehovas heliga normer, och han har kontinuerligt behövt korrigera sina efterföljare. Varför det? Därför att de kommer från den här moraliskt fördärvade världen, och Satan ger aldrig upp i sina försök att dra ner dem i smutsen igen. (Läs 2 Petrus 2:20–22.) Vi ska se på tre områden där sanna kristna fått hjälp att värna om sin renhet. Till att börja med ska vi se på några av de korrigeringar som gjorts på moralens område, sedan på en viktig anordning för att hålla församlingen ren och slutligen på vilken hjälp familjer har fått.

Korrigeringar i moralfrågor

4, 5. Vilken taktik har Satan länge använt, och med vilken framgång?

⁴ För Jehovas folk har det alltid varit viktigt att uppföra sig moraliskt rätt. Så när vägledningen i sådana frågor blivit tydligare, har de varit snabba att följa den. Här är några exempel.

⁵ Sexuell omoral. Jehova avsåg att den sexuella relationen inom äktenskapet skulle vara något rent och vackert. Satan njuter när han kan rycka den här dyrbara gåvan ur sitt rätta sammanhang, förvandla den till något smutsigt och använda den för att locka Jehovas tjänare att göra sådant som Jehova inte godkänner. Den taktiken fungerade på Bileams tid, och det med tragiska konsekvenser, och nu i de sista dagarna använder han den mer än någonsin. (4 Mos. 25:1–3, 9; Upp. 2:14)

6. a) Vilket löfte publicerades i Zions Vakt-Torn? b) Hur användes detta löfte, och varför slutade man med det? (Se också fotnoten.)

⁶ För att motverka Satans ansträngningar publicerade man i Zions Vakt-Torn (mars 1909) ett löfte som delvis löd: ”Jag lofvar ... [att jag] på alla tider och på alla platser vill i det privata uppföra mig mot dem, som äro af motsatt kön, alldeles så, som jag skulle göra i det offentliga.”b Det var visserligen inte något krav att avlägga det här löftet, men många gjorde det och fick sina namn publicerade i Vakttornet. Många år senare insåg man att även om det hade fyllt sin funktion under en tid, så hade det helt enkelt bara blivit en ritual, och därför slutade man med det. Men man fortsatte att hålla fast vid de höga principer som löftet byggde på.

7. Vilket problem togs upp i Vakttornet 1935, och vilket moraliskt ansvar lyftes fram?

⁷ Satans påtryckningar bara ökade. Vakttornet för 15 april 1935 tog rättframt upp ett växande problem bland Guds folk. En del verkade tro att de kunde tumma på Jehovas moralnormer i privatlivet om de bara gick i tjänsten. Artikeln sa rakt på sak: ”Man bör komma ihåg, att enbart detta, att man tager del i arbetet med att vittna, inte är allt som kräves. Jehovas vittnen äro hans representanter, och den förpliktelsen vilar på dem, att de skola på ett rätt och tillbörligt sätt representera Jehova och hans rike.” I artikeln gavs också tydliga råd om äktenskap och sexualmoral, så att Guds folk kunde ”fly undan otukten”. (1 Kor. 6:18)

8. Varför har den fulla innebörden i det grekiska ordet för sexuell omoral tagits upp flera gånger i Vakttornet?

⁸ På senare år har det flera gånger framhållits i Vakttornet att det ord som används i de grekiska skrifterna för sexuell omoral (porneia) har en mycket bred betydelse, som inte är begränsad till enbart samlag. I det grekiska ordet inryms en mängd omoraliska handlingar som vanligtvis förknippas med prostitution. Kristus har på så sätt skyddat sina efterföljare från den epidemi av sexuella perversiteter som har spridit sig över världen. (Läs Efesierna 4:17–19.)

9, 10. a) Vilken fråga togs upp i Vakttornet 1935? b) Vilken balanserad syn på alkohol kommer fram i Bibeln?

⁹ Alkoholmissbruk. Vakttornet för 15 april 1935 tog upp en annan viktig fråga: ”Likaså har det iakttagits, att några taga del i tjänsten på fältet och utföra andra plikter inom organisationen, medan de äro påverkade av starka drycker. Under vilka förhållanden godkänner Skriften bruket av vin? Är det rätt att dricka vin i den utsträckning, att det inverkar på ens tjänst i Herrens organisation?”

¹⁰ I artikeln framhölls den balanserade syn på alkohol som finns i Bibeln. Där förbjuds inte ett måttligt bruk av vin eller andra alkoholhaltiga drycker, men däremot fördöms dryckenskap. (Ps. 104:14, 15; 1 Kor. 6:9, 10) Organisationen har genom åren varnat dem som tjänar Gud för att vara påverkade av alkohol när de utför helig tjänst. Man har använt berättelsen om Arons söner, som dödades av Gud därför att de frambar otillåten eld på Guds altare. Berättelsen hjälper oss att förstå vad som kunde ha fått dem att göra något så olämpligt, för kort därefter stiftade Gud en lag som förbjöd alla präster att använda alkohol när de utförde heliga plikter. (3 Mos. 10:1, 2, 8–11) Kristus efterföljare i dag tillämpar den bakomliggande principen och är noga med att inte vara påverkade av alkohol när de utför sin heliga tjänst.

11. Hur har Guds folk haft nytta av att bättre förstå vad alkoholism innebär?

¹¹ På senare år har Kristus efterföljare också fått mer kunskap om alkoholism, ett ihållande och beroendeframkallande missbruk av alkohol. Tack vare aktuella varningar i vår litteratur har många fått hjälp att ta itu med det problemet och har kunnat återta kontrollen över sitt liv. Och många har fått hjälp att aldrig hamna i den situationen över huvud taget. Ingen behöver låta alkoholen beröva dem deras värdighet, deras familj och, framför allt, deras förmån att få tillbe Jehova på ett upphöjt och rent sätt.

12. Hur såg de sanna kristna på tobak redan innan de sista dagarna började?

¹² Tobaksbruk. De sanna kristna hade börjat se med ogillande på användningen av tobak redan innan de sista dagarna började. För många år sedan berättade en äldre broder, Charles Capen, om när han träffade Charles Taze Russell för första gången i slutet på 1800-talet. Broder Capen, som var 13 år vid det tillfället, stod på trappan till Bibelhuset i Allegheny i Pennsylvania tillsammans med tre av sina bröder. När broder Russell gick förbi frågade han: ”Ni röker väl inte, grabbar? Det luktar tobaksrök.” De bedyrade att de inte gjorde det. Och de behövde verkligen inte fundera på hur han såg på rökning. I Zion’s Watch Tower för 1 augusti 1895 kommenterade broder Russell 2 Korinthierna 7:1 så här: ”Jag kan inte se hur det skulle vara till ära för Gud, eller till gagn för den enskilde, att en kristen brukar tobak i någon som helst form. ... Vi kan inte föreställa oss att vår Herre stank av tobaksrök eller att han skulle stoppa något i sin mun som besudlade honom.”

13. Vilken korrigering kom 1973?

¹³ I Vakttornet för 1935 kallades tobak ”det orena ’ogräset’”, och det sades att ingen som valde att tugga eller röka tobak kunde fortsätta att tillhöra Betelfamiljen eller representera Guds organisation i pionjärtjänsten eller resetjänsten. År 1973 kom det ytterligare riktlinjer. I Vakttornet för 1 oktober det året förklarades det att ingen kunde vara ett Jehovas vittne och samtidigt fortsätta med denna dödliga, smutsiga och kärlekslösa vana. De som vägrade att sluta använda tobak skulle bli uteslutna.c Kristus hade tagit ytterligare ett viktigt steg för att rena sina efterföljare.

14. Hur ser Gud på bruket av blod, och hur blev blodtransfusioner allmän praxis?

¹⁴ En orätt användning av blod. På Noas tid kungjorde Gud att det inte var rätt att äta blod. Han bekräftade detta i den lag som israeliterna fick, och han gav också de första kristna anvisningen att ”avhålla sig ... från blod”. (Apg. 15:20, 29; 1 Mos. 9:4; 3 Mos. 7:26) Men inte helt oväntat kom Satan på ett sätt att få många i modern tid att gå emot den här normen som Gud fastställt. Läkare gjorde försök med blodtransfusioner redan på 1800-talet, men det var inte förrän de olika blodgrupperna upptäcktes som sådana transfusioner började användas i större skala. År 1937 började man samla in och lagra blod i blodbanker, och i och med andra världskriget fick blodtransfusioner ett ännu större genomslag. Snart blev blodtransfusioner allmän praxis över hela världen.

15, 16. a) Vilken ståndpunkt intog Jehovas vittnen när det gällde blodtransfusioner? b) Vilket stöd har Kristus efterföljare fått i den här frågan, och vad har det lett till?

¹⁵ Redan 1945 sades det i Vakttornet att om man tar emot en blodtransfusion, så är det i själva verket ett annat sätt att äta blod. Denna bibelenliga ståndpunkt blev ännu tydligare längre fram det året. Och 1951 publicerades en lista med frågor och svar till hjälp för Guds folk när de hade kontakt med läkare och annan vårdpersonal. Över hela världen var Kristus trogna efterföljare modiga och försvarade sin ståndpunkt, trots att de ofta blev hånade, fientligt bemötta och rentav förföljda. Men Kristus fortsatte att leda dem och gav dem det stöd som behövdes. Organisationen publicerade utförliga och väl underbyggda artiklar och broschyrer.

¹⁶ År 1979 började några äldstebröder besöka sjukhus för att hjälpa läkare att bättre förstå vår ståndpunkt, de bibliska skälen till den och att det fanns medicinska alternativ. År 1980 fick äldstebröder i 39 städer i USA särskild utbildning för det här arbetet. Längre fram godkände den styrande kretsen att det skulle bildas sjukhuskommittéer över hela världen. Har det här arbetet gett resultat? I dag finns det tiotusentals medicinska experter – däribland läkare, kirurger och narkosläkare – som samarbetar med oss och respekterar vårt val av medicinsk behandling utan blod. Fler och fler sjukhus erbjuder blodfria behandlingsmetoder, och på en del sjukhus betraktas till och med den vården som den överlägset bästa. Det är verkligen fantastiskt att se hur Jesus skyddar sina efterföljare mot Satans försök att fördärva deras moral. (Läs Efesierna 5:25–27.)

17. Hur kan vi visa att vi sätter värde på att Kristus fortsätter att rena oss?

¹⁷ Det är bra att vi frågar oss om vi sätter värde på att Kristus har renat oss och övat oss så att vi kan följa Jehovas upphöjda moralnormer. Vi måste komma ihåg att Satan hela tiden försöker dra oss bort från Jehova och Jesus genom att undergräva vår respekt för Bibelns moralnormer. Men som motvikt fortsätter Jehovas organisation att förse oss med kärleksfulla varningar och påminnelser, så att vi kan undvika den här världens omoraliska livsstil. Vi behöver fortsätta att ta till oss av sådana värdefulla råd och vara snabba att följa dem. (Ords. 19:20)

Församlingen hålls ren

18. Vilken tydlig påminnelse får vi i Hesekiels syn om hur vi ska se på dem som gör uppror mot Guds normer?

¹⁸ Det andra området vi ska se på är vad som görs för att hålla församlingen ren. En del av dem som till en början accepterar Jehovas normer och överlämnar sig åt honom håller tyvärr inte fast vid sitt beslut. Vissa ändrar så småningom inställning och gör rentav uppror mot dessa normer. Vad ska man göra i en sådan situation? Vi får en indikation på det i Hesekiels syn av det andliga templet, som vi nämnde i början av kapitlet. Tänk på de höga portarna. I varje ingång fanns det vaktkamrar. Vakterna skulle skydda templet, uppenbarligen för att ingen som var ”oomskuren i hjärtat” skulle kunna komma in. (Hes. 44:9) Det är en tydlig påminnelse om att det är en förmån att få tillbe Jehova och att den förmånen bara ges åt dem som försöker följa hans rena normer för uppförandet. På liknande sätt står förmånen att få vara förenad med medkristna i tillbedjan inte öppen för vem som helst.

19, 20. a) Hur har Kristus successivt hjälpt sina efterföljare att hantera fall av allvarlig synd? b) Nämn tre skäl till att utesluta dem som inte ångrar sig.

¹⁹ Redan år 1892 kommenterades det i Zion’s Watch Tower att det är ”vår plikt att utesluta (ur den kristna gemenskapen) dem som direkt eller indirekt förnekar att Kristus gav sitt liv som en lösen [ett motsvarande pris] för alla”. (Läs 2 Johannes 10.) I boken Den nya skapelsen, som kom ut på engelska 1904, stod det att de som framhärdar i ett orätt uppförande utgör en fara, eftersom de kan bryta ner församlingens moral. På den tiden hölls det ”församlingsrättegångar” för att avgöra fall av allvarlig synd, även om det hörde till ovanligheterna. År 1944 framhölls det i Vakttornet att det bara var ansvariga bröder som skulle sköta sådana frågor. Och 1952 publicerades en artikel som gav bibliska riktlinjer för hur de skulle gå till väga och som betonade varför de som inte ångrar sig måste uteslutas – för att hålla församlingen ren.

²⁰ Under de årtionden som gått sedan dess har Kristus hjälpt sina efterföljare att bli bättre på att hantera fall av allvarlig synd. Äldstebröderna får fin utbildning för att kunna ta itu med allvarliga problem på Jehovas sätt, med rätt balans mellan rättvisa och barmhärtighet. I dag ser vi åtminstone tre tydliga skäl till att den som inte ångrar sig måste uteslutas: 1) för att Jehovas namn inte ska vanäras, 2) för att skydda församlingen från negativt inflytande och 3) för att hjälpa den som syndat att ändra sinne om det är möjligt.

21. Vilken nytta har Guds folk haft av uteslutningsanordningen?

²¹ Ser du vilken nytta vi haft av uteslutningsanordningen? I det forntida Israel utövade lagbrytare ofta ett negativt inflytande på folket, och ibland var lagbrytarna till och med fler än de som älskade Jehova och försökte göra det som var rätt. Det ledde till att nationen ofta drog vanära över Jehovas namn och förlorade hans godkännande. (Jer. 7:23–28) Men i vår tid handlar Jehova inte längre med en bokstavlig nation, utan med män och kvinnor från olika länder som har valt att tjäna honom och följa hans vägledning. Eftersom förhärdade syndare inte får finnas kvar bland oss, kan de inte bli vapen i Satans händer och orsaka församlingen ännu större skada. Deras inflytande blir därigenom minimalt. Som grupp kan vi därför vara säkra på att vi har en ren ställning inför Jehova och är godkända av honom. Kom ihåg vad han har lovat: ”Inget som helst vapen som formas mot dig skall ha framgång.” (Jes. 54:17) Är vi lojala och samarbetar med de äldste, som har det tunga ansvaret att ta itu med allvarliga problem?

Familjer som ärar Jehova

22, 23. Varför är vi tacksamma för det våra bröder gjorde i början på 1900-talet, men vad visar att det behövdes en mer balanserad syn på familjen?

²² Ett tredje område där Kristus efterföljare fått mycket hjälp och vägledning har att göra med äktenskap och familjeliv. Har vår syn på familjen korrigerats genom åren? Ja. Tänk till exempel på berättelser vi läst om sådana som tjänade Jehova i början på 1900-talet. Vi imponeras verkligen av deras nitiska och osjälviska anda. Och vi är oerhört tacksamma för den insats de gjorde i tjänsten för Jehova. Men samtidigt är det lätt att se att det ibland saknades balans. På vilket sätt?

²³ Det var inte ovanligt att bröder tog på sig uppgifter i till exempel resetjänsten som gjorde att de var borta från hemmet flera månader i sträck. Vännerna uppmuntrades att inte gifta sig – ibland med mer eftertryck än det fanns stöd för i Bibeln. Samtidigt sades det relativt lite om hur man bygger starka äktenskap. Är det fortfarande så bland Kristus efterföljare? Nej, inte alls.

24. Hur har Kristus hjälpt sina trogna efterföljare att få en mer balanserad syn på äktenskap och familj?

²⁴ Uppdrag i organisationen får inte gå ut över familjen. (Läs 1 Timoteus 5:8.) Och Kristus förser oss ständigt med ett flöde av fina, balanserade råd från Bibeln om hur man lyckas med sitt äktenskap och sitt familjeliv. (Ef. 3:14, 15) År 1978 kom boken Gör ditt familjeliv lyckligt! (på svenska 1979), och 18 år senare fick vi boken Hemligheten med ett lyckligt familjeliv. Dessutom har vi haft mängder av artiklar i Vakttornet som hjälper äkta par att tillämpa bibliska principer i sin relation.

25–27. Hur har de unga i olika åldrar uppmärksammats under årens lopp?

²⁵ Och vad har gjorts för de yngre bland oss? De har blivit mer och mer uppmärksammade. Jehovas organisation har genom åren försett oss med fina hjälpmedel för barn i alla åldrar, men det som en gång var en liten rännil har nu blivit en forsande flod! Mellan 1919 och 1921 hade The Golden Age en spalt med rubriken ”Ungdomens bibelstudier” (på svenska i Vakt-Tornet 1921). Sedan kom broschyren The Golden Age ABC 1920 och boken Barnen 1942. På 70-talet kom böckerna Lyssna till den store läraren, Din ungdom – hur du får ut det bästa av den och Min bok med bibliska berättelser. År 1982 började en artikelserie i Vakna!, ”Ungdomar frågar”, som resulterade i boken Ungdomar frågar – svar som fungerar, som gavs ut 1989.

²⁶ I dag finns den boken i två aktuella band, samtidigt som artikelserien fortsätter på vår hemsida jw.org. Dessutom finns boken Vi lär av den store läraren. Och på hemsidan finns massor av material och aktiviteter för barn och ungdomar, till exempel faktakort om olika bibliska personer, studieprojekt för barn i alla åldrar, bildpyssel, filmklipp och tecknade serier samt bibelrim för våra minsta barn. Det går inte att ta miste på att Kristus fortfarande har samma inställning till barn och ungdomar som han hade när han tog upp de små i famnen i det första århundradet. (Mark. 10:13–16) Han vill att de unga ska känna sig älskade och vara andligt välnärda.

²⁷ Jesus vill också att barn ska kunna känna sig trygga. I den här moraliskt depraverade världen blir det sorgligt nog allt vanligare att barn utsätts för sexuella övergrepp. Därför har det publicerats tydliga och rättframma artiklar som hjälper föräldrar att skydda sina barn.d

28. a) Vad krävs enligt Hesekiels tempelsyn för att vi ska få ta del i den rena tillbedjan? b) Vad är du besluten att göra?

²⁸ Det är verkligen fascinerande att tänka på hur Kristus hela tiden har renat sina efterföljare, hur han har lärt dem att respektera Jehovas upphöjda moralnormer och tillämpa dem. Tänk igen på templet som Hesekiel såg i sin syn. Tänk på de höga ingångarna. Det är sant att det här templet inte är ett bokstavligt tempel, utan ett andligt. Men ser vi det ändå som en realitet? Vi går inte in i det templet bara genom att gå till en Rikets sal, slå upp en bibel eller ringa på en dörrklocka i tjänsten. Det här är fysiska handlingar som har med konkreta saker att göra. En hycklare skulle kunna göra samma sak utan att någonsin träda in i Jehovas tempel. Men om vi gör det här och samtidigt följer Jehovas upphöjda moralnormer och tar del i ren tillbedjan med rätt inställning, har vi trätt in i templet och tjänar Jehova på den heligaste av alla platser – i hans anordning för ren tillbedjan. Det är ett privilegium vi sätter stort värde på! Vi vill verkligen göra allt för att återspegla Jehovas helighet och fortsätta att hålla fast vid hans rättfärdiga normer!

1, 2. Vilken förändring genomgick Zion’s Watch Tower i januari 1895, och hur togs den emot?

NÄR bibelforskaren John A. Bohnet fick Zion’s Watch Tower för januari 1895 i sin hand blev han stormförtjust över det han såg. Tidskriften hade en helt ny framsida – en illustration av ett fyrtorn som reste sig över ett stormpiskat hav och som svepte sin ljuskägla över en mörk himmel. I tidskriften kommenterades det nya utseendet under rubriken ”Vår nya kostym”.

² Broder Bohnet blev så imponerad att han skickade ett brev till broder Russell. ”Härligt att se TORNET i full galamundering”, skrev han. ”Tjusigt!” En annan bibelforskare, John H. Brown, skrev så här om framsidan: ”Den är mitt i prick. Tornet står verkligen på stabil grund trots stormar och piskande vågor som slår mot det.” Den nya framsidan var den första förändring som våra bröder fick uppleva det året – men inte den sista. I november kom ytterligare en stor förändring. Intressant nog fanns återigen ett stormigt hav med i bilden.

3, 4. Vilket problem uppmärksammades i Zion’s Watch Tower för 15 november 1895, och vilken omfattande förändring meddelades?

³ I en utförlig artikel i Zion’s Watch Tower för 15 november 1895 (på svenska mars 1905) lyftes ett problem fram i ljuset: Stormiga oroligheter slog in som vågor och störde friden bland bibelforskarna. Det förekom allt oftare diskussioner bland vännerna om vem som skulle ta ledningen i den lokala församlingen. För att hjälpa dem att komma till rätta med den här splittrande andan av rivalitet jämfördes organisationen med ett skepp. I artikeln erkändes det öppet att de som tog ledningen inte hade lyckats förbereda organisationen för stormiga tider. Något behövde göras, men vad?

⁴ Artikeln visade att en vis kapten ser till att det finns livräddningsutrustning ombord och att besättningen är redo att täta luckorna när ett oväder närmar sig. På liknande sätt behövde de som tog ledningen i organisationen se till att alla församlingar var förberedda för stormiga förhållanden. Därför meddelades en omfattande förändring som omedelbart skulle träda i kraft: ”Vi ... rekommendera ... att i hvarje församling äldsta utväljas, som skola ’föda’ och ’hafva akt’ på hjorden.” (Apg. 20:28)

5. a) Varför var den första äldsteanordningen ett steg i rätt riktning? b) Vilka frågor ska vi se närmare på?

⁵ Den här första anordningen med äldste kom i rätt tid och var ett steg framåt mot en stabil församlingsstruktur. Den hjälpte våra bröder att hålla kursen genom de stormiga vågor som första världskriget piskade upp. Tack vare ytterligare organisatoriska förändringar under årtiondena som följde blev Guds folk ännu bättre rustade att tjäna Jehova. Vilken biblisk profetia hade förutsagt den utvecklingen? Vilka organisatoriska förändringar har du upplevt? Vilken nytta har du haft av dem?

”Jag skall insätta frid som dina tillsyningsmän”

6, 7. a) Vad betyder Jesaja 60:17? b) Vad förstår vi av uttrycken ”tillsyningsmän” och ”arbetsledare”?

⁶ Som vi såg i kapitel 9 förutsade Jesaja att Jehova skulle välsigna sitt folk med stor tillväxt. (Jes. 60:22) Men Jehova lovade att göra ännu mer. I samma profetia sa han: ”I stället för koppar skall jag föra in guld, och i stället för järn skall jag föra in silver, och i stället för trä koppar och i stället för sten järn; och jag skall insätta frid som dina tillsyningsmän och rättfärdighet som dina arbetsledare.” (Jes. 60:17) Vad betyder den här profetian, och hur berör den oss i dag?

