-
Ett återvändande till den sanne GudenMänniskans sökande efter Gud
-
-
En ung man börjar söka Gud
15. a) Vem var Charles Taze Russell? b) Bland annat vilka religiösa läror tvivlade han på?
15 År 1870 började en nitisk ung man, Charles Taze Russell (1852—1916), ställa många frågor om kristenhetens traditionella läror. Som ung arbetade han i sin fars herrekiperingsaffär i den livliga industristaden Allegheny (nu en del av Pittsburgh) i Pennsylvania i USA. Hans religiösa bakgrund var presbyteriansk och kongregationalistisk. Han oroades emellertid av sådana läror som de om predestination och evig pina i ett brinnande helvete. Vad hade han för skäl att betvivla dessa för somliga av kristenhetens religioner så grundläggande läror? Han skrev: ”En Gud som skulle kunna använda sin makt till att skapa mänskliga varelser som han i förväg visste var predestinerade till att plågas för evigt skulle varken vara vis, rättvis eller kärleksfull. Hans normer skulle vara lägre än många människors.” — Jeremia 7:31; 19:5; 32:35; 1 Johannes 4:8, 9.
16, 17. a) Vilka lärofrågor intresserade särskilt Russells bibelstudiegrupp? b) Vilken allvarlig åsiktsbrytning uppstod, och vad svarade Russell?
16 Medan Russell ännu befann sig i övre tonåren startade han tillsammans med några andra unga män en bibelstudiegrupp som samlades en gång i veckan. De började systematiskt studera vad bibeln lär om andra ämnen, till exempel om själens odödlighet och också om Kristi lösenoffer och hans andra ankomst. År 1877, då Russell var 25 år, sålde han sin andel i sin fars blomstrande affärsrörelse och började ägna all sin tid åt att predika.
17 År 1878 uppstod en allvarlig åsiktsbrytning mellan Russell och en av hans medarbetare, sedan denne förkastat läran att Kristi död kan bringa försoning åt syndare. I sitt genmäle skrev Russell: ”Kristus åstadkom mycket gott för oss genom sin död och uppståndelse. Han var vår ställföreträdare i döden; han dog rättfärdig för de orättfärdiga — alla var orättfärdiga. Genom Guds nåd smakade Jesus Kristus döden för varje människa. ... Han blev upphovet till evig frälsning för alla dem som lyder honom.” Han fortsatte: ”Att återlösa är att köpa tillbaka. Vad köpte Kristus tillbaka för alla människor? Livet. Vi förlorade det genom den förste Adams olydnad. Den andre Adam [Kristus] köpte det tillbaka med sitt eget liv.” — Markus 10:45; Romarna 5:7, 8; 1 Johannes 2:2; 4:9, 10.
18. a) Vad hände efter åsiktsbrytningen om lösenanordningen? b) Vilket mönster följde bibelforskarna när det gällde bidrag?
18 Eftersom Russell alltid och trofast försvarade läran om lösen, klippte han av alla band med denne tidigare medarbetare. I juli 1879 började Russell ge ut Zion’s Watch Tower and Herald of Christ’s Presence (på svenska från och med 1904: Zions Vakt-Torn och Förkunnare af Kristi närvaro), den tidskrift som i dag är känd över hela världen som The Watchtower—Announcing Jehovah’s Kingdom (Vakttornet förkunnar Jehovas rike). År 1881 bildade han tillsammans med andra överlämnade kristna ett icke-kommersiellt bibelsällskap. Det fick namnet Zion’s Watch Tower Tract Society — i dag känt som Watch Tower Bible and Tract Society of Pennsylvania, det juridiska organ som verkar till förmån för Jehovas vittnen. Ända från första början betonade Russell att man inte skulle ta upp någon kollekt vid församlingens möten och inte heller tigga ihop pengar genom Vakttornets publikationer. De människor som förenade sig med Russell i ett ingående studium av bibeln kallades helt enkelt ”bibelforskarna”.
En återgång till bibelns sanning
19. Vilka av kristenhetens läror förkastade bibelforskarna?
19 Till följd av sitt studium av bibeln kom Russell och hans medförbundna att förkasta kristenhetens läror om den mystiska ”heliga treenigheten”, en i sig själv odödlig själ och evig pina i ett brinnande helvete. De tillbakavisade också behovet av en särskild, teologiskt utbildad, prästklass. De ville återgå till kristendomens ursprungliga enkelhet, med andligt kvalificerade äldste som tog ledningen i församlingarna utan tanke på lön eller ersättning. — 1 Timoteus 3:1—7; Titus 1:5—9.
