Hieronymus — bibelöversättare och omstridd föregångsman

DEN 8 april 1546 beslutade man vid Tridentinska mötet att den latinska Vulgata ”har blivit godkänd av [katolska] kyrkan ... och att ingen, under någon förevändning, får understå sig att förkasta den”. Även om Vulgata hade blivit färdig mer än tusen år tidigare, hade den och dess översättare, Hieronymus, under lång tid varit omstridda. Vem var Hieronymus? Varför var han och hans bibelöversättning kontroversiella? Vilket inflytande har hans verk på bibelöversättningsarbete i dag?

Blir en lärd man

Eusebius Hieronymus föddes omkring 346 v.t. i staden Stridon i den romerska provinsen Dalmatien nära det som i dag utgör gränsen mellan Italien och Slovenien.a Hans föräldrar var ganska förmögna, och han fick redan i unga år nytta av detta — han fick nämligen utbildning i Rom av den berömde grammatikern Donatus. Hieronymus visade sig vara en begåvad elev i grammatik, retorik och filosofi. Vid den här tiden började han också studera grekiska.

Efter att ha lämnat Rom år 366 v.t. vandrade Hieronymus omkring och hamnade så småningom i Aquileia i Italien, där han kom i kontakt med asketismens idéer. Hieronymus fascinerades av tanken på extrem självförnekelse, och under åren som följde utvecklade han och en grupp vänner en asketisk livsstil.

År 373 v.t. upplöstes gruppen av någon oförklarlig anledning. Besviken vandrade Hieronymus österut genom Bithynien, Galatien och Kilikien och hamnade så småningom i Antiokia i Syrien.

Den långa resan krävde sin tribut. Hieronymus var utmattad och hade svag hälsa, och han dukade nästan under på grund av feber. ”Å, om bara Herren Jesus Kristus genast kunde föra mig till dig”, skrev han till en vän. ”Min klena kropp, som är svag till och med när jag är frisk, är nedbruten.”

Som om sjukdom, ensamhet och en inre konflikt inte vore nog, ställdes Hieronymus snart inför ännu en kris — en andlig sådan. I en dröm såg han sig själv — hur han ”släpades inför [Guds] domarsäte”. När han ombads att säga vem han var, svarade han: ”Jag är kristen.” Men domaren replikerade: ”Du ljuger, du är en lärjunge till Cicero, inte till Kristus.”

Fram till dess hade Hieronymus brinnande intresse för att skaffa sig kunskap huvudsakligen kretsat kring de hedniska klassikerna och inte kring Guds ord. Han sade: ”Jag plågades av samvetets eld.” I hopp om att kunna rätta till saker och ting svor Hieronymus i sin dröm: ”Herre, om jag någonsin mer har världsliga böcker i min ägo, eller läser sådana igen, då har jag förnekat Dig.”

Längre fram hävdade Hieronymus att han inte kunde hållas ansvarig för ett löfte som han hade gett i en dröm. Men ändå var han besluten att fullfölja sitt löfte — åtminstone i princip. Hieronymus lämnade därför Antiokia och sökte avskildhet i Chalkis i den syriska öknen. Där levde han som eremit och fördjupade sig i ett studium av Bibeln och teologisk litteratur. Hieronymus berättade: ”Jag läste Guds böcker med ett större nit än vad jag tidigare hade ägnat böcker skrivna av människor.” Han lärde sig också det syriska språket och började läsa hebreiska med hjälp av en jude som hade konverterat till kristendomen.

Uppdrag från påven

Efter cirka fem år i kloster återvände Hieronymus till Antiokia för att fortsätta sina studier. Men väl framme fann han kyrkan vara djupt splittrad. När han var i öknen hade han faktiskt bett påven Damasus om råd och sagt: ”Kyrkan är delad i tre fraktioner, och alla vill de ha mitt stöd.”

Så småningom beslutade sig Hieronymus för att ansluta sig till Paulinus, en av de tre män som hade gjort anspråk på titeln biskop av Antiokia. Hieronymus gick med på att bli ordinerad av Paulinus på två villkor. För det första ville han ha frihet att vara munk. För det andra krävde han att slippa ifrån förpliktelsen att tjäna i någon viss kyrka.