⁷ I profetian sägs det att ett material skulle ersättas av ett annat. Men lägg märke till att det inte handlar om förändringar från dåligt till bra, utan från bra till bättre. Att ersätta koppar med guld är en förbättring, och samma sak gäller de andra materialen som nämns. Så med det här bildspråket förutsade Jehova att tillståndet bland hans folk skulle förbättras steg för steg. Vilka förbättringar syftar profetian på? Eftersom Jehova nämnde ”tillsyningsmän” och ”arbetsledare”, förstår vi att det som successivt skulle bli bättre var hur hans folk skulle få tillsyn och organiseras.

8. a) Vem ligger bakom de förbättringar som nämns i Jesajas profetia? b) Hur får vi nytta av dessa förbättringar? (Se också rutan ”Han tog ödmjukt emot tillrättavisning”.)

⁸ Vem ligger bakom de här organisatoriska förbättringarna? Jehova sa: ”Jag [skall] föra in guld, ... jag [skall] föra in silver ... och jag skall insätta frid.” Ja, det är Jehova – inte människor – som har sett till att det gjorts förbättringar i församlingsorganisationen. Och alltsedan Jesus insattes som kung har Jehova använt honom för att genomföra detta. Vilken nytta får vi av de här förändringarna? I samma bibelställe sägs det att de skulle leda till ”frid” och ”rättfärdighet”. När vi tar emot Guds vägledning och gör de justeringar som behövs bevaras friden bland oss. Och vår kärlek till rättfärdighet får oss att tjäna Jehova, som aposteln Paulus beskrev som ”fridens Gud”. (Fil. 4:9)

9. Vad utgör den rätta grunden för ordning och enhet i församlingen, och varför det?

⁹ Paulus skrev också om Jehova: ”Gud är ju inte oordningens Gud, utan fridens.” (1 Kor. 14:33) Lägg märke till att det är frid som ställs i kontrast till oordning, inte ordning. Varför det? Därför att ordning i sig inte nödvändigtvis leder till fridfulla förhållanden. Vi kan ta ett exempel: En grupp soldater kan marschera ordningsfullt mot fronten, men deras frammarsch leder till krig, inte fred. Som kristna behöver vi därför komma ihåg en mycket viktig sak: En organisationsstruktur som inte är grundad på frid kommer förr eller senare att kollapsa. Men å andra sidan bidrar frid till bestående ordning. Visst är vi tacksamma för att vår organisation vägleds och förbättras av ”den Gud som ger frid”! (Rom. 15:33) Sådan frid är grunden för den fina ordning och enhet som vi har i våra församlingar världen över och som vi uppskattar så mycket. (Ps. 29:11)

10. a) Vilka förbättringar ägde rum i vår organisation i ett tidigt skede? (Se rutan ”Hur äldsteanordningen förbättrades”.) b) Vilka frågor ska vi nu få svar på?

¹⁰ I rutan ”Hur äldsteanordningen förbättrades” finns en översikt över förändringar som gjordes i vår organisation i ett tidigt skede. Men vilka förändringar från ”koppar” till ”guld” har Jehova genomfört genom sin son på senare tid? Hur har dessa justeringar när det gäller församlingarnas tillsyn bidragit till friden och enheten världen över? Och hur hjälper de dig personligen att tjäna ”fridens Gud”?

Kristus leder församlingen

11. a) Vad framkom under ett omfattande bibelstudieprojekt? b) Vad var bröderna i den styrande kretsen beslutna att göra?

¹¹ Från 1964 till 1971 pågick under den styrande kretsens ledning ett omfattande bibelstudieprojekt. Man studerade bland annat hur församlingen under det första århundradet fungerade.a Det framkom att det inte bara var en äldste eller tillsyningsman som hade tillsyn över en församling på den tiden, utan en krets av äldste. (Läs Filipperna 1:1; 1 Timoteus 4:14.) När den tanken blev tydligare insåg bröderna i den styrande kretsen att deras kung, Jesus, ledde dem och visade hur de kunde göra organisatoriska förbättringar, och de var beslutna att följa hans vägledning. De började genast göra förändringar för att organisationen skulle komma mer i linje med den äldsteanordning som beskrivs i Bibeln. Vilka var några av de förändringar som gjordes i början på 70-talet?

12. a) Vilken förändring gjordes i den styrande kretsen? b) Beskriv hur den styrande kretsen är organiserad i dag. (Se rutan ”Hur den styrande kretsen tar hand om Guds rikes intressen”.)

¹² Den första förändringen gällde den styrande kretsen. Fram till dess hade den här gruppen av smorda bröder bestått av de sju styrelsemedlemmarna i Watch Tower Bible and Tract Society of Pennsylvania. Men 1971 utökades den styrande kretsen från 7 till 11 medlemmar, och från och med då var den styrande kretsen inte längre identisk med styrelsen. Den styrande kretsens medlemmar såg sig som jämlikar och beslutade att ordförandeskapet skulle rotera varje år i alfabetisk ordning.

13. a) Vilken anordning hade varit i funktion i 40 år? b) Vad gjorde den styrande kretsen 1972?

¹³ Nästa förändring berörde varje enskild församling. Hur då? Från 1932 till 1972 hade i princip en enda broder haft tillsynen över en församling. Fram till 1936 kallades en sådan förordnad broder tjänstedirektör. Därefter ändrades namnet till grupptjänare, sedan till församlingstjänare och slutligen till församlingstillsyningsman. De här bröderna arbetade hårt med hjordens andliga bästa för ögonen. Församlingstillsyningsmannen fattade ofta beslut utan att rådgöra med andra bröder i församlingen. Men 1972 började den styrande kretsen dra upp riktlinjerna för en historisk förändring. Vilken då?

14. a) Vilken ny anordning trädde i kraft den 1 oktober 1972? b) Hur tillämpar samordnaren för äldstekretsen rådet i Filipperna 2:3?

¹⁴ I stället för att en enda broder tjänade som församlingstillsyningsman skulle nu även andra bröder som uppfyllde Bibelns krav för tillsyningsmän förordnas som äldste. De skulle tillsammans utgöra en äldstekrets och ha tillsynen över den lokala församlingen. Den här nya äldsteanordningen trädde i kraft den 1 oktober 1972. Samordnaren för äldstekretsen i dag anser sig inte vara förmer än de andra äldste, utan ser sig i stället som ”en av de mindre”. (Luk. 9:48) Sådana ödmjuka bröder är verkligen en välsignelse för vår världsvida familj av bröder och systrar! (Fil. 2:3)

15. a) Vilka fördelar har äldsteanordningen? b) Hur har vår kung varit förutseende?

¹⁵ Anordningen med en äldstekrets som delar på ansvaret i församlingen har verkligen visat sig vara en stor förbättring. Tänk på tre fördelar: För det första hjälper den här anordningen alla äldste – oavsett vilken ansvarsuppgift de har i församlingen – att aldrig glömma att det är Jesus som är församlingens huvud. (Ef. 5:23) För det andra är det som det sägs i Ordspråksboken 15:22: ”Där det finns många rådgivare blir det resultat.” När de äldste rådgör med varandra i frågor som påverkar församlingens andliga välfärd och lyssnar på varandras synpunkter, hjälper det dem att fatta beslut som är i linje med bibliska principer. (Ords. 27:17) Jehova välsignar sådana beslut, och de leder till framgång. Och för det tredje: Tack vare att det finns fler kvalificerade bröder har organisationen kunnat hålla jämna steg med det växande behovet av tillsyn och herdeomvårdnad i församlingarna. (Jes. 60:3–5) Tänk bara – antalet församlingar jorden runt har ökat från 27 000 år 1971 till mer än 113 000 år 2013! Vår kung har helt klart varit förutseende och fyllt behovet av herdar i precis rätt tid. (Mik. 5:5)

”Bli exempel för hjorden”

16. a) Vilket ansvar har de äldste? b) Hur såg bibelforskarna på Jesus uppmaning att ta hand om hans får?

¹⁶ Redan i början av bibelforskarnas verksamhet kände de äldste ett ansvar att hjälpa sina medtroende att fortsätta tjäna Gud. (Läs Galaterna 6:10.) År 1910 behandlade en artikel i Vakt-Tornet Jesus uppmaning: ”Var en herde för mina små får.” (Joh. 21:15–17) I artikeln sades det till de äldste: ”Det är särdeles viktigt, att Mästarens uppdrag med hänsyn till hjorden får intaga ett framstående rum i våra hjärtan, på det vi rätt må värdera det såsom en stor förmån att föda och vårda Herrens efterföljare.” År 1926 betonade Vakt-Tornet återigen hur viktigt herdearbetet var genom att påminna de äldste: ”Guds församling är hans egen, ... och han skall hålla alla ansvariga för deras förmån att tjäna bröderna.”

17. Hur har tillsyningsmännen fått hjälp att bli bättre herdar?

¹⁷ Hur har Jehovas organisation hjälpt äldstebröderna att gå från ”järn” till ”silver” i sin herdeomvårdnad? Genom att ge dem utbildning. År 1959 hölls den första Skolan i rikets tjänst för tillsyningsmän. En lektion behandlade ämnet ”Visa personligt intresse”. Bröderna uppmuntrades att ”ha ett schema för att besöka förkunnarna i deras hem”. Under lektionen gavs flera förslag på hur de kunde bygga upp vännerna vid dessa besök. År 1966 kom en uppdaterad version av Skolan i rikets tjänst. I den behandlades ämnet ”Vikten av herdearbetet”. Vad var huvudtanken med den lektionen? De som tar ledningen ”bör ge Guds hjord kärleksfull omvårdnad men samtidigt inte underlåta att ägna tillbörlig uppmärksamhet åt sitt eget hushåll och åt tjänsten på fältet”. På senare år har ytterligare skolor hållits för de äldste. Vad har den här fortlöpande utbildningen från Jehovas organisation lett till? I dag har den kristna församlingen tusentals kvalificerade bröder som tjänar som andliga herdar.

18. a) Vilken viktig uppgift har de äldste fått? b) Varför känner Jehova och Jesus så varmt för de äldste?

¹⁸ Genom vår kung, Jesus, har Jehova tillsatt de äldste för att de ska utföra en viktig uppgift. Vad är det för uppgift? Att leda Guds får genom den mest kritiska tiden i människans historia. (Ef. 4:11, 12; 2 Tim. 3:1) Jehova och Jesus känner mycket varmt för de hårt arbetande äldste, eftersom de följer den bibelenliga uppmaningen: ”Var herdar för Guds hjord som är i er vård, ... villigt; ... med iver; ... [och] genom att bli exempel för hjorden.” (1 Petr. 5:2, 3) Vi ska se närmare på två av de områden där de äldste är exempel för hjorden och verkligen bidrar till friden och glädjen i församlingarna.

De äldste tar hand om Guds hjord

19. Hur känner vi för de äldste som samarbetar med oss i tjänsten?

¹⁹ För det första samarbetar de äldste med församlingsmedlemmarna. Evangelieskribenten Lukas sa om Jesus: ”Han [gav] sig ut på en färd från stad till stad och från by till by och predikade och förkunnade de goda nyheterna om Guds kungarike. Och de tolv var med honom.” (Luk. 8:1) Precis som Jesus predikade tillsammans med sina apostlar, så arbetar de äldste i vår tid sida vid sida med sina medtroende i tjänsten. De inser att de på det sättet bidrar mycket till den goda andan i församlingen. Hur känner vännerna för sådana äldstebröder? Jeannine, en syster som är närmare 90, säger: ”När jag får samarbeta med en äldstebroder i tjänsten ser jag det som ett fint tillfälle att få samtala med honom och lära känna honom bättre.” Och Steven, som är i 35-årsåldern, säger: ”När en äldstebroder samarbetar med mig i tjänsten från hus till hus känner jag att han verkligen vill hjälpa mig. Det är så uppmuntrande.”

20, 21. Hur kan de äldste efterlikna herden i Jesus liknelse? Ge ett exempel. (Se också rutan ”Besök som gör nytta”.)

²⁰ För det andra har Jehovas organisation övat de äldste att visa omtanke om dem som tappat kontakten med församlingen. (Hebr. 12:12) Varför behöver de äldste hjälpa dem som har blivit andligt svaga, och hur ska de gå till väga? Svaret finns i Jesus liknelse om herden och det förlorade fåret. (Läs Lukas 15:4–7.) När herden upptäcker att ett av hans får saknas, letar han efter det som om det var hans enda får. Hur följer de äldste i dag den här herdens exempel? Precis som det förlorade fåret fortfarande var värdefullt i herdens ögon, så är de som har tappat kontakten med Guds folk fortfarande värdefulla i de äldstes ögon. De ser en andligt svag person som ett förlorat får – inte som ett hopplöst fall. Och precis som herden ”ger sig av efter det förlorade [fåret], tills han finner det”, tar de äldste initiativet att söka upp och hjälpa dem som är svaga.

²¹ Vad gör herden i liknelsen när han finner fåret? Han lyfter försiktigt upp det, ”lägger ... det på sina axlar” och bär det tillbaka till hjorden. På liknande sätt kan en äldste som visar uppriktig omtanke försiktigt lyfta upp någon som är andligt svag och hjälpa honom att komma tillbaka till församlingen. Det var precis det Victor fick uppleva, en broder i Afrika som hade slutat komma tillsammans med församlingen. Han säger: ”Under de åtta år jag var overksam försökte de äldste hjälpa mig.” Vad var det som särskilt berörde honom? Han förklarar: ”En dag kom John förbi, en äldstebroder som jag hade gått Pionjärskolan med, och visade några bilder som han tagit på oss under skolan. Det väckte många härliga minnen, och jag började längta efter den glädje jag kände när jag tjänade Jehova.” Kort efter Johns besök kom Victor tillbaka till församlingen, och nu har han börjat som pionjär igen. Ja, omtänksamma äldste bidrar verkligen till vår glädje. (2 Kor. 1:24)b

Enheten stärks bland Guds folk

22. Hur stärks enheten i församlingen? (Se också rutan ”Det var så fascinerande”.)

²² Som vi såg tidigare förutsade Jehova att friden och rättfärdigheten skulle bli mer och mer påtaglig bland Guds folk. (Jes. 60:17) Båda dessa egenskaper stärker enheten i församlingen. Hur då? Om vi börjar med rättfärdighet, så är ”Gud ... en enda Jehova”. (5 Mos. 6:4) Hans normer skiljer sig inte från ett land till ett annat. Nej, han har bara en måttstock för rätt och fel, och den gäller ”i de heligas alla församlingar”. (1 Kor. 14:33) Så för att församlingen ska må bra måste vi följa hans rättfärdiga normer. När det sedan kommer till frid vill vår kung att vi inte bara ska njuta av friden i församlingen, utan också själva vara fredsstiftare. (Matt. 5:9) Vi vill därför ”jaga efter det som leder till frid”. Vi tar initiativet till att reda ut missförstånd som kan uppstå ibland. (Rom. 14:19) På så sätt bidrar vi till både friden och enheten i församlingen. (Jes. 60:18)

23. Vad upplever vi som tillber Jehova i dag?

²³ I november 1895, när den första äldsteanordningen presenterades i Zion’s Watch Tower, berättade de ansvariga bröderna också vad som var deras uppriktiga önskan och bön – att den här nya anordningen skulle hjälpa Guds folk att ”snabbt nå fram till enheten i tron”. När vi ser tillbaka på de årtionden som gått är vi tacksamma för de organisatoriska förbättringar som Jehova har gjort genom sin son, förbättringar som verkligen har stärkt vår enhet. (Ps. 99:4) Det här har lett till att alla som tillhör Jehovas folk världen över med glädje vandrar ”i samma ande”, följer ”i samma fotspår” och tjänar ”fridens Gud” ”skuldra vid skuldra”. (2 Kor. 12:18; läs Sefanja 3:9.)

1, 2. a) Vad lyckades de religiösa ledarna med i det första århundradet, men hur reagerade apostlarna? b) Varför respekterade inte apostlarna förbudet att predika?

DET är kort efter pingsten år 33. Den kristna församlingen i Jerusalem har bara funnits i några veckor, och Satan anser uppenbarligen att det nu är läge att gå till angrepp. Han vill utplåna församlingen innan den hinner växa sig stark. Snabbt manövrerar han händelseutvecklingen och får de religiösa ledarna att förbjuda predikoarbetet. Men apostlarna är modiga och fortsätter predika, och många män och kvinnor börjar tro ”på Herren”. (Apg. 4:18, 33; 5:14)

² Motståndarna blir ursinniga och slår till igen – den här gången genom att sätta apostlarna i fängelse. Men under natten öppnar Jehovas ängel fängelsets portar, och tidigt nästa morgon är de ute och predikar igen! De grips än en gång och ställs inför styresmännen, som anklagar dem för att bryta mot förbudet att predika. Men apostlarna svarar modigt: ”Vi måste lyda Gud som vår härskare mer än människor.” Styresmännen blir så arga att de vill ”röja dem ur vägen”. Men just i det här kritiska ögonblicket reser sig Gamaliel, en aktad laglärare, och säger varnande: ”Ta er i akt ... Befatta er inte med de här människorna, utan låt dem hållas.” Märkligt nog lyssnar de på honom och låter apostlarna gå. Så vad gör apostlarna? Modigt fortsätter de ”utan uppehåll att i templet och från hus till hus undervisa och förkunna de goda nyheterna om Messias, Jesus”. (Apg. 5:17–21, 27–42; Ords. 21:1, 30)

3, 4. a) Vilken väl beprövad metod har Satan använt mot Guds folk? b) Vad ska vi se närmare på i det här kapitlet och i de två följande?

³ Det här fallet från år 33 var det första exemplet på att den kristna församlingen mötte motstånd från myndigheterna, men det var långt ifrån det sista. (Apg. 4:5–8; 16:20; 17:6, 7) Även i vår tid använder Satan motståndare till den sanna tillbedjan för att påverka myndigheter att förbjuda vår predikoverksamhet. Vi har anklagats för att bryta mot lagen på alla möjliga sätt. Bland annat har vi anklagats för att störa den allmänna ordningen. Vi har också anklagats för att vara uppviglare och försäljare. När det har varit lämpligt har våra bröder gått till domstol för att motbevisa sådana här falska anklagelser. Vad har det fått för resultat? Och hur påverkas vi personligen av domar som avkunnats för tiotals år sedan? Vi ska se närmare på några rättsfall och se hur de har bidragit till att ”försvara och lagligt stadfästa de goda nyheterna”. (Fil. 1:7)

⁴ I det här kapitlet ska vi gå in på hur vi har försvarat vår rätt att predika. I de två följande kapitlen ska vi se på några rättsliga strider som vi utkämpat i vår strävan att inte vara någon del av världen och att följa Guds normer.

Orosstiftare?

5. Varför blev många förkunnare gripna i slutet på 30-talet, och vilken lösning övervägdes av dem som hade ledningen?

⁵ I slutet på 30-talet försökte flera städer och delstater i USA tvinga Jehovas vittnen att ansöka om tillstånd för att få predika. Men våra bröder ansökte inte om något tillstånd. Ett tillstånd kan dras in, och de ansåg att ingen regering eller myndighet har rätt att sätta sig över Jesus befallning till de kristna att predika budskapet om Guds rike. (Mark. 13:10) Hundratals förkunnare blev därför gripna. De som hade ledningen inom organisationen övervägde då att gå till domstol. De hoppades kunna visa att staten hade infört bestämmelser som saknade stöd i lagen och inskränkte deras religionsfrihet. Och 1938 inträffade något som ledde till ett epokgörande domstolsfall. Vad var det som hände?

6, 7. Vad råkade familjen Cantwell ut för?

⁶ Tisdag morgon den 26 april 1938 var Newton Cantwell, 60 år, hans fru Esther och deras söner Henry, Russell och Jesse redo för en dag i tjänsten. Alla fem var specialpionjärer. De åkte till staden New Haven i Connecticut, och de var faktiskt beredda på att stanna borta längre än bara över dagen. Varför det? Därför att de redan hade blivit gripna flera gånger och insåg att det kunde hända igen. Men de hade ändå en lika stark önskan som tidigare att predika de goda nyheterna. De åkte till New Haven i två bilar. Newton körde familjens bil, som var fullpackad med biblisk litteratur och bärbara grammofoner. Henry, som var 22, körde en högtalarbil. Och precis som väntat blev de stoppade av polisen inom några timmar.

⁷ Först greps Russell, som var 18, och därefter Newton och Esther. Jesse, som var 16, fick på avstånd se sin bror och sina föräldrar föras bort av polisen. Henry predikade i en annan del av staden, så Jesse lämnades ensam kvar. Men han tog sin grammofon och fortsatte predika. Två katolska män lät honom spela upp ett föredrag av broder Rutherford som hette ”Fiender”. Under talets gång blev de så arga att de var nära att klippa till Jesse. Han gick lugnt därifrån, men strax efteråt blev han stoppad av en polis. Det slutade med att också han greps. Polisen riktade ingen anklagelse mot syster Cantwell, men däremot mot broder Cantwell och sönerna. Men de släpptes mot borgen samma dag.

8. Varför dömdes Jesse Cantwell för att ha stört den allmänna ordningen?

⁸ Några månader senare, i september 1938, inställde sig familjen Cantwell inför rätta i New Haven. Newton, Russell och Jesse fälldes för ha samlat in pengar utan tillstånd. Trots flera överklaganden till Connecticuts högsta domstol dömdes Jesse för störande av den allmänna ordningen. Varför det? Därför att de två katolska män som lyssnat på inspelningen hade vittnat i domstolen och sagt att föredraget var provocerande och nedvärderade deras religion. För att bestrida domen överklagade de ansvariga bröderna i vår organisation ärendet till den högsta rättsliga instansen i landet, USA:s högsta domstol.

9, 10. a) Hur dömde USA:s högsta domstol i fallet Cantwell? b) Hur har vi nytta av den domen än i dag?

⁹ Med början den 29 mars 1940 lyssnade chefsdomaren, Charles E. Hughes, och åtta andra domare på de argument som framfördes av broder Hayden Covington, vittnenas försvarsadvokat.a När advokaten för delstaten Connecticut försökte bevisa att vittnena var orosstiftare, frågade en av domarna: ”Var det inte så att det budskap Kristus Jesus förkunnade var impopulärt på den tiden?” Advokaten för delstaten svarade: ”Jo, det var det, och om jag minns rätt så säger Bibeln också hur det gick för Jesus när han förkunnade det budskapet.” Vilket avslöjande uttalande! Omedvetet hade han ställt vittnena på samma sida som Jesus och staten på samma sida som de som dömde honom. Den 20 maj 1940 fällde domstolen ett enhälligt utslag till förmån för vittnena.

