Josef tog också med sig familjen till de religiösa högtiderna i Jerusalem. För den årliga påskhögtiden kan Josef ha behövt två veckor till färden på omkring 12 mil för att fira högtiden och sedan återvända hem.

”Med ängslan”

När Jesus var 12 år tog Josef som vanligt med sig familjen till Jerusalem. Det var påsk, och det rådde feststämning. Stora familjer färdades tillsammans i långa karavaner genom det grönskande landskapet. När de närmade sig det kargare landskapet nära det högt belägna Jerusalem, sjöng många de berömda vallfartssångerna. (Psalm 120–134) Det kan ha myllrat av hundratusentals människor i staden. Efter firandet började familjerna vända hemåt. Josef och Maria var förmodligen fullt upptagna och trodde att Jesus färdades med andra, kanske med släktingar. Det var inte förrän de hade kommit en dagsetapp från Jerusalem som de insåg den hemska sanningen – Jesus saknades! (Lukas 2:41–44)

Förtvivlade gick de hela vägen tillbaka till Jerusalem. Föreställ dig hur tom och främmande staden måste ha verkat nu när de gick genom gatorna och ropade på sin son. Var kunde pojken vara? De sökte i tre dagar utan att finna honom. Började Josef då undra om han hade misslyckats med det uppdrag som Jehova hade gett honom? Till slut gick de till templet. Där sökte de tills de kom till ett rum där många lärda män, som var kunniga i lagen, var samlade – och Jesus satt mitt ibland dem! Så lättade Josef och Maria måste ha känt sig! (Lukas 2:45, 46)

Jesus lyssnade på de lärda männen och ställde ivrigt frågor. Männen var förundrade över hans förstånd och hans svar. Maria och Josef blev häpna. Enligt berättelsen var Josef tyst. Men Maria talade för dem båda: ”Barn, varför har du handlat så här mot oss? Här har din far och jag med ängslan hållit på att söka efter dig.” (Lukas 2:47, 48)

Med några snabba drag målar Guds ord en realistisk bild av föräldraskap. Det kan vara stressande – också när barnet är fullkomligt! Att vara förälder i dagens problemfyllda värld kan medföra stor ”ängslan”, men föräldrar kan hämta tröst av att veta att Bibeln erkänner att det är en utmaning.

Lyckligtvis hade Jesus blivit kvar på den plats i världen där han kände sig närmast sin himmelske Fader, Jehova. Han sög ivrigt åt sig allt han kunde lära sig. Därför svarade han sina föräldrar i all uppriktighet: ”Varför behövde ni söka efter mig? Visste ni inte att jag måste vara i min Faders hus?” (Lukas 2:49)

Josef tänkte säkert på de här orden många gånger och kände sig stolt. Han hade ju arbetat hårt för att lära sin adoptivson att känna så för Jehova Gud. Ordet ”fader” väckte varma känslor hos Jesus redan när han var pojke – känslor som han till stor del fått genom att han varit tillsammans med sin far, Josef.