År 381 v.t. följde Hieronymus med Paulinus till kyrkomötet i Konstantinopel, och sedan fortsatte de vidare till Rom. Påven Damasus lade snabbt märke till Hieronymus stora kunskaper och hans skicklighet i språk. Inom loppet av ett år hade Hieronymus upphöjts till den ansedda ställningen som privatsekreterare åt Damasus.

Som sekreterare drog sig Hieronymus inte för att strida; han verkar till och med ha dragits till det. Så till exempel fortsatte han att leva som asket i det luxuösa påvliga hovet. Genom att verka för sin spartanska livsstil och genom att kraftfullt protestera mot prästerskapets världsliga utsvävningar skaffade han sig många fiender.

Men trots att så många förtalade Hieronymus, fick han påven Damasus fulla stöd. Påven hade goda skäl att uppmuntra Hieronymus att fortsätta sin bibelforskning. Vid den här tiden var åtskilliga latinska bibelöversättningar i bruk. Flera av dem var slarvigt översatta och innehöll flagranta fel. En annan sak som bekymrade Damasus var att språket var en barriär mellan kyrkans östliga och västliga domän. Få i Öst kunde latin; ännu färre i Väst kunde grekiska.

Påven Damasus var därför angelägen om att få en reviderad latinsk översättning av evangelierna. Damasus önskade en översättning som exakt återspeglade den grekiska grundtexten men ändå uppvisade ett uttrycksfullt och klart latinskt språk. Hieronymus var en av de få bland de lärde som kunde göra en sådan översättning. Han talade grekiska, latin och syriska flytande och hade tillräckliga kunskaper i hebreiska, så han var väl kvalificerad för detta arbete. På uppdrag av Damasus satte därför Hieronymus i gång ett projekt som skulle ta mer än 20 år av hans liv.

Striden intensifieras

Även om Hieronymus arbetade snabbt när han översatte evangelierna, var den metod han använde tydlig och vetenskaplig. Han jämförde alla de grekiska handskrifter som då fanns och gjorde sedan ändringar i den latinska texten i både stil och innehåll för att få den mer trogen den grekiska texten.

Hieronymus översättning av de fyra evangelierna mottogs i allmänhet väl, liksom också hans latinska revidering av psalmerna som baserades på den grekiska Septuaginta-översättningen. Men han hade fortfarande kritiker. ”Somliga usla individer”, skrev Hieronymus, ”har anklagat mig för att ha försökt ändra vissa avsnitt i evangelierna, i trots mot gamla auktoriteter och mot hela världens uppfattning.” Kritiken ökade efter påven Damasus död år 384 v.t. Hieronymus förhållande till den nye påven var inte så bra, och därför beslöt han att lämna Rom. Ännu en gång begav sig Hieronymus österut.

Blir kännare av hebreiska

År 386 v.t. bosatte sig Hieronymus i Betlehem, där han skulle komma att stanna resten av sitt liv. Med sig hade han en liten skara lojala efterföljare, däribland Paula, en förmögen kvinna av ädel börd från Rom. Som en följd av det Hieronymus predikade hade Paula omfattat en asketisk livsstil. Med hennes ekonomiska stöd och under Hieronymus ledning grundades ett kloster. Där kunde han ägna sig åt sitt vetenskapliga arbete, och där fullbordade han sitt livsverk.

Att Hieronymus bodde i Palestina gav honom möjlighet att förbättra sina kunskaper i hebreiska. Han betalade flera judiska privatlärare för att få hjälp med att förstå några av de svårare detaljerna i språket. Men det var inte lätt ens med en privatlärare. Om en av lärarna, Baraninas från Tiberias, sade Hieronymus: ”Så mycket bekymmer och så mycket pengar det har kostat mig att få Baraninas att undervisa mig i skydd av mörkret.” Varför studerade de på natten? Därför att Baraninas fruktade för hur det judiska samhället skulle se på att han umgicks med en ”kristen”!

På Hieronymus tid förlöjligade judarna ofta hebreisktalande icke-judar för att de inte kunde uttala de gutturala ljuden riktigt. Men efter mycket möda behärskade Hieronymus till slut dessa ljud. Hieronymus translittererade också ett stort antal hebreiska ord till latin. Detta hjälpte honom att komma ihåg orden, och det gjorde också att den tidens hebreiska uttal kunde bevaras.