¹⁰ Vilken betydelse fick det här utslaget? Skyddet för religionsfriheten utökades, så att ingen federal, statlig eller lokal myndighet på laglig väg kunde begränsa den. Och enligt utslaget var Jesses uppförande ”inget ... hot mot allmän ordning och frid”. Det slogs alltså tydligt fast att Jehovas vittnen inte stör den allmänna ordningen. Vilken avgörande juridisk seger för Guds tjänare! Hur har vi nytta av den än i dag? En jurist som är ett Jehovas vittne konstaterar: ”Tack vare vår rätt att fritt utöva vår religion utan att behöva frukta orättvisa restriktioner kan vi som vittnen i dag framföra ett hoppets budskap i de samhällen där vi bor.”

Uppviglare?

11. Vilken kampanj genomförde våra bröder i Kanada, och varför det?

¹¹ Under 40-talet utsattes Jehovas vittnen i Kanada för våldsamt motstånd. Eftersom våra bröder ville offentliggöra att myndigheterna inte upprätthöll religionsfriheten, spred de under en 16 dagar lång kampanj 1946 en fyrsidig traktat (Quebec’s Burning Hate for God and Christ and Freedom Is the Shame of All Canada) som i detalj beskrev det pöbelvåld, den polisbrutalitet och de upplopp anstiftade av prästerskapet som våra bröder utsattes för i provinsen Quebec. ”Olagliga gripanden av Jehovas vittnen fortsätter”, sades det i traktaten. ”Omkring 800 åtal har väckts mot Jehovas vittnen i storstadsregionen Montreal.”

12. a) Hur reagerade våra motståndare på traktatkampanjen? b) Vad anklagades våra bröder för? (Se också fotnoten.)

¹² När Quebecs premiärminister, Maurice Duplessis, som hade ett nära samarbete med den katolske kardinalen Villeneuve, fick kännedom om den här traktaten förklarade han ”skoningslöst krig” mot vittnena. Antalet åtal ökade snabbt till det dubbla, från 800 till 1 600. ”Polisen grep oss så många gånger att vi tappade räkningen”, sa en pionjärsyster. Vittnen som greps när de spred traktaten anklagades för att ha spridit en ”uppviglande skrift”.b

13. Vilket var det första fall av uppvigling som prövades i domstol, och vad blev utslaget?

¹³ År 1947 prövades det första fallet som gällde uppvigling. De åtalade var broder Aimé Boucher och hans döttrar Gisèle, som var 18, och Lucille, som var 11. De hade delat ut traktaten i närheten av sin lantgård som låg bland kullarna söder om staden Quebec, men tanken på att de skulle vara brottslingar var närmast skrattretande. Broder Boucher var en mild och ödmjuk man som arbetade i all stillhet på sin lilla lantgård och emellanåt åkte in till staden med häst och vagn. Men trots det hade hans familj fått utstå flera av de kränkningar som beskrevs i traktaten. Domaren, som hatade Jehovas vittnen, vägrade godta bevisningen för att de var oskyldiga. Han gick i stället på åklagarens linje, nämligen att traktaten framkallade illvilja och att de därför skulle dömas skyldiga. Domarens uppfattning kunde sammanfattas så här: Det är brottsligt att säga sanningen! Aimé och Gisèle fälldes för uppvigling, och till och med lilla Lucille fick sitta inlåst i två dagar. Bröderna överklagade till den högsta instansen i landet, Kanadas högsta domstol, som beviljade prövningstillstånd.

14. Vad gjorde bröderna i Quebec under de år de blev förföljda?

¹⁴ Under tiden fortsatte våra modiga bröder och systrar i Quebec att predika, trots att de hela tiden riskerade våldsamt motstånd. Ofta fick predikandet helt enastående resultat. Efter traktatkampanjen 1946 ökade antalet vittnen i Quebec från 300 till 1 000 på bara fyra år!c

15, 16. a) Vilket utslag fällde Kanadas högsta domstol i fallet Boucher? b) Vilken effekt fick den här segern?

¹⁵ I juni 1950 behandlade samtliga nio domare i Kanadas högsta domstol Aimé Bouchers fall. Sex månader senare, den 18 december 1950, fällde domstolen sitt utslag till vår fördel. Varför det? Broder Glen How, en advokat som företrädde vittnena, förklarade att domstolen var av samma mening som försvaret: För att något ska kallas ”uppvigling” måste det vara fråga om uppeggande till våld eller uppror mot regeringen. Men traktaten ”innehöll inte något som eggade till sådana handlingar och föll därför under yttrandefriheten”. Broder How tillade: ”Jag fick med egna ögon se hur Jehova gav oss segern.”d

¹⁶ Högsta domstolens beslut var verkligen en stor seger för Guds rike. I och med detta kunde man avskriva de 122 fall som väntade på avgörande och som gällde vittnen i Quebec anklagade för uppvigling. Domstolens utslag betydde också att medborgarna i Kanada och Brittiska samväldet nu var fria att uttrycka sina åsikter om styret. Den här segern var dessutom ett dråpslag mot angreppet på Jehovas vittnen från kyrkan och myndigheterna i Quebec.e

Försäljare?

17. Hur försöker en del myndigheter kontrollera vår förkunnarverksamhet?

¹⁷ I likhet med de första kristna är Jehovas tjänare i dag ”inte försäljare av Guds ord”. (Läs 2 Korinthierna 2:17.) Men på en del håll försöker myndigheterna ändå kontrollera vår förkunnarverksamhet genom olika lagar som reglerar handel. Är Jehovas vittnen försäljare eller förkunnare? Vi ska se på två av de rättsfall där den frågan har behandlats.

18, 19. Hur försökte myndigheterna i Danmark sätta stopp för predikoarbetet?

¹⁸ Danmark. Den 1 oktober 1932 trädde en lag i kraft som gjorde det olagligt att sälja tryckt material utan tillstånd. Men våra bröder ansökte inte om något tillstånd. Följande dag var fem förkunnare ute och predikade i Roskilde, ungefär tre mil väster om Köpenhamn. Mot slutet av dagen saknades en av förkunnarna, August Lehmann. Han hade blivit gripen för att ha sålt varor utan tillstånd.

¹⁹ Den 19 december 1932 inställde sig August Lehmann i domstol. Han erkände att han hade besökt människor och erbjudit biblisk litteratur, men han nekade till att vara försäljare. Domstolen frikände honom och konstaterade: ”Den tilltalade ... försörjer sig själv, och [han] har inte haft eller förväntat sig några ekonomiska fördelar av den här verksamheten. Den har i stället inneburit en ekonomisk förlust för honom.” Domstolen ställde sig på brödernas sida och slog fast att Lehmanns verksamhet inte kunde ”betecknas som ... näringsverksamhet”. Men Guds folks motståndare var beslutna att sätta stopp för predikoverksamheten i hela landet. (Ps. 94:20) Den allmänna åklagaren överklagade ärendet ända upp i Högsta domstolen. Hur reagerade våra bröder?

20. Vilket beslut tillkännagav Högsta domstolen i Danmark, och hur reagerade våra bröder och systrar?

²⁰ Veckan före rättegången i Högsta domstolen gjorde vännerna i Danmark en extra insats i tjänsten. Tisdagen den 3 oktober 1933 tillkännagav Högsta domstolen sitt beslut. Man instämde i det beslut som hade fattats i den lägre domstolen: August Lehmann hade inte brutit mot lagen. Den här domen innebar att vittnena kunde fortsätta att predika fritt. Bröderna och systrarna var så tacksamma mot Jehova för den här juridiska segern att de ökade sin insats i tjänsten ännu mer. Ända sedan dess har våra vänner i Danmark kunnat fortsätta i tjänsten utan inblandning från myndigheternas sida.

21, 22. Vilket utslag meddelade USA:s högsta domstol i fallet Murdock?

²¹ USA. Söndagen den 25 februari 1940 greps en pionjärbroder, Robert Murdock, och sju andra vittnen när de predikade i Jeannette, en stad nära Pittsburgh i Pennsylvania. De dömdes skyldiga för att de inte hade köpt ett tillstånd för att få sprida litteratur. De överklagade, och Högsta domstolen i USA beviljade prövningstillstånd.

²² Den 3 maj 1943 meddelade Högsta domstolen sitt utslag till förmån för vittnena. Domstolen invände mot kravet på ett försäljningstillstånd, eftersom det skulle innebära att man tog ut ”en avgift för en rättighet som är inskriven i landets grundlag”. Domstolen upphävde den här förordningen i staden, eftersom den var en ”inskränkning av tryckfriheten och religionsfriheten”. Domaren William O. Douglas talade för majoriteten av domarna när han kommenterade Jehovas vittnens verksamhet: ”Det handlar inte enbart om predikande; det handlar inte enbart om utdelning av religiös litteratur. Det är en kombination av båda.” Han tillade: ”Denna form av religiös verksamhet har ... lika hög status som gudsdyrkan i kyrkorna och predikan från predikstolarna.”

23. Varför är de juridiska segrar vi vann 1943 fortfarande viktiga?

²³ Det här avgörandet i Högsta domstolen var en stor juridisk seger för Guds folk. Det var en bekräftelse på att vi är kristna förkunnare, inte försäljare. Den här minnesvärda dagen 1943 vann Jehovas vittnen 12 av sina 13 mål i Högsta domstolen, däribland fallet Murdock. Dessa domar blev viktiga prejudikat som har åberopats på senare tid, när våra motståndare återigen har ifrågasatt vår rätt att predika offentligt och från hus till hus.

”Vi måste lyda Gud som vår härskare mer än människor”

24. Vad gör vi när myndigheter förbjuder vårt predikoarbete?

²⁴ Som Jehovas tjänare är vi mycket tacksamma när myndigheterna ger oss laglig rätt att fritt predika de goda nyheterna. Men när vårt predikoarbete förbjuds, anpassar vi helt enkelt våra metoder och fortsätter ändå. Precis som apostlarna ”måste [vi] lyda Gud som vår härskare mer än människor”. (Apg. 5:29; Matt. 28:19, 20) Samtidigt vänder vi oss till domstolar för att få förbudet mot vår verksamhet upphävt. Vi ska se på två exempel.

25, 26. Vilka händelser i Nicaragua ledde fram till ett mål i landets högsta domstol, och vad blev resultatet?

²⁵ Nicaragua. Broder Donovan Munsterman, som var missionär och tillsyningsman för avdelningskontoret, hade blivit ombedd att komma till immigrationsbyrån i Managua, Nicaraguas huvudstad, och den 19 november 1952 inställde han sig hos chefen för byrån, kapten Arnoldo García. Kaptenen upplyste honom om att alla Jehovas vittnen i Nicaragua hade blivit ”förbjudna att fortsätta predika sina läror och att främja sin religiösa verksamhet”. Orsaken var att de inte hade fått den ansvarige ministerns tillstånd att ta del i sådan verksamhet och att de anklagades för att vara kommunister. Varifrån kom de här anklagelserna? Från det katolska prästerskapet.

²⁶ Broder Munsterman vände sig omedelbart till religionsdepartementet och till president Anastasio Somoza García, men utan resultat. Så bröderna anpassade sig. De stängde sin Rikets sal, samlades i mindre grupper och slutade med gatuvittnande, men de fortsatte ändå predika. Samtidigt lämnade de in en begäran om föreläggande hos Nicaraguas högsta domstol och anhöll om att förbudet skulle upphävas. I dagspressen skrevs det mycket om förbudet och om vittnenas begäran, och Högsta domstolen gick med på att pröva fallet. Vad blev resultatet? Den 19 juni 1953 offentliggjordes den enhälliga domen till förmån för vittnena. Domstolen slog fast att förbudet kränkte den grundlagsenliga rätten till yttrandefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet och förklarade också att relationerna mellan myndigheterna i Nicaragua och Jehovas vittnen skulle återgå till tidigare status.

27. Varför blev människor i Nicaragua förvånade över Högsta domstolens beslut, och hur såg bröderna på den här segern?

²⁷ Människor i Nicaragua blev förvånade över att Högsta domstolen hade ställt sig på vittnenas sida. Dittills hade prästernas inflytande varit så starkt att domstolen undvek att hamna i konflikt med dem. Och de styrande i landet hade så stor makt att domstolen sällan gick emot deras beslut. Våra bröder var helt övertygade om att de vann den här segern för att deras kung hade beskyddat dem och för att de hade fortsatt predika. (Apg. 1:8)

28, 29. Vad hände helt oväntat i Zaire i mitten på 80-talet?

²⁸ Zaire. I mitten av 80-talet fanns det omkring 35 000 vittnen i Zaire, nu Kongo-Kinshasa. För att hålla jämna steg med den teokratiska tillväxten i landet började man bygga ett nytt avdelningskontor. I december 1985 hölls en internationell sammankomst i huvudstaden, Kinshasa, och 32 000 delegater från många delar av världen fyllde en arena där. Men sedan började förhållandena förändras för Jehovas vittnen. Vad hände?

²⁹ Marcel Filteau, en broder från Quebec som hade upplevt förföljelsen under Duplessis regim, var missionär i Zaire vid den här tiden. Han berättade vad som hände: ”Den 12 mars 1986 mottog de ansvariga bröderna ett brev som förklarade sammanslutningen av Jehovas vittnen i Zaire olaglig.” Förbudet var undertecknat av landets president, Mobutu Sese Seko.

30. Vilket viktigt beslut var avdelningskontorets kommitté tvungna att fatta, och vad bestämde de sig för?

³⁰ Nästa dag meddelades det i radio: ”Vi kommer aldrig mer att höra talas om Jehovas vittnen i [Zaire].” Omedelbart utbröt förföljelse. Rikets salar förstördes, och våra bröder blev rånade, gripna, fängslade och slagna. Till och med barn sattes i fängelse. Den 12 oktober 1988 konfiskerade myndigheterna organisationens egendom, och civilgardet, ett arméförband, ockuperade avdelningskontorets fastighet. De ansvariga bröderna vädjade till president Mobutu, men de fick inget svar. Vid den tidpunkten var avdelningskontorets kommitté tvungen att fatta ett viktigt beslut: ”Ska vi överklaga till Högsta domstolen, eller ska vi avvakta?” Timothy Holmes, en missionär som då var samordnare för avdelningskontorets kommitté, berättar: ”Vi vände oss till Jehova för att få vishet och vägledning.” Efter många böner och noggrann begrundan kom de fram till att det inte var rätt tid att vidta rättsliga åtgärder. I stället koncentrerade de sig på att stötta och hjälpa bröderna och försöka hitta andra vägar att nå ut med budskapet.

31, 32. Vilken dom fällde Högsta domstolen i Zaire, och hur påverkades våra bröder?

³¹ Flera år gick. Pressen på vittnena minskade, och de mänskliga rättigheterna respekterades mer och mer i landet. Avdelningskontorets kommitté kom fram till att tiden nu var inne att vända sig till Högsta domstolen i Zaire för att få förbudet rättsligt prövat. Förvånansvärt nog gick Högsta domstolen med på att ta upp fallet. Den 8 januari 1993, nästan sju år efter det att presidentens förbud hade trätt i kraft, förklarade domstolen att myndigheternas agerande mot vittnena hade varit olagligt, och förbudet hävdes. Tänk på vad det betydde. Med fara för sina liv hade domarna upphävt ett beslut av landets president! Broder Holmes berättar: ”Under hela rättsprocessen såg vi hur Jehova kan styra händelseutvecklingen.” (Dan. 2:21) Den här segern stärkte våra bröders tro. De kände att deras kung, Jesus, hade väglett sina efterföljare så att de visste när och hur de skulle handla.

³² När förbudet inte längre gällde kunde avdelningskontoret ta in missionärer i landet, bygga ett nytt avdelningskontor och importera biblisk litteratur.f Alla som tjänar Jehova världen över är verkligen glada över att se hur han skyddar sitt folk och ser till att de kan bevara sig andligt starka. (Jes. 52:10)

”Jehova är min hjälpare”

33. Vilken slutsats kan vi dra av den här korta genomgången av några rättsfall?

³³ Vår genomgång av några rättsliga strider visar att Jesus har hållit sitt löfte: ”Jag skall ge er ett kraftfullt tal och vishet, som alla era motståndare tillsammans inte skall kunna stå emot eller motsäga.” (Läs Lukas 21:12–15; noten) Ibland har Jehova uppenbarligen rest upp en nutida Gamaliel för att skydda sitt folk och har fått modiga domare och advokater att stå upp för rättvisan. Han har gjort våra motståndares vapen slöa och trubbiga. (Läs Jesaja 54:17.) Motstånd kan inte förhindra att Guds vilja sker.

34. Varför är våra juridiska segrar så anmärkningsvärda, och vad är de ett bevis för? (Se också rutan ”Segrar i högsta domstolar som underlättat predikoarbetet”.)

³⁴ Varför är våra juridiska segrar så anmärkningsvärda? Tänk på det här: Jehovas vittnen är inte framträdande eller inflytelserika i samhället. Vi röstar inte, och vi understöder inte politiker och politiska kampanjer. Och de av oss som dras inför högre domstolar anses ofta vara ”olärda och helt vanliga människor”. (Apg. 4:13) Så mänskligt sett har domstolarna inget att vinna på att gå emot våra mäktiga religiösa och politiska motståndare och hjälpa oss. Men ändå har domstolar gång på gång dömt till vår fördel! Våra juridiska segrar är ett bevis för att vi vandrar ”i Guds åsyn, i sällskap med Kristus”. (2 Kor. 2:17) Precis som aposteln Paulus säger vi därför: ”Jehova är min hjälpare; jag skall inte vara rädd.” (Hebr. 13:6)

1, 2. a) Vilken princip har väglett Jesus efterföljare ända fram i vår tid? b) Hur har våra fiender försökt besegra oss, men vad har resultatet blivit?

JESUS stod inför Pilatus, den judiska nationens mest inflytelserika domare, och uttalade en princip som har väglett hans trogna efterföljare ända fram i vår tid. ”Mitt kungarike är ingen del av den här världen”, sa han. ”Om mitt kungarike vore en del av den här världen, skulle mina underlydande ha kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt kungarike inte härifrån.” (Joh. 18:36) Pilatus lät avrätta Jesus, men segern blev kortvarig. Jesus fick uppstå till liv igen. Det mäktiga romarrikets kejsare försökte krossa hans efterföljare, men de lyckades inte. De kristna spred budskapet om Guds rike över hela den forntida världen. (Kol. 1:23)

² Sedan 1914, då Guds rike upprättades, har några av de mäktigaste militärmakterna i historien försökt utplåna Guds folk. Men de har inte kunnat göra det. Många regeringar och politiska fraktioner har försökt tvinga oss att ta ställning i deras konflikter. Men de har inte lyckats splittra oss. I dag finns Guds rikes undersåtar i praktiskt taget alla länder på jorden. Ändå är vi förenade som en global andlig familj, helt neutrala i politiska frågor. Vår enhet visar tydligt att Guds rike härskar och att vår kung, Jesus Kristus, fortsätter att vägleda, rena och beskydda sina undersåtar. Vi ska se närmare på hur han har gjort det. Lägg märke till några av de trosstärkande juridiska segrar han gett oss samtidigt som vi inte varit någon del av världen. (Joh. 17:14)

En viktig fråga aktualiseras

3, 4. a) Vad hände när Guds rike hade upprättats? b) Har Guds folk alltid haft en klar förståelse av neutralitetsfrågan? Förklara.

³ När Guds rike hade upprättats utbröt krig i himlen, och sedan kastades Satan ner till jorden. (Läs Uppenbarelseboken 12:7–10, 12.) På jorden rasade också ett krig, ett krig som blev en särskild prövning för Guds folk. De var beslutna att följa Jesus exempel och inte vara någon del av världen. De behövde hålla sig utanför all politik, men i början förstod de inte hur mycket detta skulle kräva av dem.

⁴ I band sex i bokserien Millennii Dagning,a som gavs ut på engelska 1904, uppmanades de kristna att undvika att ta del i krig. Men det sades ändå att om en kristen blev inkallad, skulle han försöka få något slags vapenfri tjänst. Och om det inte gick och han sändes ut i strid, skulle han se till att inte döda någon. Herbert Senior, som bodde i Storbritannien och blev döpt 1905, kommenterade hur situationen var på den tiden: ”Många av bröderna var villrådiga, och eftersom vägledningen inte var entydig undrade de om det skulle vara rätt att gå in i det militära och bli soldat men bara utföra vapenfri tjänst.”

5. Vilken nyanserad syn framkom i The Watch Tower för 1 september 1915?

⁵ I en artikel i The Watch Tower för 1 september 1915 började vi få en mer nyanserad syn på den här frågan. Det som stod i Studier i Skriften kommenterades så här: ”Frågan är om inte detta skulle vara att kompromissa.” Men tänk om en kristen ställdes inför hotet att bli skjuten om han vägrade bära uniform och göra militärtjänst? I artikeln stod det: ”Skulle det vara värre att bli skjuten för att man är lojal mot Fredens furste och vägrar gå emot hans befallning, än att bli skjuten medan man står under dessa jordiska kungars fana och till synes ger dem sitt stöd och, åtminstone som det verkar, kompromissar i fråga om vår himmelske Kungs läror? Av de två alternativen skulle vi föredra det förra – hellre dör vi på grund av trohet mot vår himmelske Kung.” Trots detta kraftfulla uttalande sades det i artikeln: ”Vi framför inte det här som en uppmaning. Vi ger det bara som ett förslag.”

6. Vad tar du med dig av broder Herbert Seniors erfarenhet?

⁶ En del bröder insåg tydligt vad saken gällde och var beredda att ta konsekvenserna. Herbert Senior, som citerades tidigare, sa: ”För mig var det i princip ingen skillnad mellan att lossa ammunition från ett fartyg [vapenfri tjänst] och att ta samma ammunition och ladda ett vapen som skulle avfyras.” (Luk. 16:10) Broder Senior hamnade i fängelse för att han vägrade göra militärtjänst. Han och 4 andra bröder ingick i en grupp på 16 samvetsvägrare, varav flera tillhörde andra religionssamfund, som avtjänade en del av sitt straff i ett fängelse i Richmond i Storbritannien. De kom senare att kallas ”The Richmond Sixteen”. Vid ett tillfälle fördes Herbert och andra som var i samma situation i hemlighet till fronten i Frankrike. Där dömdes de till arkebusering. Han blev tillsammans med flera andra uppställda inför en exekutionspluton, men de blev inte skjutna. Deras straff omvandlades i stället till tio års fängelse.

7. Vad hade Guds folk insett när andra världskriget började?

⁷ När andra världskriget bröt ut hade Jehovas folk som helhet fått en klarare syn på vad det innebar att vara neutral och vad som krävdes om de skulle följa Jesus exempel. (Matt. 26:51–53; Joh. 17:14–16; 1 Petr. 2:21) I den epokgörande artikeln ”Neutralitet” i Vakttornet för 1 januari 1940 (på engelska 1 november 1939) sades det: ”Den regel som Jehovas förbundsfolk nu måste rätta sig efter är denna, att sträng neutralitet skall iakttagas gentemot de krigande nationerna.” Simon Kraker, som längre fram arbetade vid huvudkontoret i Brooklyn, kommenterade artikeln så här: ”Den hjälpte mig att förstå att Guds folk måste hålla fred med alla, även under krigshot.” Denna andliga mat kom i rätt tid och hjälpte Guds folk att vara beredda inför det dittills värsta angreppet på deras lojalitet mot Guds rike.

