15. Vilken födelse blir förutsagd, och hur uppfylls detta år 537 f.v.t.?

¹⁵ Denna återställelse beskrivs träffande i de följande verserna i Jesajas profetia: ”Innan hon började få födslosmärtor, födde hon. Innan födslovåndor hann komma över henne, blev hon förlöst med ett gossebarn. Vem har hört något sådant? Vem har sett något liknande? Kan ett land framfödas under födslosmärtor på en enda dag? Eller kan en nation födas på en enda gång? Ty Sion fick födslosmärtor och födde också sina söner.” (Jesaja 66:7, 8) För de landsflyktiga judarna i Babylon får de här orden en spännande första uppfyllelse. Sion, Jerusalem, framställs återigen som en kvinna som föder barn. Men vilken ovanlig födelse! Den sker så snabbt och plötsligt att den är över innan födslovåndorna har hunnit börja! Detta är en passande bild. Att Guds folk återföds som en självständig nation år 537 f.v.t. sker så snabbt och plötsligt att det verkar mirakulöst. Från den tidpunkt då Cyrus friger judarna ur fångenskapen och till dess en trogen kvarleva är tillbaka i sitt hemland går det ju bara några månader! Vilken kontrast till det som hände när Israel föddes som en nation första gången! År 537 f.v.t. är det inte nödvändigt att be en omedgörlig monark om frihet, att fly för en fientlig här eller att vandra omkring 40 år i vildmarken.

17. Hur försäkrar Jehova sitt folk om att ingenting kan hindra honom från att genomföra sitt uppsåt med avseende på det andliga Israel?

¹⁷ Ingen makt i hela universum kunde hindra denna andliga återfödelse. Nästa vers framhåller detta: ”’Skulle jag låta fostret bryta igenom och sedan inte låta födelsen ske?’ säger Jehova. ’Eller skulle jag som låter födelsen ske tillsluta moderlivet?’ har din Gud sagt.” (Jesaja 66:9) Precis som födelseprocessen inte kan stoppas, när den väl kommit i gång, så kunde inte heller det andliga Israels återfödelse stoppas, när den väl kommit i gång. Det fanns visserligen motstånd, och det kommer förmodligen att bli mer motstånd i framtiden. Men endast Jehova kan stoppa det han har satt i gång, och det gör han aldrig! Hur behandlar då Jehova sitt återupplivade folk?

Jehovas kärleksfulla omsorg

18, 19. a) Vilken rörande bild använder Jehova, och hur är den tillämplig på hans landsflyktiga folk? b) Hur har den smorda kvarlevan i vår tid fått näring och kärleksfull omsorg?

¹⁸ De fyra följande verserna tecknar en rörande bild av Jehovas kärleksfulla omsorg. Jesaja säger först: ”Gläds med Jerusalem och fröjda er med henne, alla ni som älskar henne. Jubla högt tillsammans med henne, alla ni som sörjer över henne; ty ni skall dia och mättas vid hennes trösterika bröst; ty ni skall suga och njuta av vad ni får vid hennes härlighets modersbröst.” (Jesaja 66:10, 11) Jehova använder här bilden av en kvinna som ammar sitt barn. När ett spädbarn är hungrigt, skriker det ihållande. Men när det läggs till sin mors bröst och får mat, vänds sorgen i glädje och tillfredsställelse. På liknande sätt kommer kvarlevan av trogna judar i Babylon att snabbt föras från ett tillstånd av sorg till ett tillstånd av lycka och tillfredsställelse, när tiden för befrielse och återställelse är inne. De kommer att fröjda sig. Jerusalems härlighet kommer att förnyas, när det byggs upp och blir befolkat igen. Och stadens härlighet kommer att omfatta dess trogna invånare. De skall återigen få andlig näring genom ett verksamt prästerskap. — Hesekiel 44:15, 23.

20. Hur blev Jerusalem välsignat med en ”översvämmande ström” i forna tider, och hur har detta skett i nyare tid?

²⁰ Profetian fortsätter: ”Detta är vad Jehova har sagt: ’Se, jag leder frid till henne som en flod och nationernas härlighet som en översvämmande ström, och ni skall dia. På höften skall ni bli burna, och på knät skall ni sitta och bli smekta.’” (Jesaja 66:12) Här kombineras bilden med en kvinna som ammar sitt barn och bilden med ett rikt flöde av välsignelser — ”en flod” och ”en översvämmande ström”. Jerusalem skall inte bara välsignas med frid i överflöd från Jehova, utan också med ”nationernas härlighet”, som strömmar till Guds folk och välsignar det. Det betyder att människor från nationerna skall strömma till Jehovas folk. (Haggaj 2:7) I den forntida uppfyllelsen var det många människor från olika nationer som slöt sig till Israel och blev judiska proselyter.