Största stridsfrågan

Hur mycket av Bibeln som påven Damasus avsåg att Hieronymus skulle översätta är inte känt. Men det råder inga tvivel om hur Hieronymus såg på saken. Han var mycket koncentrerad och beslutsam. Han hade en brinnande önskan att framställa något som var ”användbart för kyrkan och av värde för kommande generationer”. Han beslutade sig därför för att göra en reviderad översättning av hela Bibeln på latin.

När det gällde de hebreiska skrifterna, tänkte Hieronymus grunda sitt arbete på Septuaginta-översättningen. Denna grekiska översättning av de hebreiska skrifterna, som gjordes på 200-talet f.v.t., betraktades av många som direkt inspirerad av Gud. Septuaginta-översättningen hade därför stor spridning bland grekisktalande kristna på den tiden.

Under arbetets gång upptäckte emellertid Hieronymus motsägelser i de olika grekiska handskrifterna, liknande dem som han hade stött på i de latinska handskrifterna. Hieronymus blev alltmer frustrerad. Till slut insåg han att han, för att kunna göra en tillförlitlig översättning, måste undvika de grekiska handskrifterna, däribland den högt aktade Septuaginta-översättningen, och gå direkt till den hebreiska grundtexten.

Det här beslutet orsakade ett ramaskri. Hieronymus blev av några stämplad som en textförfalskare, en som vanhelgade Gud och som övergav kyrkans traditioner för att behaga judarna. Till och med Augustinus — kyrkans ledande teolog på den tiden — vädjade till Hieronymus att återgå till Septuaginta-översättningen och sade: ”Om man börjar läsa din översättning i kyrkorna, leder det, sorgligt nog, oundvikligen till att det uppstår skillnader mellan de latinska kyrkorna och de grekiska kyrkorna.”

Ja, Augustinus var rädd för att kyrkan skulle bli delad, om de västerländska kyrkorna använde Hieronymus latinska översättning — grundad på den hebreiska texten — medan de grekiska kyrkorna i Öst fortfarande använde Septuaginta-översättningen.b Dessutom uttryckte Augustinus sin oro över att man åsidosatte Septuaginta-översättningen till förmån för en översättning som bara Hieronymus kunde försvara.

Hur reagerade Hieronymus på allt motstånd han fick? I enlighet med sin personlighet ignorerade han sina kritiker. Han fortsatte att översätta direkt från hebreiskan, och år 405 v.t. var den latinska bibeln fullbordad. Många år senare fick hans översättning namnet Vulgata, vilket syftar på att det är en allmänt erkänd översättning (det latinska ordet vulgatus betyder ”allmän, vanlig, det som är folkligt, överallt utbredd”).

Landvinningar som består

Hieronymus översättning av de hebreiska skrifterna var mycket mer än bara en revidering av en redan existerande text. För de efterföljande generationerna ledde den till en ändrad inriktning, när det gäller bibelstudium och bibelöversättning. Enligt historikern Will Durant ”är och förblir Vulgataöversättningen 300-talets största och mest inflytelserika litterära verk”.

Även om Hieronymus hade en skarp tunga och en stridslysten personlighet, styrde han på egen hand bibelforskningen tillbaka till den inspirerade hebreiska texten. Skarpsinnigt studerade han och jämförde hebreiska och grekiska bibelhandskrifter som inte finns tillgängliga i dag. Hans verk föregick också de judiska masoreternas arbete. Vulgata är följaktligen en värdefull översättning att referera till, när man jämför olika återgivningar av bibeltexter.

Alla som älskar Guds ord kan, utan att fördenskull överse med Hieronymus extrema beteende och religiösa uppfattningar, uppskatta de ihärdiga ansträngningar denne kontroversielle föregångsman gjorde på bibelöversättningens område. Och visst nådde Hieronymus sitt mål — att framställa något som var ”av värde för kommande generationer”.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 28]

Staty av Hieronymus i Betlehem

[Bildkälla]

Garo Nalbandian

[Bildkällor på sidan 26]

Överst till vänster, hebreisk handskrift: Genom tillmötesgående från Shrine of the Book, Israel Museum, Jerusalem; längst ner till vänster, syrisk handskrift: Återgiven med benäget tillstånd av styrelsen för Chester Beatty Library, Dublin; överst i mitten, grekisk handskrift: Genom tillmötesgående från Israel Antiquities Authority