En ”flod” av motstånd

8, 9. Hur gick profetian i Uppenbarelseboken i uppfyllelse?

⁸ Aposteln Johannes förutsade att efter Guds rikes födelse 1914 skulle draken, Satan Djävulen, försöka utplåna alla som gav riket sitt stöd. Han skulle bildligt talat spy ut en flod ur sin mun.b (Läs Uppenbarelseboken 12:9, 15.) Hur uppfylldes den här profetian? Från 20-talet och framåt utsattes Guds folk för en flodvåg av motstånd. Precis som många andra bröder i Nordamerika under andra världskriget sattes broder Kraker i fängelse för sin lojalitet mot Guds rike. Under kriget utgjorde Jehovas vittnen faktiskt mer än två tredjedelar av alla fångar som på grund av religiösa invändningar mot kriget satt i federala fängelser i USA.

⁹ Djävulen och hans representanter var helt inriktade på att få Guds rikes undersåtar att bryta sin ostrafflighet var de än bodde. I Afrika, Europa och USA ställdes de inför domstolar och nämnder. De var helt beslutna att förbli neutrala, och därför blev de fängslade och slagna, ibland så illa att de fick men för livet. I Tyskland utsattes Jehovas vittnen för en enorm press när de vägrade säga ”Heil Hitler” och stödja kriget. Man beräknar att 6 000 vittnen sattes i fångläger under nazitiden, och mer än 1 600 tyska och icke-tyska vittnen dog på grund av förföljelsen. Men trots detta kunde Djävulen inte tillfoga Guds folk några bestående skador. (Mark. 8:34, 35)

”Jorden ... svalde floden”

10. Vad representerar ”jorden”, och hur har den ingripit till hjälp för Guds folk?

¹⁰ I profetian som Johannes fick nedteckna sades det att ”jorden” – delar av den här världsordningen som är mer resonliga – skulle svälja ”floden” av förföljelse och komma till Guds folks hjälp. Hur har den delen av profetian uppfyllts? Under årtiondena efter andra världskriget har ”jorden” ofta ingripit till hjälp för dem som troget stött det messianska riket. (Läs Uppenbarelseboken 12:16.) Bland annat har inflytelserika domstolar skyddat Jehovas vittnens rätt att vägra militärtjänst och att inte delta i nationalistiska ceremonier. Vi ska först se närmare på några av de stora segrar som Jehova har gett sitt folk i frågan om militärtjänstgöring. (Ps. 68:20)

11, 12. Vilka situationer ställdes broder Sicurella och broder Thlimmenos inför, och vad blev resultatet?

¹¹ USA. Anthony Sicurella växte upp i en familj med sex barn där föräldrarna var Jehovas vittnen. Han blev döpt när han var 15. När han blev 21 registrerade han sig som religiös förkunnare hos inskrivningsnämnden. Två år senare, 1950, ansökte han om att få ändra sin status till samvetsvägrare. Det gjordes en FBI-utredning, men trots att den inte innehöll något negativt avslog justitiedepartementet hans begäran. Efter flera domstolsförhandlingar togs fallet upp i Högsta domstolen, som upphävde den lägre domstolens avgörande och dömde till broder Sicurellas fördel. Den här domen blev prejudicerande och var till hjälp även för andra i USA som vägrade göra militärtjänst av samvetsskäl.

¹² Grekland. År 1983 dömdes Iakovos Thlimmenos skyldig till lydnadsbrott för att han vägrat bära uniform och sattes i fängelse. Sedan han blivit frigiven ansökte han hos myndigheterna om att få bli auktoriserad revisor, men ansökan avslogs för att han fanns med i brottsregistret. Han gick till domstol, och sedan han förlorat i de grekiska domstolarna överklagade han till Europadomstolen. År 2000 kom så utslaget från Europadomstolens stora kammare, som består av 17 domare, och de dömde till hans fördel. Detta blev ett prejudikat i diskrimineringsfrågor. Innan det här avgörandet kom hade mer än 3 500 bröder i Grekland hamnat i brottsregistret för att de suttit fängslade på grund av sin neutrala hållning. Efter domstolsutslaget antogs en lag i Grekland som gjorde att bröderna kunde rentvås från alla anklagelser. Och en lag som trätt i kraft några år tidigare och som gav alla grekiska medborgare rätt till alternativ civiltjänstgöring fastslogs på nytt i samband med att den grekiska grundlagen omarbetades.

13, 14. Vad tycker du att vi kan lära oss av de rättsfall som rörde Ivailo Stefanov och Vahan Bayatyan?

¹³ Bulgarien. År 1994 blev Ivailo Stefanov, som då var 19, inkallad till militärtjänst. Han vägrade att gå in i armén och att utföra vapenfri tjänst i militär regi. Han dömdes till 18 månaders fängelse men överklagade beslutet och åberopade sin rätt som samvetsvägrare. Hans fall gick så småningom vidare till Europadomstolen. Innan fallet avgjordes kunde man 2001 uppnå förlikning. De bulgariska myndigheterna utfärdade en amnesti som inte bara omfattade broder Stefanov utan även alla andra i Bulgarien som var villiga att utföra alternativ civiltjänst.c

¹⁴ Armenien. Vahan Bayatyan blev inkallad till militärtjänstgöring 2001.d Han vägrade av samvetsskäl och dömdes till fängelse. Han överklagade och förlorade i alla rättsinstanser i landet. I september 2002 började han avtjäna ett två och ett halvt år långt straff men frigavs efter tio och en halv månad. Under tiden hade han överklagat till Europadomstolen, som tog upp fallet. Men den 27 oktober 2009 förlorade han även där. Avgörandet verkade vara ett stort nederlag för bröderna i Armenien. Men Europadomstolens stora kammare överprövade domen, och den 7 juli 2011 dömde de till Vahan Bayatyans fördel. Det här var första gången som Europadomstolen erkände att rätten till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet även omfattar rätten att vägra bära vapen av religiösa skäl. Detta avgörande skyddar rättigheterna inte bara för Jehovas vittnen utan också för miljontals människor i Europarådets medlemsländer.e

Nationalistiska ceremonier

15. Varför deltar inte Jehovas vittnen i nationalistiska ceremonier?

¹⁵ Jehovas folk är lojala mot det messianska riket inte bara genom att vägra göra militärtjänst, utan också genom att respektfullt men bestämt vägra delta i nationalistiska ceremonier. Ända sedan andra världskrigets utbrott har de nationalistiska känslorna ökat markant världen över. I många länder måste man lova trohet mot fosterlandet genom att svära en ed, sjunga nationalsången eller hälsa flaggan. Men vi ger Jehova vår odelade hängivenhet. (2 Mos. 20:4, 5) Det här har lett till att vi drabbats av en ”flod” av förföljelse. Men Jehova har återigen använt ”jorden” för att svälja en del av motståndet. Vi ska se på några av de segrar som Jehova har gett oss genom Kristus på det här området. (Ps. 3:8)

16, 17. Vilken situation hamnade Lillian och William Gobitas i, och vad har du lärt dig av deras fall?

¹⁶ USA. År 1940 förlorade Jehovas vittnen i Högsta domstolen med 8 röster mot 1 i målet Minersville School District v. Gobitis. Lillian Gobitas,f som var 12, och hennes lillebror William, som var 10, ville vara lojala mot Jehova och vägrade hälsa flaggan och svära trohetseden. Det gjorde att de blev avstängda från skolan. Deras fall gick upp i Högsta domstolen, och där ansåg man att skolans agerande hade stöd i grundlagen och låg i den ”nationella enhetens” intresse. Den här domen utlöste intensiv förföljelse. Fler barn blev avstängda från skolan, vuxna blev av med sina jobb och många utsattes för pöbelangrepp. I en bok om religionsfriheten i USA sägs det att ”förföljelsen av Jehovas vittnen mellan 1941 och 1943 var den mest omfattande yttringen av religiös intolerans i 1900-talets Amerika”. (The Lustre of our Country, the American Experience of Religious Freedom)

¹⁷ Glädjen för Guds fiender blev dock inte långvarig. År 1943 tog Högsta domstolen upp ett liknande fall (West Virginia State Board of Education v. Barnette), och den här gången vann Jehovas vittnen. Det var första gången i USA:s historia som Högsta domstolen efter så kort tid gjorde en helomvändning och upphävde sitt eget beslut. Efter det här domslutet minskade förföljelsen av Jehovas folk drastiskt. Samtidigt stärktes rättigheterna för alla medborgare i USA.

18, 19. Hur kunde Pablo Barros stå upp för det som var rätt, och hur kan andra som tjänar Jehova efterlikna honom?

¹⁸ Argentina. Pablo och Hugo Barros, åtta respektive sju år, blev avstängda från skolan 1976 för att de inte deltog i en flagghälsningsceremoni. En gång knuffade rektorn Pablo och slog honom i huvudet. Hon höll kvar pojkarna i en timme efter skolan och försökte tvinga dem att ta del i patriotiska ceremonier. När Pablo tänkte tillbaka på den här händelsen sa han: ”Utan Jehovas hjälp skulle jag aldrig ha kunnat stå emot pressen att gå emot min övertygelse.”

¹⁹ När fallet togs upp i domstol försvarade domaren skolans beslut att stänga av Pablo och Hugo. Men ärendet överklagades till Argentinas högsta domstol. År 1979 upphävde Högsta domstolen den lägre domstolens beslut och slog fast: ”Nämnda bestraffning [avstängning] strider mot den konstitutionella rätten till utbildning (artikel 14) och mot statens skyldighet att garantera grundläggande utbildning (artikel 5).” Den här segern gynnade uppskattningsvis 1 000 barn till Jehovas vittnen. I en del fall avbröts rättsprocessen innan eleverna hann bli avstängda. Andra, till exempel Pablo och Hugo, kunde återvända till sin skola.

20, 21. Hur stärks din tro av det som Roel och Emily var med om?

²⁰ Filippinerna. År 1990 blev Roel Embralinag,g 9 år, och hans syster Emily, 10 år, och över 65 andra elever som var Jehovas vittnen avstängda från skolan för att de inte hade hälsat flaggan. Roels och Emilys pappa, Leonardo, vände sig till skolmyndigheterna, men det hjälpte inte. Till slut lämnade han in en skrivelse till Högsta domstolen. Han hade inga pengar och ingen advokat som kunde representera honom. Familjen bad intensivt till Jehova om hjälp och vägledning. Och hela tiden blev barnen retade och hånade. Leonardo kunde ingenting om juridik, och därför trodde han inte att han hade någon chans att vinna.

²¹ Familjen fick Felino Ganal som advokat. Han hade tidigare varit anställd vid en av landets mest ansedda advokatbyråer. Men när det här hände var han inte kvar där längre, och han var nu ett Jehovas vittne. När ärendet kom upp i Högsta domstolen dömde rätten enhälligt till vittnenas förmån och upphävde avstängningsbeslutet. De som försökte få Guds folk att bryta sin ostrafflighet hade än en gång misslyckats.

Neutraliteten leder till enhet

22, 23. a) Varför har vi vunnit så många rättsliga segrar? b) Vad är vår globala andliga familj ett bevis för?

²² Hur kommer det sig att Jehovas folk har vunnit så många viktiga rättsliga segrar? Vi har inget politiskt inflytande. Men i land efter land och i domstol efter domstol har samvetsgranna domare skyddat oss mot motståndarnas angrepp och samtidigt skapat prejudikat i konstitutionell rätt. Kristus har helt klart stått bakom oss och hjälpt oss att vinna dessa segrar. (Läs Uppenbarelseboken 6:2.) Varför utkämpar vi sådana här strider? Tanken är inte att ändra på rättssystemet. Vårt mål är i stället att få fortsätta tjäna vår kung, Jesus Kristus, utan hinder. (Apg. 4:29)

²³ Mitt i en förvriden värld som splittras av politiska strider och djupt rotat hat har vår regerande kung, Jesus Kristus, välsignat våra ansträngningar att vara neutrala var vi än bor. Satan har inte lyckats splittra oss eller vinna över oss. Guds rike har samlat in miljontals undersåtar som vägrar att ”lära sig att föra krig”. Vår andliga familj som kan samarbeta i frid världen över är helt enkelt ett underverk – ett bevis för att Guds rike regerar! (Jes. 2:4)

1, 2. a) Vad bevisar att vi är medborgare i Guds rike? b) Varför har Jehovas vittnen ibland behövt kämpa för rätten att utöva sin tro?

ÄR DU en medborgare i Guds rike? Ja, som ett Jehovas vittne är du det! Vad är beviset för ditt medborgarskap? Det är inte ett pass eller något annat dokument. Det handlar i stället om på vilket sätt du tillber Jehova. Sann tillbedjan inbegriper inte bara dina trosuppfattningar, utan också det du gör – att du följer Guds rikes lagar. Och så är det för oss alla. Vår tillbedjan berör alla sidor av livet, däribland hur vi behandlar vår familj och till och med hur vi hanterar olika hälsofrågor.

² Men samhället runt omkring oss respekterar inte alltid vårt medborgarskap i Guds rike och de krav som är förknippade med det. En del regeringar och myndigheter har försökt begränsa vår verksamhet eller till och med helt sätta stopp för den. Ibland har Kristus undersåtar behövt kämpa för sin rätt att följa den messianske kungens lagar. Förvånar det oss? Nej, inte alls. Jehovas folk på Bibelns tid var ofta tvungna att kämpa för friheten att få tillbe Jehova.

3. Vilken kamp fick Guds folk utkämpa på drottning Esters tid?

³ På drottning Esters tid tvingades Guds folk att kämpa för sina liv. Varför det? Den onde statsministern i Persien, Haman, lade fram ett förslag inför kung Ahasveros om att alla judar i hans rike skulle dödas därför att ”deras lagar” var ”olika alla andra folks”. (Est. 3:8, 9, 13) Övergav Jehova sina tjänare? Nej, han välsignade Esters och Mordokajs ansträngningar när de vädjade till kungen om att beskydda Guds folk. (Est. 9:20–22)

4. Vad ska vi se närmare på i det här kapitlet?

⁴ Hur är det då i vår tid? Som vi såg i förra kapitlet har regeringar och myndigheter i många länder ibland motarbetat Jehovas vittnen. I det här kapitlet ska vi se närmare på hur dessa myndigheter försökt hindra oss i vår tillbedjan. Vi ska koncentrera oss på tre områden: 1) vår rätt att existera som organisation och tillbe som vi önskar, 2) vår frihet att välja medicinsk behandling som är förenlig med bibliska principer och 3) föräldrars rätt att fostra sina barn i enlighet med Jehovas normer. På varje område ska vi se hur lojala medborgare i det messianska riket modigt värnat om sitt dyrbara medborgarskap och hur deras ansträngningar har välsignats.

Kampen för lagligt erkännande och grundläggande fri- och rättigheter

5. Vilka fördelar finns det med att vara ett registrerat samfund?

⁵ Behöver vi lagligt erkännande från myndigheter för att tillbe Jehova? Nej, men det gör det lättare för oss att utöva vår religion, till exempel att fritt samlas i våra Rikets salar och sammankomsthallar, att trycka och importera biblisk litteratur och att sprida de goda nyheterna utan hinder. I många länder är Jehovas vittnen ett registrerat trossamfund och har därför samma rättigheter som andra erkända samfund. Men ibland har myndigheter vägrat ge oss lagligt erkännande eller försökt begränsa våra grundläggande fri- och rättigheter. Vad har vi gjort då?

6. Vilken utmaning ställdes Jehovas vittnen i Australien inför i början på 40-talet?

⁶ Australien. I början på 40-talet hävdade Australiens generalguvernör att våra trosuppfattningar var ”till skada” för krigsinsatsen, och vår verksamhet förbjöds. Vittnena kunde inte samlas eller predika offentligt, verksamheten vid Betel stängdes ner och Rikets salar konfiskerades. Det var förbjudet bara att äga vår bibliska litteratur. Vittnena fick arbeta under jord, men till sist kom en förändring. Den 14 juni 1943 upphävdes förbudet av Australiens högsta domstol.

7, 8. Beskriv den kamp som bröderna i Ryssland utkämpat för att fritt få utöva sin religion.

⁷ Ryssland. I årtionden verkade Jehovas vittnen under kommunistiskt förbud men blev slutligen registrerade 1991. Efter Sovjetunionens fall blev vi lagligen erkända i Ryska federationen 1992. Men det dröjde inte länge förrän några av våra motståndare, särskilt de som var förbundna med den ryska ortodoxa kyrkan, blev oroliga över vår snabba tillväxt. Därför lämnade de in en brottsanmälan mot Jehovas vittnen vid fem tillfällen mellan 1995 och 1998. Men varje gång fann åklagaren att dessa anmälningar var grundlösa. Motståndarna gav inte upp utan inledde i stället en civilprocess 1998. Först dömdes vittnena oskyldiga, men motståndarna överklagade domen, och i maj 2001 förlorade vittnena. I oktober samma år inleddes en omprövning av fallet, och 2004 kom ett beslut om att likvidera den inregistrerade sammanslutning som vittnena använde i Moskva och förbjuda dess verksamhet.

⁸ Därefter följde en våg av förföljelse. (Läs 2 Timoteus 3:12.) Vittnena utsattes för trakasserier och angrepp. Religiös litteratur beslagtogs, och möjligheterna att hyra eller bygga församlingslokaler begränsades avsevärt. Man kan bara föreställa sig hur våra bröder och systrar kände det under dessa prövningar! Vittnena hade vänt sig till Europadomstolen 2001, och de lämnade in kompletterande information 2004. År 2010 kom Europadomstolen fram till ett beslut. Man insåg att det var religiös intolerans som låg bakom Rysslands förbud mot Jehovas vittnen och slog fast att det inte fanns något skäl att hålla fast vid besluten från de lägre instanserna, eftersom åklagaren inte kunde visa att ett enda Jehovas vittne hade begått något brott. Domstolen konstaterade vidare att förbudet var utformat för att beröva vittnena deras lagliga rättigheter. Domstolsutslaget fastställde vittnenas rätt att fritt utöva sin religion. Även om en del ryska myndigheter inte har följt Europadomstolens beslut, har Guds folk i Ryssland blivit mycket uppmuntrade av sådana här segrar.

9–11. Hur har Jehovas folk i Grekland kämpat för friheten att samlas för tillbedjan, och vilka resultat har det fått?

⁹ Grekland. År 1983 hyrde Titos Manoussakis ett rum i Heraklion på Kreta för att en liten grupp Jehovas vittnen skulle kunna hålla sina möten där. (Hebr. 10:24, 25) Men ganska snart lämnade en ortodox präst in ett klagomål till polisen och protesterade mot att vittnena använde rummet. Varför det? Helt enkelt därför att vittnenas trosuppfattningar skiljer sig från den ortodoxa kyrkans! Åklagarmyndigheten inledde en rättsprocess mot Titos Manoussakis och tre andra vittnen. De dömdes till böter och två månaders fängelse. Som lojala medborgare i Guds rike såg vittnena domen som en kränkning av deras religionsfrihet, och därför drev de fallet i de grekiska domstolarna och överklagade slutligen till Europadomstolen.

¹⁰ År 1996 kom Europadomstolen till sist med ett avgörande som verkligen var oväntat för våra motståndare. Det konstaterades att ”Jehovas vittnen innefattas i definitionen ’känd religion’ i grekisk lag” och att de lägre domstolarnas beslut hade ”påverkat de sökandes religionsfrihet”. Domstolen fann också att det inte var den grekiska regeringens sak att ”avgöra om religiösa trosuppfattningar och sätten att uttrycka sådana uppfattningar är berättigade”. Domarna mot vittnena upphävdes, och deras rätt att fritt utöva sin religion slogs fast.

¹¹ Innebar den här segern att problemen i Grekland var lösta? Nej, tyvärr inte. År 2012 avgjordes ett liknande fall i Kassandreia efter en närmare 12 år lång rättslig strid. Den här gången var det en ortodox biskop som låg bakom motståndet. Förvaltningsdomstolarnas högsta instans i Grekland, statsrådet, avgjorde fallet till förmån för Guds folk. Domen hänvisade till Greklands konstitutionella religionsfrihet och motbevisade den ofta upprepade anklagelsen att Jehovas vittnen inte är en känd religion. Domstolen konstaterade: ”’Jehovas vittnen’ har inga hemliga lärosatser, och följaktligen utövar de en känd religion.” Förkunnarna i den lilla församlingen i Kassandreia är mycket glada för att de nu kan hålla möten i sin egen Rikets sal.

12, 13. Hur har våra motståndare i Frankrike försökt använda lagen för att orsaka svårigheter, och med vilket resultat?

¹² Frankrike. En del av våra motståndare har försökt använda ”lagstadgar” för att orsaka svårigheter för oss. (Läs Psalm 94:20.) I mitten på 90-talet genomförde skattemyndigheterna i Frankrike en taxeringsrevision av ett av de juridiska organ som Jehovas vittnen använder i landet (Association Les Témoins de Jéhovah). Budgetministern avslöjade det verkliga syftet med revisionen: ”Revisionen skulle kunna leda till likvidation eller straffrättsliga åtgärder ..., vilket förmodligen skulle försvåra sammanslutningens verksamhet eller tvinga den att upphöra i vårt land.” Även om revisionen inte kunde påvisa några oegentligheter lade skattemyndigheterna en förödande skatt på vittnenas sammanslutning. Om den här taktiken hade fungerat skulle våra bröder inte haft något annat val än att stänga avdelningskontoret och sälja byggnaderna för att kunna betala den enorma skatten. Det var ett hårt slag, men Guds folk gav inte upp. Vittnena protesterade kraftigt mot den här orättvisa behandlingen, och 2005 vände de sig slutligen till Europadomstolen.

¹³ Domstolen meddelade sitt utslag den 30 juni 2011. Den menade att religionsfriheten bör hindra staten från att, utom i extrema fall, bedöma om religiösa trosuppfattningar och sätten att uttrycka dem på äger legitimitet eller inte. Domstolen konstaterade vidare: ”Beskattningen ... innebar att sammanslutningens nödvändiga tillgångar skars ner, vilket i sin tur skulle hindra medlemmarna från att fritt utöva sin religion.” Europadomstolen dömde enhälligt till Jehovas vittnens fördel! Jehovas folk är mycket glada över att den franska staten slutligen återbetalade skatten med ränta och, i enlighet med domstolens beslut, upphävde kvarstaden för avdelningskontorets egendom.