20. Vad upptäckte bibelforskarna beträffande Kristi pa·rou·sí·a och året 1914?
20 Vid sitt studium av Guds ord var dessa bibelforskare mycket intresserade av de profetior i de kristna grekiska skrifterna som hade att göra med ”världens ände” och Kristi ”tillkommelse”. (Matteus 24:3, 1878) Genom att gå tillbaka till den grekiska texten upptäckte de att Kristi ”tillkommelse” i själva verket var en ”pa·rou·sí·a”, dvs. osynlig närvaro. Kristus hade därför gett sina lärjungar upplysning om tecknet på hans osynliga närvaro under ändens tid, inte på en framtida synlig tillkommelse eller ankomst. Dessa bibelforskare hade också en stark önskan att förstå bibelns kronologi i samband med Kristi närvaro. Även om de inte förstod alla detaljer, kom Russell och hans medförbundna till insikt om att året 1914 skulle komma att bli ett märkesår i den mänskliga historien. — Matteus 24:3—22; Lukas 21:7—33, Int.
21. Vilket ansvar kände Russell och hans medtroende?
21 Russell visste att ett stort predikoverk måste utföras. Han var väl medveten om Jesu ord i Matteus’ evangelium: ”Och dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” (Matteus 24:14; Markus 13:10) En känsla av brådska präglade bibelforskarnas verksamhet åren före 1914. De trodde att deras predikoverksamhet skulle kulminera det året och kände sig därför förpliktade att lägga ner varje tänkbar ansträngning på att hjälpa andra att lära känna ”dessa goda nyheter om riket”. Slutligen kom C. T. Russells predikningar att publiceras i tusentals tidningar över hela världen.
Prövningar och förändringar
22—24. a) Hur reagerade de flesta av bibelforskarna när C. T. Russell dog? b) Vem efterträdde Russell som Sällskapet Vakttornets president?
22 År 1916, vid 64 års ålder, dog plötsligt Charles Taze Russell under en predikofärd genom hela Förenta staterna. Vad skulle nu hända med bibelforskarna? Skulle de upphöra med sin verksamhet som om de hade följt enbart en människa? Hur skulle de klara prövningarna under första världskriget (1914—1918), i vars masslakt Förenta staterna snart skulle ta del?
23 De flesta bibelforskare reagerade på samma sätt som W. E. Van Amburgh, en av de ledande i Sällskapet Vakttornet: ”Detta stora världsvida verk är inte en enda människas verk. Det är alldeles för stort för det. Det är Guds verk, och det förändras inte. Gud har använt många tjänare i det flydda, och han kommer utan tvivel att använda många i framtiden. Vi har inte vigt oss åt en människa eller åt en människas verk, utan åt att göra Guds vilja, så som han kommer att uppenbara den för oss genom sitt ord och sin försyns ledning. Gud sitter fortfarande vid rodret.” — 1 Korintierna 3:3—9.
24 I januari 1917 valdes Joseph F. Rutherford, advokat och ivrig bibelforskare, till Sällskapet Vakttornets andre president. Han hade en dynamisk personlighet och lät sig inte skrämmas. Han visste att Guds rike måste predikas. — Markus 13:10.
Förnyat nit och ett nytt namn
25. Hur reagerade bibelforskarna för utmaningen under åren efter första världskriget?
25 Sällskapet Vakttornet organiserade konvent i Förenta staterna åren 1919 och 1922. På den tiden fanns det bara några få tusen bibelforskare i Förenta staterna, och efter den förföljelse som de fått utstå under första världskriget var dessa sammankomster som en ny pingst för dem. (Apostlagärningarna 2:1—4) I stället för att duka under för människofruktan hörsammade de med ännu större kraft bibelns maning att gå ut och predika för världens nationer. År 1919 började Sällskapet ge ut en följeslagare till tidskriften Vakt-Tornet som fick namnet The Golden Age (Den Gyllne Tidsåldern) men som i dag är känd över hela världen som Awake! (Vakna!). Denna tidskrift har tjänat som ett effektivt redskap till att väcka människor till insikt om vilken betydelsefull tid vi lever i och att bygga upp förtröstan på Skaparens löfte om en fridfull ny värld.
26. a) Vilket ansvar framhöll bibelforskarna mer och mer? b) Vilken klarare förståelse av bibeln fick bibelforskarna?
