Inne i staden stred rivaliserande grupper mot varandra, och en stor del av matförråden förstördes. De som avslöjades när de försökte lämna staden blev dödade som förrädare. Josephus, som är källan till de här upplysningarna, berättar att hungersnöden efter hand blev så allvarlig att man började äta läder och hö och rentav sina egna barn. (Jfr Klag 2:11, 12, 19, 20; 5Mo 28:56, 57.)

Josephus uppger att antalet döda var 1 100 000 (vissa översättningar säger 1 000 000), men det fanns också överlevande. Man tog 97 000 fångar, och många av dem sändes som slavar till Egypten eller dödades med svärd eller av vilda djur på teatrarna i de romerska provinserna. Även detta uppfyllde en inspirerad profetia. (5Mo 28:68)

Hela staden jämnades med marken. Endast tornen vid Herodes palats och en del av den västra muren stod kvar som ett vittnesbörd för senare generationer om att det starka försvarsverket inte hade varit till någon nytta. Josephus berättar: ”De andre murarne i staden jemnades så med marken, att den, som besökte staden, skulle omöjligen kunna tro, att den någonsin varit bebodd.” (Bellum Judaicum [Det judiska kriget], VII, 3 [i, 1]; i den sv. utgåvan Flavii Josefi historia om judarnes krig mot romrarne, 1884, sid. 655)

Templet brändes och plundrades i strid med de order som hade getts. Enligt Josephus skedde detta på årsdagen av Nebukadnessars ödeläggelse av det första templet flera hundra år tidigare. Josephus berättar också att arkiven med förteckningar över stammarna och släkterna och deras arvsrätt brändes. (Bellum Judaicum [Det judiska kriget], VI, 250, 251 [iv, 5]; II, 426–428 [xvii, 6]; VI, 354 [vi, 3])