14. Vad kan du göra för att hjälpa våra vänner som drabbats av juridiska orättvisor?

¹⁴ I likhet med Ester och Mordokaj i forna tider kämpar Jehovas folk i dag för friheten att få tillbe Jehova på det sätt som han har befallt. (Est. 4:13–16) Kan du göra något på det här området? Ja, det kan du. Du kan regelbundet be för dina andliga bröder och systrar som lider på grund av juridiska orättvisor. Sådana böner kan verkligen vara till hjälp för våra vänner som drabbats av svårigheter och förföljelse. (Läs Jakob 5:16.) Besvarar Jehova sådana böner? Våra rättsliga segrar visar att han verkligen gör det! (Hebr. 13:18, 19)

Frihet att välja medicinsk behandling

15. Vad tar Guds folk med i beräkningen när det gäller användningen av blod?

¹⁵ Som vi såg i kapitel 11 har medborgarna i Guds rike fått tydlig vägledning från Bibeln att inte använda blod på fel sätt, något som är mycket vanligt i dag. (1 Mos. 9:5, 6; 3 Mos. 17:11; läs Apostlagärningarna 15:28, 29.) Men även om vi inte tar emot blodtransfusioner vill vi få bästa möjliga sjukvård för oss själva och våra närmaste, förutsatt att den inte strider mot Guds lagar. Många högsta domstolar har slagit fast att var och en har rätt att godta eller inte godta medicinsk behandling i enlighet med sitt samvete och sina trosuppfattningar. Men i en del länder har Guds folk mött svåra utmaningar på det här området. Vi ska se på några exempel.

16, 17. Vilken kränkande medicinsk behandling fick en syster i Japan, men hur blev hennes böner besvarade?

¹⁶ Japan. Misae Takeda, en 63-årig syster i Japan, behövde genomgå en stor operation. Som en lojal medborgare i Guds rike förklarade hon tydligt för sin läkare att hon ville ha behandling utan blod. Men några månader senare blev hon chockad när hon fick reda på att hon hade fått en blodtransfusion under operationen. Syster Takeda kände sig kränkt och förd bakom ljuset, och i juni 1993 lämnade hon in en stämningsansökan mot läkarna och sjukhuset. Den här anspråkslösa och milda systern hade en orubblig tro. Hon avgav ett modigt vittnesmål inför en fullsatt rättssal, och trots sin vacklande hälsa satt hon i vittnesbåset i över en timme. Hon var närvarande i domstolen för sista gången bara en månad innan hon dog. Visst beundrar vi hennes tro och mod! Syster Takeda sa att hon ständigt bad till Jehova att han skulle välsigna hennes kamp. Hon var övertygad om att hennes böner skulle bli besvarade. Blev de det?

¹⁷ Tre år efter syster Takedas död dömde Japans högsta domstol till förmån för henne – den instämde i att det var fel att ge henne en blodtransfusion mot hennes uttryckliga vilja. I domstolsutslaget den 29 februari 2000 sades det att ”rätten till självbestämmande” i sådana fall ”måste respekteras som en personlig rättighet”. Tack vare syster Takedas beslutsamhet att kämpa för sin rätt att välja medicinsk behandling i enlighet med sitt kristna samvete kan vittnena i Japan nu få medicinsk behandling utan att behöva frukta en påtvingad blodtransfusion.

18–20. a) Hur visar ett domstolsutslag i Argentina att individens önskan i ett medicinskt dokument måste respekteras? b) Hur kan vi visa att vi underordnar oss Kristus styre i blodfrågan?

¹⁸ Argentina. Hur kan Guds rikes medborgare vara förberedda om de skulle vara medvetslösa när ett medicinskt beslut måste fattas? Vi kan alltid ha med oss ett juridiskt dokument som för vår talan. Det hade Pablo Albarracini. I maj 2012 blev han ett oskyldigt offer i samband med ett rånförsök och träffades av flera skott. Han var medvetslös när han fördes till sjukhus och kunde därför inte förklara sin ståndpunkt i blodfrågan. Men han hade med sig ett korrekt ifyllt medicinskt dokument som han undertecknat mer än fyra år tidigare. Även om tillståndet var allvarligt och en del läkare ansåg att det krävdes en blodtransfusion för att rädda hans liv, var vårdpersonalen inställd på att respektera hans önskemål. Men Pablos pappa, som inte var ett Jehovas vittne, skaffade ett domstolsbeslut som ogiltigförklarade Pablos önskan.

¹⁹ Advokaten som företrädde Pablos fru överklagade genast. Inom några timmar upphävde appellationsdomstolen den lägre domstolens beslut och slog fast att patientens önskemål i det medicinska dokumentet skulle respekteras. Då överklagade Pablos pappa till Argentinas högsta domstol. Men den fann ingen anledning att betvivla att formuleringarna i Pablos medicinska dokument var väl genomtänkta och att han hade undertecknat det helt frivilligt. Domstolen konstaterade: ”Varje vuxen människa som är vid sina sinnens fulla bruk kan ge skriftliga direktiv i hälsofrågor och kan välja att godta eller inte godta viss medicinsk behandling ... De här direktiven måste accepteras av den ansvariga läkaren.”

²⁰ Broder Albarracini har återhämtat sig helt sedan dess. Han och hans fru är mycket glada över att han hade fyllt i ett medicinskt dokument. Genom att ta det här enkla, men viktiga, steget visade han att han underordnade sig Kristus, kungen i Guds rike. Har du och din familj vidtagit liknande åtgärder?

21–24. a) Vilket avgörande beslut fattade Kanadas högsta domstol när det gäller underåriga och användningen av blod? b) Hur kan det här fallet uppmuntra ungdomar som tjänar Jehova?

²¹ Kanada. I allmänhet brukar domstolar erkänna föräldrarnas rätt att avgöra vilken medicinsk vård som är bäst för deras barn. Ibland har domstolar till och med slagit fast att en mogen underårig ska visas respekt i samband med medicinska beslut. Så var det för April Cadoreth. När April var 14 fördes hon till sjukhus med svåra inre blödningar. Några månader tidigare hade hon fyllt i ett medicinskt dokument som förklarade att hon inte ville ta emot blod, även om det uppstod en nödsituation. Läkaren valde att ignorera Aprils uttryckliga vilja och skaffade ett domstolsbeslut för att kunna ge henne blod. Mot sin vilja fick hon en transfusion med tre enheter koncentrerade röda blodkroppar. Längre fram liknade hon upplevelsen vid våldtäkt.

²² April och hennes föräldrar gick till domstol för att få rättvisa. Två år senare togs fallet upp i Kanadas högsta domstol. Tekniskt sett förlorade April i den meningen att det slogs fast att den lag som låg till grund för domstolsbeslutet var grundlagsenlig. Men Högsta domstolen tillerkände henne ersättning för rättegångskostnaderna och fällde ett utslag som gynnade alla mogna underåriga som vill utnyttja rätten att själva avgöra vilken medicinsk behandling de ska få. Domstolen konstaterade: ”I samband med medicinsk behandling bör ungdomar under 16 få möjlighet att visa att deras syn på en viss behandling i tillräcklig grad återspeglar självständigt tänkande och mognad.”

²³ Det här fallet var betydelsefullt eftersom Högsta domstolen riktade uppmärksamheten på de konstitutionella rättigheterna för mogna underåriga. Före den här domen kunde kanadensiska domstolar godkänna att ett barn under 16 fick en viss medicinsk behandling om de ansåg att behandlingen var till barnets bästa. Men efter det här domslutet kan en domstol inte godkänna att personer under 16 ges medicinsk behandling som strider mot deras vilja utan att först ha gett dem möjlighet att visa att de är tillräckligt mogna att fatta egna beslut.

²⁴ Var det värt att kämpa tre år för den här segern? ”Ja, absolut!” säger April. Hon är nu reguljär pionjär och har god hälsa. Hon säger: ”Jag har haft en liten del i att försöka upphöja Guds namn och bevisa att Satan är en lögnare, och den tanken gör mig lycklig.” Aprils erfarenhet visar att våra ungdomar kan vara modiga och starka och därigenom bevisa att de verkligen är medborgare i Guds rike. (Matt. 21:16)

Rätten att fostra barn i enlighet med Jehovas normer

25, 26. Vilken situation uppstår ibland efter en skilsmässa?

²⁵ Jehova har gett föräldrar förtroendet och ansvaret att fostra sina barn i enlighet med hans normer. (5 Mos. 6:6–8; Ef. 6:4) Det här kan vara en tillräcklig utmaning i sig, men det kan bli ännu svårare i samband med en skilsmässa. Åsikterna om barnuppfostran kan gå vitt isär. En förälder som är ett Jehovas vittne tycker till exempel att ett barn ska uppfostras enligt kristna normer, medan däremot en förälder som inte är ett vittne kanske är av en annan uppfattning. Föräldern som är ett vittne måste givetvis inse och respektera att även om skilsmässan avslutar äktenskapet så är föräldrarollerna oförändrade.

²⁶ Den icke troende föräldern kanske försöker få vårdnaden om barnet eller barnen för att få kontroll över deras religiösa fostran. En del hävdar att man tar skada av att uppfostras som ett Jehovas vittne. Vissa kan påstå att det är synd om barnen som inte får fira födelsedagar och helgdagar, och de kanske påpekar att barnen i en nödsituation inte skulle få en ”livräddande” blodtransfusion. Dessbättre fokuserar de flesta domstolar på barnets bästa i stället för att göra en bedömning av den ena förälderns religion. Vi ska se på några exempel.

27, 28. Hur bedömde Ohios högsta domstol påståendet att det skulle vara till skada för ett barn att uppfostras som ett Jehovas vittne?

²⁷ USA. År 1992 tog Högsta domstolen i Ohio upp en sådan vårdnadstvist. En pappa som inte var ett Jehovas vittne hävdade att det skulle vara till skada för hans son att uppfostras som ett vittne. En lägre domstol hade dömt till pappans fördel och gett honom vårdnaden. Mamman, Jennifer Pater, fick umgängesrätt, men hon fick inte ”på något sätt lära ut eller exponera barnet för Jehovas vittnens trosuppfattningar”. Formuleringarna i den lägre domstolens beslut var så generella att de kunde tolkas som att syster Pater över huvud taget inte kunde prata med sin son, Bobby, om Bibeln eller dess moralnormer. Kan du föreställa dig hur hon kände det? Jennifer var förtvivlad, men hon berättar att hon lärde sig att visa tålamod och att vänta på Jehova. Hon säger: ”Jehova fanns alltid där vid min sida.” Hennes advokat, som fick hjälp av vår organisation, överklagade till Ohios högsta domstol.

²⁸ Domstolen ogillade den lägre instansens beslut och slog fast att ”föräldrar har en grundläggande rätt att undervisa sina barn, och i den ingår rätten att lära ut moraliska och religiösa värderingar”. Domstolen framhöll att om man inte kan bevisa att Jehovas vittnens religiösa värderingar är till fysisk och psykisk skada för barnet, har domstolen ingen rätt att begränsa en förälders vårdnadsrätt på grund av religionstillhörighet. Den fann inga bevis för att vittnenas trosuppfattningar skulle påverka barnets psykiska eller fysiska hälsa negativt.

29–31. Varför förlorade en syster i Danmark vårdnaden om sin dotter, men vad beslutade landets högsta domstol?

²⁹ Danmark. Anita Hansen hamnade i en liknande situation när hennes före detta man gick till domstol för att få vårdnaden om deras sjuåriga dotter Amanda. År 2000 gav byretten vårdnaden till Anita. Men Amandas pappa överklagade till landsretten, som upphävde byrettens beslut och gav honom vårdnaden. Landsretten menade att eftersom föräldrarna hade skilda religiösa uppfattningar och därför helt olika livssyn, skulle pappan vara bättre lämpad att avgöra vilken religiös fostran dottern skulle få. Anita förlorade vårdnaden om Amanda helt enkelt därför att hon var ett Jehovas vittne!

³⁰ Under den här svåra tiden mådde hon ibland så dåligt att hon inte visste vad hon skulle be till Jehova om. ”Men tankarna i Romarna 8:26, 27 tröstade mig mycket”, berättar hon. ”Jag kände hela tiden att Jehova förstod vad jag menade. Han hade sitt öga riktat på mig och fanns alltid där för mig.” (Läs Psalm 32:8; Jesaja 41:10.)

³¹ Anita överklagade till den högsta domstolen i Danmark. I sitt utslag förklarade domstolen: ”Vårdnadsfrågan ska avgöras utifrån en saklig bedömning av vad som är bäst för barnet.” Vidare menade domstolen att ett beslut om vårdnad bör vila på föräldrarnas förmåga att hantera konflikter, inte på Jehovas vittnens ”trosuppfattningar och åsikter”. Till Anitas stora lättnad bedömdes hon vara lämplig som förälder och återfick vårdnaden om Amanda.

32. Hur har Europadomstolen skyddat föräldrar som är Jehovas vittnen mot diskriminering?

³² Olika länder i Europa. En del vårdnadstvister har gått vidare från de högsta nationella domstolarna till ännu högre instanser. Sådana frågor har till och med behandlats i Europadomstolen. I två fall erkände den att de lägre, nationella domstolarna hade behandlat föräldrar som var Jehovas vittnen och föräldrar som inte var det olika enbart på grund av deras religion. Sådan behandling är diskriminerande enligt domstolen, och den konstaterade: ”Ett särskiljande som i själva verket enbart grundar sig på avvikelser i fråga om religiösa uppfattningar är inte godtagbart.” En mamma som hade vunnit en sådan seger i Europadomstolen kände sig mycket lättad och sa: ”Det gjorde så ont att jag blev anklagad för att skada mina barn, när allt jag försökte göra var att ge dem det jag menade var bäst för dem – en kristen fostran.”

33. Hur kan föräldrar som är Jehovas vittnen tillämpa principen i Filipperna 4:5?

³³ Föräldrar som är Jehovas vittnen och som får kämpa för sin rätt att undervisa sina barn om Bibelns normer försöker naturligtvis vara resonliga. (Läs Filipperna 4:5.) Samtidigt som de sätter värde på sin rätt att undervisa sina barn om Jehova, erkänner de att den icke troende föräldern också har ett föräldraansvar, om han eller hon är villig att ta på sig det. Hur allvarligt ser ett Jehovas vittne på sin roll som förälder?

34. Vad kan kristna föräldrar i dag lära av judarna på Nehemjas tid?

³⁴ Vi kan lära oss mycket av ett exempel från Nehemjas tid. Judarna arbetade hårt med att reparera och återuppbygga Jerusalems murar. De visste att det var viktigt att göra det för att skydda sig och sina familjer mot fiendenationerna runt omkring. Nehemja uppmanade dem därför: ”Strid för era bröder, era söner och era döttrar, era hustrur och era hem.” (Neh. 4:14) För dessa judar var striden värd alla ansträngningar. Även i dag kämpar föräldrar som är Jehovas vittnen hårt för att fostra sina barn på sanningens väg. De vet att deras barn utsätts för dåligt inflytande i skolan och i sin omgivning. Sådant inflytande kan också smyga sig in i hemmiljön via media. Föräldrar, glöm aldrig att det är värt alla ansträngningar att kämpa för att era barn ska få en så trygg miljö som möjligt, så att de kan bli andligt starka.

Var övertygad om att Jehova stöder den sanna tillbedjan

35, 36. Vad har kampen för våra lagliga rättigheter lett till, och vad är du besluten att göra?

³⁵ Jehova har verkligen välsignat sin nutida organisation när den har kämpat för rätten att fritt få tillbe honom. Det har ofta lett till att Guds folk kunnat avge ett mäktigt vittnesbörd i domstolar och för allmänheten i stort. (Rom. 1:8) En positiv sidoeffekt är att deras många rättsliga segrar har stärkt de medborgerliga rättigheterna för många icke-vittnen. Men som Guds folk är vi inte ute efter att förändra samhället eller att upphöja oss själva. Vi har i första hand kämpat för våra lagliga rättigheter i domstolar för att främja sann tillbedjan och ge den laglig status. (Läs Filipperna 1:7.)

³⁶ Det finns många lärdomar att hämta från våra trogna vänner som har kämpat för rätten att få tillbe Jehova, och vi vill aldrig ta det de har gjort för givet. Må vi också fortsätta att vara trogna, övertygade om att Jehova stöder oss i vårt arbete och ger oss kraft att göra hans vilja. (Jes. 54:17)

1. Vilken hjälp fick lärjungarna vid ett tillfälle när de var församlade, och varför behövde de den hjälpen?

KORT efter Jesus uppståndelse samlades lärjungarna för att uppmuntra varandra. De var rädda för sina fiender, och därför hade de dörrarna låsta. Men de måste säkert ha blivit lugnade när Jesus plötsligt stod där mitt ibland dem och sa: ”Ta emot helig ande.” (Läs Johannes 20:19–22.) Vid ett senare tillfälle var de återigen tillsammans, och då utgöt Jehova helig ande över dem. Vilken styrka och kraft de fick för det predikoarbete de hade framför sig! (Apg. 2:1–7)

2. a) Hur får vi kraft från Jehova, och varför behöver vi den? b) Varför är den andliga familjekvällen så viktig? (Se fotnoten och rutan ”Den andliga familjekvällen”.)

² De prövningar vi ställs inför i dag påminner om det som våra bröder i det första århundradet gick igenom. (1 Petr. 5:9) Ibland kanske vi drabbas av människofruktan. Och vi behöver kraft från Jehova för att kunna hålla ut i predikoarbetet. (Ef. 6:10) Mycket av den kraften får vi genom våra möten. Vi har nu två möten i veckan – det offentliga föredraget och vakttornsstudiet och vårt veckomöte som kallas ”Livet och tjänsten som kristen”.a Vi har också fyra andra särskilda mötestillfällen varje år – en regional sammankomst, två kretssammankomster och minneshögtiden. Varför är det så viktigt att vi är med vid alla dessa möten? Hur har våra möten förändrats genom åren? Och vad visar vår inställning till mötena om vår syn på Guds rike?

Varför församlas?

3, 4. Vad vill Gud att hans folk ska göra? Ge några exempel.

³ Tiderna igenom har Jehova uppmanat sitt folk att samlas för att tillbe honom. År 1513 f.v.t. gav Jehova sin lag åt israeliterna, och i den sades det att de skulle hålla sabbat en dag i veckan. Alla familjer fick då möjlighet att tillbe Jehova och bli undervisade i lagen. (5 Mos. 5:12; 6:4–9) När israeliterna följde den befallningen stärktes familjerna, och hela nationen kunde fortsätta att vara andligt ren och stark. När de däremot inte följde lagen och inte samlades regelbundet för att tillbe Jehova, förlorade de hans godkännande. (3 Mos. 10:11; 26:31–35; 2 Krön. 36:20, 21)

⁴ Tänk också på Jesus exempel. Han hade för vana att gå till synagogan varje vecka på sabbaten. (Luk. 4:16) Efter hans död och uppståndelse höll lärjungarna fast vid vanan att samlas regelbundet, även om de inte längre behövde följa sabbatslagen. (Apg. 1:6, 12–14; 2:1–4; Rom. 14:5; Kol. 2:13, 14) Vid de här tillfällena fick de inte bara undervisning och uppmuntran, utan de frambar också offer av lovprisning åt Gud genom sina böner, kommentarer och sånger. (Kol. 3:16; Hebr. 13:15)

5. Varför är vi med på möten och sammankomster? (Se också rutan ”Årliga sammankomster som förenar Guds folk”.)

⁵ När vi är med på våra möten och sammankomster visar vi på liknande sätt att vi understöder Guds rike. Vi får också kraft av helig ande, och vi uppmuntrar andra när vi ger uttryck åt vår tro. Viktigast av allt är att vi har möjlighet att tillbe Jehova genom våra böner, kommentarer och sånger. Mötena hålls inte på samma sätt som på israeliternas tid eller de första kristnas tid, men de är precis lika viktiga. Hur har våra möten fått den utformning de har i dag?

Möten som uppmuntrar till ”kärlek och förträffliga gärningar”

6, 7. a) Vad är syftet med våra möten? b) Hur kunde mötena skilja sig åt från grupp till grupp?

⁶ När broder Charles Taze Russell började söka efter sanningen i Guds ord, insåg han att det var viktigt att komma tillsammans med andra som hade samma mål. År 1879 skrev han: ”Tillsammans med andra i Pittsburgh organiserade jag en bibelklass för att studera Skrifterna, och vi träffades varje söndag.” Läsarna av Zion’s Watch Tower uppmuntrades att komma tillsammans, och 1881 hölls möten varje onsdag och söndag i Pittsburgh i Pennsylvania. I Zion’s Watch Tower för november 1895 sades det att syftet med mötena var att stärka ”det kristna broderskapet, kärleken och gemenskapen” och att de närvarande skulle få möjlighet att uppmuntra varandra. (Läs Hebréerna 10:24, 25.)

⁷ I många år höll de olika grupperna av bibelforskare mötena på sina egna sätt och på sina egna tider. I ett brev som publicerades 1911 skrev en grupp i USA: ”Vi har åtminstone fem möten i veckan.” De hade sina möten på måndagar, onsdagar och fredagar och två gånger på söndagarna. I ett annat brev, som publicerades 1914, från en grupp i Afrika stod det: ”Vi har möten två gånger i månaden. Vi börjar på fredagen och avslutar på söndagen.” Men med tiden gjordes justeringar, och så småningom fick mötena sin nuvarande utformning. Vi ska nu kortfattat se på den historiska bakgrunden till varje möte.

8. Nämn några av de ämnen som tidigt behandlades i offentliga tal.

⁸ Det offentliga mötet. År 1880, ett år efter det att Zion’s Watch Tower började ges ut, följde Russell Jesus exempel och gav sig ut på en predikotur. (Luk. 4:43) Han angav samtidigt mönstret för det som har kommit att bli vårt offentliga möte. Russells resa pålystes i Zion’s Watch Tower, och det stod att han ”gärna ville tala till allmänheten om ’Ting som angår Guds rike’”. År 1911, när det hade bildats klasser (församlingar) i flera länder, uppmuntrades varje klass att skicka ut lämpliga talare till närliggande områden och låta dem hålla en serie på sex tal om sådana ämnen som den kommande domen och återlösningen. Efter varje tal skulle namnet på nästa veckas talare och temat på talet pålysas.

9. Hur har det offentliga mötet förändrats genom åren, och hur kan vi understödja det?

⁹ År 1945 kunde man läsa om en ny kampanj i Vakttornet. Över hela världen skulle det hållas en serie på åtta tal som behandlade ”allvarliga problem i dagens värld”. Under de årtionden som följde behandlade föredragshållarna ämnen från den trogne slaven, fast de höll också helt egna tal. Men 1981 fick alla talare anvisningar om att använda de föredragsdispositioner som hade skickats ut till församlingarna.b Fram till 1990 kunde en del dispositioner innehålla avsnitt med publikmedverkan eller demonstrationer, men det året ändrades anvisningarna, och de offentliga föredragen hölls därefter enbart som tal. En annan justering gjordes i januari 2008. Då kortades de offentliga föredragen ner från 45 till 30 minuter. Formen för det här mötet har alltså ändrats, men väl förberedda offentliga tal bygger fortfarande upp vår tro på Guds ord och lär oss mer och mer om Guds rike. (1 Tim. 4:13, 16) Inbjuder du entusiastiskt dina återbesök och andra som inte är vittnen till de här viktiga bibliska framställningarna?

10–12. a) Vilka förändringar har vakttornsstudiet genomgått? b) Vilka frågor är det bra att vi ställer oss själva?

¹⁰ Vakttornsstudiet. År 1922 rekommenderade så kallade pilgrimer, bröder som var utsända av Sällskapet Vakttornet och som höll tal i församlingarna och tog ledningen i predikoarbetet, att det regelbundet skulle hållas ett möte för studium av Vakttornet. Organisationen började tillämpa det här förslaget, och först hölls mötet mitt i veckan eller på söndagarna.

