Räddade från en katastrof av annat slag

I det första århundradet enligt den vanliga tideräkningen var de kristna som bodde i Jerusalem också tvungna att besluta sig för om de skulle överge sina hem eller inte. Att de flydde från staden år 66 v.t. räddade dem undan den tillintetgörelse som drabbade de övriga invånarna och tusentals judar som hade kommit till Jerusalem för att fira den judiska påsken år 70 v.t. Över en miljon människor befann sig i den muromgärdade staden under påskfirandet, då romarna plötsligt skar av alla möjligheter till flykt. Svält, maktkamper och romarnas hätska attacker ledde till att över en miljon människor förlorade livet.

Den katastrof som gjorde slut på judarnas uppror mot Rom var inte utan förvarningar. Tiotals år tidigare hade Jesus Kristus förutsagt att staden Jerusalem skulle bli belägrad. Han sade: ”När ni ... får se Jerusalem vara omringat av lägrade härar, vet då att dess ödeläggande har närmat sig. Då må de som är i Judeen börja fly till bergen, och de som är mitt i Jerusalem bör dra ut, och de som är ute i bygderna bör inte gå in i det.” (Lukas 21:20, 21) Instruktionerna var tydliga, och Jesu efterföljare tog dem på allvar.

Historikern Eusebios av Caesarea, som levde på 300-talet, uppger att de kristna i hela Judeen lydde Jesu varning. När romarna avbröt sin första belägring av Jerusalem år 66 v.t., var det många judekristna som flydde och bosatte sig i den icke-judiska staden Pella i den romerska provinsen Pereen. Genom att vara vakna för tidens tecken och handla i enlighet med Jesu varning undkom de något som har betecknats som ”en av de mest fasansfulla belägringarna i hela historien”.

Det är hög tid att vakna upp ur sömnen!

”TA INTE miste på den tid vi lever i; det är redan hög tid för oss att vakna upp ur sömnen.” (Romarna 13:11, Knox) Aposteln Paulus skrev dessa ord till de kristna i Rom omkring 14 år före det katastrofartade slutet på den judiska tingens ordning år 70 v.t. Eftersom de judeiska kristna var andligt vakna, befann de sig inte i Jerusalem vid denna ödesdigra tidpunkt och undkom därför död eller slaveri. Men hur visste de att de måste hålla sig borta från staden?

Jesus Kristus hade varnat dem och sagt att fiendehärar skulle omringa Jerusalem och att dess invånare skulle bli slagna till marken. (Lukas 19:43, 44) Därefter gav Jesus sina trogna efterföljare ett sammansatt tecken, som inte var svårt att urskilja. (Lukas 21:7–24) Att fly från Jerusalem betydde för de kristna som bodde i staden att lämna både hem och arbeten. Men att de var vaksamma och flydde räddade deras liv.

När Jesus förutsade Jerusalems förstöring, frågade hans lärjungar: ”När skall dessa ting inträffa, och vad skall vara tecknet på din närvaro och på avslutningen på tingens ordning?” (Matteus 24:3) I sitt svar jämförde Jesus sin framtida närvaro med perioden före den stora översvämningen på Noas tid. Jesus påpekade att den stora översvämningen ryckte bort alla onda människor. (Matteus 24:21, 37–39) Han visade med denna jämförelse att Gud ännu en gång skall ingripa i människans angelägenheter. Hur omfattande skall detta ingripande bli? Hela den nuvarande onda världsordningen skall avlägsnas! (Jämför 2 Petrus 3:5, 6.) Skulle detta kunna hända i vår tid?