26 Under 1920- och 1930-talen framhöll bibelforskarna mer och mer den predikometod som de första kristna använde — att predika från hus till hus. (Apostlagärningarna 20:20) Varje troende hade ansvaret att vittna för så många människor som möjligt om Kristi rikes styre. De kom att se klart från bibeln att den stora stridsfrågan för människor gällde den universella suveräniteten och att den skulle avgöras genom att Jehova Gud skulle krossa Satan och hans fördärvbringande verk på jorden. (Romarna 16:20; Uppenbarelseboken 11:17, 18) Man insåg att människans frälsning kom i andra hand i samband med denna stridsfråga och att det som kom först var att Gud blev hävdad som den rättmätige Suveränen. Det skulle därför behöva finnas trogna vittnen här på jorden som var villiga att vittna om Guds uppsåt och överhöghet. Hur tillgodosågs detta behov? — Job 1:6—12; Johannes 8:44; 1 Johannes 5:19, 20.
27. a) Vilken betydelsefull händelse ägde rum år 1931? b) Nämn några av vittnenas karakteristiska trosuppfattningar.
27 I juli 1931 höll bibelforskarna ett konvent i Columbus i Ohio i USA under vilket de tusentals deltagarna antog en resolution. I den omfattade de med glädje ”det namn, som Herrens mun har nämnt”, och de förklarade: ”[Vi] åstunda att vara kända under och kallade med detta namn, nämligen ’Jehovas vittnen’.” Ända sedan dess har Jehovas vittnen varit kända över hela världen, inte bara på grund av sina karakteristiska trosuppfattningar, utan också på grund av sitt nitiska vittnande från hus till hus och på gator och torg. (Se sidorna 356, 357.) — Jesaja 43:10—12, NW; Matteus 28:19, 20; Apostlagärningarna 1:8.
28. Vilken klarare förståelse beträffande Rikets styre fick vittnena år 1935?
28 År 1935 fick vittnena en klarare förståelse beträffande den himmelska rikesklassen, som skall regera tillsammans med Kristus, och deras undersåtar på jorden. De visste redan att antalet smorda kristna som var kallade att styra tillsammans med Kristus från himlarna endast skulle uppgå till 144.000. Vilket hopp fanns det då för resten av mänskligheten? En regering måste ju ha undersåtar om den skall ha något berättigande. Denna himmelska regering, Guds rike, skulle också ha miljontals lydiga undersåtar här på jorden. Dessa skulle utgöra den ”stora skara, som ingen var i stånd att räkna, ur alla nationer och stammar och folk och tungomål” och som ropar: ”Frälsningen har vi vår Gud [Jehova] att tacka för, honom som sitter på tronen, och Lammet [Kristus Jesus].” — Uppenbarelseboken 7:4, 9, 10; 14:1—3; Romarna 8:16, 17.
29. Vilken utmaning såg och antog vittnena?
29 Denna förståelse beträffande den stora skarans identitet hjälpte Jehovas vittnen att se att de stod inför en oerhörd utmaning — att finna och undervisa alla dessa miljoner människor som sökte den sanne Guden och som skulle komma att utgöra den ”stora skaran”. Det skulle inbegripa en undervisningskampanj i internationell skala. Det skulle behövas övade talare och förkunnare. Skolor skulle behöva upprättas. Allt detta förutsåg Sällskapet Vakttornets nästföljande president.
Ett världsvitt sökande efter dem som söker Gud
30. Vilka händelser under 1930- och 1940-talen påverkade vittnena?
30 År 1931 fanns det färre än 50.000 Jehovas vittnen i mindre än 50 länder. Det som hände under 1930- och 1940-talen gjorde inte deras predikande lättare. Under denna period fick världen uppleva fascismens och nazismens uppkomst och andra världskrigets utbrott. År 1942 dog J. F. Rutherford. Sällskapet Vakttornet skulle behöva en kraftfull person i ledningen för att ge ökad fart åt Jehovas vittnens predikande.
31. Vad upprättades år 1943 för att främja predikandet av de goda nyheterna?
31 År 1942, vid 36 års ålder, valdes Nathan H. Knorr till Sällskapet Vakttornets tredje president. Han var en energisk organisatör, som tydligt insåg behovet av att utöka predikandet av de goda nyheterna i hela världen så snabbt som möjligt, trots att nationerna fortfarande var invecklade i andra världskriget. Han gjorde därför omedelbart upp planer på att upprätta en skola för utbildning av missionärer, kallad Vakttornets Bibelskola Gilead.d De första hundra eleverna, som alla var heltidsförkunnare, blev inskrivna i skolan i januari 1943. De ägnade nära sex månader åt ett intensivt studium av bibeln och andra ämnen som hade med deras tjänsteutövning att göra, innan de skickades ut till sina missionärsdistrikt, huvudsakligen i främmande länder. Fram till år 1990 har 89 klasser utexaminerats från Gileadskolan, och tusentals missionärer har skickats ut för att tjäna på olika platser i världen.