¹¹ I Vakttornet för 15 augusti 1932 gavs mer information om hur det här mötet skulle gå till. Studiet skulle följa samma mönster som på Betelhemmet och ledas av en broder. Tre bröder kunde sitta framför åhörarna och turas om att högläsa paragraferna. Artiklarna innehöll inga tryckta frågor, så studieledaren skulle be de närvarande att ställa frågor om materialet och sedan låta andra besvara dem. Om något behövde förtydligas ännu mer skulle studieledaren ge en förklaring som var ”kort och rakt på sak”.

¹² Till att börja med fick församlingen välja ett nummer av tidskriften som de flesta ville studera. Men i den engelska upplagan av Vakttornet för 15 april 1933 uppmanades alla församlingar att studera det senaste numret. År 1937 gavs anvisningar om att studiet skulle hållas på söndagar. Fler justeringar som gjorde att mötet blev mer likt det som hålls i dag publicerades i Vakttornet för 15 december 1942. I början av artikeln sades det att det skulle finnas frågor längst ner på varje sida i studieartiklarna och att det var de frågorna som skulle användas. Det sades också att mötet skulle ”vara en timme och inte längre”. De som svarade uppmuntrades att uttrycka sig ”med egna ord” i stället för att läsa upp delar av paragrafen. Det är fortfarande främst genom vakttornsstudiet som den trogne slaven delar ut andlig mat i rätt tid. (Matt. 24:45) Det är bra om vi frågar oss: Förbereder jag mig för vakttornsstudiet varje vecka? Och försöker jag vara med och svara?

13, 14. Vad är den historiska bakgrunden till församlingens bibelstudium, och varför tycker du om det mötet?

¹³ Församlingens bibelstudium. I början av 1890-talet, när flera band av Millennii Dagning hade getts ut, föreslog broder H. N. Rahn, en bibelforskare i Baltimore i Maryland, att man skulle anordna ”Dagnings-cirklar” för bibelstudium. Först var de här mötena, som ofta hölls i privata hem, lite av ett experiment. Men i september 1895 hölls Dagnings-cirklar i många städer i USA. I Zion’s Watch Tower för den månaden gavs därför förslaget att alla som forskade i Bibelns sanning skulle hålla sådana möten. Det sades också att den som ledde studiet skulle vara bra på högläsning. Han skulle först läsa en mening och sedan låta de närvarande kommentera den. När man läst och kommenterat en hel paragraf skulle studieledaren slå upp och läsa de bibelställen som det hänvisades till. Efter varje kapitel skulle alla de närvarande göra en kort sammanfattning av innehållet.

¹⁴ Namnet på det här mötet har ändrats flera gånger. Under en tid kallades det Berea-cirklar för bibelstudium, ett namn som anspelade på bereanerna i det första århundradet som noggrant forskade i Skrifterna. (Apg. 17:11) Senare ändrades namnet till församlingsbokstudiet. Nu kallar vi det församlingens bibelstudium, och hela församlingen samlas i Rikets sal i stället för i grupper hemma hos vännerna. Genom åren har olika böcker, broschyrer och även artiklar i Vakttornet använts som underlag för studiet. Redan tidigt uppmuntrades alla närvarande att ta del i mötet. Det här mötet har verkligen fördjupat vår kunskap i Bibeln. Brukar du förbereda dig för det här mötet, och gör du ditt bästa för att vara med och svara?

15. Vad var syftet med teokratiska skolan?

¹⁵ Teokratiska skolan. ”Måndag kväll den 16 februari 1942 inbjöds alla bröder i Betelfamiljen i Brooklyn att skriva in sig i vad som senare kom att kallas teokratiska skolan”, berättade Carey Barber, som då arbetade på huvudkontoret i Brooklyn. Broder Barber, som långt senare blev en medlem av den styrande kretsen, beskrev skolan som ”något av det mest fantastiska som Jehova har gjort för sitt folk i modern tid”. Skolan gjorde mycket för att hjälpa bröderna att utveckla sin förmåga att undervisa och predika. Den var så effektiv att broschyren Kurs i Teokratisk ämbetsutövning år 1943 började göras tillgänglig för församlingar världen över (utgavs på svenska 1944). I Vakttornet för 1 september 1944 sades det att syftet med teokratiska skolan var att Guds folk skulle ”öva sig till att bli bättre vittnen vid förkunnandet av Riket”. (2 Tim. 2:15)

16, 17. Handlade teokratiska skolan bara om talteknik? Förklara.

¹⁶ Många tyckte till en början att det var en ren pina att tala inför en stor publik. Clayton Woodworth j:r, vars far på orätta grunder hade fängslats tillsammans med broder Rutherford och andra 1918, berättade hur han kände det när han skrivit in sig i skolan 1943. ”Jag tyckte att det var oerhört svårt att hålla tal”, sa han. ”Tungan växte, jag blev alldeles kruttorr i munnen och rösten lät ibland som ett rytande och ibland som ett pip.” Men Clayton gjorde fina framsteg och fick med tiden många talaruppdrag. Skolan lärde honom inte bara talteknik. Den lärde honom också hur viktigt det är att vara ödmjuk och att lita på Jehova. Han sa: ”Jag insåg att talaren i sig inte är det viktiga. Det som är viktigt är att han förbereder sig väl och förlitar sig helt på Jehova. Då kommer andra gärna att lyssna, och de kommer att lära sig något.”

¹⁷ År 1959 fick systrar möjlighet att skriva in sig i skolan. Syster Edna Bauer kommer ihåg när hon hörde pålysningen om det på en sammankomst. ”Jag minns att systrarna blev väldigt glada”, sa hon. ”Nu öppnades fler möjligheter för dem.” Har du, vare sig du är broder eller syster, tagit vara på den här utökade möjligheten att bli undervisad av Jehova och skrivit in dig i teokratiska skolan? (Läs Jesaja 54:13.)

18, 19. a) Vilket mönster följde det tidigare tjänstemötet? b) Varför sjunger vi på våra möten? (Se rutan ”Vi sjunger om sanningen”.)

¹⁸ Tjänstemötet. Redan 1919 anordnades möten för att organisera tjänsten på fältet. Men alla i församlingen var inte med på de mötena, utan bara de som själva aktivt spred vår litteratur. Men under större delen av 1923 och framåt hölls ett tjänstemöte en gång i månaden, och då skulle alla i klassen, eller församlingen, vara med. År 1928 uppmanades församlingarna att hålla tjänstemötet varje vecka, och 1935 sades det i Vakttornet att alla församlingar skulle använda materialet i Bulletin (senare kallad Instruktioner, Informationer och Tjänsten för Guds kungarike) som underlag för tjänstemötet. Det här mötet blev snart ett regelbundet inslag i församlingarnas schema.

¹⁹ Idag får vi praktisk vägledning som vi har nytta av i förkunnartjänsten vid veckomötet. (Matt. 10:5–13) Får du ett eget exemplar av arbetshäftet? I så fall, studerar du det och tillämpar förslagen när du går i tjänsten?

Årets viktigaste möte

20–22. a) Varför samlas vi för att minnas Jesus död? b) Varför vill vi vara med vid minneshögtiden varje år?

²⁰ Jesus efterföljare uppmanades att komma ihåg hans död ”till dess han kommer”. Precis som påsken firades en gång om året, firar vi minneshögtiden en gång om året. (1 Kor. 11:23–26) Många miljoner är med på det här mötet varje år. De smorda påminns om den förmån de har att vara medarvingar till Guds rike. (Rom. 8:17) Och de andra fåren fördjupar sin respekt för kungen i Guds rike och sin lojalitet mot honom. (Joh. 10:16)

²¹ Broder Russell och hans medarbetare insåg hur viktigt det var att fira Herrens kvällsmåltid, och de visste att de bara skulle göra det en gång om året. I Zion’s Watch Tower för april 1880 sades det: ”Många av oss här i Pittsburgh har i flera år haft för vana att ... högtidlighålla ... [minneshögtiden] och att ta del av emblemen av vår Herres kött och blod.” Snart höll man sammankomster i samband med minneshögtiden. Första gången en notering av antalet närvarande gjordes var 1889, då 225 var närvarande och 22 blev döpta.

²² Nu för tiden firar vi inte minneshögtiden i samband med en sammankomst, utan i stället inbjuder vi alla i det område där vi bor att komma tillsammans med oss i Rikets sal eller i någon hyrd lokal. År 2013 var det över 19 miljoner som samlades för att minnas Jesus död. Det är verkligen ett privilegium att få vara med vid minneshögtiden, men också att få inbjuda andra att vara med vid det här mycket speciella tillfället. Försöker du inbjuda så många som möjligt till minneshögtiden varje år?

Vad visar vår inställning?

23. Hur ser du på våra möten?

²³ Jehovas lojala tjänare ser inte uppmaningen att komma tillsammans som en börda. (Hebr. 10:24, 25; 1 Joh. 5:3) Kung David älskade att gå till Jehovas hus och tillbe honom där. (Ps. 27:4) Och han tyckte särskilt mycket om att göra det tillsammans med andra som älskade Gud. (Ps. 35:18) Tänk också på Jesus. Redan som ung längtade han efter att få vara i sin ”Faders hus”. (Luk. 2:41–49)

24. Vad har vi möjlighet till när vi är med på mötena?

²⁴ När vi är med på mötena visar vi att vi älskar Jehova och vill uppmuntra våra medtroende. Vi visar också att vi vill lära oss att leva som undersåtar till Guds rike, för det är i första hand vid våra möten och sammankomster som vi får sådan övning. Mötena ger oss dessutom den kunskap och styrka vi behöver för att kunna hålla ut i ett av de viktigaste uppdrag som utförs under Guds rikes ledning – att göra lärjungar åt vår kung, Jesus Kristus. (Läs Matteus 28:19, 20.) Hur vi känner för mötena säger definitivt en hel del om hur verkligt Guds rike är för oss personligen. Vi vill alltid värdesätta våra möten!

1–3. Hur utvidgade Jesus predikoarbetet, och vilka frågor uppstår?

UNDER två år predikade Jesus över hela Galileen. (Läs Matteus 9:35–38.) Han besökte många städer och byar, undervisade i synagogor och predikade de goda nyheterna om Guds rike. Vart han än gick samlades stora folkskaror. ”Skörden är stor”, sa Jesus, och det behövdes fler arbetare.

² Jesus planerade att utvidga predikoarbetet. Hur då? Han sände ut sina 12 apostlar för att ”predika Guds kungarike”. (Luk. 9:1, 2) De hade säkert många frågor om hur de skulle utföra det arbetet. Jesus förstod det, så innan han sände ut dem gav han dem något som hans Far hade gett honom – övning.

³ Nu kanske det uppstår en del frågor: Vilken övning fick Jesus av sin Far? Vilken övning gav Jesus sina apostlar? Och hur är det i vår tid – har den messianske kungen utbildat sina efterföljare så att de kan utföra sin tjänst? Och i så fall, hur då?

”Alldeles som Fadern har lärt mig talar jag”

4. När och var blev Jesus undervisad av sin Far?

⁴ Jesus gjorde ingen hemlighet av att han blivit undervisad av sin Far. När han var här på jorden sa han: ”Alldeles som Fadern har lärt mig talar jag dessa ting.” (Joh. 8:28) När och var fick han den undervisningen? Den började troligtvis mycket snart efter det att han, Guds förstfödde son, hade skapats. (Kol. 1:15) Under oräkneliga tidsåldrar var han tillsammans med sin Far i himlen och lyssnade och lärde av honom, den ”store Undervisaren”. (Jes. 30:20) Han fick alltså en helt överlägsen utbildning om Jehovas egenskaper, gärningar och avsikter.

5. Vilken utbildning för sin tjänst på jorden fick Jesus av sin Far?

⁵ Så småningom gav Jehova sin son utbildning för den tjänst han skulle utföra här på jorden. Lägg märke till en profetia som beskriver förhållandet mellan den store Undervisaren och hans förstfödde son. (Läs Jesaja 50:4, 5.) Jehova väckte sin son ”morgon efter morgon”, står det i profetian. Den här bilden förmedlar tanken på en lärare som väcker sin elev tidigt på morgonen för att undervisa honom. I ett bibliskt uppslagsverk sägs det att ”Jehova ... så att säga tar honom till skolan som en elev och lär honom vad och hur han ska predika”. I den ”skolan” undervisade Jehova sin son om ”vad ... [han skulle] säga och vad ... [han skulle] tala”. (Joh. 12:49) Jehova lärde alltså Jesus hur han skulle undervisa.a Och när Jesus var här på jorden tog han väl vara på den utbildning han fått, inte bara i sin egen tjänst utan också när han övade sina efterföljare så att de kunde utföra sin tjänst.

6, 7. a) Vilka anvisningar gav Jesus sina apostlar, och vad kunde de därför göra? b) Vad har Jesus sett till att hans efterföljare i vår tid är övade för?

⁶ Vilken övning gav då Jesus sina apostlar? Enligt Matteus, kapitel 10, gav han dem specifika anvisningar för tjänsten, till exempel var de skulle predika (vers 5, 6), vad de skulle säga (vers 7), hur viktigt det var för dem att förtrösta på Jehova (vers 9, 10), hur de skulle inleda samtal (vers 11–13), vad de skulle göra när de blev avvisade (vers 14, 15) och hur de skulle reagera när de blev förföljda (vers 16–23).b De tydliga anvisningar som Jesus gav sina apostlar gjorde att de kunde ta ledningen i arbetet med att predika de goda nyheterna.

⁷ Hur är det i vår tid? Jesus, kungen i Guds rike, har gett sina efterföljare det viktiga uppdraget att predika ”dessa goda nyheter om kungariket ... på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna”. (Matt. 24:14) Har han gett oss övning för det här arbetet? Ja, det har han verkligen! Från himlen har han sett till att vi har fått övning, så att vi kan predika för dem utanför församlingen och sköta särskilda ansvarsuppgifter inom församlingen.

Förkunnare får övning för tjänsten

8, 9. a) Vad var målsättningen med teokratiska skolan? b) Vilken nytta har du haft av veckomötet i tjänsten?

⁸ Jehovas organisation har länge använt sammankomster och församlingsmöten, till exempel tjänstemötet, för att öva förkunnarna för tjänsten. Men i början på 40-talet började de ledande bröderna vid huvudkontoret ordna med olika skolor för att ge förkunnarna ännu mer övning.

⁹ Teokratiska skolan. Som vi såg i förra kapitlet började den här skolan hållas 1943. Var tanken med den skolan bara att eleverna skulle kunna hålla fina tal på församlingsmötena? Nej, målsättningen med skolan var att hjälpa förkunnarna att använda talförmågan till att lovprisa Jehova i tjänsten. (Ps. 150:6) Alla som var inskrivna i den här skolan fick hjälp att bli skickligare som förkunnare. Nu får vi sådan övning vid veckomötet.

10, 11. Vilka kan få gå Gileadskolan, och vad är syftet med den skolan?

¹⁰ Vakttornets bibelskola Gilead. Den skola som nu heter Vakttornets bibelskola Gilead började måndagen den 1 februari 1943. Under många år utbildade skolan pionjärer och andra heltidstjänare till att bli missionärer någonstans på det världsvida fältet. Men sedan oktober 2011 står skolan bara öppen för dem som redan är i särskild heltidstjänst – specialpionjärer, resande tillsyningsmän och deras hustrur, beteliter och missionärer på fältet som ännu inte gått igenom Gileadskolan.

¹¹ Vad är syftet med den här utbildningen? En broder som länge varit lärare vid skolan svarar: ”Att stärka elevernas tro genom ett noggrant studium av Guds ord och att hjälpa dem att utveckla de kristna egenskaper som krävs för att de ska klara av utmaningarna med det nya förordnandet. En viktig målsättning är också att få eleverna att brinna ännu mer för uppdraget att sprida de goda nyheterna.” (Ef. 4:11)

12, 13. Vilken effekt har Gileadskolan haft på det världsvida predikoarbetet? Ge ett exempel.

¹² Vilken effekt har Gileadskolan haft på det världsvida predikoarbetet? Sedan 1943 har mer än 8 500 elever gått igenom skolan,c och de har varit verksamma i över 170 länder. Missionärerna har tagit väl vara på sin utbildning och varit nitiska i tjänsten. De har också övat andra som följt deras exempel. I många fall har missionärerna organiserat arbetet i områden där det kanske inte ens funnits några förkunnare.

¹³ Vi kan ta Japan som exempel. Där hade det organiserade offentliga vittnandet praktiskt taget upphört under andra världskriget. I augusti 1949 fanns det inte ens tio förkunnare i landet. Men i slutet av det året var 13 Gileadutbildade missionärer fullt upptagna i tjänsten i Japan, och det skulle komma många fler. Först koncentrerade de sig på större städer, och sedan flyttade de vidare till andra orter. Missionärerna uppmuntrade dem de studerade med och även andra att börja som pionjärer, och det gav fina resultat. Nu finns det mer än 216 000 förkunnare i Japan, och nästan 40 procent av dem är pionjärer!d

14. Vad är våra skolor ett bevis för? (Se också rutan ”Skolor i Jehovas organisation”.)

¹⁴ Andra teokratiska skolor. Pionjärskolan, Bibelskolan för gifta par och Bibelskolan för ogifta bröder har hjälpt eleverna att utvecklas andligen och att entusiastiskt ta ledningen i tjänsten.e Alla dessa skolor visar på ett övertygande sätt att vår kung har gett oss precis det vi behöver för att kunna fullgöra vår tjänst. (2 Tim. 4:5)

Bröder får övning för särskilda ansvarsuppgifter

15. På vilket sätt försöker de förordnade bröderna efterlikna Jesus?

¹⁵ Tänk igen på profetian i Jesajas bok om hur Jesus blev undervisad av Gud. I den här ”skolan” fick han lära sig hur han skulle ”svara den trötte” med de rätta orden. (Jes. 50:4) Jesus tillämpade det när han var här på jorden och gav ny styrka åt alla som arbetade hårt och var ”tyngda av bördor”. (Matt. 11:28–30) De bröder som har ansvarsuppgifter i vår tid efterliknar Jesus och vill vara sådana som ger vännerna ny styrka. Organisationen har därför upprättat olika skolor som hjälper de förordnade bröderna att bli bättre på att betjäna sina medtroende.

16, 17. Vad är syftet med Skolan i rikets tjänst? (Se också fotnoten.)

¹⁶ Skolan i rikets tjänst. Den första klassen i den här skolan började den 9 mars 1959 i South Lansing i staten New York. Resande tillsyningsmän och dåtidens församlingstjänare inbjöds till en månadslång kurs. Senare översattes kursen till andra språk, så att bröder över hela världen kunde få nytta av den.f

¹⁷ När det gäller syftet med Skolan i rikets tjänst sades det i Årsboken för 1962: ”I den här hektiska världen måste tillsyningsmännen i Jehovas vittnens församlingar vara sådana som kan organisera sitt liv så att de kan ge alla i församlingen tillbörlig uppmärksamhet och vara en välsignelse för dem. Samtidigt får de inte försumma sina egna familjer till förmån för församlingen, utan de måste ha ett sunt sinne. Vilken fantastisk möjlighet som öppnats för församlingstjänare över hela världen att få komma tillsammans i Skolan i rikets tjänst och få övning, som kommer att hjälpa dem att göra just det som Bibeln säger att en tillsyningsman ska göra!” (1 Tim. 3:1–7; Tit. 1:5–9)

18. Hur får alla som tillhör Guds folk nytta av Skolan i rikets tjänst?

¹⁸ Alla som tillhör Guds folk har fått nytta av Skolan i rikets tjänst. Hur då? När de äldste och församlingstjänarna tillämpar det de lärt sig vid skolan, kan de precis som Jesus ge sina medtroende ny styrka. Visst uppskattar vi ett vänligt ord, ett lyssnande öra eller ett uppmuntrande besök från en omtänksam äldste eller församlingstjänare? (1 Thess. 5:11) Sådana bröder är verkligen en välsignelse för sina församlingar!

19. Vilka andra skolor har undervisningskommittén tillsyn över, och vad är de utformade för att göra?

¹⁹ Andra teokratiska skolor. Den styrande kretsens undervisningskommitté har tillsyn över fler skolor som utbildar bröder med särskilt ansvar inom organisationen. De är utformade för att hjälpa församlingsäldste, resande tillsyningsmän och medlemmar av avdelningskontorens kommittéer att kunna fullgöra sina ansvarsuppgifter på bästa sätt. Undervisningen, som bygger på Bibeln, uppmuntrar bröderna att hålla sig andligt starka och att tillämpa bibliska principer när de tar hand om Jehovas dyrbara får som de har i sin vård. (1 Petr. 5:1–3)

20. Varför kunde Jesus säga att vi alla är ”lärda av Jehova”, och vad är du besluten att göra?

²⁰ Den messianske kungen har helt klart sett till att hans efterföljare fått den utbildning de behöver. All den här undervisningen kommer ytterst från Jehova: Jehova har övat sin son, och sonen har i sin tur övat sina efterföljare. Det var därför Jesus kunde säga att vi alla är ”lärda av Jehova”. (Joh. 6:45; Jes. 54:13) Visst är vi fast beslutna att få ut mesta möjliga av den övning som vår kung ger oss. Och låt oss alltid komma ihåg att huvudsyftet med all utbildning vi får är att vi ska kunna hålla oss andligt starka, så att vi helt kan fullgöra vår tjänst.

1, 2. a) Vad sa broder Russell till en präst som ville veta hur bibelforskarna finansierade sin verksamhet? b) Vad ska vi se på i det här kapitlet?

VID ett tillfälle blev broder Charles T. Russell kontaktad av en präst i reformerta kyrkan som ville veta hur bibelforskarna finansierade sin verksamhet.

”Vi tar aldrig upp någon kollekt”, sa broder Russell.

”Hur får ni in pengarna?” frågade prästen.

”Om jag berättar den enkla sanningen, kanske du inte ens tror mig”, svarade Russell. ”När människor blir intresserade och kommer på våra möten får de ingen kollekthåv framför näsan. Men de förstår att det finns utgifter, och det får dem att tänka: ’Den här lokalen är inte gratis ... Hur kan jag vara med och bidra?’”

Prästen tittade skeptiskt på broder Russell.

”Jag säger bara som det är”, fortsatte Russell. ”Det är precis den frågan jag får: ’Hur kan jag vara med och bidra?’ När någon som har pengar känner att han har blivit välsignad, vill han använda dem för Herren. Och om han inte har några pengar, varför skulle vi då pressa honom?”a

² Broder Russell sa verkligen som det var. Guds folk har i alla tider gett frivilliga bidrag för att understödja sann tillbedjan. I det här kapitlet ska vi se på några bibliska exempel och även på vår historia i modern tid. När vi tänker på hur rikets verk finansieras i dag är det bra att vi frågar oss själva: Hur kan jag visa att jag understöder Guds rike?

”Var och en som har ett villigt hjärta”

3, 4. a) Vilket förtroende har Jehova för sina tjänare? b) Hur visade israeliterna sitt stöd när tältboningen skulle byggas?

