10. a) Vilket löfte som finns nedtecknat i Jesaja 54:13 upplevde det andliga Israel uppfyllelsen av? b) Hur har Jehovas tuktande av dem varit en bidragande faktor till att de har fått uppleva frid?

¹⁰ Dessa andliga israeliter upplevde uppfyllelsen av det storslagna löfte som finns nedtecknat i Jesaja 54:13 (NW). Där sade Gud själv till sin hustrulika organisation av lojala andeskapelser: ”Alla dina söner skall vara personer som blir lärda av Jehova, och dina söners frid skall vara överflödande.” Denna hustrus förnämste Son är naturligtvis Jesus Kristus själv, framfödd som Messias, när han smordes med helig ande år 29 v.t. Men Jehovas himmelska ”kvinna” har fler söner — 144.000 andra som blir andrahandsdelen av den säd som förutsades i 1 Moseboken 3:15. Jehova lovade att han skulle bli alla dessa söners store undervisare. Han har lärt dem sanningen om sig själv och sina uppsåt. Han har talat om för dem hur de skall tjäna honom. Ibland har han måst tukta dem. Detta har varit nödvändigt, när de har underlåtit att rätta sig efter hans ord. Det kan vara svårt att ta emot tuktan. Men de har ödmjukt erkänt sitt behov av den och har gjort de nödvändiga förändringarna, och denna tuktan har frambringat goda resultat — ”fridsam frukt, nämligen rättfärdighet”. — Hebréerna 12:7, 11; Psalm 85:9.

Ett unikt slag av frid

14. På vad grundar sig Jehovas folks frid, och hur kan man säga det?

¹⁴ Den frid och fred som Jehova gynnar sitt folk med är verkligen unik. Det är inte en sådan fred som blir följden när två parter som inte litar på varandra gör en opålitlig överenskommelse. Den inbegriper inga kompromisser. Den är baserad på rättfärdighet. (Jesaja 32:17) Men hur kan detta gälla en frid som inbegriper ofullkomliga människor? Vilken rättfärdighet har någon av oss som syndare? Jo, genom tro kan vi åtnjuta en rättfärdighet som har gjorts möjlig genom Jesu offers syndförsonande värde.

15. Vad för något som var väsentligt för frid lärde Jehova sina blivande söner under Jesu jordiska tjänst?

¹⁵ Detta hjälper oss att förstå det som Jesus sade i Johannes 6:45—47. Här talade Jesus till judar som inte drogs till honom som Messias och som därför knorrade mot honom. Men det var med avseende på sina lärjungar som han sade: ”Det är skrivet hos profeterna [närmare bestämt i Jesaja 54:13]: ’Och de skall alla vara lärda av Jehova.’ Var och en som har hört ifrån Fadern och har lärt, han kommer till mig. Inte för att någon har sett Fadern, utom han som är från Gud; denne har sett Fadern. Sannerligen, sannerligen säger jag er: Den som tror har evigt liv.” Dessa lärjungar tog emot den undervisning som Jehova gav dem. De drogs till Jesus. När andra förkastade det som Jesus lärde och övergav honom, stannade hans apostlar kvar. Som Petrus sade: ”Vi har trott och har lärt känna att du är Guds helige.” (Johannes 6:69) På grund av deras tro på Jesus Kristus skulle det bli möjligt för dem att komma in i ett fridfullt förhållande till Jehova Gud, ett förhållande som för med sig en försäkran om evigt liv.

16. a) Hur fick Jesu efterföljare från och med pingsten år 33 v.t. gagn av den anordning som gjordes genom Kristus? b) Vad krävdes det därefter av dem?

¹⁶ Från och med pingsten år 33 v.t. började gagnet av Kristi offer att tillämpas på dessa trogna efterföljare till Jesus. Det Paulus senare skrev i Romarna 5:1 kom att gälla dem: ”Må vi ..., då vi nu har förklarats rättfärdiga till följd av tro, åtnjuta frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus.” Genom födelsen var alla dessa Adams avkomlingar. Som syndare hade de gjorts främmande för Gud. Inga goda gärningar som de personligen kunde tänkas göra skulle ha kunnat upphäva deras nedärvda synd. Men genom sin oförtjänta omtanke tog Jehova emot offret av Jesu fullkomliga mänskliga liv, som Jesus frambar för Adams efterkommandes skull. För dem som utövade tro på denna anordning blev det nu möjligt att få rättfärdighet sig tillräknade och att bli adopterade av Gud som söner med himmelskt liv i sikte. (Efesierna 1:5—7) Men krävdes det något mer av dem? Ja, de måste vandra på Jehovas vägar. De fick inte längre göra det till en vana att synda. Men de inser att vilken rättfärdighet de än har, så är den ett resultat av Guds oförtjänta omtanke uttryckt genom Kristus. Som skriftstället säger åtnjuter de ”frid med Gud genom” Jesus Kristus.