32. Vilken tillväxt har Jehovas vittnen erfarit sedan år 1943?
32 År 1943 fanns det bara 126.329 vittnen som predikade i 54 länder. Trots att Jehovas vittnen under andra världskriget fick utstå grym förföljelse från nazister, fascister, kommunister och Katolsk aktion, och även i så kallade demokratiska länder, hade de år 1946 nått ett högsta antal av drygt 176.000 förkunnare som predikade Guds rike. Fyrtiofyra år senare fanns det närmare fyra miljoner aktiva förkunnare i över 200 länder, ögrupper och andra områden. Att de tydligt har identifierat sig som Guds vittnen, både genom sitt namn och sitt handlingssätt, har utan tvivel bidragit till att göra dem kända över hela världen.
-
-
Ett återvändande till den sanne GudenMänniskans sökande efter Gud
-
-
[Ruta/Bilder på sidorna 356, 357]
Vad Jehovas vittnen tror
Fråga: Vad är en själ?
Svar: En själ (hebreiska: né·fesh; grekiska: psy·khé) är enligt bibeln en person eller ett djur eller det liv som en person eller ett djur har.
”Och Gud sade vidare: ’Må jorden frambringa levande själar enligt deras arter, varje husdjur och djur som rör sig och vilt djur på jorden enligt dess art.’ Och Jehova Gud grep sig an med att forma människan av stoft från marken och att blåsa in livets andedräkt i hennes näsborrar, och människan blev en levande själ.” — 1 Moseboken 1:24; 2:7; NW.
Djur och människor ÄR levande själar. Själen är inte något som kan existera åtskilt från kroppen. Den kan dö, och den dör. ”Se! Alla själarna — mig tillhör de. Faderns själ såväl som sonens själ — mig tillhör de. Den själ som syndar — den själv kommer att dö.” — Hesekiel 18:4, NW.
Fråga: Är Gud treenig?
Svar: Jehovas vittnen tror att Jehova är universums oförliknelige suveräne Herre. ”Lyssna, o Israel: Jehova, vår Gud, är en enda Jehova.” (5 Moseboken 6:4, NW) Kristus Jesus var, i egenskap av Ordet, en andevarelse och kom till jorden i lydnad för sin Faders vilja. Han är underordnad Jehova. ”Men när allt har blivit honom [Kristus] underlagt, då skall Sonen själv också underordna sig den som har underlagt honom allt, för att Gud må vara allt för var och en.” — 1 Korintierna 15:28; se också Matteus 24:36; Markus 12:29; Johannes 1:1—3, 14—18; Kolosserna 1:15—20.
Den heliga anden är Guds verksamma kraft, energi i verksamhet, inte en person. — Apostlagärningarna 2:1—4, 17, 18.
Fråga: Tillber eller vördar Jehovas vittnen bilder och beläten?
Svar: Jehovas vittnen utövar inte någon form av avgudadyrkan, vare sig det gäller bilder och beläten, personer eller organisationer.
”Vi [vet] att en avgud ingenting är i världen och att ingen Gud finns utom en enda. Ty även om det finns de som kallas ’gudar’, det må vara i himmelen eller på jorden, alldeles som det finns många ’gudar’ och många ’herrar’, så finns det i alla fall för oss bara en Gud, Fadern, från vilken alla ting är, och vi för honom; och det finns en enda Herre, Jesus Kristus, genom vilken alla ting är, och vi genom honom.” — 1 Korintierna 8:4—6; se också Psalm 135:15—18.
Fråga: Firar Jehovas vittnen mässan eller nattvarden?
Svar: Jehovas vittnen tror inte på transsubstantiationsläran, en romersk-katolsk lära. De firar Herrens kvällsmåltid på den dag som motsvarar den 14 nisan enligt den judiska kalendern (vanligtvis i mars eller april) som en årlig åminnelse av Kristi död. Vid detta möte bjuds osyrat bröd och rött vin runt i församlingen som symbol av Kristi syndfria kropp och utgjutna blod. Endast de som har hopp om att få regera tillsammans med Kristus i hans himmelska rike tar del av emblemen. — Markus 14:22—26; Lukas 22:29; 1 Korintierna 11:23—26; Uppenbarelseboken 14:1—5.e
[Bilder]
Jehovas vittnen samlas regelbundet i Rikets salar för att studera bibeln
Rikets salar: i Ichihara i Japan (föregående sida) och i Boituva i Brasilien
[Fotnoter]
e Detta ämne behandlas mer ingående i boken Resonera med hjälp av Skrifterna, utgiven av Watchtower Bible and Tract Society of New York, Inc., 1985, sidorna 259—263, 422—426.
-