³ Jehova har förtroende för sina tjänare. Han vet att de gärna visar sin kärlek till honom genom att ge frivilliga gåvor när de får möjlighet till det. Vi kan ta två exempel från Israels historia.

⁴ När Jehova hade fört israeliterna ut ur Egypten befallde han dem att bygga en tältboning, ett flyttbart tält, som de skulle använda i sin tillbedjan. Den här konstruktionen och allt som hörde till den skulle kräva avsevärda resurser. Jehova uppmanade Mose att ge folket möjligheten att understödja projektet och sa: ”Var och en som har ett villigt hjärta skall komma med ... ett bidrag åt Jehova.” (2 Mos. 35:5) Hur reagerade folket, som hade det hårda slavarbetet i Egypten i färskt minne? (2 Mos. 1:14) De gav projektet sitt fulla stöd och bidrog villigt med guld, silver och andra värdefulla föremål. Det mesta av detta hade de sannolikt fått med sig från sina tidigare slavdrivare, egyptierna. (2 Mos. 12:35, 36) Israeliterna gav så mycket att de till slut ”avhölls ... från att komma med mer”. (2 Mos. 36:4–7)

5. Hur reagerade israeliterna när David gav dem möjlighet att bidra till tempelbygget?

⁵ Omkring 475 år senare tog David guld och silver från sin egen skattkammare för att bekosta byggandet av templet, det första permanenta centrumet för sann tillbedjan på jorden. Sedan gav han också folket möjlighet att bidra. Han frågade dem: ”Vem erbjuder sig frivilligt att fylla sin hand i dag med en gåva åt Jehova?” Folket gav då ”frivilliga gåvor” åt Jehova ”med odelat hjärta”. (1 Krön. 29:3–9) David insåg vem som ytterst stod bakom de här gåvorna och sa i bön till Jehova: ”Allting kommer från dig, och ur din hand har vi gett det åt dig.” (1 Krön. 29:14)

6. Varför behövs det pengar till det arbete som utförs i vår organisation, och vilka frågor väcker det?

⁶ Varken Mose eller David behövde pressa Guds folk att ge gåvor. Nej, de gav villigt. Hur är det i vår tid? Vi vet mycket väl att det arbete som utförs i vår organisation kostar pengar. Det går åt stora summor att publicera och distribuera biblar och biblisk litteratur, att bygga och underhålla möteslokaler och avdelningskontor och att ge hjälp åt medtroende när det inträffar katastrofer. Det här väcker ett par viktiga frågor: Varifrån kommer de medel som behövs? Måste Kristus efterföljare mer eller mindre tvingas att ge?

”Denna tidskrift” kommer ”aldrig att tigga”

7, 8. Varför tigger inte Jehovas folk om pengar?

⁷ Broder Russell och hans medarbetare vägrade ta efter de metoder för att få in pengar som var vanliga i kristenhetens kyrkor. I andra numret av Zion’s Watch Tower riktade sig Russell till dem som ville läsa tidskriften: ”’Zion’s Watch Tower’ har, enligt vad vi fullt och fast tror, JEHOVA bakom sig, och fördenskull kommer denna tidskrift aldrig att tigga eller bedja människor om att ge den finansiellt stöd. När Han som säger: ’Allt guldet och silvret på bergen är mitt’ inte längre sörjer för de medel som behövs, då skall vi inse att det är dags att sluta ge ut tidskriften.” (Hagg. 2:7–9) Nu, mer än 130 år senare, ges tidskriften Vakttornet fortfarande ut, och organisationen som ger ut den är fullt verksam!

⁸ Jehovas folk tigger inte om pengar. De tar inte upp kollekt och skickar inte ut brev för att få in bidrag. De anordnar inte heller bingospel, lotterier eller liknande för att få in pengar. De håller fast vid det som sades i Zion’s Watch Tower för länge sedan: ”Vi har aldrig ansett det vara rätt att tigga pengar för Herrens sak, enligt gängse sed ... Det är vår uppfattning att pengar som samlas in genom olika former av tiggeri i vår Herres namn är frånstötande och oacceptabla för honom, och de medför inte hans välsignelse, vare sig för givarna eller för det verk det är fråga om.”b

”Låt var och en göra alldeles som han har beslutat i sitt hjärta”

9, 10. Vad är ett av skälen till att vi ger frivilliga bidrag?

⁹ Som Guds rikes undersåtar i dag behöver vi inte tvingas att bidra till verksamheten. Det är snarare tvärtom. Vi använder gärna våra pengar och andra tillgångar för att understödja rikets verk. Varför gör vi så gärna det? Vi ska se på tre skäl.

¹⁰ För det första ger vi frivilliga bidrag därför att vi älskar Jehova och vill göra ”det som är välbehagligt i hans ögon”. (1 Joh. 3:22) Jehova blir verkligen glad när han ser att de som tillber honom ger därför att de uppriktigt vill det. Vi ska se vad aposteln Paulus skrev om detta. (Läs 2 Korinthierna 9:7.) De sanna kristna ger inte motvilligt eller bara pliktskyldigast. De ger i stället därför att de har ”beslutat i sitt hjärta” att göra det.c De har med andra ord sett ett behov och tänkt igenom hur de kan fylla det. Sådana vänner är mycket uppskattade av Jehova, för han ”älskar en glad givare”. I en annan översättning sägs det att han ”älskar dem som älskar att ge”.

11. Vad motiverar oss att ge Jehova det bästa vi kan?

¹¹ För det andra är våra materiella bidrag ett sätt att tacka Jehova för allt han har gjort och gör för oss. Vi ska se på en tänkvärd princip i den mosaiska lagen. (Läs 5 Moseboken 16:16, 17.) När männen i Israel var med vid de tre årliga högtiderna skulle var och en ge en gåva som stod ”i förhållande till den välsignelse som Jehova” hade gett honom. Före högtiden var varje man alltså tvungen att tänka igenom hur Jehova hade välsignat honom och utifrån det avgöra vad som var det bästa han kunde ta med sig som gåva. När vi på liknande sätt begrundar allt som Jehova har gjort för oss motiveras vi att ge honom bästa tänkbara gåva. Vår helhjärtade gåva, som inbegriper våra ekonomiska bidrag, återspeglar vår uppskattning av alla välsignelser som Jehova har överöst oss med. (2 Kor. 8:12–15)

12, 13. Hur kan man säga att våra ekonomiska bidrag återspeglar vår kärlek till vår kung, och hur mycket ger var och en?

¹² För det tredje visar vi genom våra frivilliga bidrag att vi älskar vår kung, Jesus Kristus. Hur då? Tänk på vad Jesus sa till sina lärjungar den sista kvällen av sitt jordiska liv. (Läs Johannes 14:23.) Han sa: ”Om någon älskar mig, skall han hålla mitt ord.” I Jesus ”ord” ingår befallningen att predika de goda nyheterna om Guds rike över hela jorden. (Matt. 24:14; 28:19, 20) Vi håller hans ”ord” genom att göra allt som står i vår makt, dvs. använda vår tid och energi och våra materiella tillgångar, för att främja predikoarbetet. På så sätt visar vi vår kärlek till den messianske kungen.

¹³ Ja, som lojala undersåtar vill vi helhjärtat visa att vi stöder Guds rike genom att bidra ekonomiskt. Hur mycket ger var och en? Det är ett personligt beslut. Alla ger efter bästa förmåga. Många bröder och systrar har mycket begränsade resurser. (Matt. 19:23, 24; Jak. 2:5) Men det känns verkligen skönt att veta att Jehova och hans son uppskattar även små bidrag som ges av ett villigt hjärta. (Mark. 12:41–44)

Hur kommer det in pengar?

14. Hur erbjöds vår litteratur i många år?

¹⁴ I många år erbjöd Jehovas vittnen biblisk litteratur mot ett bidrag. Det föreslagna bidraget hölls så lågt som möjligt för att alla skulle ha möjlighet att skaffa sig litteraturen. Och de som var intresserade men inte hade råd att ge ett bidrag fick naturligtvis gärna behålla litteraturen ändå. Förkunnarna ville ju att den skulle hamna i händerna på uppriktiga personer som kunde få nytta av den.

15, 16. a) Vilken förändring genomförde den styrande kretsen 1990? b) Hur kan man ge frivilliga bidrag? (Se också rutan ”Vart går våra bidrag?”.)

¹⁵ År 1990 började den styrande kretsen göra en del förändringar på det här området. I USA började man det året lämna ut all litteratur mot frivilliga bidrag. I ett brev till alla församlingar i landet sades det: ”Tidskrifter och litteratur kommer att lämnas ut fritt till förkunnarna och till intresserade. Ingen bestämd summa kommer att begäras eller ens antydas. ... Alla som vill ge ett bidrag för att täcka kostnaderna för vårt undervisningsarbete kan göra det, men de får litteraturen oavsett om de lämnar ett bidrag eller inte.” På det här sättet blev det ännu tydligare att vi tar del i ett ideellt och religiöst arbete och att ”vi ... inte [är] försäljare av Guds ord”. (2 Kor. 2:17) Med tiden införde avdelningskontor världen över systemet med frivilliga bidrag.

¹⁶ Hur kan man ge frivilliga bidrag? I Jehovas vittnens Rikets salar finns det bidragsbössor, och den som vill kan diskret lägga bidrag i dem eller sända in pengar direkt till en av de sammanslutningar som Jehovas vittnen använder. Varje år kommer det en artikel i Vakttornet som beskriver hur man kan vara med och bidra till verksamheten.

Hur används pengarna?

17–19. Förklara hur de bidrag som kommer in används till a) den världsvida verksamheten, b) Riketssalsbyggen i hela världen och c) den lokala församlingens utgifter.

¹⁷ Den världsvida verksamheten. Pengar används för att täcka kostnader i samband med det världsvida predikoarbetet, däribland kostnader för att framställa och distribuera litteratur världen över, bygga och underhålla avdelningskontor och Betelhem och driva olika teokratiska skolor. Pengar används också för att se till att missionärer, resande tillsyningsmän och specialpionjärer får det de behöver. Våra bidrag går dessutom till hjälpinsatser för medtroende när det inträffar katastrofer.d

¹⁸ Riketssalsbyggen i hela världen. Pengar används för att hjälpa församlingar att bygga eller renovera en Rikets sal. Allteftersom det kommer in bidrag kan ytterligare församlingar få ekonomisk hjälp.e

¹⁹ Den lokala församlingens utgifter. Pengar går till drift och underhåll av Rikets sal. De äldste kan föreslå att församlingen skickar in en viss summa till avdelningskontoret för att främja det världsvida arbetet. De lägger då fram ett förslag för församlingen, och om det godkänns sänder man in pengarna. Den broder som har hand om församlingens räkenskaper sammanställer varje månad en rapport som blir uppläst för församlingen.

20. Hur kan vi ära Jehova med våra ”värdefulla ting”?

²⁰ När vi tänker på allt som är inbegripet i det världsvida arbetet med att predika de goda nyheterna och göra lärjungar motiveras vi att ”ära Jehova med ... [våra] värdefulla ting”. (Ords. 3:9, 10) I våra värdefulla ting ingår allt vi kan bidra med i fysiskt, mentalt och andligt avseende. Vi vill verkligen använda alla våra förmågor fullt ut i vår tjänst för Guds rike. Men vi kommer ihåg att våra värdefulla ting också inbegriper våra materiella tillgångar. Låt oss vara beslutna att ge vad vi kan, när vi kan. Våra frivilliga bidrag ger ära åt Jehova och visar att vi ger det messianska kungariket vårt fulla stöd.

1, 2. a) Vad har Jehovas tjänare under lång tid uppskattat att få göra? b) Vad sätter Jehova störst värde på?

JEHOVAS lojala tjänare har under historiens gång uppskattat att få uppföra byggnader som ger ära åt hans namn. Israeliterna var mycket glada över att få hjälpa till när tältboningen skulle byggas och bidrog generöst med material till den. (2 Mos. 35:30–35; 36:1, 4–7)

² Jehova anser inte att det är byggnadsmaterialen i sig som ger honom störst ära, och inte heller är det dem han sätter störst värde på. (Matt. 23:16, 17) Det Jehova uppskattar – den gåva som ger honom störst ära – är den tillbedjan hans tjänare ger honom, inbegripet deras villiga engagemang och ihärdiga arbete. (2 Mos. 35:21; Mark. 12:41–44; 1 Tim. 6:17–19) Det här är en viktig sanning. Varför det? Därför att byggnader som finns i dag kan vara borta i morgon. Tältboningen och templet finns till exempel inte kvar längre. Men även om de byggnadsverken är borta har Jehova inte glömt det stöd hans lojala tjänare gav de här byggprojekten. Han kommer ihåg deras frikostighet och hårda arbete. (Läs 1 Korinthierna 15:58; Hebréerna 6:10.)

3. Vad ska vi se på i det här kapitlet?

³ Jehovas tjänare i vår tid har på liknande sätt arbetat hårt med att bygga Rikets salar och sammankomsthallar. Och det som har utförts under vår kungs, Jesus Kristus, ledning är verkligen helt fantastiskt! Det är tydligt att Jehova har välsignat våra ansträngningar. (Ps. 127:1) I det här kapitlet ska vi göra en återblick på bara en del av det arbete som utförts och hur det har gett ära åt Jehova. Vi ska också få veta hur några som har varit med och hjälpt till har upplevt arbetet.

Riketssalsbyggen

4. a) Varför behövs det fler platser för tillbedjan? b) Varför har en del avdelningskontor slagits samman? (Se rutan ”Avdelningskontor byggs och anpassas efter behoven”.)

⁴ Som vi såg i kapitel 16 uppmanar Jehova oss att komma tillsammans för att tillbe honom. (Hebr. 10:25) Mötena stärker vår tro och gör oss också mer entusiastiska för predikoarbetet. Nu under de sista dagarna påskyndar Jehova det här arbetet. Som ett resultat strömmar hundratusentals nya till hans organisation varje år. (Jes. 60:22) Det i sin tur leder till att det behövs fler tryckerier som kan framställa biblisk litteratur. Vi behöver också fler Rikets salar och sammankomsthallar.

5. Varför är namnet Rikets sal passande? (Se också rutan ”New Light Church”.)

⁵ Redan tidigt i Jehovas folks nutida historia insåg bibelforskarna att det skulle vara bra att ha egna möteslokaler. En av de första byggdes förmodligen i West Virginia 1890. Fram till 30-talet hade Jehovas folk byggt eller renoverat ganska många lokaler, men lokalerna hade ännu inte fått något särskilt namn. År 1935 besökte broder Rutherford Hawaii, där man höll på att bygga en möteslokal i anslutning till ett nytt avdelningskontor. När broder Rutherford fick frågan av en broder vad byggnaden skulle kallas, svarade han: ”Tycker du inte att vi borde kalla den ’Rikets sal’, eftersom det är det vi gör, predikar de goda nyheterna om riket?” (Matt. 24:14) Snart skulle inte bara den här lokalen utan de flesta av Jehovas folks möteslokaler runt om på jorden få det här passande namnet.

6, 7. Vad har snabbyggemetoden fått för resultat?

⁶ På 70-talet ökade behovet av Rikets salar mycket snabbt. Bröder i USA utvecklade därför en effektiv metod för att bygga trevliga och praktiska Rikets salar på bara några dagar. År 1983 hade det byggts omkring 200 sådana Rikets salar i USA och Kanada. För att kunna utföra arbetet började man bilda regionala byggnadskommittéer. Den här metoden fungerade så bra att den styrande kretsen 1986 drog upp riktlinjer för anordningen, och 1987 fanns det 60 regionala byggnadskommittéer i USA.a År 1992 hade sådana kommittéer bildats bland annat i Argentina, Australien, Frankrike, Japan, Mexiko, Norge, Spanien, Sverige, Sydafrika och Tyskland. De hårt arbetande vänner som bygger Rikets salar och sammankomsthallar förtjänar verkligen vårt stöd, eftersom det arbete de utför ingår i deras heliga tjänst.

⁷ Dessa snabbyggda Rikets salar har gjort att människor i samhället fått en positiv bild av Jehovas vittnen. En tidning i Spanien hade till exempel en artikel med rubriken ”Tron förflyttar berg”. Den kommenterade ett Riketssalsbygge i staden Martos och frågade: ”Hur är det möjligt i denna egoistiska värld att frivilliga från olika delar av landet osjälviskt ställer upp och åker till Martos för att ta del i ett byggprojekt som slår alla rekord när det gäller snabbhet, perfektion och organisation?” Artikeln svarade genom att citera ett vittne som hjälpt till på bygget: ”Förklaringen är helt enkelt den att vi är ett folk som blir undervisade av Jehova.”

Byggverksamhet i länder med begränsade resurser

8. Vilket nytt program godkände den styrande kretsen 1999, och varför det?

⁸ Mot slutet av 1900-talet strömmade människor till Jehovas organisation i länder där vännerna inte har det så bra ekonomiskt. Församlingarna gjorde vad de kunde för att bygga möteslokaler. Men i en del länder blev de hånfullt och fördomsfullt bemötta eftersom deras Rikets salar var väldigt enkla jämfört med andra gudstjänstlokaler. År 1999 introducerade därför Jehovas vittnens styrande krets ett speciellt program för att påskynda byggandet av Rikets salar i utvecklingsländer. Pengar från rikare länder gjordes tillgängliga så att det kunde ske en ”utjämning”. (Läs 2 Korinthierna 8:13–15.) Och bröder och systrar från andra länder ställde villigt upp för att hjälpa till med arbetet.

9. Vilken uppgift verkade vara näst intill omöjlig, men vad har uträttats?

⁹ Till att börja med verkade det här vara en näst intill omöjlig uppgift. Som en rapport från 2001 visade behövdes det mer än 18 300 Rikets salar i 88 utvecklingsländer. Men med stöd från Guds ande och från vår kung, Jesus Kristus, är ingen uppgift omöjlig. (Matt. 19:26) På mindre än 15 år, från 1999 till 2013, hade Guds folk byggt 26 849 Rikets salar som en del av det här programmet.b Jehova fortsätter att välsigna predikoarbetet, så 2013 behövdes det fortfarande omkring 6 500 Rikets salar i de här länderna, och i nuläget ökar behovet med flera hundra varje år.

10–12. Hur har Riketssalsbyggen gett ära åt Jehovas namn?

¹⁰ Hur har byggandet av dessa Rikets salar gett ära åt Jehovas namn? I en rapport från avdelningskontoret i Zimbabwe sades det: ”Inom en månad efter det att en ny Rikets sal har byggts har närvarosiffran ofta stigit till det dubbla.” I många länder verkar det som om människor drar sig för att komma tillsammans med oss så länge vi inte har en lämplig möteslokal. Men så snart vi byggt en Rikets sal dröjer det inte länge förrän den är välfylld och det behövs en till. Men det är inte bara de fina byggnaderna som drar människor till Jehova. Den äkta kristna kärlek som byggarbetarna visar påverkar också hur andra ser på hans organisation. Här följer några exempel.

¹¹ Indonesien. När en man som hade iakttagit ett Riketssalsbygge fick reda på att alla som arbetade där var volontärer, sa han: ”Ni är bara helt fantastiska! Jag har sett hur hårt ni jobbar och hur glada ni är, trots att ni inte får betalt. Ingen annan religiös organisation kommer ens i närheten av det ni gör!”

¹² Ukraina. En kvinna som varje dag passerade ett av våra byggen drog slutsatsen att de som arbetade där var Jehovas vittnen och att det var en Rikets sal de byggde. Hon sa: ”Jag hade hört talas om Jehovas vittnen genom min syster, som själv blivit ett vittne. När jag såg hur ni arbetade tillsammans kände jag att jag också ville tillhöra den här andliga familjen. Jag har sett att ni verkligen älskar varandra.” Hon började studera Bibeln och blev döpt 2010.

13, 14. a) Vad kan vi lära av erfarenheten om ett gift par som iakttog ett Riketssalsbygge? b) Vad kan vi göra för att vår Rikets sal ska ge ära åt Jehovas namn?

¹³ Argentina. Ett gift par gick fram till en broder som hade ansvaret för ett Riketssalsbygge. Mannen sa: ”Vi har följt ert bygge på nära håll, och ... vi har kommit fram till att vi vill lära oss mer om Gud i den här byggnaden.” Han frågade sedan: ”Vad måste vi göra för att få vara med på mötena här?” Paret ville gärna ha ett bibelstudium, men på det villkoret att hela familjen fick vara med. Naturligtvis såg inte bröderna det som ett problem.

¹⁴ Du kanske inte själv var med och byggde Rikets sal där du bor, men du kan ändå göra mycket för att bidra till att den ger ära åt Jehovas namn. Du kan till exempel bjuda in dina bibelstudier, dina återbesök och andra intresserade till mötena. Du har också möjlighet att hjälpa till att städa Rikets sal och hålla den i gott skick. Och med lite planering kanske du kan bidra ekonomiskt till underhållet av er Rikets sal eller till byggandet av Rikets salar i andra delar av världen. (Läs 1 Korinthierna 16:2.) Allt detta bidrar till att Jehovas namn blir ärat.

Arbetare som villigt ställer upp

15–17. a) Vilka utför en stor del av byggnadsarbetet? b) Vad fastnade du för när du läste vad några internationella byggnadsarbetare säger?

¹⁵ En stor del av arbetet med att bygga Rikets salar, sammankomsthallar och avdelningskontor utförs av bröder och systrar på platsen. Men ofta får de också hjälp av bröder och systrar från andra länder som har erfarenhet av byggnadsarbete. En del av dem har ordnat sitt liv så att de kan hjälpa till med byggprojekt utomlands i några veckor. Andra har haft möjlighet att vara engagerade i byggverksamhet i många år och har flyttat från den ena platsen till den andra.

¹⁶ Internationellt byggnadsarbete har förstås sina särskilda utmaningar – men det ger också fina belöningar. Timo och Lina har rest till länder i Asien, Europa och Sydamerika och hjälpt till med att bygga Rikets salar, sammankomsthallar och avdelningskontor. Timo säger: ”Under de 30 senaste åren har jag i snitt fått ett nytt uppdrag vartannat år.” Lina, som gifte sig med Timo för 25 år sedan, säger: ”Tillsammans har vi varit och byggt i tio olika länder. Det tar mycket tid och energi att anpassa sig till allt nytt – maten, klimatet, språket, distriktet – och att lära känna nya vänner.”c Har det varit värt alla ansträngningar? Lina säger: ”Utmaningarna har i slutändan lett till de största välsignelserna. Vi har fått uppleva kristen kärlek och gästfrihet, och vi har känt hur Jehova har tagit hand om oss. Dessutom har vi fått se hur Jesus löfte till sina lärjungar i Markus 10:29, 30 gått i uppfyllelse. Vi har blivit välsignade hundra gånger om med andliga bröder och systrar och mödrar.” Timo säger: ”Det känns verkligen meningsfullt att få använda våra förmågor i det finaste arbete som finns, att hjälpa till med att utöka kungens tillhörigheter.”

