Lydnad under en belägring räddade liv

16. Hur visade Jehova medkänsla med judarna i Jerusalem under den babyloniska belägringen år 607 f.v.t.?

¹⁶ När slutet kom för Jerusalem år 607 f.v.t., blev Guds medkänsla med de lydiga återigen uppenbar. Under höjdpunkten av belägringen sade Jehova till judarna: ”Se, jag förelägger er livets väg och dödens väg. Den som stannar kvar i denna stad kommer att dö genom svärdet och genom hungersnöden och genom pesten; men den som går ut och som faktiskt går över till kaldéerna som belägrar er kommer att förbli vid liv, och hans själ kommer sannerligen att bli hans som ett byte.” (Jeremia 21:8, 9) Även om Jerusalems invånare förtjänade att tillintetgöras, visade Jehova också i denna kritiska och sena stund medkänsla med dem som lydde honom.b

17. a) På vilka två sätt sattes Jeremias lydnad på prov när Jehova anvisade honom att uppmana de belägrade judarna att gå över till kaldéerna? b) Hur kan vi ha nytta av Jeremias föredöme i fråga om modig lydnad?

¹⁷ Att Jeremia skulle uppmana judarna att ge sig satte utan tvivel också hans lydnad på prov. Först och främst nitälskade han för Guds namn. Han ville inte att det skulle bli smädat av fiender som skulle ge sina livlösa avgudar äran för sin seger. (Jeremia 50:2, 11; Klagovisorna 2:16) Dessutom visste Jeremia att han i hög grad riskerade sitt eget liv när han uppmanade folket att ge sig, eftersom många skulle tolka hans ord som förräderi. Men han kröp inte ihop i fruktan, utan han framförde lydigt Jehovas uttalanden. (Jeremia 38:4, 17, 18) I likhet med Jeremia förkunnar vi också ett impopulärt budskap. Det är samma budskap som Jesus blev föraktad för. (Jesaja 53:3; Matteus 24:9) Låt oss alltså inte bäva för människor, utan låt oss likt Jeremia modigt lyda Jehova och helt och fullt förtrösta på honom. (Ordspråken 29:25)