¹⁷ Darren och Sarah, som hjälpt till på byggprojekt i Afrika, Asien, Centralamerika, Europa, Sydamerika och i södra Stillahavsområdet känner att de har fått så mycket mer än de har gett. Och även om de ställts inför utmaningar säger Darren: ”Det har varit en förmån att få arbeta med vänner från olika delar av världen. Jag har upplevt hur vår kärlek till Jehova är som ett starkt band som knyter oss samman och förenar oss jorden runt.” Sarah säger: ”Jag har lärt mig så mycket av bröder och systrar från andra kulturer! När jag ser vilka uppoffringar de gör för Jehova blir jag motiverad att fortsätta göra mitt bästa.”

18. Hur uppfylls profetian i Psalm 110:1–3?

¹⁸ Kung David förutsade att även om Guds rikes undersåtar skulle möta utmaningar, skulle de villigt ställa upp för att främja rikets intressen. (Läs Psalm 110:1–3.) Alla som är engagerade i verksamhet till stöd för Guds rike är med och uppfyller Davids profetiska ord. (1 Kor. 3:9) De många avdelningskontoren, de hundratals sammankomsthallarna och de tiotusentals Rikets salarna jorden runt är påtagliga bevis för att Guds rike regerar – att det är en verklighet. Vilken förmån vi har att få tjäna kungen, Jesus Kristus, och ta del i ett arbete som ger Jehova den ära som han så innerligt förtjänar!

1, 2. a) Vad drabbades de kristna i Judeen av? b) Hur fick de uppleva kristen kärlek?

DET är omkring år 46 v.t., och hungersnöden håller Judeen i ett järngrepp. De judiska efterföljarna till Kristus har inte råd att betala de skyhöga priserna för det lilla i matväg som finns att köpa. De är hungriga, och läget är kritiskt. Men de ska snart få uppleva Jehovas beskydd på ett sätt som inga efterföljare till Kristus tidigare upplevt. Vad är det som väntar dem?

² Judiska och icke-judiska kristna i Antiokia i Syrien har hört talas om hur svårt de kristna i Jerusalem och Judeen har det. Det får dem att göra en insamling till sina medtroende. Sedan väljer de ut två bröder, Barnabas och Saul, som får ansvaret att överlämna de insamlade medlen till de äldste i församlingen i Jerusalem. (Läs Apostlagärningarna 11:27–30; 12:25.) Tänk så rörda vännerna i Judeen måste ha blivit när de fick uppleva kärleken från bröderna och systrarna i Antiokia!

3. a) Hur följer Guds folk i vår tid samma mönster som de första kristna i Antiokia? Ge ett exempel. (Se också rutan ”Vår första storskaliga hjälpinsats i nutid”.) b) Vilka frågor ska vi se närmare på i det här kapitlet?

³ Den här händelsen under det första århundradet är det första nedtecknade exemplet på att kristna i en viss del av världen skickade bistånd till kristna i en annan del. I dag följer vi samma mönster. När vi får veta att våra vänner i något område drabbats av en katastrof eller andra svårigheter försöker vi hjälpa dem.a För att tydligare se sambandet mellan våra hjälpinsatser och andra delar av vår kristna tjänst ska vi se närmare på tre frågor: Varför betraktar vi hjälparbete som en form av ”helig tjänst”? Vilka målsättningar har vi med sådant arbete? Och hur påverkas vi av det?

Varför hjälparbete är ”helig tjänst”

4. Vad skrev Paulus till korinthierna om den kristna tjänsten?

⁴ I sitt andra brev till korinthierna förklarade Paulus att de kristnas tjänst består av två delar. Även om han riktade sig till smorda kristna är hans ord också tillämpliga på Kristus ”andra får”. (Joh. 10:16) Den ena delen av vår tjänst är ”försoningens tjänst [diakonịan]”, dvs. vårt arbete med att predika och undervisa. (2 Kor. 5:18–20; 1 Tim. 2:3–6) Den andra delen gäller en tjänst som vi utför för våra medtroende. Paulus talade om ”understödet [diakonịas] till de heliga”. (2 Kor. 8:4) I båda fallen använde Paulus alltså en form av det grekiska ordet diakonịa (tjänst). Varför är det betydelsefullt?

5. Hur vet vi att Paulus betraktade understödet till de heliga som en viktig del av den kristna tjänsten?

⁵ Genom att använda samma grekiska ord på båda dessa ställen placerade Paulus ”understödet till de heliga” i samma kategori som andra former av tjänst som utfördes i den kristna församlingen. Han hade tidigare sagt: ”Det finns olika slag av tjänster, och ändå är det samme Herre; och det finns olika slag av verksamheter ... Men allt detta åstadkommer en och samma ande.” (1 Kor. 12:4–6, 11) Paulus förknippade faktiskt de olika uppgifterna i församlingen med ”helig tjänst”.b (Rom. 12:1, 6–8) Han hade med andra ord mycket goda skäl att ta av sin tid för att ”betjäna de heliga”! (Rom. 15:25, 26)

6. a) Hur visar Paulus ord att hjälparbete ingår i vår tillbedjan? b) Beskriv hur vårt globala hjälparbete är organiserat. (Se rutan ”När det inträffar en katastrof”.)

⁶ Paulus hjälpte korinthierna att inse att hjälparbete var en del av deras tjänst och ingick i deras tillbedjan av Jehova. Lägg märke till hans resonemang: Kristna som ger understöd gör det därför att de är ”undergivna de goda nyheterna om Kristus”. (2 Kor. 9:13) De vill alltså tillämpa det Kristus lärde, och det motiverar dem att hjälpa sina medtroende. Paulus sa att deras omtänksamma handlingar i själva verket är uttryck för ”Guds allt överträffande oförtjänta omtanke”. (2 Kor. 9:14; 1 Petr. 4:10) I en artikel i Vakttornet för 15 maj 1976, som behandlade det vi gör för att hjälpa våra bröder som har det svårt, sades det därför med rätta: ”Vi bör aldrig tvivla på att Jehova Gud och hans Son, Jesus Kristus, fäster stort avseende vid detta slag av tjänst.” Ja, hjälparbete är en viktig del av vår heliga tjänst. (Rom. 12:1, 7; 2 Kor. 8:7; Hebr. 13:16)

Hjälparbete med tydliga mål

7, 8. Vad är ett av målen med vårt hjälparbete? Förklara.

⁷ Vad är målsättningen med våra hjälpinsatser? Paulus svarade på den frågan i sitt andra brev till korinthierna. (Läs 2 Korinthierna 9:11–15.) I de här verserna lyfter han fram tre huvudsyften eller mål med ”understödet i samband med denna offentliga tjänst”, dvs. vårt hjälparbete. Vi ska titta på de här målen ett i taget.

⁸ För det första blir vårt hjälparbete till ära för Jehova. Lägg märke till hur ofta Paulus riktar uppmärksamheten på Jehova i de här fem verserna. Han talar om ”tacksägelse till Gud” och om ”många tacksägelser till Gud”. (Vers 11, 12) Han nämner att understödet leder till att de kristna ”förhärligar ... Gud” och lovprisar ”Guds allt överträffande oförtjänta omtanke”. (Vers 13, 14) Och Paulus avslutar resonemanget med orden: ”Gud vare tack.” (Vers 15; 1 Petr. 4:11)

9. Hur kan vårt hjälparbete påverka människors uppfattning om oss? Ge ett exempel.

⁹ Precis som Paulus vill Guds tjänare i dag att deras hjälparbete ska bli till ära för Jehova och till prydnad för hans lära. (1 Kor. 10:31; Tit. 2:10) Sådant arbete har faktiskt ofta hjälpt människor att bli av med sina negativa uppfattningar om Jehova och hans vittnen. Ett exempel: En kvinna i ett område som drabbats av en svår storm hade en skylt på dörren där det stod att hon inte ville ha besök av Jehovas vittnen. Men en dag såg hon hjälparbetare som reparerade ett hus tvärs över gatan. I flera dagar lade hon märke till den trevliga stämningen bland arbetarna, så till slut gick hon dit för att ta reda på vilka de var. När hon förstod att de var Jehovas vittnen och att de arbetade utan lön, blev hon förvånad och sa: ”Jag har haft helt fel bild av er.” Resultatet? Skylten försvann från hennes dörr.

10, 11. a) Vilka erfarenheter visar att vi når det andra målet med vårt hjälparbete? b) Vilken publikation har hjälparbetarna nytta av? (Se rutan ”Ytterligare ett verktyg för hjälparbetare”.)

¹⁰ För det andra kan vi ”rikligt” fylla våra medtroendes behov. (2 Kor. 9:12a) Vi är angelägna om att fylla våra bröders och systrars omedelbara behov och försöka lindra deras lidande. Varför det? Därför att medlemmarna i den kristna församlingen är ”en enda kropp”, och ”om en lem lider, lider alla de andra lemmarna med den”. (1 Kor. 12:20, 26) Broderlig tillgivenhet och medkänsla får därför många bröder och systrar att med kort varsel släppa allt de har för händer, ta sina verktyg och ge sig av till katastrofdrabbade områden för att hjälpa sina medtroende. (Jak. 2:15, 16) Efter en tsunami i Japan 2011 skickade avdelningskontoret i USA ett brev till de regionala byggnadskommittéerna i USA och frågade om ”några kvalificerade bröder” skulle kunna hjälpa till med att bygga upp Rikets salar i det drabbade området. Vad blev reaktionen? På bara några veckor hade nästan 600 frivilliga ansökt om att få hjälpa till, inställda på att själva stå för flygbiljetten till Japan! ”Vi blev helt överväldigade av gensvaret”, sa bröderna vid avdelningskontoret i USA. När en av hjälparbetarna fick frågan varför han hade rest till Japan svarade han: ”Vi och våra bröder i Japan tillhör samma ’kropp’. Så deras smärta är vår smärta.” Ibland har osjälviska hjälparbetare till och med riskerat livet för att hjälpa sina medtroende.c (1 Joh. 3:16)

¹¹ Även sådana som inte är Jehovas vittnen uppskattar vårt hjälparbete. Efter en katastrof i delstaten Arkansas 2013 kunde man läsa i en dagstidning om hur snabbt Jehovas vittnen hade agerat. Det sades bland annat: ”Med sin organisationsstruktur har Jehovas vittnen utvecklat konsten att ge katastrofhjälp på frivillig basis till fulländning.” Ja, precis som aposteln Paulus sa kan vi ”rikligt avhjälpa” våra bröders brist.

12–14. a) Varför är det så viktigt att nå det tredje målet med vårt hjälparbete? b) Vilka kommentarer visar hur viktigt det är att fortsätta med de andliga aktiviteterna?

¹² För det tredje hjälper vi de drabbade att komma in i sina andliga rutiner igen. Varför är det så viktigt? Paulus säger att de som får ta emot hjälp motiveras att frambära ”många tacksägelser till Gud”. (2 Kor. 9:12b) Kan man tänka sig ett bättre sätt att tacka Jehova än att så snabbt som möjligt komma in i sina andliga rutiner igen? (Fil. 1:10) År 1945 stod det i The Watchtower: ”Paulus godkände ... insamlandet av understödet därför att det skulle hjälpa ... behövande kristna att få viss ekonomisk lindring och tack vare det mer obehindrat och energiskt kunna ta del i Jehovas verk med att vittna.” Vi har samma mål i dag. När våra vänner kommer i gång i tjänsten igen hjälper de inte bara sina hårt drabbade medmänniskor, utan också sig själva. (Läs 2 Korinthierna 1:3, 4.)

¹³ Vi ska se på några kommentarer från sådana som har tagit emot katastrofhjälp, kommit i gång i tjänsten igen och blivit starkare av det. ”Det betydde mycket för vår familj att få komma ut i tjänsten”, sa en broder. ”Vi fick ett andrum och kunde för en kort stund glömma oron för vår egen situation.” En syster sa: ”När jag koncentrerade mig på andliga aktiviteter kunde jag slå bort tankarna på kaoset omkring mig. Det gav mig en känsla av trygghet.” En annan syster sa: ”Även om det var mycket vi inte kunde styra över, hjälpte tjänsten vår familj att hålla kursen. Att berätta för andra om vårt hopp om den nya världen stärkte vår egen övertygelse om att allt ska göras nytt.”

¹⁴ En annan andlig aktivitet som våra vänner behöver komma i gång med så snabbt som möjligt är att vara med på mötena. Det kan Kiyoko intyga. När hon var närmare 60 förlorade hon allt i en tsunami. Hon hade bara det hon stod och gick i, och hon hade ingen aning om hur hon skulle klara sig. En äldstebroder berättade för henne att det vanliga församlingsmötet skulle hållas i hans bil. Kiyoko säger: ”Där satt äldstebrodern och hans fru och jag och en syster till i bilen. Mötet var enkelt, men som genom ett underverk försvann tankarna på tsunamin. Jag kände ett inre lugn. Under det mötet gick det upp för mig vilken kraft det ligger i att komma tillsammans med medtroende.” En annan syster kommenterade också de möten hon var med på efter en katastrof: ”De var min livlina!” (Rom. 1:11, 12; 12:12)

Hjälparbete som ger positiva och bestående effekter

15, 16. a) Vilka positiva effekter kunde de kristna i Korinth och andra vänta sig när de hjälpte medkristna? b) Vilken inverkan har hjälparbetet även i vår tid?

¹⁵ I sin genomgång av det här ämnet förklarade Paulus också för korinthierna vilka positiva effekter de och andra kristna kunde vänta sig när de tog del i sådant arbete. Han sa: ”Med ödmjuk bön för er längtar de [dvs. de kristna judar i Jerusalem som tog emot biståndet] efter er på grund av Guds allt överträffande oförtjänta omtanke gentemot er.” (2 Kor. 9:14) Ja, korinthiernas generositet fick de kristna i Jerusalem att be för sina bröder och systrar i Korinth, inbegripet dem som inte var judar, och fick deras tillgivenhet för korinthierna att fördjupas.

¹⁶ I en artikel i The Watchtower för 1 december 1945 överförde man till modern tid det Paulus sa om nyttan med sådant arbete. Det stod: ”Tänk vilken enande verkan det har när en grupp av Guds invigda folk hjälper till att fylla de behov som en annan grupp av samma folk har!” Det är precis vad hjälparbetare i dag får vara med om. ”Under hjälpinsatsen kände jag mig närmare mina bröder och systrar än någonsin tidigare”, säger en äldstebroder som hjälpte till efter en översvämning. En tacksam syster som fick ta emot hjälp uttryckte det så här: ”Vår andliga familj är det närmaste paradiset vi kan komma just nu.” (Läs Ordspråksboken 17:17.)

17. a) Hur kan orden i Jesaja 41:13 tillämpas på hjälparbete? b) Nämn några exempel på hur hjälparbete ärar Jehova och stärker vår samhörighet. (Se också rutan ”Internationellt hjälparbete”.)

¹⁷ När hjälparbetarna kommer fram till ett katastrofområde får våra drabbade bröder och systrar på ett särskilt sätt uppleva att Jehova håller sitt löfte: ”Jag, Jehova, din Gud, griper tag i din högra hand, jag är den som säger till dig: ’Var inte rädd. Jag skall hjälpa dig.’” (Jes. 41:13) En syster som överlevt en katastrof sa: ”Jag kände mig helt uppgiven när jag såg all förödelse, men Jehova räckte ut sin hand. Det går inte att med ord beskriva all hjälp jag fick av bröderna.” Efter en jordbävning var det två äldstebröder som sammanfattade hur alla i församlingarna på platsen kände det när de skrev: ”Jordbävningen orsakade stort lidande, men vi upplevde att Jehova hjälpte oss genom våra bröder. Vi hade läst om katastrofhjälp, men nu fick vi med egna ögon se hur det fungerade.”

Kan du göra en insats?

18. Vad kan man göra om man vill engagera sig i hjälparbete? (Se också rutan ”Det formade hela hans liv”.)

¹⁸ Skulle du också vilja känna den glädje som hjälparbete ger? Tänk då på att hjälparbetare ofta väljs ut bland dem som är med på Riketssalsbyggen. Berätta för äldstebröderna i din församling att du är intresserad och vill fylla i en ansökan. Men en äldstebroder med stor erfarenhet av hjälparbete ger följande påminnelse: ”Åk inte till ett katastrofdrabbat område om du inte blivit ombedd av en hjälpkommitté att göra det.” På så vis kommer vårt hjälparbete även i fortsättningen att utföras på ett ordnat sätt.

19. Hur visar vårt hjälparbete tydligt att vi verkligen är Kristus lärjungar?

¹⁹ När vi tar del i hjälparbete har vi en unik möjlighet att följa Kristus bud att vi ska ”älska varandra”. Det är sådan kärlek som visar att vi verkligen är hans lärjungar. (Joh. 13:34, 35) Vilken välsignelse det är för oss i dag att ha så många villiga arbetare som ger ära åt Jehova och ger nödhjälp åt andra som lojalt stöder Guds rike!

DU HAR just läst ett bibelställe tillsammans med en man som du studerar med, och du ser att hans ansikte lyser upp när han förstår innebörden. Sakta säger han: ”Menar ni att Bibeln lär att vi kan få leva för evigt i ett paradis – här på jorden?” Den du samarbetar med ler vänligt och säger: ”Ja, var det inte det vi läste i Bibeln?” Mannen skakar förundrat på huvudet och utbrister: ”Jag kan inte fatta att jag inte har fått höra det här förut!” Du kommer ihåg att det bara är några veckor sedan han sa något liknande, när han fick veta att Guds namn är Jehova.

Har du varit med om det här någon gång? Många förkunnare har det. Det är få saker som så tydligt påminner oss om den dyrbara gåva vi har fått: sanningen! Men stanna upp och tänk efter: Hur har vi fått den gåvan? I den här delen ska vi undersöka den frågan lite närmare. När vi ser hur Guds folk steg för steg har blivit andligt upplysta får vi tydliga bevis för att Guds rike är en verklighet. Under hundra års tid har Jesus Kristus, kungen i Guds rike, aktivt sett till att Guds folk fått lära sig sanningen.

TÄNK dig att du är ledig från jobbet och stiger upp tidigt för att förbereda dig för tjänsten. Du tvekar ett ögonblick, för du känner dig lite trött. Det hade varit så skönt att få ta det lugnt på morgonen! Men du ber till Jehova om kraft och bestämmer dig för att gå ut. Du får samarbeta med en trogen äldre syster, och hennes uthållighet och vänlighet värmer ditt hjärta. Och när ni går där från hus till hus och förkunnar om sanningen slår det dig att dina bröder och systrar världen runt sprider samma budskap, använder samma litteratur och får samma övning. När du kommer hem känner du att du fått ny energi. Du är så glad att du inte stannade hemma!

Förkunnartjänsten är nu det viktigaste arbete som utförs under Guds rikes ledning. Jesus förutsade att predikoarbetet skulle få en enorm omfattning under de sista dagarna. (Matt. 24:14) Hur har den profetian uppfyllts? I den här delen ska vi se närmare på människorna, metoderna och medlen som har varit viktiga i predikoarbetet. Det här arbetet hjälper miljontals människor världen över att förstå att Guds rike är en verklighet.

DU VINKAR till din granne när du går förbi hans hus. På sistone har du märkt att han har iakttagit dig och din familj. Han vinkar tillbaka och gör ett tecken åt dig att komma över. Sedan säger han: ”Får jag fråga en sak? Vad är det som gör er så annorlunda?” ”Tänker du på något särskilt?” frågar du. Han säger: ”Ni är ju Jehovas vittnen, eller hur? Ni är annorlunda. Ni är inte alls som andra religiösa samfund – ni firar inte de vanliga högtiderna, engagerar er inte i politik och går inte ut i krig. Och ingen röker. Och så verkar ni ha så bra värderingar i er familj. Varför skiljer ni er så mycket från andra?”

Du vet vad det enkla svaret på den frågan är: Som Jehovas vittnen respekterar vi Guds rike och låter det påverka våra liv. Kungen, Jesus, hjälper oss hela tiden att gå i hans fotspår och att därigenom vara annorlunda i den här onda världen. I den här delen ska vi se hur den messianske kungen har renat Guds folk andligt, moraliskt och organisatoriskt – allt till ära för Jehova.

MEDAN du och din kamrat är ute i tjänsten hör ni plötsligt sirener. Ljudet blir starkare och starkare. När du samtalar vid en dörr ser din kamrat att det kommer en polisbil. En polis kliver ur, går fram till er och frågar: ”Är det ni som har gått här och knackat dörr och pratat om Bibeln? Folk har ringt och klagat!” Ni svarar respektfullt och säger att ni är Jehovas vittnen. Vad händer sedan?

Svaret beror till stor del på var och när det här utspelar sig. Hur har myndigheterna där du bor sett på Jehovas vittnen under årens lopp? Har ni religionsfrihet i ert land? I så fall skulle det till stor del kunna bero på att dina andliga bröder och systrar längre tillbaka har gjort stora ansträngningar för att ”försvara och lagligt stadfästa de goda nyheterna”. (Fil. 1:7) Var vi än bor är det verkligen trosstärkande att se tillbaka på de juridiska segrar som Jehovas vittnen har vunnit. I den här delen ska vi se närmare på några av de fallen. De här segrarna ger oss övertygande bevis för att Guds rike är en verklighet, för det här skulle vi aldrig ha kunnat åstadkomma i egen kraft!

DU LER uppmuntrande mot talaren på podiet. Det är en ung broder i din församling, och det är första gången han håller ett tal på en sammankomst. Du njuter av talet och kan inte låta bli att slås av vilken fantastisk utbildning Guds folk får. Du kommer ihåg första gången du såg honom på podiet, och tänk vilka framsteg han har gjort sedan dess! Han fick övning i Pionjärskolan, och nu senast gick han och hans fru igenom Skolan för kristna förkunnare. Under applåden efter hans fina tal tittar du dig omkring och tänker på den undervisning som alla i Guds organisation får.

Bibeln förutsade att det skulle komma en tid då alla bland Guds folk skulle vara ”lärda av Jehova”. (Jes. 54:13) Vi lever nu i den tiden. Vi blir inte bara undervisade genom våra publikationer, utan också genom möten, sammankomster och olika skolor som är skräddarsydda för att hjälpa oss med särskilda uppgifter i Jehovas organisation. I den här delen ska vi se hur all den här utbildningen tydligt visar att Guds rike regerar.

DU KOMMER in i Rikets sal och känner knappt igen dig. Du har alltid varit stolt över den här byggnaden. Du kanske till och med hjälpte till att bygga den och har trevliga minnen från den tiden. Men på sätt och vis känner du dig ännu stoltare nu, för Rikets salen har tillfälligt gjorts om till ett hjälpcenter. Ett häftigt oväder har dragit fram i området och orsakat översvämningar och stor förödelse, och därför har avdelningskontorets kommitté snabbt ordnat med mat, kläder, dricksvatten osv. till de drabbade. Allt som har skänkts ligger uppradat snyggt och prydligt. Bröder och systrar kommer hit och får det de behöver, och många gråter av glädje.

Jesus sa att kännetecknet på hans efterföljare skulle vara att de älskade varandra. (Joh. 13:34, 35) I den här delen ska vi se hur den kristna kärleken är mycket påtaglig bland Jehovas vittnen i samband med byggprojekt och katastrofinsatser. Den kärleken är ett starkt bevis för att vi lever under Jesus styre.